En stilla stund

"Min är hämnden, jag skall vedergällda det, säger Herren" (Rom 12:19 - 1917)

Välkommen till "En stilla stund" med Jan Eric Emgård. Till en av våra större dagstidningar finns det en bilaga som jag en dag fick i min hand. Den innehåller en blandning av det som händer på den s k nöjesfronten. Anledningen till att jag överhuvudtaget brydde mig om det här, är att mina ögon hamnade på en rubrik som gällde en ny film. Texten löd: "Hans mål är hämnd". Något om det och om skillnaden mellan det godas och det ondas mål, tänkte jag tala om. Men innan jag ger mig in på det ska jag be om hjälp och vägledning.
"Gode Gud! Jag kommer inför dig med min bon om din hjälp och vägledning. Du vet att jag saknar insikt i ditt ord. Ge mig, Herre, den kunskap som du vet att jag behöver för att på ett rätt sätt kunna förmedla ditt budskap om kärlek, förlåtelse och frälsning till någon
lyssnare som nu är med och väntar med ett öppet hjärta på att få höra din rost i sitt inre och få del av din kraft och välsignelse över sitt liv. Amen."
Guds mål är kärlek till dig. Kärlek av ett gränslöst slag, men det onda i tillvaron vill något helt annat.
Namnet på filmen som stod i tidningsbilagan var "Hans mål är hämnd". När jag såg det klack det liksom till i mig... och jag tänkte på vilken oerhörd skillnaden är mellan det onda och det goda i tillvaron.

MUSIK

Någon sa häromdagen så här: "Jag har så svårt för att tro att det finns en Gud, särskilt när jag tänker på de många oskyldiga barn som får lida så grymt i vår värld, fastän de inte har gjort något ont. Om det fanns en Gud så skulle Han väl förhindra sådant åtminstone, tycker man" - sa han.

Jag kan förstå en sådan fundering och ett sådant ifrågasättande, utifrån en enkel mänsklig synpunkt. Men låt oss gå till botten med det här, eftersom det verkar att vara många som har 'fastnat' i den här tankegången. Låt oss börja med att vara överens om
att det faktiskt finns något som är gott och något som är ont i vår tillvaro.
Låt oss sedan utgå ifrån att Gud är god och att Han är ljus. Det ljusa och det goda är alltså 'något' som vi låter stå för det - som åtminstone jag- kallar 'Gud'. Om vi kan vara överens långt, så måste det ju då också finnas någonting annat som är ont och mörkt, eller hur?
Åtminstone verkar väl det rimligt utifrån ett rent  mänskligt sätt att resonera och tänka.
Då faller ju nästa fråga in som en pusselbit i vårt livs pussel... Var kommer då det onda ifrån? Är det inte rimligare att fråga sig det, än att fråga om Gud finns? Hur kan mörkret finnas... när det ju trots allt finns ljus? Vad har mörkret att skaffa med ljuset?

MUSIK

Alltså: Om Gud finns, är det då hans fel att det också finns någonting som är ont?
För mig är det orimligt att anta eller påstå att Gud inte finns, bara därför att det också finns något ont och mörkt... som är Guds motsats.
En annan sak, som har slagit mig är att de flesta människor... som kommer i en riktig nödsituation någon gång... ändå ber till Gud om hjälp. Då frågar jag mig: Hur kan man be till någon som man inte tror på?
Man måste ju tro att Gud finns till, om man ska kunna be till honom, eller hur?
Låt oss konstatera att Gud finns... även om han inte låter sig ses och mätas under ett mikroskop eller genom ett teleskop. Guds natur är helt enkelt inte av det slaget, så att han låter sig finnas och kan undersökas på det sättet. I min bibel står det att Gud är kärlek. Och alldeles oavsett om du tror på kärleken eller inte, så finns den ju där i alla fall - eller hur? Men den låter sig inte heller ses eller mätas med någon sorts instrument. Men visst finns den, eller hur? Det vore väl rätt så knepigt att försöka förneka det.
Vinden finns också, trots att du inte kan ta på den.,. men du kan känna kraften i den, eller hur? Räntgenstrålarna finns också, fastän du varken ser dem eller förnimmer dem förrän du kan upptäcka deras verkan på en fotografisk plåt eller film.
Alltså kan vi väl vara överens om att det finns mycket som man inte varken ser eller hör med sina rent fysiska sinnen - men som uppenbarligen existerar ändå - eller hur?

MUSIK

Men det är ju klart att om du tvunget vill reducera kärleken till ett antal hormoner och koftlar, så får du väl göra det då... men ditt begrepp om vad kärlek är, blir ju då minst sagt begränsat och ofullständigt. Det blir ju enklare för en minsklig hjärna att förstå, men man kan ju inte påstå att det blir mera rätt för det.
Varför måste man förstå allting?
Min egen erfarenhet av det, är bara att ju mer man lär sig, ju mer inser man till slut hur lite man begriper.
Låt Gud finnas som den underbara hjälp och kraft Han är. Begränsa Honom inte med ditt förstånd. Du och jag kan i alla fall inte till fullo fatta Hans omätliga godhet och kärlek till oss. Och det enda som vi behöver veta om Honom är att han älskar oss.
Min käre vän som lyssnar just nu. Om det är så att du inte orkar bära sorgen i ditt liv, så vänd dig till Honom som kan och vill hjälpa dig. Knäpp dina händer och börja be. Och be till JESUS som lyssnar och framför allt kan hjälpa. Vänd dig till Honom och du kommer
aldrig att ångra dig. Jag vet att det kan vara svårt att förstå och att dina tvivel kan resa sig högt som höga berg,.. men bry dig inte om det, utan bara tro på Gud. För Honom är det ingenting nytt att människor har svårt att tro.

MUSIK

Ta den tro du har, knäpp dina händer och bed till Jesus!
Det behovs inga särskilda ord eller andliga fraser. Tala med Jesus precis på samma sätt som du skulle tala med mig eller en nära van, som du har förtroende för.
Pröva och se att Gud är god!
Ta ett steg i tro på att den Gud jag talat om... är den ende Sanne och Gode Guden som älskar dig. Han älskar dig och vill hjälpa dig. Låt Jesus bli Herre i ditt liv och låt honom leda varje steg som du tar... i varje beslut som du fattar. Han vill leda dig fram till hela
sanningen och den verkliga friheten. Du är kallad till frihet!
JESUS är vägen och sanningen och livet! Låt honom hjälpa dig!
Ta till dig Guds kärlek. Var den du är - och försök inte att förtjäna eller bli värdig Guds nåd. Nåden kan aldrig förtjänas. Den kan bara tas emot som en gåva, direkt av Gud.
Lägg bara alltsammans i Guds hand och låt honom ta hand om ditt liv. Det är det enda du kan göra. Tro på Jesus och låt sedan Honom få göra resten. Han är en suverän mästare på att hjälpa och han vill hjälpa dig! Vill du låta Honom göra det?
Vill du bli lycklig och få ro i ditt hjärta? Vänd dig då till Jesus. Han har svaret på alla Dina frågor - om livets mening och alla andra liknande livsfrågor - i sin hand. Kanske har du funderat over livets mening - eller om det har någon mening överhuvudtaget...
Min uppfattning är att utan Gud saknar livet verklig mening. Då blir det bara ett sätt att existera under den tid man är en levande varelse. Mellan den dag man föds och den dag man dör alltså. Det är ju den tiden vi brukar kalla 'livstiden' - eller hur?
Det är ju sant... men det är inte HELA SANNINGEN.

MUSIK

Hela sanningen är ju att alla människor dels har ett tidsbestämt fysiskt liv och dels ett evigt liv som verkar att vara obestämt i tiden. Eftersom människan är skapad av Gud till att vara en evighetsvarelse, så betyder det väl att det eviga livet bara ar en fortsättning
på det fysiska - men på andra sidan om den gräns för livet som vi kallar dåden. Om det eviga livet verkligen är gränslöst vet jag inte, men enligt mitt mänskliga sätt att tänka så har det ingen grans. Tiden som vi  människor använder och delar in på ett gripbart satt, i
timmar och dagar, veckor och år upphör ju inte att existera i evigheten, men där är ju tiden fullständigt ointressant som begrepp, eftersom den inte längre är begränsad - om den är 'evig' - och vi med evig menar en tid utan gräns. Om man inte vill tala om tid i
sammanhang med evighetsbegreppet, så kan man i ställetala om det som består i motsats till det som förgår.
Sammanfattningsvis kan man säga att det väsentliga väl inte är tiden som begrepp, utan vad vi har gjort med den tid som vi fått oss tilldelad av Gud under vår 'stund' på jorden. Jag tror det är svaret på den frågan som Gud vill höra på domens dag.
Dagens minnesord: Allt har han (Gud) gjort skönt for sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan... (Pred 3:11 - 1917)

MUSIK