En stilla stund

Bekänn era synder för varandra och bed för varandra (Jak 5:16)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Att tala ut om sina bekymmer  med en medmänniska som man har förtroende för verkar vara en gudomlig lösning.
Men innan jag går vidare in på det området ska jag be om Guds hjälp och vägledning så allt blir rätt tänkt och sagt.

”Gode Gud! Jag kommer inför dig med mitt hjärtas bön om vägledning när det gäller relationerna till våra medmänniskor och hur vi kan hjälpa varandra. Hjälp mig att för-medla dina råd och anvisningar till mina lyssnare så att de blir välsignade och lösta från den förvirring som vi alla kan råka ut för under vår stund på jorden. Amen.”

Det var en solig och vacker dag när vi träffades. En medmänniska och jag. Vederbörande som var ur balans, ursäktade sig med beklagande över sin förvirring. Okunnig som jag var förstod jag först inte alls hur det var fatt, utan började tala om min stora glädje över Guds frälsning och den gränslösa räckvidd och detaljerade omfattning jag börjat förstå att den har, för alla oss människor som Han ju har skapat till sin avbild och som vill ta emot frälsningserbjudandet.
Inte ett ord fick jag till svar!
Sedan började jag - fortfarande i eget intresse - tala om ett sammanhang som jag undrat över. Det står nämligen på ett ställe i bibeln att vi ska bekänna våra synder ”för varandra” och bedja för varandra. Alltså för att vara varandra till hjälp, och ”bli botade”, som det står. (Jak 5:16).
Då säger personen framför mig: ”Hur ska man handskas med SVEKFULLHET?” ?

MUSIK

”Finns det kors alltför tunga att bära...?” sjunger Einar Ekberg i en gammal sång, just som jag sitter och arbetar med förberedelserna till den här stunden - och den svåra frågan om svekfullhet. Ja, när drömmen om lycka slog fel är korset tungt att bära... men det är just då Han står där -JESUS- bland skuggorna för att lätta alla bördor som du bär...”

Jag talade innan om bibelns uppmaning till oss som vill tro på Gud, att bekänna våra synder för varandra och bedja för varandra, så att vi blir botade. Jag vet inte om jag förstått bibeltexten alldeles korrekt, men jag tror att Gud i himlen här har gett oss en väg för fysiskt helande, men också en hjärtats säkerhetsventil för oss människor som Han har skapat. Jag menar med det att när vi inom oss känner att vi har något att klara ut och vårt samvete kanske anklagar oss... eller till och med gallskriker för att få oss att lyssna - även om ingen annan än Gud i himlen känner till saken - så gör vi rätt i att TALA UT med någon om det i största förtroende för att ”bli botade” som det står. Jag är varken psykolog, terapeut eller någon annan sorts specialist på mänskli-
ga inre betänkligheter. Jag är bara din medmänniska som vill dig allt väl, men just att TALA UT och SÄTTA ORD på det man upplever är fel, verkar vara en lösning i många sammanhang. Det kan lätta på vårt inre tryck av besvikelse, att få tala ut med någon om det som känns tungt. Det är att vårda varandras själar - alltså själavård!

MUSIK

Ibland kanske den som får ta emot andras förtroenden inte alls behöver säga så mycket själv, utan dela sorgen... bära varandras börda... kanske bara genom att lyssna.
Jag tänker på Johannes Döparen som sa: ”Jag är rösten av en som ropar i öknen... bereden väg för Herren...” eller som Sven Lidman skriver i boken ‘Ingen lurar Gud’: ”Jag är ett skälvande eko blott - på Nuets kust”...
På liknande sätt känner jag det i min egen oerhörda begränsning, men vill ändå uppmana dig min käre vän som lyssnar just nu, att bereda vägen i ditt hjärta för Guds frälsning genom Hans Son, Jesus Kristus. Denna underbara frälsning, som är så gränslöst generös mot alla som vill ta emot den i sitt hjärta.
Det här budskapet om Guds frälsning har en kraft som utgår direkt från Guds tron! Därför är den kraften och makten starkare, klarare och mer genomträngande än allt annat som kan nämnas... alltså än allt annat som har ett namn överhuvudtaget. Kraften i denna Guds frälsning har övervunnit absolut allt av synd och orenhet, svek, falskhet och bedrägeri, som behövde övervinnas, för att segern på korset och förso-ningen för alla människors alla synder skulle bli fullkomlig och total till alla delar.

Hebréerbrevets författare skriver att vi ska ”förmana varandra alla dagar, så länge det heter idag, på det att ingen av er må bli förhärdad genom syndens makt att bedraga” (Hebr 3:13 – 1917). Alltså så länge som Guds frälsningserbjudande genom nåd och tro gäller, uppmanas vi att göra vår plikt, det vill säga att förmana varandra.
Synden kan ofta se vacker ut på ytan, men den är alltid bedräglig. Den kan erbjuda och fresta med jordiska fördelar, men ingen tjänar någonsin på att ge efter för syndens lockelser.

MUSIK

Allt svek och all svekfullhet är alltså övervunnen av Jesus på Hans kors, och finns innesluten i Guds frälsning. Den finns där färdig att tas emot i ett förtvivlat människo-hjärta. Är det möjligt, säger du? Ja, det är möjligt och beror bara på att kraften utgår från Gud och inte från någon annan. För människor är det omöjligt... men för Gud är allting möjligt!

Jag ska berätta en sak för dig.
En gång var det så att svek, lögner och bedrägeri hos vissa personer hindrade mig från att själv kunna vara ”fri” i min bön, åkallan och min glädje inför Gud. Hur hängde detta ihop då? Jo, det var så att min tillit och förtröstan till dessa människor hade fått sig en sådan knäck så det hade smittat av sig till och med på min inre Guds-relation. Därför var det som ett hinder i mitt innersta att kunna hänge mig till 100%. Själv kände jag inte till vad anledningen var, men den Helige Ande förklarade för mig hur det hängde ihop och frågade mig stillsamt om jag inte skulle kunna ha fullt förtroende för någon som var absolut sann till 100%? Och naturligtvis svarade jag: Jo, det skulle jag ju kunna, för det är ju just det som är mitt problem! Den Helige Ande visade mig då att Jesus var just den  person som ”inte hade gjort någon synd och intet svek fanns i Honom” (1 Petr 2:22 – 1917).

Detta löste mig fullständigt.

MUSIK

Nu kan jag prisa Jesus av hela mitt hjärta för allt Han gjort för mig - eftersom jag vet i djupet av min själ att Han bara är sanning och en förbarmande kärlek i allt vad Han gör. Hans nåd är så gränslös så ingen människa har kunnat pejla djupet av den. Hans frälsning är så allomfattande så det står till och med att änglarna åstundar att skåda in i den.
För att avsluta mina tankar om ”svekfullhet” så tror jag att ett människohjärta helt enkelt inte klarar av sådant i egen kraft. Men evangeliets frälsande och renande kraft räcker mer än väl till för allt sådant också. Tänk på det svek som Jesus själv fick utstå - av sina egna - genom historiens värsta justitiemord. Ändå säger Han, när Han hänger på sitt kors: ”Fader förlåt dem, ty de veta icke vad de göra” (Luk 23:34  SFB).

Jag kom att tänka på detta med att ’förlåta’ i ett annat sammanhang. För en tid sedan satt jag tillsammans med en grupp människor. Alla skulle kortfattat tala om vad de tänkte på i anslutning till just ordet ’förlåta’ och ’förlåtelse’. Det var ingen diskussion utan var och en skulle bara sätta ord på sina egna tankar. Jag minns än en av deltagarna som bl.a. talade om svårigheterna med att förlåta och sa: ”Det finns ju sammanhang där man vill förlåta men inte kan.”
Efter samlingen tog jag mellan 4 ögon upp den här frågan om förlåtelse med vederbörande och sa precis som jag kände det... att jag alltid trott att man kunde förlåta OM MAN VERKLIGEN VILLE!  Nej, fick jag till svar, det finns tillfällen när oförrätten sitter så oerhört djupt i ens hjärta och sinne, så att man förmår helt enkelt inte att förlåta i egen kraft. Därför behöver man alltså hjälp vid sådana tillfällen - hjälp av sina vänner - att de ber för en.
Jaha, tänkte jag, det är kanske rätt, fast att jag inte förstått det tidigare...

MUSIK

Då går vi tillbaka till bibelstället som jag nämnde i början, från Jakobs bok (Jak 5:16) där det står talat om att bekänna sina synder för varandra... men versen slutar med orden: ”Mycket förmår en rättfärdig mans bön, när den bedes med kraft.” När man läser de bibelorden är det ju förstås väldigt lätt att tänka som så... att jag är varken rättfärdig nog eller har någon som helst kraft att prestera någonting i andliga frågor.

Men jag tror inte alls att det är vad bibeltexten menar heller, utan det underbara är att den rättfärdige, som bibeltexten talar om, är dels rättfärdig på grund av Guds rättfär-diggörelse genom tron, och dels så är kraften inte människans egen, utan Guds. Så när du tror på Gud men är svag i dig själv, då uppfyller du till 100% Guds villkor om en prestationslös tro! För Han delar inte äran med någon, utan när du är totalt tom och saknar alla möjligheter, då först föreligger det klara förutsättningar för Guds egen kraft att få manifestera sig, till Hans eget namns förhärligande. Det är därför aposteln Paulus talar om att ”kraften fullkomnas i svaghet” (2 Kor 12:9-10).

Det är Guds egen underbara paradox, att kraften ska fullbordas i svaghet... ”ty när jag är svag, då är jag stark” säger Paulus. Kärlet är alltså svagt och bräckligt men kraften är Guds!  ALL ÄRA TILLHÖR GUD ENSAM !

Dagens minnesord: Mycket förmår en rättfärdig mans bön… (Jak 5:16)

MUSIK