En stilla stund

Rom 8:27

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Den bibeltext som kommit upp för mig inför den här stunden är hämtad från Rom 8:27 där aposteln Paulus skriver om Guds barns liv i Anden. Men innan jag går vidare vill jag be om Guds direkta vägledning, styrning och hjälp så att allting blir rätt tänkt och sagt.

”Gode Gud! Jag kommer inför dig med en bön om hjälp och vägledning så att ditt ord blir rätt förkunnat, förstått och förmedlat. Jag ber om att du genom din Helige Ande tar en total kontroll över mig, mina tankar och ord, så att allt blir förmedlat på rätt sätt – så att din Andes kraft kan följa ditt ord in i någons öppna hjärta. Amen.

Jag ska börja med att läsa den bibeltext som jag antydde i inledningen, och börjar från vers 24 i Romarbrevets 8:e kapitel: ”I hoppet är vi frälsta,” står det ”men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på något som han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt. Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill” (Rom 8:24-27 SFB).

MUSIK

Att vi är frälsta i hoppet innebär att när vi tog emot Jesus i våra hjärtan och bekände honom som vår Herre, så var det i hopp om en slutlig förlossning till ett evigt liv i Guds gemenskap. Vi väntar alltså på att vårt barnaskap ska infrias dvs. Guds löfte om att de som tror på Jesus, Guds Son, har sonen och livet och har fått ”rätt att bli Guds barn” (Joh 1:12). Tidigare i vers 15 i Rom 8, skriver Paulus om de troendes barnaskap så här: ”Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått BARNASKAPETS ANDE, i vilken vi ropar: ’Abba! Fader!’ Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom” (Rom 8:15-17 SFB).

Att vår Gud, universums härskare och Herre, gett oss rätt att bli hans barn -om vi genom tron tar emot hans Son, Jesus Kristus, i våra hjärtan- är ju fantastiskt. Men det beror på att den som tror ”är född av Gud” (Joh 1:13) – alltså född på nytt – ovanifrån som det också kan översättas.

Vad betyder det? Jo, när Gud skapade människan så skapade han henne med ande, själ och kropp. Men människans ande ’dog’ -skildes alltså från Gudsgemenskapen- när hon syndade. Alltså när Adam som är alla människors stamfader, syndade i Edens lustgård, så gick det ut över alla Adams efterkommande, dvs hela människo-släktet. Adams synd skiljde då alla människor från Gud och gjorde det för evigt omöjligt för henne att behålla den andliga Gudsgemenskapen. Hennes ande dog alltså, men kroppen levde vidare utanför Guds gemenskap. Syndens lön är döden.

MUSIK

Jag sa innan att Adams synd skiljde människorna från Gud och FÖR EVIGT gjorde det omöjligt -för henne själv- att återupprätta gemenskapen med Gud. Men Gud som -så högt- älskade de människor som han hade skapat till sin avbild, förbarmade sig över sina fallna skapelser, och öppnade en ny väg till NY GEMENSKAP med sig själv. Den NYA VÄGEN går genom tron på hans Son, Jesus Kristus. (Det är därför Jesus sa: ’Jag är vägen, sanningen och livet’ Joh 14:6). När en människa tar emot Jesus i sitt hjärta, genom tron på honom, så får hon uppleva en pånyttfödelse genom att Gud -I FRÄLSNINGEN- väcker hennes ande på nytt.

Vid uppståndelsen från de döda kommer sedan också människans kropp att upp-väckas från de döda och förvandlas till en härlighetskropp, på samma eller liknande sätt som Gud gjorde med Jesus. Hon får alltså på det sättet liv igen, både andligt och lekamligt – men allt sker bara genom Guds nåd och förbarmande i Kristus Jesus. Eftersom Jesus tog all vår synd på sig själv, så slipper den som tror att bära de dödliga följderna av den. Genom tron på Jesus går vi alltså från död till liv -ett nytt liv och ett evigt liv- i en återupprättad Gudsgemenskap.

Det här var och är Guds underbara lösning på syndproblemet, som människan själv var orsak till och absolut INTE kunde lösa, eftersom hennes ande dog när hon synda-de. Och är man död, så kan man ju inte ens reagera på någons barmhärtighet. Men för Gud är ingenting omöjligt, så han skapade en ny väg -genom Jesus- och väckte genom tron anden till nytt liv och löste på det sättet ’problemet’.

Vi har en underbar Gud – kom inte och säg någonting annat!

MUSIK

Nu är alltså vägen till Gud och det eviga livet öppen för alla som tror. Många frågar sig då vad vi ska syssla med i evigheten. Ja, det har jag ingen insikt i och såvitt jag vet så är bibeln också mycket sparsam med upplysningar på det området. När jag försöker tänka mig in i en liknande situation -med obekanta frågetecken- så hamnar jag i tiden FÖRE min födelse. Om jag överhuvudtaget hade något medvetande då, så är jag i alla fall inte medveten om det nu! Vart vill jag nu komma med den här ’tanke-leken’? Jo, jag menar att lika ’nödvändigt’ eller ’onödigt’ som det var för mig att, innan jag föddes, veta vad som skulle hända sedan under mitt jordeliv, lika ’onödigt’ är det att NU bekymra mig över hur evigheten ska bli. ’Om Gud kände till alla mina livsdag-ar som skulle komma, och skrev upp dem i sin bok, innan någon av dem ännu hade kommit’ som psalmisten skriver (Ps 139:16) så känner han givetvis till allt om den kommande evigheten också – och det utan att jag behöver fundera ett enda ögon-blick över det.

Jag instämmer fullt ut med predikarens ord:

”Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har också lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de inte förmår att till fullo -ifrån begynnelsen intill änden- fatta det verk som Gud har gjort” (Pred 3:11 – 1917).

Här får du och jag verkligen reda på vad som gäller – eller hur? Gud har gjort allting skönt FÖR SIN TID. Men vi människor KAN INTE FATTA det, trots att vi själva är evighetsvarelser.

MUSIK

Vi inledde den här stunden med bibelordet: ”Anden ber för de heliga så som Gud vill”

som betyder att Anden tolkar våra böner och ’rättar till dem’ så att de överensstäm-mer med Guds vilja.

Medan vi väntar på den förlossning från den här jordiska ’tåredalen’ till den himmel-ska fröjdesalen -som ligger utanför vårt synfält- så får vi vänta med tålamod och bära vårt lidande med uthållig väntan. Det är därför Paulus manar oss till ”uthållighet i hoppet till vår Herre Jesus Kristus” (1 Tess 1:3 SFB).

Hebréerbrevets författare skriver:

”Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. Ty ännu en kort liten tid, så kommer han som skall komma, och han skall inte dröja. Min rättfär-dige skall leva av tro. Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom. Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar” (Hebr 10:36-39; Hab 2:3). ”Och han som rannsakar hjärtan, han vet vad Anden menar…” skriver Paulus (Rom 8:27 – 1917 års översättning).

”Herre, du utrannsakar mig och känner mig…” skriver psalmisten (Ps 139:1) -och vidare- ”Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen” (Ps 139:23-24).

MUSIK

Det är ju Gud som utrannsakar hjärtan och njurar. Profeten Jeremia skriver i det 17:e kapitlets 10:e vers: ”Jag, Herren, utforskar hjärtat och prövar njurarna för att ge åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt” (Jer 17:10 SFB). Egentligen vet jag inte varför det står så, för Herren Gud vet ju allt och behöver väl -som jag ser det- inte rannsaka varken ’hjärta eller njurar’ för att få reda på någonting. Kanske är det förmaningsord för att du och jag ska förstå att Gud känner till allt om oss, både våra yttre och våra inre förhållanden.

”Ty Herrens ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom” står det (2 Krön 16:9). Ingenting är okänt för vår Gud. Till och med hårstråna på våra huvuden är räknade…

Herren Gud är upphöjd över allt som kan nämnas – alltså över allt som har ett namn. Det är verkligen någonting att lita på.

När Johannes hade förvisats från den stora staden Efesos ut till ön Patmos, för att som fånge hugga sten, så kom han på Herrens dag i Anden. Jesus visade sig för honom och lät honom se in i framtiden. Johannes ser då Lammet inför tronen och får höra ”allt skapat” sjunga den nya sången till Kristus, offerlammet. Han skriver: ”Allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt som finns i dem hörde jag säga: ” Honom som sitter på tronen, honom och Lammet, tillhör tacksägelsen och priset, äran och makten i evigheternas evigheter” (Upp 5:13).

Det är underbart att veta att din och min Gud och Frälsare sitter på tronen och håller alltsammans i Sin hand. Om du vill vara med på den dagen är du välkommen till Jesus i dag med den tro du har. Amen.

MUSIK