En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. När jag bad om vägledning inför det här programmet så fastnade mina ögon på bibeltexten från Matteus 8 om de två besatta som Jesus botade.

För att allt ska bli rätt tänkt och förstått, vill jag nu be om Guds vägledning genom den helige Ande.

”Gode Gud! Jag kommer inför Dig med två tomma händer, men med en uppriktig vilja att förstå Din avsikt och Dina tankar med det här bibelsammanhanget. Hjälp mig, Herre, så att jag på ett rätt sätt förmedlar det som Du vill ha sagt. Amen.”

Det här bibelsammanhanget handlar alltså om hur Jesus mötte två människor som vistades bland gravarna. Sådana platser ansåg rätt-troende judar vara ’orena.’

Jag läser texten från Matt 8, verserna 28-34: ”När Jesus kom över till gadarenernas område på andra sidan (Galiléiska) sjön, kom två besatta emot Honom ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den vägen. Nu skrek de: ” Vad har vi med Dig att göra, Du Guds Son? Har Du kommit hit för att plåga oss i förtid?” Ett gott stycke därifrån gick en stor svinhjord och betade. De onda andarna bad Honom (alltså Jesus): ” OM Du driver ut oss, skicka oss då in i svinhjorden.” Han sade till dem: ”Far i väg!” Då kom de onda andarna ut och for in i svinen. Och hela hjorden störtade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet. De som vaktade svinen flydde in i staden och berättade alltsammans, också det som hade hänt med de besatta. Hela staden gick då ut för att möta Jesus, och när de fick se Honom, bad de att Han skulle lämna deras område.”

MUSIK

Matteus skriver alltså att de besatta var så våldsamma så ingen kunde ta sig fram på den vägen. Men Jesus tog sig fram, och de onda andarna kände igen Honom med detsamma. De förstod vem Han var, och erkände Honom som Guds Son. De onda andarna visste också vad som väntade på dem, alltså att de senare skulle tvingas fara ner i avgrunden (vilket evangelisten Lukas nämner i kap 8 och vers 31).

Om jag förstår det rätt så är ’avgrunden’ en så fruktansvärd plats, så inte ens de onda andarna ville bli skickade dit -i vart fall inte förrän tiden är inne för det- som Johannes skriver om i Uppenbarelseboken (Upp 20:10), där han relaterar Kristi slutliga seger över Satan och hans änglar.

Det var därför de onda andarna skrek: ”Vad har vi med Dig att göra, Du Guds Son? Har Du kommit hit för att plåga oss i förtid.”

Nu ska jag inte tala mer om de onda andarna, utan om hur Jesus bemötte de båda som var besatta. Det första som jag lägger märke till, vilket också framgår av bibel-texten, är att Jesus tar initiativet till att hela ’befrielseprocessen’ kommer igång, först när de besatta avslöjat sig. De bad ju aldrig själva om att bli befriade.

MUSIK

En annan sak som är mycket anmärkningsvärd är att det överhuvudtaget fanns en svinhjord där. Svin betraktas ju av judarna som orena djur, och det var därför förbju-det för judar att syssla med sådant – om det nu var judar som vaktade dem och/eller ägde svinhjorden – vilket inte framgår av texten.

Men de onda andarna ansåg tydligen att det -åtminstone för dem- var mycket bättre att fara in i den orena svinhjorden, än ner i avgrunden, även om svinen störtade ner i sjön och omkom i vattnet. Att vara en ond ande i en död svinkropp är uppenbarligen att föredra framför att ’plågas i förtid’ i den brinnande eldsjön. Det säger oss ju något om hur fasansfull den eviga elden måste vara.

Hur som helst så blev de besatta befriade, men de som kom ut ur staden för att möta Jesus, bad Honom att Han skulle lämna deras område. Tydligen ansåg man att svin-hjorden hade ett större värde - och var viktigare - än att de besatta blev befriade.

Hur är det med dig och mig i dag? Har vi samma enögda uppfattning om värdet av en människas befrielse från onda makter, som man hade på Jesu tid? Jag bortser från att vi i vår kultur inte anser svin vara ’orena’.

En enda människas eviga värde inför Gud, blir ju tydligt när man betänker Jesu ord:

” Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?”

(Mark 8:36 SFB).

En människas själ KAN INTE värderas eller jämföras med någonting annat. Det är en omöjlighet. Det går inte att jämföra ett ’andligt värde’ med någonting från vår fysiska värld, därför att det är två olika naturer som inte har någonting alls med varandra att göra. Därför är det så fyllt av vishet när Jesus i stället för att jämföra det ena med det andra säger: ”Vad hjälper det en människa…”

MUSIK

Bron mellan den fysiska och den andliga världen har slagits av Jesus själv, som är både Gud och människa - samtidigt. Det är därför som vi människor, genom vår tro på Honom, i bön, kan få del av den andliga världens välsignelse, kraft och härlighet.

Det här är någonting så oerhört stort och förunderligt, så det går inte för ett mänskligt förstånd att begripa.

Men för Gud är ingenting omöjligt.

Det skulle därför inte alls förvåna mig om Gud har en hel del annat också i beredskap för oss. Andra världar, kanske av andra naturer som vi aldrig kan föreställa oss, därför att det helt enkelt inte ingår i vår föreställningsvärld. Gud kan göra precis vad Han vill.

När Jesus rider in i Jerusalem på ett åsneföl så ”började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst…” står det (Luk 19:37-40 SFB). När några fariséer då sa till Jesus att Han skulle säga till sina lärjungar att tiga, så svarar Han: ”Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa.” Av det drar jag slutsatsen att stenarna kan ropa om och när det skulle behövas.

MUSIK

När jag funderade lite mer på det här med samband mellan den fysiska och den andliga världen, så kom jag att tänka på aposteln Paulus ord till den kristna försam-lingen i Korint. Han säger: ”Vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!” (1 Kor 6:19-20 SFB).

När Gud skapade människan så formade Han henne ”av stoft från jorden och blåste in livsande i hennes näsa. SÅ blev människan en levande varelse” står det (1 Mos 2:7). Om jag förstår det rätt, så fick människan, när hon skapades av Gud, både en kropp, en själ och en ande. Kroppen är ju vårt ’skal’ mot den yttre fysiska världen och själen bär i sig de sinnesförmögenheter som gör att kroppen kan fungera och styras av hjärnan via förståndet, synen, hörseln, känseln osv. Anden däremot, finns visserligen kvar, men den är död. Den dog genom syndafallet och då dog också den andliga direktkontakten med Gud. Synden klippte nämligen då av den automatiskt.

Den första förutsättningen för att Anden skulle kunna börja leva igen, var alltså att syndaskulden betalades och blev borttagen. Synden var alltså det hinder som låg emellan människan och Gud och hindrade de båda från att ha gemenskap med varandra. Det är ju därför Paulus skriver att: ”Ni har blivit köpta och priset är betalt.” När Jesus gav sitt liv på Golgata kors blev nämligen hela mänskligheten friköpt av Jesus Kristus, från all synd. Där betalades alltså det pris som Paulus talar om – nämligen Jesu blod. Själv var Jesus syndfri men Han betalade med sitt eget blod priset för VÅRA synder när Han dog för oss, för att du och jag skulle slippa undan, och i stället kunna få ett evigt liv i en återupprättad gemenskap med Gud.

MUSIK

Den andra förutsättningen är att du och jag personligen tror på det som Jesus gjorde där på Golgata kors när Han dog för oss, OCH att Gud sedan uppväckte Jesus från de döda, DÅ blir vi frälsta (Rom 10:9). Genom tron får vi alltså del i den frälsning som Jesus vann på korset för alla människor. Då börjar Guds Ande -den helige Ande- att leva igen i oss. Den helige Ande är Gud, eftersom Guds Ande är i Gud, precis som din ande är i dig och är en del av dig. Den ande som dog när synden kom in i männi-skosläktet väcks alltså, av Gud, till nytt liv igen. Därför kan Paulus skriva att vår kropp är ett tempel åt den helige Ande som bor i oss och som vi har fått av Gud, och att vi genom tron blir nya skapelser i Jesus Kristus.

I sitt 2:a brev till församlingen i korint skriver Paulus: ”Alltså om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. Allt kommer från Gud som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst.

Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.

Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och Han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Den som inte visste av synd, Honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i Honom skulle stå rättfärdiga inför Gud” (2 Kor 5:17-21 SFB).

MUSIK

Sid 4 (endast för bibelstudiet i Betel, Åstorp den 2/12 –03)

Försoningens ord är dubbelriktat. Dels handlar Jesu död på Golgata kors om att Guds absoluta rättvisa skulle upprätthållas. Människan var ju ’skyldig’ eftersom hon förbrutit sig mot Gud.

Men Guds barmhärtighet var lika viktig att upprätthålla som Hans rättvisa. Hur skulle både ’rättvisan’ och ’barmhärtigheten’ kunna bli 100%-igt genomförda samtidigt? Jo, det är där Jesus kom in ’i bilden’ och utgav sig själv till förlåtelse för vår synd när Han dog i vårt ställe - alltså en gottgörelse för våra synder.

Men, mina vänner, Jesu död på korset handlade om betydligt mer än att sona vår synd och betala vår skuld – även om det för oss är det viktigaste. Vad kan då vara viktigare än vår frälsning och vår frihet från syndens slaveri?

Jo, på Jesu kors tog Gud itu med roten till det onda – alltså djävulen och döden.

Gud accepterade Jesu offer, bröt djävulens makt och uppväckte Jesus från de döda - till vår rättfärdighet.

Visst behövde människan bli försonad både med Gud, sina medmänniskor och sig själv, men Guds plan var att människan också skulle nå fram till den gudomliga position som Han en gång kallat henne till – nämligen att leva i Guds gemenskap och återspegla Hans härlighet.

MUSIK

Vi måste ha klart för oss att Gud är Försonaren! Han behövde inte bli försonad med människorna, men VI behövde bli försonade med Honom. Det var inte Guds vrede mot oss, utan Hans kärlek och nitälskan för det goda och rätta, som förde Jesus till korset. Min gamle föreståndare Norris Leffler sa en gång så här, och jag har aldrig glömt det: ’Det var inte NITILSKAN som utlöste Guds handlande, utan Hans kärlek och NITÄLSKAN för människornas räddning och frälsning undan synden och döden.’

Det är omöjligt för oss att förstå Guds vishet och gränslösa nåd mot oss människor.

Vi kan bara tacka, prisa och upphöja Hans heliga namn, för allt Han gjort för oss.

Efter försoningen på Golgata och den Helige Andes ankomst till var och en person-ligen på pingstdagen så kan vi nu ’formas till Hans Sons avbild’ och bli ’delaktiga av gudomlig natur.’

Aposteln Petrus skriver i sitt 2:a brev, det första kapitlet, från den 3:e versen så här:

”Ty allt som hör till liv och gudsfruktan har Hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om Honom, som har kallat oss genom Sin härlighet och ära.

Genom dem har Han gett oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att ni i kraft av dem skall få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen.

Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärsk-ning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan bro-derlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor. Ty om allt detta finns hos er och växer till, blir ni inte overksamma eller utan frukt när det gäller kunskapen om vår Herre Jesus Kristus” (2 Pet 1:3-8 SFB). AMEN.

MUSIK