En stilla stund

När jag började tänka på vad den här stunden skulle innehålla, hörde jag den gamla välkända sången ”Var jag går i skogar berg och dalar, följer mig en vän, jag hör hans röst… Det är Herden god… sina får Han följer, vårdar, föder, med osäglig trofasthet.”

Då visste jag inom mig att jag skulle tala om Guds trofasthet och omsorg, och den ro och harmoni den ger oss i hjärtat, när vi låter Honom ta över rodret i våra liv.

Men för att allt ska bli rätt och riktigt i tanke, ord och uttryck, så börjar jag med att be om Guds ledning, och förlitar mig på att Hans mäktiga hand, som är med alla dagar, genom den Helige Andes vägledning, låter mig veta vad jag ska säga, och hur det ska ske.

”Gode Gud, du som har skapat allt i himlen och allt på jorden, så underbart vackert, jag tackar Dig för att Du inte har övergett oss, Dina egna avbilder, utan följer oss varje dag och varje stund, och går vid vår sida. Dina välsignelser och förmaningar, följer oss för att allt ska gå oss väl i händer, när vi tänker på Dig och Ditt ord, och gör efter Dina befallningar. Jag ber om Din vägledning för den här stunden, så att allt blir rätt i Dina ögon. Amen.”

MUSIK

Jag vet inte hur du känner det, men själv tycker jag att alltefter som man blir äldre och äldre, så blir man mer och mer tacksam för att få uppleva Guds omsorg i både smått och stort. När man vet hur besvärligt livet ibland kan vara, för alla människor och av olika anledningar, så är det med ett hjärta fyllt av glädje och tacksamhet till Gud som man får vakna varje morgon, stiga ur sin säng och sköta sina sysslor.

Man upplever verkligen sanningen i aposteln Paulus ord till sin andlige son Timoteus när han skriver: ”Ja, gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor vinning. Vi har ju inte fört något med oss till världen, just därför att vi inte kan föra något med oss ut därifrån” (1 Tim 6:6-7 1917).

De där orden av Paulus är ju både rätta och sanna, men begränsade till sin fysiska natur. För om jag inte kan ta med mig dels min egen frälsta själ från denna världen, som ”nådelön” på grund av tron på Honom som gör den ogudaktige rättfärdig (Rom 4:5 1917) och dels den lön som Jesus själv lovat mig, för trohet i tjänsten – till var och en efter som hans gärningar är (Upp 22:12 1917), då är min tro förspilld och min möda i evangelisationens tjänst till ingen nytta.

Gud har aldrig lovat oss guld och gröna skogar, bara för att vi vill tro på Honom. Nej, tvärtom, har han sagt att vi ska bära vårt kors varje dag. Det Han däremot har lovat oss, är att ge oss kraft för varje dags behov. Han har också lovat oss att själv vandra med, varje dag intill tidens slut. Guds omsorg, trofasthet och nåd är gränslös, mot den som respekterar Honom och har lagt sitt liv i Hans händer, och den som är trogen intill döden ska få livets krona står det i Skriften (Upp 2:10 1917).

MUSIK

Paulus skriver i Romarbrevets 14:e kapitel: ”Guds Rike består inte i mat och dryck, utan i rättfärdighet och frid och glädje i den Helige Ande” (Rom 14:17, 1917).

Det är inte lätt att kommentera de bibelorden, men när man under tårar fått vara med om hur Guds Ande strömmar in i en torr och hungrande själ och fyller den med frid och glädje, finns det bara ett ord att säga, och det är – OBESKRIVLIGT.

Det finns så mycket underbara välsignelser från Gud att ta ut från de himmelska förrådshusen av andligt gott, så jag börjar förstår lite grann av vad Jesus menade när Han började sin undervisning i bergspredikan med att säga: ”Saliga är de som är fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till” (Matt 5:3, 1917).

I Jakobs brev, det första kapitlet och från den 17:e versen kan vi läsa följande: ”Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker kommer ner ovanfrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker. Efter sitt eget beslut födde Han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser Han har skapat” (Jak 1:17-18, 1917).

I en senare vers (den 27:e) står det: ”En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse och att hålla sig obefläckad av världen” (Jak 1:27, 1917).

De som vårdar sig om fader- och moderlösa barn har jag alltid sett upp till, och jag tror att de kommer att få en särskild lön i Guds himmel en gång, för sina uppoffrande insatser. Själv är jag mer av typ ensamvarg, och ingen barnkär människa, och det sörjer jag över ibland. Jag har bett Gud om hjälp att förändra mitt sinnelag, för själv klarar jag inte av det – det vet jag.

MUSIK

Ja, det är många brister man får dras med i sin ofullkomlighet. Hur Gud ändå, i sin gränslösa nåd, kan ha någon användning av en sådan som jag, det är obegripligt, men bara ytterligare ett stort bevis på Hans trofasthet och omsorg. Och när man har lagt sitt liv i Guds välsignande händer, så kan man inte göra mer, utan verket är Hans. Då blir det aldrig någon fråga om egna prestationer eller egen förmåga. Alltså kan man slappna av helt och hållet. Blir det ett bra resultat av det man gör, så har man själv ingen del i det, utan berömmet går rakt uppåt, och blir det dåligt, så har man ingen del i det heller. Man får i stället komma igen, nästa gång, kanske från ett bättre utgångsläge efter bön och inför Ordet, som är våra fötters lykta och ett ljus på vår stig. Personligen tror jag att vi, var och en på sitt sätt och utifrån våra olika förutsättningar, får hålla på att öva oss, rannsaka oss själva och utan att ge upp fortsätta att vandra i Jesu fotspår och efterföljd, så länge vi lever. Vi blir aldrig fullärda eller fullkomliga på den här sidan om jordelivet – möjligen i Guds himmel en gång.

Jag får förlita mig på Gudsordet i Paulus 1:a brev till korintierna, där det i kapitel 15 och vers 44 står så här: ”Här sås en ”själisk” kropp, där uppstår en andlig kropp. Så visst som det finns en ”själisk” kropp, så visst finns det också en andlig. Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ. Den siste Adam (Jesus) åter blev en levandegörande ande. Men icke det andliga är det första, utan det ”själiska”; SEDAN kommer det andliga” (1 Kor 15:44-47, 1917). Det andliga är alltså en helt annan existensform än den vi har nu. Jag antar att det blir en existens utan de rumsliga och tidsmässiga begränsningar som vi nu lever under.

MUSIK

När jag läser Paulus´ ord om en andlig kropp, så tar jag givetvis till mig hans ord som sanningen om en framtida existensform som inte är jordisk, utan himmelsk.

Samtidigt kan jag inte uppriktigt säga att jag längtar särskilt mycket efter den där andliga kroppen i sig. Det jag för egen del längtar mest efter, är att få uppleva närheten till Jesus. Och det gör jag därför att jag tror att det är en upplevelse av frid, glädje, ro och harmoni som överträffar allt annat. Ett underbart tillstånd, utan synd, utan frestelser och utan risken att någonsin kunna svika min tro och min Frälsare.

Det måste vara en frihetsupplevelse som är fullständigt gränslös.

Naturligtvis måste det vara ännu mer underbart att också få uppleva friheten från all ondska, sjukdom och död. Den största upplevelsen blir nog ändå den eviga förvissningen om att man själv kommit in i himlen, som ett resultat av att Jesus dog för mig och försonade mig med Gud.

Vad man sedan ska syssla med under den obegränsade evigheten vet jag ingenting om. När tiden som begrepp är borta, föreställer jag mig att inte heller evigheten som begrepp finns kvar. Tiden, så som vi människor traditionellt uppfattar den, har väl såvitt jag förstår, helt enkelt upphört att existera – och resultatet av det blir väl att vi kommer att leva i ett ständigt NU.

Tiden är ju i och för sig ingenting som vi människor har hittat på, utan det är ju Guds sätt att, för oss, bestämma ett förr, ett nu och ett sedan. De olika sätten att mäta tiden är ju däremot ett mänskligt påfund – av underordnad betydelse.

MUSIK

Guds trofasthet och omsorg om sina barn, består absolut oberoende av vad som händer för övrigt. Om vi människor överger Gud, i vår trolöshet, så betyder ju det på inget sätt att Gud överger oss. Nej, Gud är trofast vad som än händer, och Han tar aldrig tillbaka sina löften, men väntar tålmodigt, och låter oss hålla på i egen kraft, tills vi tröttnar och börja förstå att det rätta är att söka Honom igen.

Med utgångspunkt från det, skulle man ju kunna frestas att tro, att vi kan bete oss hur som helst, och ändå lugnt räkna med Guds omsorg. Nej, så är det inte! Lika lite som Herren Gud i gamla tider, lät sitt eget egendomsfolk, Israel, leva hur som helst och ändå vara välsignade, så låter Han inte heller oss - i vår tid – leva som det behagar oss själva, om vi ska kunna räkna med Guds välsignelse över våra liv.

Om det ska finnas någon som helst grundläggande förutsättning, från Guds sida, att en nation och ett folk ska kunna vara välsignade av Honom, så finns det ingenting som är viktigare än att folket och nationen håller sig borta från allt vad avguderi heter.

Det är inte utan anledning som det första av 10 Guds bud lyder: ” Du ska inga andra gudar hava jämte mig.” Vad svarade Jesus den lagkloke mannen som frågade Honom vilket bud som var det viktigaste. Jo, Jesus sa: ” Du ska älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd. Detta är det yppersta och förnämsta budet” (Matt 22:36-38 1917).

Därför är det så att om du och jag inte sätter den ende Sanne Guden först av allt, så kommer alltsammans i fel ordning, och vi undandrar oss själva från Guds välsignelse.

Jesus säger i sin bergspredikan, som du själv kan läsa i Matteus evangelium: ”Sök först efter Guds Rike och Hans rättfärdighet, så ska också allt detta andra tillfalla er” (Matt 6:33 1917).

MUSIK