En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Som jag alltid brukar göra, så har jag gjort den här gången också, dvs bett över frågan vad jag ska tala om. Jag hamnade då i en bibeltext som handlar om ’förhållandet till svaga bröder’. För att allt ska bli rätt tänkt, sagt och gjort så vill jag be om ytterligare vägledning.

”Gode Gud! Du som tronar på Israels barns lovsånger. Böj Ditt öra och lyssna till min enkla bön om hjälp och vägledning. Vaka över mig, Herre, så att inte mina egna tankar och ord på något sätt skymmer eller hindrar det som Du vill ha sagt. Hjälp mig att förmedla Ditt ord och Dina tankar på ett rätt sätt, så att ingenting blir missförstått. Amen!”

Den bibeltext som är utgångspunkten för mig är hämtad från Rom 14. För att vi ska förstå sammanhanget, så läser jag verserna 14 till 23 ur den Svenska Folkbibeln.

MUSIK

Aposteln Paulus skriver så här i sitt brev till de romare som tror på Jesus Kristus:

”Jag vet och är i Herren Jesus övertygad om att ingenting är orent i sig självt, men för den som betraktar något som orent, för honom är det orent. Om din broder blir oroad genom den mat du äter, så lever du inte längre i kärleken. Bli inte genom din mat orsak till att den går förlorad som Kristus har lidit döden för. Låt alltså inte det goda ni har fått bli smädat. Ty Guds Rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i DHA. Den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och håller provet inför människor. Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden och den ömsesidiga uppbyggelsen. Riv inte ner Guds verk för matens skull.

Allt är visserligen rent, men maten blir till skada för den människa som hyser betänkligheter, när hon äter. Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt av. Den tro som du har, skall du behålla för dig själv inför Gud. Salig är den som inte måste döma sig själv för det som han har valt att göra. Men den som äter och samtidigt hyser betänkligheter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Ty allt som inte sker av tro är synd” (Rom 14:14-23 SFB).

Jag vet inte om du tidigare har funderat över det här, men för mig är det 2 saker som kommer upp när jag tänker efter. För dig är det kanske inte alls på samma sätt men det är just det som texten handlar om – alltså att vi tänker och känner olika. Det ena är när jag ibland äter stekt blodkorv. Blodet är ju livets symbol, och det står skrivet (Apg 15:28-29) att man ska avhålla sig från att äta blod. Det andra som jag tänker på är att dricka vin. Nu är det så här att där jag tidigare bott, alltså i sydligare länder, så var vin alltid måltidsdryck. Ville man ha vatten, så kostade det extra. Det låter kanske konstigt för oss svenskar, men det beror väl på att vi lever i ett land där man inte odlar vindruvor och dricker saften som man pressar ur dem. I södern är det inte konstigare än att vi, här i Norden, gör must på våra höstäpplen.

MUSIK

När det gäller blodkorven eller annan användning av blod t ex i blodpalt eller svart-soppa, så har jag en känsla av att det -hos oss- mest handlar om att ta tillvara blodet som mat betraktat. Åtminstone var det ju så förr i tiden, att ingenting fick förspillas.

Man kan också tänka sig att det kunde finnas en hygienisk aspekt på det hela, men det var nog i stället bibelns uppfattning av ’blodet som bärare av livet’, som gjorde att man hade en helig vördnad för det och gav det en rent sakral karaktär. Försam-lingsmötet i Jerusalem uppmanade ju de hednakristna att avhålla sig från blod.

När det sedan gäller vinet, så tänker vi svenskar kanske ofta på missbruk beroende på vindrickande. Men för att det ska kunna hända, så krävs det ju att vinet fått stå och jäsa, så att det BLIR alkoholhaltigt. När vi själva hanterar våra äpplen så kan vi ju också -om vi vill- låta fruktsaften jäsa så att den blir alkoholhaltig, eftersom saften innehåller socker. Att kulturella vanor och synsätt varierar, förstår vi ju av att Jesus själv förvandlade ca 600 liter vatten till vin, på bröllopet i Kana i Galiléen (Joh 2:7-10).

Jag anser nog att allt det jag nu talat om i huvudsak är en fråga om skillnader i kultur och sedvänjor. Gud betraktar all mat som ren (Apg 10:11-15). Men om man miss-brukar Guds gåvor på det ena eller andra sättet, så finns det ju uppenbara risker för att, en i och för sig lovlig mat eller dryck, inte blir varken till nytta för den egna kroppen eller rätt i sitt sammanhang - i relation till andra oliktänkande människor.

MUSIK

Men är då inget av det jag nu talat om fel? Jo, det är just det som den ursprungliga bibeltexten från Rom 14:22 handlar om. Alltså om jag äter blodkorv eller annan blodmat, som för mig själv inte alls är någon samvetsfråga, men som för min medbroder är eller blir en stötesten och en fråga om troheten mot Guds ord, då är det fel av mig att äta så, för då kan jag bli orsak till att den människa går förlorad som Kristus har lidit döden för.

På exakt samma sätt anser jag att det förhåller sig med vindrickandet. Om jag genom mitt beteende blir orsak till att en annan människa går förlorad, då är det givetvis fel.

Jag får alltså inte med mitt liv och leverne förleda någon att äta eller dricka något som gör honom eller henne tveksam eller till och med gör att jag blir betraktad som en hycklare, och leder till att vederbörande därför vänder sig bort från trons väg i Jesus Kristus.

Bibelordets uppmaning (Rom 14:22) att ”den tro du har skall du behålla för dig själv”

betyder i en sådan situation att man offrar sin frihet men INTE sin övertygelse.

I det här sammanhanget är det några mycket viktiga bibelord som man måste vara uppmärksam på. Jag tänker då på 1 Kor 10:12 där det står så här: ”Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller.”

Man måste alltså akta sig själv väldigt noga så att man inte frestas så, att den frihet som man offrar leder till att man också offrar sin egen övertygelse.

MUSIK

Jesus talar i Matt 18 om den som förleder de små barnen som tror på Honom, och säger: ”…för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup. Ve över världen som förför. Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer” (Matt 18:6-7 SFB).

I Luk 17 talar Jesus också om förförelser och säger: ”Förförelser måste komma, men ve den genom vilken den kommer. Det vore bättre för honom om en kvarnsten lades om hans hals och han kastades i havet än att han vilseleder en av dessa små. Var på er vakt! (Luk 17:1-3 SFB). Varför varnar Jesus oss med orden ”VAR PÅ ER VAKT” i det här sammanhanget? Jo, om jag förstår det rätt, så gör Han det av den anledningen att det är så lätt både att själv bli förförd och att själv bli den som förför, utan att man tydligt lägger märke till att det sker. Kanske kan det ske på ett så oskyldigt sätt, som det jag talat om tidigare – alltså genom olika uppfattning om mat och dryck. Det har kanske inte den ringaste betydelse för dig själv, men det kan kanske -utan att du har en aning om det- vara absolut avgörande för din nästa och medmänniskas eviga liv.

Satan, som förvillar och bedrar hela världen (Upp 12:9) är den onda makten i tillvaron som är orsaken till att förförelsen enligt Jesus ” måste komma”. Synden kom också in i världen genom Satan, som i omens skepnad förvillade och bedrog Eva i Edens lust-gård (2 Kor 11:3) genom att ifrågasätta det som Gud hade sagt.

Ända till dess att Jesus Kristus slutligen segrar över Satan och det sista upproret mot Gud fått sin dom, så kommer hans onda makt att ligga bakom all förförelse och allt bedrägeri som bara har till syfte att förvilla människorna - även de troende - så att de ger upp och lämnar sin tro. (Upp 20:8-10 SFB).

MUSIK

Kära vänner! Låt oss för allt i världen inte inbilla oss, att vi i oss själva är tillräckligt rustade mot Djävulens lögner, bedrägeri och förvillande ord, ’BARA’ genom vår egen tro på att Gud existerar och att Jesus är Guds Son. Tyvärr är det inte så. Det är ju därför som jag gång på gång påminner om att vi allesammans måste ta på oss Guds vapenrustning, så att vi kan stå emot djävulens listiga angrepp när vi blir angripna ”på den onda dagen” (Ef 6:10 ff). Angreppen är så listigt och illfundigt utstuderade, så vi har ingen chans att stå emot och klara oss ur sådana attacker och angrepp - i vår egen kraft. Tror vi det, så är vi redan förlorare.

Innan Jesus gick in i sin egen kamp i Getsemane, så sa han till de lärjungar som följde Honom: ”Bed att ni inte kommer i frestelse!” (Luk 22:40 SFB).

Vår bön ’Fader Vår’ innehåller ju en rad där det står: ”Inled oss icke i frestelse…”

Men den översättningen tycker jag är tveksam, eftersom Jakob skriver i sitt brev, i det 1:a kapitlets 13:e och 14:e vers: ”Ingen som frestas skall säga: ’Det är Gud som frestar mig.’ Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär” står det. Av det textsammanhanget förstår jag det så att Gud inte heller ’inleder någon i frestelse’. Däremot är det så att det ord som i vår bibel är översatt med ’frestelse’ också betyder ’yttre prövning’, vilket ger texten en annan mening. Vi ska visserligen be om att bli besparade ’yttre pröv-ningar’ som är för stora för oss, men måste då också veta att Herren sätter oss på prov för att vi ska tvingas avslöja vårt hjärtas innersta, hur hängivna vi är och om vi kan användas för tjänst i Guds Rike. Käre vän! Låt oss be om att bli starka i Herren.

MUSIK