En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård.

Inför det här programmet kom det upp en längtan i mitt hjärta, att få tala om hur en människas liv i gemenskap med Jesus, varje dag, skall vara – enligt Guds vilja.

Eftersom jag själv inte har någon vision om hur innehållet ska vara, så måste jag, precis som vanligt, börja med att be om Guds ledning genom den Helige Ande.

”Gode Gud!

Du vet att det finns en längtan i mitt hjärta, om att få leva ett liv i nära umgängelse med Dig, som förhållandet var mellan Dig och Hanok (1 Mos 5:22) och mellan Dig och Noa (1 Mos 6:9--1917). Du som känner mina tankar vet också att det finns en glädjefylld förväntan inom mig, att det är möjligt att få leva så. Hjälp mig, Herre, att ta till mig Dina tankar. Hjälp mig också att på ett rätt sätt förmedla det budskap som Du lägger på mitt hjärta. Amen."

Min inriktning med det här programmet, är INTE att det ska handla om hur mitt eget liv är, om du trodde det. På sin höjd handlar det om hur jag önskar att det skulle vara. Att få ha en sådan nära relation till Gud, som kan betecknas med ordet ”umgängelse” - alltså att dagligen umgås med Herren - är alltså ingen önskedröm, som jag hänger mig åt i någon sorts dagdrömmerier, utan är någonting som jag verkligen önskar av hela mitt hjärta - mitt i verkligheten.

MUSIK

Vad är det då som jag tänker på, när jag talar om ’umgängelse’ med Gud?

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men om du tänker dig att du har en riktigt god vän - alltså en som verkligen förstår dig och känner med dig under livets olika förhållanden, så börjar det åtminstone närma sig vad jag försöker beskriva.

Din bäste vän, som du känner dig trygg tillsammans med, och alltid vill ha vid din sida för att tala med och få ärliga svar av. Inte en ja-sägare som håller med dig om allting, utan tvärtom, en som älskar dig så mycket så att du med tacksamhet tar emot tillrättavisningar när du håller på att gå åt fel håll eller låter felaktiga bedömningar, styra ditt liv.

Det är ju sådana vänner vi behöver både du och jag – eller hur?

Jesus är en sådan vän! Och att ha ett nära umgänge med Honom är också att ha ett lika nära umgänge med Gud.

I sin översteprästerliga förbön (Joh 17:20-23) ber ju Jesus för oss att vi alla ska vara ett. Som Han själv och Fadern är ett, så vill Han att vi som tror på Honom, ska vara ett med dem.

Att vara ETT med Fadern, med Jesus, och med den helige Ande, måste väl vara den högsta formen av gemenskap och umgänge som man kan ha med den treenige Guden – eller hur?

MUSIK

När Jesus talar om att lite surdeg syrar hela degen, så drar jag en parallell till att Guds rike, genom Bibelns ord, på samma sätt kan genomsyra en människas hela varelse. I en av sina liknelser säger Jesus: ”Vad skall jag likna Guds rike vid? Det är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått vetemjöl, tills alltsammans blir syrat” (Luk 13:20-21). Paulus skriver till korintierna: ” Guds rike består inte i ord utan i kraft” (1 Kor 4:20 SFB).

Jag tror det är så här, att när du och jag öppnar vårt hjärta och låter oss bli påverka-de av Guds ljus och kraft genom bibelordet - på det sätt som Gud avsåg när Han sände ut sitt ord - så sker det en revolution i hjärtats innersta. Det står ju skrivet att: ”Evangeliet är en Guds kraft till frälsning för den som tror.”

Vad betyder det? Jo, det betyder att när ordet får verka -genom hjärtats tro på att Jesus är uppstånden från de döda- så blir du rättfärdig. När du sedan bekänner Jesus som din Herre inför dina medmänniskor, så blir du frälst.

Aposteln Paulus skriver så här i sitt brev till romarna, kapitel 10, vers 8-11:

”’Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta’, nämligen trons ord som vi predikar. Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herre och i ditt hjärta tror att Gud uppväckt Honom från de döda, så skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Skriften säger: ’Ingen som tror på Honom skall stå där med skam’” (Jes 28:16)/ (Rom 10:8-11 SFB).

MUSIK

Vad lär vi oss av den här bibeltexten? Jo, vi lär oss att det INTE är kunskapen om tron som frälsar, utan BEKÄNNELSEN av Jesus som Herre.

Hur kan det vara så? Jo, det är så därför att ’frälsning’ innebär ett maktskifte på hjärtats tron, och när hjärtat genom tron på Jesus blivit rättfärdigt och sedan också bekänner att Jesus nu är Herre, då sker det där maktskiftet på ett ögonblick.

Guds klara och knivskarpa ord är levande och verksamt. Det skiljer själ och ande, märg och ben, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.

”Inget skapat är fördolt för Honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars” (Hebr 4:12-13).

Eftersom ditt hjärta är skapat av Gud, så ligger det alltså naket och uppenbart inför Hans ögon. Och Han vet därför också, in i minsta detalj, om och när det har tagit emot Jesus genom tron och blivit rättfärdigt, så att det också -genom bekännelse av Jesus som Herre- kan genomföra maktskiftet som innebär räddning och ett evigt liv.

Det här som jag nu talat om är rättfärdiggörelsen genom tron, som var Luthers bidrag till beskrivningen av den kristna trons väg för alla människor. Det är alltså precis motsatsen till en rättfärdiggörelse genom laggärningar, som var Guds princip i det gamla förbundet med Israels barn enligt Mose lag. Guds avsikt var ju att den som höll lagen i allt, skulle leva genom den. Alltså ett evigt liv grundat på egna goda gärningar som bestod i att följa Guds bud i Mose lag. Men det var INGEN som i ALLT kunde följa lagen, och därför måste Jesus bana en ny väg till det eviga livet – trons väg.

Det är ju därför Jesus säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utan GENOM mig.” Alltså genom tron på Honom. Det är Guds väg till att försona ALLT med sig själv.

MUSIK

Bibeln talar om att Hanok och Noa vandrade i umgängelse med Gud. Vad var det då som kännetecknade Hanok och Noa? Vad kan du och jag lära oss av deras liv?

Hanok var Kains äldste son - den sjunde från Adam - och blev bortryckt av Gud när han var 365 år gammal. ”Hanok vandrade i umgängelse med Gud i 300 år, står det ... Sedan Hanok så hade vandrat i umgängelse med Gud, såg man honom icke mer, ty Gud tog honom bort” (1 Mos 4:17; 5:22-24 -- 1917).

Hebréerbreves författare skriver: ”Genom tron togs Hanok bort utan att möta döden. Och man fann honom inte mer, ty Gud hade tagit honom till sig. Innan han togs bort, hade han fått det vittnesbördet att han funnit nåd hos Gud” (Hebr 11:5 SFB).

I andra gamla skrifter skildras Hanok som ’den som tar emot och vårdar gudomliga hemligheter samt för dem vidare till kommande släkten. … Gud har insatt honom till skrivare och vittne - för och emot – människorna och de fallna änglarna. … hans upphöjelse sätts i förbindelse med hans rättfärdighet’.

Om Noa står det:

”Men Noa hade funnit nåd för herrens ögon. …Noa var en rättfärdig man och ostraff-lig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud vandrade Noa (1 Mos 6:8-9 –1917).

Petrus skriver i sitt 2:a brev att Gud bevarade Noa som ”rättfärdighetens förkunnare” (undan syndafloden) – jämte sju andra” (2 Petr 2:5 – 1917).

MUSIK

Profeten Elia blev ju också bortryckt av Gud direkt till himlen. Kortfattat står det:

Vid den tid då Herren ville ta upp profeten Elia till himlen i en stormvind var han tillsammans med Elisa på väg från Gilgal. När de stod vid floden Jordan för att gå över, tog Elia sin mantel och vek ihop den och slog på vattnet. Då delade det sig åt två sidor. Och bägge gick igenom på torr mark. …”Medan de gick och samtalade, se, då kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen” (2 Kung 2:11 SFB).

Av de kortfattade uppgifterna om Hanok, Noa och Elia förstår vi att Gud har olika sätt att ta hem sina utvalda direkt till sig. Om Hanok står det att ”genom tron togs Hanok bort utan att möta döden.” Om Noa ser det av Skriften ut som om han dog en ”naturlig död” medan vi om Elia läste att Herren tog bort honom i en stormvind och en vagn med hästar av eld – till synes utan att möta döden.

Det jag tror är gemensamt för de här 3 gudsmännen, är att de allihop levde ett rättfärdigt liv och därför fick nåd av Gud när de vandrade i umgängelse med Honom.

Jakob skriver i sitt brev: ”Mina bröder, tag profeterna som talade i Herrens namn, till ert föredöme i att uthärda lidande och visa tålamod” (Jak 5:10 – 1917). Om Elia står det att ”Han var en människa med samma natur som vi…” (Jak 5:17 – 1917).

Varför Gud tog hem de båda gudsmännen Hanok och Elia direkt till sig, utan att de mötte döden, det vet jag ingenting om. Jag har ibland undrat samma sak när det gällt andra människor, som jag personligen upplevt som ’gudsmän’ i den här världen, men som Gud har tagit hem alltför tidigt – enligt min ringa mening. Kanske behövde Han dem hemma hos sig, av någon anledning, som jag inte känner till.

MUSIK