En stilla stund

(Jona 3:8)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. När jag bad om Guds vägled-ning inför det här programmet så föll mina ögon på Jona bok, kapitel 3 och vers 8. Men jag tyckte att det verkade så svårt, så jag bläddrade vidare. Då fick jag upp ett annat sammanhang om profeten Jona - så nu vågar jag inte låta bli att lyfta fram det. Men innan jag fördjupar mig i det som hände med Jona och den stora staden Nineve, så vill jag be om Guds Andes hjälp så att allt blir rätt tänkt och förmedlat.

”Gode Gud! Du som tronar på Dina barns lovsånger och håller all makt i Din hand. Vägled mig, din tjänare, så att jag kan framföra det som Du vill ha sagt - på rätt sätt. Jag ber om att den eller dem som budskapet är avsett för, ska lyssna och ta det till sig, så att det blir verksamt på det sätt som Du befaller det att bli. Amen.”

Jag upplever en stor vånda inför hur det ser ut i vårt samhälle i dag. Hur människor beter sig, i gudsförnekelse, våld och orättfärdighet. Det ligger nära till hands att jämföra med Herrens ord till Jona när Han sade: ”Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika MOT DEN, ty deras ondska har kommit upp inför Mitt ansikte” (Jona 1:2).

MUSIK

Jag vet inte hur mycket ondska eller vilka synder ett land måste förknippas med, för att motsvara Skriftens ord om ’ondskan inför Guds ansikte’ eller ’sina synders mått’

(1 Mos 15:16). När det gäller Sodom och Gomorra som blev totalt ödelagda och i dag är täckta av Döda havets södra bukt, säger Herren: ”Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår. Därför vill Jag nu gå ner och se om de i allt har gjort efter det rop som har nått Mig. Om det inte är så vill Jag veta det” (1 Mos 18:20-21). Av den följande texten förstår man att det bl. a. handlade om öppen homosexualitet, eftersom männen i Sodom frågade Lot: ”Var är de män som kom till dig i natt? För ut dem till oss så att vi får ’känna’ dem” (1 Mos 19:5). Det hebreiska uttrycket ”känna dem” betyder ’ha nära gemenskap med’ eller ’ha intimt umgänge med.’ Men vi ska MYCKET NOGA observera att profeten Hesekiel också visar på annan synd i Sodom. Du och jag kanske inte förstår det eller VILL tänka på det, men Hesekiel jämför synden i Jerusalem och Sodom och säger: ” Se, detta var din syster Sodoms synd: Högmod, överflöd av mat och bekymmerslös säkerhet utmärkte henne…och hon hjälpte INTE den nödställde och fattige” (Hes 16:49 SFB). Jag vet inte om samma sak ’utmärker’ Sverige eller NÄR Gud bedömer att vi har fyllt VÅRA synders mått och ’ondskan kommer upp inför Guds ansikte’ så att Gud tvingas agera, men något måste nog hända snart. Det finns två möjligheter – precis som i Nineves fall. Antingen måste vi börja ta situationen på allvar och handla efter det, eller också kommer Guds dom att utlösas på något sätt över vårt land. ” Må var och en ropa till Gud av all kraft och vända om från sin onda väg och från den orätt han gör. Vem vet, kanske vänder Gud då om och ångrar sig…” - sa de styrande i Nineve (Jona 3:8-9).

MUSIK

Vad ska VI göra mot gudlösheten, orättfärdigheten och det ökande våldet i vårt land?

Ja, vad gjorde man i Sodom och Gomorra för att förändra situationen? Jag vet inte. Det står inte att man gjorde någonting. ’Den rättfärdige Lot plågades av de ogudakti-gas utsvävande liv’ står det (2 Pet 2:7). Om det utsvävande livet står det bland annat:

”Dessa människor är som oförnuftiga djur… De har ögon fulla av otukt och kan inte få nog av synd” (2 Pet 2:12, 14). Och att det inte fanns ens 10 rättfärdiga förstår man ju av Abrahams samtal med Herren Gud, när han försökte ’förhandla’ för att om möjligt rädda de båda städerna. (1 Mos 18:26-32).

Gud fördärvade alltså städerna och när Abraham följande morgon gick till den plats där han hade stått inför Herren och såg ner över Sodom och Gomorra och över hela slättlandet, så var städerna borta och han såg rök stiga upp från landet, ”som röken från en smältugn” (1 Mos 19:28).

Gick det likadant för Nineve, eller vad gjorde man där? Det står att Jona gick in i staden och predikade det budskap som Herren hade gett honom att ”Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt” (Jona 3:4).

”Och folket i Nineve trodde Gud och lyste ut en fasta och klädde sig i säcktyg, från den störste till den minste av dem. Kungen och hans stormän befallde att: ”Ingen människa får smaka något, inte heller något djur, vare sig av nötboskapen eller av småboskapen. De får inte föras i bet eller vattnas. Både människor och djur skall klä sig i säcktyg. Må var och en ropa till Gud av all kraft och vända om från sin onda väg och från den orätt han gör. Vem vet, kanske vänder Gud då om och ångrar Sig och vänder Sig från Sin vredes glöd, så att vi inte förgås. När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade Han det onda som Han hade hotat att göra mot dem, och Han gjorde det inte” (Jona 3:5-10). Det är alltså inte meningslöst -och har aldrig varit det- att ropa till Gud och ödmjukt be Honom om nåd och hjälp.

MUSIK

Jag vet inte vad som kan göras för Sverige mer än att fasta och be Gud om nåd som man gjorde i Nineve. Jag är inte mer from eller andlig än någon annan människa och har ingen vision eller uppenbarelse. Jag kan inte heller upplåta min mun och säga att ’Så säger Herren…gör det och det…för er synd är mycket svår.’ Jag har inget sådant uppdrag och kan därför inte framföra något sådant budskap från Gud. Det enda jag kan göra är att tala om vad jag tror håller på att hända, och varna för följderna om vi inte gör någonting radikalt.

Profeten Hesekiel skriver på Herrens vägnar om Israels synder så här: ”Folket i landet begår våldshandlingar och stjäl. Den nödställde och fattige förtrycker de, och mot främlingen utövar de våld utan lag och rätt. Jag sökte bland dem efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför Mig till försvar för landet så att Jag inte skulle fördärva det. MEN JAG FANN INGEN. Därför utgjuter jag min vrede över dem och gör slut på dem med min förbittrings eld. Deras gärningar skall Jag låta komma över deras huvuden, säger Herren, Herren” (Hes 22:29-31 SFB). Hur är det i Sverige? Måste vår synd också leda till att Gud utlöser Sin vrede över oss och vårt land-eller? Finns det några förmildrande omständigheter som kan ge Gud anledning att ångra sin vredes utlopp mot ondskan i vårt samhälle? Jag är inte så säker på det.

MUSIK

Gud är god och underbar i allt Han gör, men Han kan i Sin rättfärdighet inte se genom fingrarna med synden när den brer ut sig mer och mer. När vi låter materia-lismen breda ut sig i vårt sekulariserade -gudsförnekande- samhälle, så blir det också mindre och mindre utrymme för den nödställde, sjuke och fattige.

Den bild som TV och tidningar förmedlar verkar -tillspetsat uttryckt- vara att alla roffar åt sig så mycket de kan, som om de tänkte att ’om inte jag tar det som finns, så gör någon annan det.’

Det kan vara en förklaring till det som sker, men det kan ALDRIG vara en giltig ursäkt inför Gud den Allsmäktige och Allvetande, eftersom Hans utgångspunkt alltid är att det är rätten och sanningen som gäller och ingenting annat.

Många med mig undrar hur det kunnat gå så andligen utför med Sveriges land och folk, som haft en lagstiftning och ett samhällsskick grundat på kristna värderingar i över 1000 år. Jag vet inte men tror personligen att det beror på 2 saker.

För det första tror jag att det beror på det man kallar ’de små stegens tyranni’ det vill säga små, små förändringar som man inte brytt sig så mycket om och som därför inte heller väckt någon bestörtning eller allvarligare opposition. Men när de läggs tillsam-mans då ser man tydligare vilka vägar det hela har tagit och vilka uppfattningar som blivit normerande i all sin gudlöshet. (Aborterna. Skilsmässorna. Sexuell perversion.)

För det andra tror jag att dagens situation beror på att vi kristna inte engagerat oss i tillräcklig omfattning varken institutionellt eller karismatiskt. Vi har inte fört fram de kristna grundvärderingarna i alla sammanhang och på alla olika sätt som varit möjliga och vi har inte heller i uthållig bön inför Guds tron ropat av all kraft om nåd, vägled-ning och hjälp inför det vi upplevt som felaktigt.

MUSIK

Men mina vänner, att försöka hitta anledningarna bakåt i tiden för att förklara dagens situation, leder ju ingen vart. Det som är viktigt och väsentligt nu, är vad vi kan och måste göra för att en förändring ska komma till stånd.

Om ett samhälle som vårt ska förmås att i fasta och bön ropa till Gud om hjälp -som det skedde i Nineve- måste det enligt min mening till ett under genom Guds Ande. Jag vet inte vad som ska till för att Sverige skall börja gå ’knävägen’ inför Gud.

”Hur kan Han lära dig bedja, om icke genom nöd…” står det i Jobs bok (Job 36:19).

Måste det till stora katastrofer eller krig med en nöd som vi i vårt land inte har upplevt på 100-tals år, för att vi ska förstå allvaret och engagera oss? Jag vill inte spekulera i det, men jag tror att det viktigaste är att Guds Ande får börja med att rannsaka oss själva var och en. Vi får sätta en ny standard i våra liv, i bön och fasta inför Guds ansikte, och bekänna vår synd, vår bekvämlighet och apati. I Daniels bön för Israels folk (kapitel 9) säger han: ” VI har syndat, VI har varit ogudaktiga.” Daniel undantog inte sig själv. Han var ju en del av Israel och det samhälle han levde i. I vers 18 säger han: ”Det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av Din stora barmhärtig-het som vi kommer inför Dig med våra böner…” (Dan 9:15; 18). HUR du gör bestäm-mer du själv, men har du möjligheter att på något sätt andligen påverka din omgiv-ning, så gör det. Det kan betyda skillnaden mellan liv och död för hela vår nation. Gud är inte oemottaglig för påverkan genom bön och fasta. Han råder suveränt över Sin skapelse med makt att förändra allt. Om vi vänder om till Honom, så vänder Han om till oss. Låt oss lyssna in Guds röst i bön och följa Hans befallningar. Amen.

MUSIK

(Tillägg till ESS- B 162) Sid 4 - för gudstjänsten på Örestrand Sönd. 8/8-04 Kl 18.00)

Den som tror på Jesus, Guds Son, kommer inte under någon fällande dom

utan själen räddas -som genom eld- på domens dag, står det (Rom 8:1-2).

Men ”var och en döms efter sina gärningar” skriver Johannes i sin uppenbarelse på ön Patmos (Upp 20:13 SFB), och eftersom elden ska pröva våra gärningar och avslöja om det som vi har uträttat här, under vår stund på jorden, har något beståen-de värde, som guld, silver och dyrbara stenar, eller om det brinner upp som trä, hö och halm (1 Kor 3:12) så finns det kanske anledning för oss, var och en, att börja fundera och tänka efter hur vi lever och behandlar vår nästa – eller hur?

”Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön” står det i Skriften (1 Kor 3:12-15 SFB).

Vad ska DU svara när Jesus frågar DIG vad DU gjorde för en av dessa minsta, de som var främlingar, hungriga, nakna, sjuka och i fängelse. Vad gjorde du med de möjligheter som DU hade? (Matt 25:45).

Kommer du att stå på Människosonens högra sida -bland de rättfärdiga som får evigt liv till arvedel- för att höra när Han säger: ”Kom ni min Faders välsignade och ta i besittning det rike som är tillrett åt er från världens begynnelse” eller ska du stå bland gruppen på Hans vänstra sida som Skriften talar om, och höra Honom säga: ”Gå bort ifrån mig, ni förbannade…till evigt straff” (Matt 25:12, 40-41, 46)?

Mina vänner!

Jag vill avsluta den här stunden med några ord - både av tröst och förmaning.

Profeten Elisa och hans tjänare vaknade en morgon och såg att de var omringade av en stor här av araméer, som skulle gripa Elisa (eftersom han -genom Guds Ande- avslöjade kungens planer i kriget mot Israel). Då blev Elisas tjänare ängslig, orolig och rädd för vad som skulle hända – kanske som det jag har gett uttryck för här i dag.

Men Elisa sa: ”Frukta inte! De som är med oss är fler än de som är med dem.”

Vad gjorde Elisa?

Jo, det står att han bad. Han sa: ”Herre, öppna hans ögon, så att han ser.”

Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt av hästar och vagnar av eld runt omkring Elisa.”

Du kan själv läsa i din bibel hur det hela sedan löste sig (2 Kon 6:15-17 SFB).

Måtte Herren öppna våra ögon också, så att vi ser och förstår - både vår egen situation och den räddning, genom bön, som Gud har i beredskap för sitt folk.

Jag vill naturligtvis gärna tro att vi har ”En framtid och ett hopp” som Herren säger i Jeremias brev till de fångna judarna i Babel (Jer 29:11).

När jag därför bad i mitt innersta om något tröstens ord från Herren, så kom orden och uppmaningen ” Tänk på Nineve!” till mig.

Jesus sa: ”Män från Nineve skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom. Ty de omvände sig vid Jonas predikan” (Luk 11:32 SFB).

Tag till dig den uppmaningen och pröva den inför Guds ansikte. Amen.