En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Inför den här stunden har det kommit upp ett ord inför mig, från 2 Kungabokens 18:e kapitel, som handlar om kung Hiskia och hur han förtröstade på Herren, Israels Gud. Men innan jag går in på det så vill jag be om Guds vägledning, så att det budskap som Han vill ha framfört verkligen blir förmedlat, och ingenting annat.

”Gode Gud! Jag kommer inför Ditt ansikte med ett okunnigt sinne och två tomma händer – men med ett hjärta som innerligt längtar efter att få förkunna Ditt ord så att det med Din Andes kraft och hjälp, tränger igenom och blir till välsignelse för den som vill lyssna och läsa. Amen.”

Från Bibelns ord och 2 Kungabokens kapitel 18 och vers 5 läser jag:

”Hiskia förtröstade på Herren, Israels Gud. Ingen var honom lik bland alla Juda kungar efter honom, inte heller bland dem som varit före honom. Han höll sig till Herren och vek inte av från Honom, utan höll de bud som Herren hade givit Mose. Herren var med honom, så att han hade framgång i allt han företog sig.” (v 5-7).

Vid ett tillfälle drog Assyriens kung Sanherib upp och angrep städerna i Juda, står det, och intog dem. (vers 12): ”Detta skedde därför att de inte lyssnade till Herrens, sin Guds, röst, utan bröt mot Hans förbund och varken ville lyssna eller göra allt det som Herrens tjänare Mose hade befallt.”

MUSIK

När Hiskia fick klart för sig vad som stod på i Juda, försökte han först förhandla med Sanherib, och gav honom också silver och guld, för att han skulle lämna Hiskia i fred. Men kungen lät ändå sina härförare dra upp mot Jerusalem, med en stor här, och en av härförarna, Rab-Sake, begärde att få tala med kung Hiskia, innan han gav sig till att inta staden.

Naturligtvis blev Hiskia hånad och förlöjligad. Först för att Rab-Sake trodde att han förtröstade på ”den brutna rörstaven Egypten” (vers 21) och sedan - vilket var mycket allvarligare - för att Hiskia förtröstade på Herren - sin Gud.

Rab-Sake ropade högt till stadens invånare, de judiska männen som satt på muren, och sade: ”Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er ur min hand. Låt inte Hiskia få er att förtrösta på Herren när han säger:’Herren skall förvisso rädda oss, och denna stad skall inte ges i den assyriske kungens hand’” (2 Kung 18:29-30SFB).

Men kung Hiskia bad och sa: ”Herre, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast Du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himmelen och jorden. Herre, böj Ditt öra och hör. Herre, öppna Dina ögon och se. Hör Sanheribs ord, som han har talat för att smäda den levande Guden.” (2 Kung 19:15-16 SFB).

MUSIK

Kung Hiskia slutade sin bön med orden: ”Men nu, Herre, vår Gud, rädda oss ur kung Sanheribs hand, så att alla riken på jorden förstår att Du är Herren Gud, endast Du.”

Profeten Jesaja sände bud med Herrens ord till Hiskia, och sa: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Jag har hört det som du har bett till mig angående Sanherib, kungen i Assyrien. --- Därför säger Herren så: ’Han skall inte komma in i denna stad eller skjuta någon pil ditin. --- Han skall vända tillbaka samma väg han kom. ---

Ty JAG skall skydda och rädda denna stad för min och min tjänare Davids skull’”

(2 Kung 19:20, 32-34).

”Samma natt gick Herrens ängel ut och slog 185 000 i assyriernas läger” står det.

--- Då bröt Sanherib, kungen i Assyrien, upp och vände tillbaka.” (v. 35-36).

Kung Hiskia förtröstade på Herren, sin Gud, och bad om hjälp. Gud lät då sin ängel slå alla de här krigarna i Sanheribs stora här, för sin egen och sin tjänare Davids skull.

Den assyriske kungen blev själv också dödad -med svärd av sina egna söner- står det, när han en gång tillbad i sin gud Neroks tempel.

Det var en stor seger och Guds stad, Jerusalem, blev räddad och blev inte intagen. Det måste också har varit en underbar erfarenhet för Hiskia.

MUSIK

Trots allt detta fantastiska som Hiskia -Guds tjänare- fick vara med om, så blev han dödssjuk. Profeten Jesaja kom till honom och sade: ”Så säger Herren: ’Se om ditt hus, ty du kommer att dö och skall inte tillfriskna.’”

Men Hiskia grät, bad till Gud och sade: ’O, Herre, kom dock ihåg att jag har vandrat inför Dig i trohet och med ett hängivet hjärta, och gjort det som är gott i Dina ögon.’”

”Och innan Jesaja hade hunnit ut ur den inre staden, kom Herrens ord till honom” står det. Han sade: ’Vänd om och säg till Hiskia, fursten över mitt folk: ’Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall göra dig frisk. I övermorgon skall du få gå upp till Herrens hus. Jag skall lägga femton år till din livstid.’” (2 Kung 20:3-6 SFB).

När Jesaja hade uttalat de här profetiska orden för Hiskia, om hans förlängda liv, så bad kungen om ett tecken på att det som Jesaja hade sagt verkligen var sant, och att Herren skulle låta det gå i uppfyllelse. Det tecken Hiskia begärde, var att skuggan på Ahas solur, skulle gå 10 steg tillbaka. Han begärde alltså att den tid som redan hade passerat, skulle komma tillbaka igen. Det här tecknet var ju en absolut omöjlighet för någon -utom Gud själv- att uppfylla. Men det står att ”solen gick då tillbaka tio av de steg på trappan som den redan hade gått” (Jes 38:8 SFB). ///Personligen tror jag att det kanske var sol-skuggan på Ahas trappa som gick tillbaka, och inte solen.///

Är inte detta fantastiskt.

Bara för att bevisa för Hiskia att det som Gud hade sagt också verkligen skulle ske, lät Gud solen (eller jorden) gå tillbaka i sin bana.

MUSIK

Jag kan inte låta bli att påminna mig, och i det här sammanhanget läsa, vad kung David skriver i den 8:e psalmen i Bibeln - den 4:e och 5:e versen.

Det står så här:

”När jag ser Din himmel, Dina fingrars verk, månen och stjärnorna som Du har skapat, vad är då en människa eftersom Du tänker på henne - en människoson eftersom Du tar Dig an honom?”

Det här är någonting som jag aldrig kommer att förstå. Alltså Guds kärlek och omsorg om en enda liten människa. Jag kan inte förstå det, men jag får uppleva det. Genom DHA har också jag fått del av Guds evangelium – och Hans eviga kärlek till en syndare som jag – och ” i de tingen åstundar jämväl änglar att skåda in” står det i den gamla bibelöversättningen (1 Pet 1:12 – 1917).

Att jag inte kan förstå, beror väl i sin tur, på att jag inte någonsin med min mänskliga hjärna ens kan föreställa mig Guds storhet, Hans allmakt och allvetande.

Det är helt enkelt en omöjlighet.

Jag måste instämma med psalmisten i psalm 139:6 när han säger: ”En sådan kunskap (alltså kunskapen om oss alla människor som Gud håller i sin hand) är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den.”

MUSIK

För oss begränsade människor, som lever i en begränsad fysisk värld, är det omöjligt att förstå någon eller något som är gränslöst – det vill säga UTAN GRÄNS. Den enda tröst jag har personligen i det sammanhanget, är att Gud aldrig har begärt att du och jag ska förstå. Han begär bara att vi ska TRO PÅ HONOM och den som Han har sänt till vår räddning – JESUS KRISTUS.

Aposteln Paulus skriver visserligen i sitt brev till de heliga i Kolosse, att han har en kamp att utstå för att ”de skall bli undervisade i kärlek och styrkta i sina hjärtan och nå fram till hela rikedomen i en fast övertygelse, som ger RÄTT INSIKT i Guds hemlighet, Kristus. I Honom är vishetens och kunskapens ALLA SKATTER gömda.” (Kol 2:1-3 SFB).

I den gamla översättningen lyder samma Paulus’ ord till kolosserna så här:

”Ty jag önskar att deras hjärtan skall få hugnad, därigenom att de slutas tillsammans i kärlek och kommer till en full förståndsvisshets hela rikedom, till en rätt kunskap om Guds hemlighet, vilken är Kristus; ty i Honom finns visdomens och kunskapens alla skatter fördolda.” (Kol 2:2-3 – 1917).

Han som har skapat himmel och jord -vår Gud- ” Han bestämmer stjärnornas mängd, Han nämner dem alla vid namn. Stor är vår Herre och väldig i kraft, Hans förstånd har ingen gräns.” (Ps 147:4-5 SFB).

Låt oss tacka Gud. Han ensam är god. Hans nåd varar evinnerligen.

Vi ärar, lovar, prisar och upphöjer Hans heliga namn. AMEN.

MUSIK