En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Jag satt och läste om konung Hiskia och hans reformarbete i Israel och Juda, när templet renas och återinvigs för att man skulle fira Herrens påsk igen i Jerusalem. Men innan jag går vidare ska jag be om Guds hjälp och vägledning så allt blir rätt.

”Gode Gud! Jag kommer inför Dig med tacksamhet för att jag får be Dig om råd när det gäller den här stunden. Du vet att jag behöver vägledning i bibelordet och hjälp när det gäller att förmedla det kristna budskapet på rätt sätt. Herre, jag ber också om att någon lyssnare som är med oss i dag, ska få uppleva Dina välsignelser. Amen.”

Jag läser för dig om påskfirandet i Jerusalem från 2 Krön 30:5 – SFB.
”Ty de flesta hade inte firat den, så som det var skrivet.” Man hade alltså inte följt vad som var skrivet i Herrens lag och därför hade Herrens vrede kommit över Juda och Jerusalem, och Han hade gjort dem till ett avskräckande exempel, till häpnad och förakt. Hiskia uppmanade nu enträget folket att komma till Jerusalem för att fira Herrens påsk på rätt sätt och sa: ”Ni, Israels barn, vänd om till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud. Då skall Han vända om till den kvarleva av er som har räddats undan de assyriska kungarnas hand. Och var inte som era fäder och bröder, som var trolösa mot Herren, sina fäders Gud, så att Han utlämnade dem åt  ödeläggelse, som ni själva har sett. /…/ Ty Herren, er Gud, är nådig och barmhärtig, och Han skall inte vända sitt ansikte från er, när ni vänder om till honom” (2 Krön 30:6-7, 9 – SFB).

MUSIK

Kung Hiskias ilbud med sin vädjan till folket om återsamling i Jerusalem för att fira påsk, togs verkligen emot på det mest skiftande sätt. Att fira Herrens påsk krävde ju nämligen att man ödmjukade sig och det har alltid varit en svår sak för oss männi-skor. Kungens ilbud fick därför utstå spott och spe.
”Man skrattade åt dem och hånade dem” står det. (2 Krön 30:10 – SFB).

Jag kom i sammanhanget att tänka på människorna i Sodom och Gomorra - och särskilt den rättfärdige Lot, med hans familj och närstående.
När Lot hade fått klart för sig att Herren tänkte fördärva Sodom, bland annat för de homosexuella synder som bedrevs där, så gick Lot på änglarnas uppmaning ut till sina svärsöner, som skulle få hans döttrar, och sade: ”Bryt upp och lämna den här platsen, för Herren tänker fördärva staden. Men hans svärsöner trodde att han skämtade” står det (1 Mos 19:12, 14 – SFB).

Om det som hände säger aposteln Petrus: ”Städerna Sodom och Gomorra dömde Han (Gud) till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga” (2 Pet 2:6 – SFB).

Jag tänker också på Noas tid, när mänskligheten hade sjunkit i djup andlig villfarelse och omoraliskt leverne. ”Herren Gud såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. Då ångrade Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta” (1 Mos 6:5-6; SFB).

MUSIK

Såvitt jag vet står det inte i bibeln att människorna på Noas tid, hånade honom eller skrattade åt honom. Men eftersom Gud såg att alla var onda och beslöt sig för att utrota allt levande under himlen (utom Noa och hans familj, som hade funnit nåd inför Guds ögon) så antar jag att människorna var som de brukar vara. Hånfulla och misstänkamma... snara till att dra sina egna slutsatser om saker och ting som de inte känner till - och därför var det nog många skämtsamma och spefulla kommentarer om gamle Noa och arken under de 125 år som det tog att bygga den. De fega, och de som inte ville ta någon ställning alls, omkom alla i syndafloden.

Jesus gör själv jämförelsen mellan Guds dom över människorna på Noas tid, på Lots tid och de som kommer att leva den dag Jesus kommer tillbaka.
”På samma sätt skall det vara den dag då Människosonen uppenbarar sig” säger han. (Luk 17:26-30 – SFB).

Jag går nu tillbaka till Konung Hiskia och det reformarbete som han satte igång, när han såg till att templet renades för att återinvigas, så att man på nytt kunde fira Herrens påsk i Jerusalem.
Det är inte utan att jag tänker på de olika försöken att reformera kyrkan som skett från början av 1400-talet och framåt, och som Luther drev vidare och renodlade på 1500-talet. Tillgängliga källor menar att syftet med reformationen var att i den katolska kyrkan återinföra den ursprungliga evangeliska andan. Något som inte lyckades enligt Luthers intentioner, eftersom han inte bara vände sig mot förfall i, eller utväxter på, det katolska systemet - utan mot dess innersta kärna - dess frälsningsväg.

MUSIK

Trots olika försök att krossa reformationsrörelsen blev den ju till slut rättsligt erkänd och jämställd med katolicismen - genom religionsfreden i Augsburg 1555.
I vårt eget land infördes reformationen steg för steg genom Gustav Vasa och Olaus Petri - och den lutherska läran infördes definitivt med Uppsala möte 1593. Även om olika ‘mot-reformationer’ senare förändrade bilden en hel del, så säkrades ändå protestantismens bestånd genom Westfaliska freden 1648.

Vart vill jag nu komma med den här lilla kyrkohistoriska ‘återblicken’?
Jo, jag vill försöka att på ett enkelt sätt visa hur viljan att följa Guds lag och Hans vilja funnits genom årtusendena. Ibland innerlig och sannfärdig - ibland i behov av korri-gering och reformation. Bland annat innebär det strävanden att både låta sig person-ligen och som folk, vägledas av Gud själv, och därigenom reformera sin livsstil och sitt tänkesätt. Något som konung Hiskia gav uttryck för när han sa: ”Men nu har jag i sinnet att sluta ett förbund med Herren, Israels Gud, för att hans vredes glöd skall vända sig ifrån oss.” (2 Krön 29:10 – SFB).

Med mer än tusenåriga intervaller kan vi då se att Hiskias insatser omkring 700 år f.Kr. för att få folket i Israel och Juda på rätt spår igen, via Luther och reformationen på 1500-talet, för oss in i vår tid, nästan 3000 år senare. En tid där det sannerligen inte saknas behov av korrigering - inte av den frälsningsväg Jesus öppnat - men av människornas egna sinnen och viljan att tro.

MUSIK

Aposteln Paulus skriver till sin andlige son Timoteus om hur människorna i de sista dagarna kommer att vara, och jag kan inte hjälpa det, men nog tycker jag att det är alltför många dåliga egenskaper som stämmer in alldeles för bra på vår tids männi-skor också - eller vad sägs om det här:

”Det ska du veta” skriver Paulus ”att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft” (2 Tim 3:1-7 – SFB).

Jag menar att många ärliga andligt sökande människor, i dag som förr, fortfarande på grund av sin okunnighet, anstränger sig för att nå fram till Gud på sina egna goda gärningars väg, precis som Israel i gamla tider envist höll fast vid att de var barn till Abraham och därför trodde sig kunna vinna evigt liv genom att hålla Mose lag.

Många är fortfarande i sin tro bundna vid laggärningar och kan inte, eller vill inte, inse att alla  människor är så försvagade -genom synden- så att ingen förmår, hur gärna man än vill och försöker, att i egen kraft fylla lagens krav och därmed nå fram till rättfärdighet inför Guds ansikte.

MUSIK

Det var ju på grund av människans egen oförmåga som Gud sände Jesus till vår hjälp. Det var ju därför Jesus öppnade en ny väg till Gud. En väg som inte hade någon som helst koppling till människans egen förmåga - utan bara till hennes tro på Honom (Jesus) som gör syndaren rättfärdig – bara genom tro.

‘Rättfärdiggörelse genom tro’ var precis vad Martin Luther också kom fram till och proklamerade. Men många människor vill ju helt enkelt inte tro. Och det kommer sorgligt nog att bli deras fall.

Jesaja profeterade, redan omkring 700 år innan Jesus föddes, om det som skulle hända. Han sa: ”Men vem trodde, vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbar?”
Tag fram din bibel och läs själv fortsättningen av Jesajas profetia om Jesus - Herrens tjänares lidande och förhärligande (Jesaja kapitel 53).

Hela bibeln – både Gamla och Nya Testamentet – innehåller profetior om Jesus och vad som skulle ske i framtiden. Mika profeterade bl. a. om var Jesus skulle födas någonstans – en händelse som han naturligtvis inte kunde påverka själv. En del icke-troende menar ju att Jesus själv i efterhand kunde påverka händelserna så att de ’stämde in’ på de tidigare profetiorna. Ja, det finns många sätt att visa otrohet på.

Dagens minnesord: ”Ingen som tror på honom (Jesus) skall stå där med skam”
               (Jes 28:16; Rom 10:11 – SFB).

MUSIK