En stilla stund

”Han har sänt mig till att predika ett nådens år från Herren” (Jes 61:1-2 – SFB)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Evangelisten Lukas skriver om Jesus, att han i Andens kraft vände tillbaka till Galiléen när han hade blivit frestad av djävulen i öknen. Vid det här tillfället var han omkring trettio år gammal. Han hade kommit till Nasaret där han hade vuxit upp, och på sabbaten gick han till synagogan som han brukade, och blev då ombedd att läsa ur Skriften. Men innan jag går vidare ska jag be om Guds Andes vägledning och hjälp så allt blir rätt.

”Gode Gud! Jag tackar Dig för att jag får komma inför Dig. Jag ber om vägledning i Ditt ord och om hjälp med att på rätt sätt kunna förmedla det budskap som Du vill ha framfört. Jag ber också om nåd för någon lyssnare, att i dag få del av den Helige Andes kraft som ledsagar bibelordet så att det blir till välsignelse och hjälp. Amen.”

I synagogan räckte man Jesajas bokrulle till Jesus och han läste där det står skrivet så här:
”Herrens Ande är över mig, ty Herren har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna, till att predika ett nådens år från Herren...” (Jes 61:1-2 – SFB).

”Sedan rullade Han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. Då började han tala till dem och sa:
”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar” (Luk 4:20 – SFB).

MUSIK

Från och med det här ögonblicket kunde alltså den fångne bli fri och få kontakt med Gud genom den nåd som Jesaja profeterat om, redan omkring 700 år innan Jesus föddes.
Här börjar alltså Guds nåd att verka genom Jesus Kristus. På korset ropade Jesus ut att allt var fullbordat, och det fulla priset betalt, men om jag förstår sammanhanget rätt, så öppnades alltså Guds port på glänt ungefär tre år tidigare, för den som var ödmjuk, hade ett förkrossat hjärta och ville ta del av nåden, friheten och befrielsen.

”Men vem trodde vad som predikades för oss och för vem var Herren hand uppenbar?” hade profeten Jesaja också sagt. (Jes 53:1 – 1917). Så sant - tyvärr!
Jesus som själv var jude, var ju kommen för att predika frälsning och ett nådens år för sitt eget folk - judarna, Guds egendomsfolk - men inte för någon annan. Till oss hedningar hade Guds nåd kanske aldrig kommit om inte judarna, på grund av sina förhärdade hjärtan, hade stött bort Guds ord ifrån sig. (Jes 6:10; Apg 13:46 – 1917).
Därför tackar jag Gud av hela mitt hjärta för att Han lät en förstockelse komma över judarna, som en följd av att de förhärdat sina hjärtan. Detta förde ju det underbara med sig, att vi hedningar, ‘som grenar av ett vilt olivträd, kunde ympas in i det äkta olivträdet’ och få del av Guds frälsning genom Jesu offerdöd på korset.

MUSIK

”Ty så har Herren bjudit oss” sa Paulus: ‘Jag har satt dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bliva till frälsning intill jordens ända.’ När hedningarna hörde detta, blev de glada och prisade Herrens ord; och de kom till tro, så många det var beskärt att få evigt liv” (Luk 2:29-32; Apg 14:47 – 1917).

Gud hade alltså på det här sättet öppnat vägen till apostlarnas förkunnelse för hed-ningarna, och Paulus berättar också om hur Gud lät under och tecken ske för att bekräfta sitt ord.
Vilken nåd från Gud! Vilket djup ligger det inte i Hans kärleksfulla tankar och omsorg om oss människor. När jag börjar ana något lite av hur Gud arbetar och Hans kärlek till oss, så grips mitt innersta av en sådan oerhörd vördnad och respekt -läs fruktan- för Honom, så det är nästan omöjligt att ens försöka beskriva det. Jag börjar förstå något av Jobs ord om Herren Gud: ”Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa Honom och dock slippa undan... Honom som gör stora och outrann-sakliga ting och under, flera än någon kan räkna... Ty Han är ej min like, så att jag vågar svara Honom... må fruktan för Honom ej förskräcka mig...” (Job 9:10, 32, 34).

Naturligtvis är det en omöjlighet för mig att på ett rättvisande sätt kunna frambära mitt tack och min hyllning till Honom - universums Skapare och upprätthållare. Det enda jag KAN göra är att tro på den som Han har sänt till min räddning - Hans egen Son - Jesus Kristus. Det kan jag göra - och det gör jag!

MUSIK

”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar Hans händers verk. Den ena dagen talar om det för den andra, den ena natten kungör det för den andra, utan tal och utan ord, deras röst hörs inte. De når ut över hela jorden, deras ord når till världens ände. Åt solen har Han gjort en hydda i dem, den är som en brudgum som går ut ur sin kammare, den gläder sig som en hjälte att löpa sin bana. Den går upp vid himlens ena ände och går sin kretsgång till den andra. Ingenting undgår dess hetta. Herrens undervisning är fullkomlig, den ger själen nytt liv. Herrens vittnesbörd är sant, det gör enkla människor visa. Herrens befallningar är rätta, de ger glädje åt hjärtat. Hans bud är klart, det upplyser ögonen. Herrens fruktan är ren, den består i evighet. Herrens domslut är sanna, de är alla rättfärdiga. De är dyrbarare än guld, än mängder av fint guld. De är sötare än honung, än renaste honung. Genom dem blir Din tjänare varnad, den som följer dem får stor lön.
Vem märker själv hur ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister. Bevara också Din tjänare för fräcka människor, låt dem inte ha makt över mig, så blir jag fullkomlig och fri från svår överträdelse. Låt min muns tal och mitt hjärtas tankar behaga Dig, Herre, min klippa och min Återlösare” (Ps 19 – SFB).

Den kristna tron utgår från att Jesus Kristus är människosläktets och den enskilda människans Frälsare, Förlossare och Återlösare. Alltså vår Frälsare (räddare) från synden; vår Förlossare (befriare) från vår dödsskuld i Satans rike och vår Återlösare (medlare) som återställde den förlorade gemenskapen med Gud, genom försoningsblodet på Jesu kors. (Rom 3:23-26 – 1917).

MUSIK
  
Guds vrede över synden i människorna är därmed sonad och vägen till Gud - som var stängd - är åter öppen genom att vår medlare, Jesus Kristus, för evigt friköpt oss, betalat priset med sitt eget liv. Han öppnade vägen till det allra heligaste - då förlåten i templet brast. (Matt 27:51; Hebr 9:11-12 – 1917).
Utan Jesu blod på Hans kors hade det aldrig blivit någon förlåtelse för människorna. Det är Guds princip om rening från synd och skuld. (1 Pet 1:18-20 – 1917). Den enda möjligheten som stod till buds, var alltså att någon annan -någon som var helt utan synd- dog i vårt ställe.
Det var det Jesus gjorde för dig och för mig! Evigt tack är vi därför skyldiga Honom.
Det enda Gud begär av dig är att du i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt Jesus från de döda och bekänner Honom som Herre i ditt liv. ”Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst” (Rom 10:10 – SFB).
Både Gamla och Nya Testamentet korresponderar fullt ut om frälsningen i Jesus.
Genom profeten Jesaja säger Herren Gud: ”Se, jag har lagt en grundsten i Sion, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, en fast grundval. Den som tror på den behöver inte fly” (Jes 28:16 – SFB).
Och aposteln Paulus skriver i sitt brev till romarna, samma sak men med andra ord: ”Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst” (Rom 10:9 – SFB).

MUSIK

Psalmisten skriver: ”Jag vill kungöra Herrens beslut. Han sade till mig:
Du är min Son, jag har i dag fött dig” (Ps 2:7 – SFB).
Profeten Mika skriver om Jesus Kristus, Guds Son: ”Men du, Betlehem Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar” (Mika 5:2 – SFB).

Guds Son (som vid sin födelse fick namnet Jesus) var med redan före himlens och jordens skapelse.
När Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss” så tror jag att ordet ”oss” i det här sammanhanget betyder den gudomliga treenigheten, alltså Gud-Fadern, Gud-Sonen och Gud-den Helige Ande (1 Mos 1:26 – SFB).

Jesus Kristus, som vår Frälsare, omtalas i bibeln långt före korsfästelsen när Jesus hade vunnit seger över ondskans alla makter och proklamerade sin seger med orden: ”Det är fullbordat!” för hela Guds skapelse och alla makter i universum.
I Guds fantastiska frälsningsplan för mänskligheten fanns allt inplanerat från början, och när Herren Gud talade om syndafallets följder sade han till ormen (Satan): ”Eftersom du har gjort detta, skall du vara förbannad bland… /…/ Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen” (1 Mos 3:14-15–SFB).

Till dig som lyssnar nu vill jag säga: Du kan med absolut lugn förtrösta på Jesus.

Dagens minnesord: ”Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar” (Mika 5:2 – SFB)

MUSIK