En stilla stund

”Du skall älska din nästa som dig själv” (Matt 19:19 – SFB)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Jag hörde en dag talas om en människa som inte kunde ta till sig Jesu ord om att älska sin nästa som sig själv (Matt 19:19 – SFB). Hon -för det var en kvinna, men det kunde naturligtvis lika väl ha varit en man- sa att hon älskade sina medmänniskor och försökte göra allt för att bistå dem i deras olika situationer av nöd och bekymmer. Däremot var det stört omöjligt för henne att älska sig själv, sa hon. Hon hade dåligt självförtroende - något som hon kanske delar med många av oss. Men innan jag går vidare på det här området ska jag be om Guds vägledning och hjälp så allt blir rätt.

”Gode Gud! Jag kommer inför Ditt ansikte med en bön om vägledning i bibelordet så att jag kan förstå det och ta det till mig. Jag behöver också hjälp med att på rätt sätt kunna förmedla evangeliet om tron på Jesus Kristus och det eviga livet. Herre, jag ber också om att någon lyssnare ska få uppleva Din välsignelse i sitt liv i dag. Amen.”

Om detta med att älska sin nästa som sig själv är ett av de förnämsta buden, som hela lagen och profeterna hänger på, (Matt 22:36-40 – SFB) då kan man kanske också motsatsvis säga att själviskheten är den största synden.
Budet från Gamla Testamentet lyder i sin helhet:
”Du skall inte hämnas och inte hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren” (3 Mos 19:18 – SFB).
I Mose lag finns det 613 bud (248 som säger ”Du skall...” och 365 som säger ”Du skall icke...).

MUSIK

Vi hedningar står inte i något avseende under lagen. (Rom 8:1-4 – SFB).
Men Jesus säger i sin bergspredikan så här: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmel-riket. Men den som håller dem  och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariséernas, skall ni inte komma in i himmelriket” (Matt 5:17-20 – SFB).

Den enda rättfärdighet som finns inför Gud, är den rättfärdighet vi får som en gåva  genom den frälsning Han har berett, grundlagd på en personlig tro på Jesus Kristus.

Någon egen rättfärdighet genom att följa lagen och göra goda gärningar existerar inte!

Den som försöker rättfärdiga sig själv genom att sätta upp sina egna laggärningar som ett skydd mellan sig själv och Gud, kommer en dag att bli grymt besviken. Den enda medlare Gud accepterar är Jesus Kristus, Guds egen Son.

MUSIK

Den urgamla konflikten mellan människosläktet och Gud, på grund av synden, löste Herrens tjänare (Jesus Kristus) på korset, genom sin försonargärning där. I sig själv lade han grunden till ett (nytt) förbund för Guds egendomsfolk (Israel) och till ett ljus för hednafolken (oss andra).
För hela mänskligheten -från den förste till den siste- är Jesus Guds frälsning intill jordens yttersta gräns. ”Vi gick ALLA vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom” (Jes 42:6; 49:6, 8; 53:5-6 – SFB).

Jag går nu tillbaka till det Jesus sa om att ‘älska sin nästa som sig själv.’

Man skulle ju kunna vända på det och säga att man ska älska sig själv som man älskar sina medmänniskor - eller hur? Låter det enklare... och bättre?
Av någon anledning så blir det i alla fall en annan riktning. Men det är inte så enkelt det heller. Problemet som liksom ligger inbyggt i den här frågan är väl att man förutsättes älska sig själv över allt annat. Och om man då inte gör det, så stämmer ju inte jämförelsen riktigt.
Nu säger ju inte Jesus att man ska älska sin nästa lika mycket, lika lite, bra eller innerligt som sig själv. Det ligger alltså inte varken någon kvantitets- eller kvalitets-aspekt i kärleken till nästan. Egentligen ligger det ingen ‘aspekt’ alls i de här budord-en. Det står bara ‘Du skall älska Din nästa som Dig själv.’
För mig personligen betyder det att om jag har ett dåligt självförtroende och därför inte tycker att det ens finns något älskvärt alls i mig själv, så behöver jag ju inte känna mig nedslagen för att jag inte älskar min nästa mer eller bättre. Det är mer av ett jämviktsläge budorden initierar, som en parallell till den gyllene regeln att göra allt det mot min medmänniska som jag vill att hon ska göra mot mig.
Eller - är ‘problemet’ kanske ett helt annat?

MUSIK

Om jag sätter upp mål för mitt liv, som är för höga eller svåra att nå upp till, så blir jag ju besviken om och när jag misslyckas med att nå dit. Min självkänsla och kanske också min stolthet, får sig en knäpp och det känns inte bra. Jag glider då ner igen steg för steg... på min egenrättfärdighets-skala… - eller hur? 
Mitt råd är att överge det där försöket till egenrättfärdighet... Kanske underlättar det om jag får klart för mig att bibelns budskap inte handlar om att utplåna sig själv - men att neka sig själv rätten att sätta sin nästas behov lägre än sina egna.

Kan det vara det som är kärnan i budorden? Att se lika vaket och erkännande på min nästas behov, som på mina egna? Att vara lika barmhärtig mot min nästa som jag är mot mig själv? Hur var det med Jesu liknelse om den barmhärtige samariten - och de behov som han hade?

Jag vet inte hur du upplever det, men jag tror att det finns två diken längs vår livsväg. Det ena skulle man kunna kalla för ‘självutplåning’ och det andra kanske för ‘självrättfärdighet’. Den enda gången man är mitt PÅ vägen är ju då -som någon sagt- när man är på väg från det ena diket till det andra.

MUSIK

Att vara en ‘mitt-på-vägen-människa’ - är ju i den här bemärkelsen ingen vald plats, utan mer ett tillstånd. Kanske det tillstånd av harmoni och självbehärskning som du och jag strävar efter att nå fram till, men inte lyckas med i egen kraft - eller hur?
Ja, så är det nog… men tyvärr måste jag erkänna att jag är mycket sällan där - mitt på vägen alltså - mer än när jag tar mig från det ena diket till det andra - förstås.

Kanske är det just det som är meningen. Vaddå? Jo, att inte kunna hålla oss kvar mitt på vägen - utan hjälp. Och tänk att jag tror att det är precis för sådana som jag (och kanske du) som inte själva klarar av att vara ‘mitt-på-vägen-människor’ som Gud sände Jesus Kristus och den Helige Ande till vår hjälp.
Jesus sa ju JAG ÄR VÄGEN. Inte vilken väg som helst, utan vår (din och min) rätt-färdighetsväg till Gud. Då gäller det ju att hålla sig på den vägen - som är skapad för dem som tror.
Ja, så där är det. Ibland måste man försöka reda ut saker och ting (åtminstone för sig själv), innan man kan gå vidare. Klarar man inte av det heller, vilket i mitt fall inte är alldeles ovanligt, så finns det hjälp att få i bön till himmelens Gud, som då hänvi-sar oss till Hjälparen, den Helige Ande, som kom hit till vår jord på den första pingst-dagen i Jerusalem. Han är den perfekte pedagogen som hjälper den som vill ha hans hjälp med alla frågor. Det finns ingen fråga i universum som är för svår för Honom därför att Han är ett med universums skapare och upprätthållare - Gud själv.

MUSIK

Hjälparen, den Helige Ande, sändes hit till jorden av Gud Fadern, i Jesu namn, för att vi inte skulle bli faderlösa när Jesus själv blev upptagen till himlen. (Joh 14:18; SFB).
När Jesus tar avsked av sina lärjungar säger han också att den Helige Ande skall lära dem allt och påminna dem om allt vad Jesus hade sagt till dem under sin tid på jorden, och också förkunna vad som kommer att ske. (Joh 14:26; 16:13 – SFB).

Och de orden får du och jag också ta till oss och på det sättet få hjälp av Hjälparen, den Helige Ande. När Jesus ber sin översteprästerliga förbön för lärjungarna, så säger Han nämligen: ”Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom ‘deras ord’ kommer till tro på mig” (Joh 17:20 – SFB).

(‘Deras ord’ hänvisar alltså till apostlarnas ord i Nya Testamentet, som vid sidan av Gamla Testamentet skulle vara den kristna församlingens trosgrundval i framtiden).

Om du tror på Jesus, så är Du också innesluten i Jesu förbön och får hjälp av den Helige Ande. TRON ÄR INTE NÅGON EGEN PRESTATION utan är en gåva från Gud, Han som väcker vår döda ande till nytt liv. GUD HAR FÖRST ÄLSKAT OSS och det är Hans kärlek som väcker gensvar i våra hjärtan. Det är en så revolutione-rande erfarenhet så Jesus liknar det vid att bli född på nytt. (Joh 3:3 – SFB).

Dagens minnesord: ”Om än bergen viker bort och höjderna vacklar, så skall min nåd inte vika från dig och mitt fridsförbund inte vackla, säger Herren, din förbarmare” (Jes 54:10 – SFB).

MUSIK