En stilla stund

Det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud… (1 Kor 1:28)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Med ett sinne som är vänt mot  himlens Gud och en förtröstansfull längtan efter vad Han vill ge oss människor av sitt goda, vandrar vi vidare på trons väg, som handlar både om vardagens mångahanda och om evigheten. Vi lever ju allesammans här i vardagslivet, men sträcker oss samtidigt – med vår själs livlina – bortom vårt livs horisont, och kastar vårt andliga ankare innanför evighetens port. Men innan jag går vidare ska jag be om hjälp och vägledning så allt blir rätt.

”Gode Gud! Tack för att jag får komma till dig, du som ensam har en fullständig kon-troll över allt och alla. Herre, låt mig få del av din hjälp och vägledning så att allt blir rätt tänkt och framfört under den här stunden. Låt någon lyssnare som väntar på din hjälp just nu, få uppleva att du verkligen är en Gud som bryr sig om den enskildes både små och stora livsfrågor. Tack för att du hör min enkla bön. Amen.”

Verkligheten för oss alla är ju att vi lever här några korta år – under vår stund på jorden – som Vilhelm Moberg skrev en gång. Det verkar som om åren blir kortare ju äldre man blir. Ibland upplever man det i alla fall så… men sedan väntar en evighet på oss. En evighet som vi inte känner till så mycket, men som bibeln, böckernas bok, berättar små fragment om för den som vill veta det.

MUSIK

När jag satt och tänkte på vad den här stundens program skulle handla om, och bad till Gud om hans ledning som jag brukar göra, kom det plötsligt för mig en sak som egentligen handlar om att tro och förlita sig på Gud och förtrösta på honom, även om omständigheterna ser underliga eller omöjliga ut.
Det kom för mig vad jag läst i min bibel om alla troskämparna och hjältarna som Gud manade att göra det ena och det andra. Helt vanliga människor, som du och jag, som Gud kallade på ett eller annat sätt för att utföra en uppgift.
Tänk så ofta de sa, precis som jag antar att både du och jag kanske säger till Gud, att ”Jag är en rädd och osäker människa… välj någon annan, Gud. Jag vill så gärna, men du vet ju, Gud, att jag är ju ingen talare och ingen ledare. Mig kommer de aldrig att tro eller lita på. Jag har ingen förmåga och svårigheterna är ju enorma, för att inte säga helt oöverstigliga…” osv, osv.
Jag tänker bland annat på Josef, som drömde så konstiga drömmar, där hans bröder var inblandade på så sätt att de bugade sig för sin ’lillebror’ vilket ju inte – enligt deras mening – kunde vara rimligt i något sammanhang. Det slutade med att bröderna blev avundsjuka på Josef, slängde ner honom i en brunn och sålde honom sedan till slav åt en kamelkaravan som passerade förbi i öknen. Men Gud var med honom, och trots alla vedervärdigheter som Josef fick vara med om, så var han hela tiden mitt i centrum av Guds vilja. Därför hamnade han efter en lång tid hos Potifar i Egypten och blev en betrodd man i hela Potifars hus – och en mycket mäktig man i hela Egyptens land.

MUSIK

”Det som i världen var svagt, det utvalde Gud…” står det (1 Kor 1:28). Och jag tänker på andra personer i bibelns värld, som hade enorma svårigheter, trots att de var mitt i Guds vilja med sina liv. Det är ju en paradox, men ofta är våra svårigheter, Guds möj-ligheter.
NÄR DET ÄR OMÖJLIGT FÖR OSS – DÅ BÖRJAR GUD !
Jag tänker t.ex. på Nehemja, som med Guds hjälp byggde upp Jerusalems murar, som hade blivit nerrivna och portarna uppbrända. Bibeln återger hur det gick till med följande ord: ”De som byggde på muren och de som lastade på och bar bördor gjorde sitt arbete med ena handen, och med den andra höll de vapnet” (Neh 4:17). Och Gud var med dem och muren blev återuppbyggd trots alla motgångar.
En annan gång står det om Israels barns elände när de blev överfallna och Herren gav dem i Midjans hand i sju år (Dom 6). Men sedan kallade Gud på Gideon och sa:
”Herren är med dig du tappre stridsman… gå åstad i denna din kraft och fräls Israel ur Midjans våld. Se, jag har sänt dig. Men Gideon var tveksam och begärde tecken på att det verklien var Gud som stod bakom. Och Gideon fick tecken och satte igång!
På ett annat ställe står det i min bibel talat om Mose som sa till sin efterföljare Josua:
”Var frimodig och oförfärad, frukta inte och var inte förskräckt. Gud själv går med dig, Han skall icke lämna dig eller överge dig” (5 Mos 31:6).

Vad vill jag nu ha sagt med allt det här?
Jo, jag vill ha sagt att när du upplever Guds maning till dig på något sätt, så sätt igång och handla på Guds uppdrag. Var inte rädd eller försagd! Och sitt inte och fundera över alla problem och svårigheter som du tror kan drabba dig och det som du tänker göra. Lämna dina tankar på alla besvärligheter och begränsningar och sätt igång i Jesu namn! Han är med dig och ska leda dig och hjälpa dig hur besvärligt det än ser ut. Till sist så kommer det att bli en stor och segerrik framgång. Inte därför att du klarade av att utföra den uppgift som Gud lade framför dig, utan därför att Gud var med och röjde undan hinder för dig, när du bara satte igång och litade på honom.

MUSIK

Det är nämligen precis så här, att när du litar på Gud så litar han på dig. Det kan du alltid räkna med. Och ju mer du förtröstar på Honom, ju mer ställer han upp för dig. Min vän, sätt inte Guds uppgift åt sidan därför att du tycker att du inte har tid eller kraft – GÖR INTE DET ! Jag är helt övertygad om att så länge som du troget utför det uppdrag som Gud har gett dig att utföra, så kommer Han att strida för dig på olika sätt och du kommer helt plötsligt att få uppleva hur saker och ting börjar hända, som du inte kunde ana i din livligaste fantasi.
Du förstår min vän, Guds resurser och möjligheter är utan gräns. Han kan mana människor som du aldrig sett eller har träffat tidigare, att hjälpa dig på olika sätt, så att allt det du trodde var helt omöjligt, till sist ändå visar sig vara - inte bara möjligt, utan helt korrekt utfört i alla delar och detaljer. Du kan gärna ställa allt annat åt sidan, men STÄLL ALDRIG GUD ÅT SIDAN! Jag tror att det är en livsviktig princip. För så länge som du -till alla delar- förtröstar på Guds ingripande och hjälp, så länge kom-mer han aldrig att svika varken dig eller sina mycket underbara löften. Det har han, såvitt jag vet, ALDRIG gjort tidigare under seklernas gång och kommer aldrig att göra heller.

MUSIK

Jag sa innan att Gud aldrig sviker oss – och det är sant! Däremot har du kanske varit med om att DU har svikit honom… Jag måste tyvärr erkänna att för min egen del så har det hänt många gånger. Och ibland har jag önskat mig döden för att komma därhän att jag inte längre förmådde svika min Herre och Frälsare.
Men, så står Jesus där igen – i min väg – och säger: ”Vill du inte försöka igen? Jag vill hjälpa dig!” Och då tar jag ett tag till och försöker igen… Och Gud som är full av nåd och barmhärtighet har ett oerhört stort tålamod med oss människor. Därför -och bara därför- kan vi komma igen och igen… trots att vi misslyckas ibland när det går sönder för oss.
Tro inte att jag eller någon annan människa är felfri. Nej, vi är alla fulla av brister och tillkortakommanden. Men VI VILL GÅ GUDS VÄG och menar verkligen uppriktigt när vi ber ”Gode Gud - ske din vilja!” När du läser din bibel så ser du att det vimlar av människor som Gud har valt ut. Inte alls för att de var så bra och duktiga utan tvärtom – för att de ingenting var. Hur kan det komma sig, frågar du kanske? Ja, jag begriper det inte, men om du öppnar din bibel och läser till exempel från Första Korintiebrevet, kapitel 1 och verserna 27-29 så ser du hur Gud bedömer.
Så här står det: ”Det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta de visa komma på skam. Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud -ja, det som ingenting var- för att Han skulle göra det till intet, som någonting var. TY HAN VILLE ICKE ATT NÅGOT KÖTT (någon människa) SKULLE KUNNA BERÖMMA SIG INFÖR GUD” (1 Kor 1:27-29 – 1917).

MUSIK

Eftersom Gud är gränslös och har tillgång till alla resurser i himlen och på jorden, så är HANS MAKT PÅ DEN SOM TROR större, ju mindre de själva är.
Tänk dig att du fyller en vattenkanna med stril för att försiktigt vattna dina växter.
Det går ju rätt så bra tycker du kanske till en början, tills du upptäcker att det har råkat komma en massa löv i kannan som hindrar vattnet att fritt strömma ut.
Om du sedan tänker dig att Guds Ande är det livgivande vattnet, men att löven som hindrar det fria flödet, är dina egna försök att tillföra någonting -som kanske i stället är ett hinder- så förstår du vad jag försöker säga - eller hur?
Ibland är det nog så att vi -med vår iver och tafatta försök att vilja ’hjälpa’ Gud- är ett hinder i stället för en tillgång i Guds rike. Men ju mer plats vi ger Herren desto mer av andlig välsignelse blir resultatet. ”Gud ger inte Anden efter mått”, utan efter den plats som du och jag ger honom i våra hjärtan. (Joh 3:34).

”HERRENS NÅD är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet” står det (Klag 3:22). Och nåden mot den som vill gå Guds väg och tro på den som han har sänt -Jesus Kristus-  är var morgon ny, och vi får den alltså helt utan egen förtjänst. Det enda du och jag kan göra är att kasta oss i hans barmhärtiga famn och be om förlåtelse för alla synder och felsteg vi gjort. Och när vi lyfter fram vårt elände, utan att försöka gömma oss, DÅ förlåter han oss och ger oss sin frid.

Dagens minnesord: ”…för att han skulle göra det till intet, som någonting var.” (1 Kor 1:28 – 1917).

MUSIK