En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Jag hoppas att du och jag ska få det lugnt och rofyllt tillsammans när vi idag ska fördjupa oss i frågan om människans samvete – i Bibelns ljus.

För att jag ska kunna närma mig det här ämnet på ett rätt sätt, så måste jag som vanligt ha hjälp och vägledning av Den Helige Ande, och därför ska jag be om det.

”Gode Gud, jag tackar dig för att du nu låter Din Ande ta en fullständig kontroll över mig och mina tankar, så att det jag säger överensstämmer med det som du vill ha sagt. Hjälp mig Helige Ande att va lyhörd för din röst i allt. AMEN.”

När jag tänker på själva ordet ”samvete” så är det ju nånting som betyder att ”veta” tillsammans. Alltså att jag och nån annan inom mig vet nånting, och prövar sanningshalten i det eller riktigheten av det. Det innebär alltså att man känner, prövar och bedömer samma ”sak” eller fakta, men utifrån olika ståndpunkter eller synsätt. Det ena är en ståndpunkt som granskar det som ska ske - eller har skett - utifrån medvetandet om hur man bör handla - eller borde ha handlat – och den andra ståndpunkten utgår från hur man faktiskt har handlat.

Guds Ord öppnar människans självmedvetande, som skapad varelse i förhållande till sin Skapare. Också som tjänare i förhållande till sin Herre, och Guds Ord gör det möjligt för människan att vara medveten och ansvarig för sitt eget handlande, och sitt eget levnadssätt.

MUSIK

Genom Guds bud så får man kunskap om det onda och det goda och självkänne-domen kan öka genom att vi lydigt lyssnar till Guds röst – genom Guds ord, genom Den Helige Ande eller på annat sätt. Hela människan står ju inför Gud och där döms den syndiga naturen genom Gudsordet och den troende leds av Guds ords ljus.

Psalmisten skriver i den 119:e psalmen: ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig” (Ps 119:105 SFB).

Konung David talar också, i psalm 51, om förnyelse och rening av hjärtat genom förlåtelse. Han skriver: ”Gud, var mig nådig enligt Din godhet, utplåna mina överträdelser enligt Din stora barmhärtighet. Två mig ren från min missgärning, rena mig från min synd. Ty jag känner mina överträdelser och min synd är alltid inför mig. Det är mot Dig jag har syndat och gjort det som är ont i Dina ögon. Du är rättfärdig när Du talar, Du är ren när Du dömer. Se, i synd är jag född, och i synd blev jag till i min moders liv. Du vill ju ha sanning i mitt innersta, lär mig då vishet i mitt hjärtas djup. Rena mig med isop, så att jag blir ren, två mig, så att jag blir vitare än snö. Låt mig får höra fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få jubla. Vänd bort Ditt ansikte från mina synder, utplåna alla mina missgärningar.

Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande. Förkasta mig inte från Ditt ansikte och tag inte Din helige Ande ifrån mig” (Ps 51:3-11 SFB).

MUSIK

Visst kan samvetet ibland försvara det som är fel -eller tvärtom- till och med döma mig för något som trots allt är rätt. Men Bibeln anvisar då en väg för oss att komma tillrätta med det här problemet, när vi döms av vårt samvete eller när vi är tveksamma om vi bedömt vår ”sak” rätt eller fel. Vårt samvete kan ju va ”svagt”, det vill säga sakna rätt insikt.

Vi måste ha klart för oss att människans samvete inte har någon självständig omdömesförmåga, eller något slags objektiv Guds röst, löst ifrån människan. När vi prövar om vi har rätt insikt, så är evangeliets sanning viktigare än det egna själv-medvetandet. Den som är ”stark” i sitt samvete, genom en mogen och rätt insikt om sanningen i Jesus Kristus, ska ändå respektera eventuella samvetskonflikter hos den som är ”svag” -kanske på grund av kristen omogenhet- och som därför ”gör sig samvete” utan grund.

Som skapade människor har vi alla fått ett samvete, alltså en dömande instans i vårt inre, som antingen bifaller eller anklagar vårt handlingssätt. Men det finns ett ”problem” i sammanhanget, och det är att samvetet INTE är någon ofelbar instans.

Samvetet KAN alltså ta fel i sin dom.

MUSIK

Kan vi få nån vägledning i Bibeln om vårt samvete? Vi slår upp 1. Joh brev, kapitel 3. Jag läser från vers 18 till och med vers 22.

Så här står det: ”Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller med tungan, utan i gärning och i sanning. Därav ska vi veta, att vi är av sanningen; och så kan vi inför honom (Gud) övertyga vårt hjärta (vårt samvete) om det, att OM vårt hjärta (samvete) fördömer oss, så är Gud större än vårt hjärta (samvete) och vet allt.

Mina älskade, om vårt hjärta (samvete) inte fördömer oss, så har vi frimodighet inför Gud, och vadhelst vi ber om, det får vi av Honom, eftersom vi håller Hans bud och gör, vad som är välbehagligt för Honom” (1. Joh 3:18-22, 1917).

Gud är större än vårt samvete, för Han vet allt. Över samvetets dom står alltså Guds dom. Det är Gud som är ”Högsta Domstolen” och inte samvetet. Och just därför att samvetet kan ta fel och är otillräckligt, så behöver det upplysas om sanningen.

Aposteln Paulus skriver i sitt första brev till korintierna så här: ”Visserligen har jag inget på mitt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig. Fäll därför inte någon dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja hjärtats tankar och avsikter, och då skall var och en få sitt beröm av Gud” (1 Kor 4:4-5 SFB).

Om vi inte låter Gud korrigera oss genom sitt ord och sin Ande i den kristna förkunnelsen, så kommer samvetet att hämta sina normer, ideal och föreställningar från helt andra källor, och risken finns då att man gör de grövsta felbedömningar.

Som ett exempel på det säger Jesus: ”Ni kommer att bli utstötta ur synagogorna, ja, den tid kommer då var och en som dödar er skall tro sig tjäna Gud. Och det skall de göra, därför att de varken känner Fadern eller mig” (Joh 16:2-3 SFB).

MUSIK

Samvetet kan fördärvas genom att du eller jag i orättfärdighet undertrycker sanningen, skriver aposteln Paulus. Så här står det: ”Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen” (Rom 1:18 SFB)

Alltså genom att man medvetet och varaktigt är olydig mot Guds sanning och förkväver den, så blir samvetet förmörkat och samvetets förmåga att fälla klara domar om rätt och fel försvagas.

Låter man den utvecklingen fortsätta, så leder det till samvetslivets ruin.

Paulus skriver vidare i sitt brev till romarna, kapitel 13, vers 3-5: ”Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör det onda. Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den. Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. Därför måste man underordna sig den, inte bara för straffets skull, utan också för samvetets skull” (Rom 13:3-5 SFB).

Du och jag varnas alltså i Bibelordet för att handla MOT vårt samvete.

Det goda samvetet är ett Guds verk, men när du och jag märker vårt samvetes dom över nånting som är fel, så försöker vi alltid att tillfredsställa vårt samvete genom egna insatser av olika slag. Vi försöker i egen kraft att göra det ena och prestera det andra, men all sådan mänsklig ansträngning som är avsedd att skapa det verkligt goda samvetet är enligt Bibelordet bara förspilld möda. Möjligen kan man ”känna” sig bättre till mods, men den verkliga skuldbördan blir man inte av med på det sättet.

Hebréerbrevets författare skriver:

”Detta är en bild av den tid som nu är: gåvor och offer frambärs, men de kan inte fullkomligt rena samvetet hos dem som offrar” (Hebr 9:9 SFB).

Men genom Jesu Kristi försoningsdöd på korset, har det gjorts möjligt att bli fullkomligt befriad från alla döda gärningar, och få verklig samvetsfrid i sitt innersta och man kan då tjäna den levande Guden. Den som tror blir alltså rättfärdiggjord i Jesus Kristus och befriad från lagens anklagelser.

En levande tro och ett gott samvete hör samman. Om man skjuter det goda samvetet åt sidan, genom ett syndigt liv och leverne, så lider man ”skeppsbrott i tron” som Paulus skriver till sin andlige son Timoteus (1 Tim 1:19 SFB). Den rena och oskrymtade tron kan då inte bestå, utan förliser som ett skepp i storm.

Trons hemlighet kan bara bevaras i ett rent samvete. Därför ska man lägga sig vinn om att alltid ha ett okränkt samvete inför Gud och människor, och ett gott och rent samvete är resultatet av den nya skapelsen i Kristus.

Samvetfrid, i ett rent och skuldfritt samvete, är alltså en Guds gåva som kan tas emot av dig och mig genom tron och dopet.

Hebréerbrevets författare skriver: ”Vi har en stor präst över Guds hus. Låt oss därför med uppriktigt hjärta gå fram i full trosvisshet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete och med en kropp som är badad i rent vatten” (Hebr 10:21-22 SFB).

MUSIK