En stilla stund

(Upp 4:8)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Inför det här tillfället att vandra vidare på trons väg, så har ett bibelsammanhang från Upp 4:8 kommit till mig. Men innan jag börjar dela det med dig som lyssnar, så vill jag be om Guds Andes ledning.

”Gode Gud! Jag kommer inför Ditt ansikte med två tomma händer. Hjälp mig Herre, att förstå Ditt ord på rätt sätt, så att jag kan ta det till mig och sedan förmedla det till den som vill lyssna och låta Ordet verka som Du tänkt Dig. Amen.”

Uppenbarelsebokens 4:e kapitel beskriver hur Johannes i sin himmelska syn får se Guds sju andar framför Guds tron i himlen och runt tronen står de fyra väsendena. Jag ska inte försöka förklara vad väsendena är, utan det överlåter jag åt någon som är mer upplyst än jag. Det kan vara så -som en kommentator antyder- att de fyra väsendena är speciella skapelser som är okända för oss. Kanske representerar de på något sätt Guds skaparverk. De verkar att ha samma uppgift som de ’serafer’ profeten Jesaja fick se vid Guds tron när han blev kallad till att vara en Herrens profet (Jes 6:2-3). Kapitlet i Uppenbarelseboken handlar alltså om hur Gud prisas och äras, och vers 11 avslutar med orden: ” Du, vår Herre och Gud, är värdig att ta emot pris, ära och makt, ty Du har skapat allt. Genom Din vilja kom det till och blev skapat” (Upp 4:11 SFB).

MUSIK

Jag tror att Gud har mycket mer i Sin skapelse än vad du och jag som små männi-skor känner till. Och varför skulle Han inte kunna ha det? Bara för att vi är skapade till Guds ’avbilder’ så betyder ju inte det att vi har kunskap om allting – nej, långt ifrån.

Om det behagar Gud att uppenbara saker och ting för oss, som det Johannes fick se genom den öppna dörren i himmelen, så kommer Han säkert att göra det, om det behövs för att vi bättre ska förstå och kunna förmedla det som Gud vill ha framfört.

Jag tror inte att Gud alltid låter Sin vilja uppenbaras på samma sätt. Gud är så stor så Han behöver aldrig i evighet upprepa Sig, utan kan alltid vara unik i allt vad Han gör. Ibland saknar vi därför tidigare erfarenheter att bygga vår tro på – men vi får i stället vara med om ’nya ting’ efter hand som vi växer till och vandrar vidare i gemenskap med Herren. När profeten Jeremia satt inspärrad kom Herrens ord till honom. Han sade: ”Så säger Herren, Han som utför sitt verk, Herren som formar och verkställer det, Herren är Hans namn. Ropa till Mig, så vill Jag svara dig och låta dig höra om stora och ofattbara ting som du inte känner till…” (Jer 33:1-3 SFB).

I det här sammanhanget kom jag också att tänka på det som hände på första pingst-dagen i Jerusalem, när Guds Ande kom till jorden och alla hörde, på sitt eget språk, Anden tala om ’Guds väldiga gärningar’ (Apg 2:11 SFB). Vad som är Guds väldigaste gärning kan nog bara Gud själv avgöra, men min egen uppfattning är inte att det var att Han i Sin allmakt skapade himmel och jord, utan att Han i Sin kärlek sände Sin Son, Jesus Kristus, till att ge sitt liv för att alla vi människor skulle kunna bli frälsta.

MUSIK

Inför Guds helighet är jag själv -och vi alla- orena syndare, som inte kan bestå inför Gud, om vi inte först har renat oss genom tron på Jesus, vår Frälsare.

Till och med Jesaja, som Gud kallade till sin profet, säger inför Guds helighet: ”Ve mig, jag förgås! Ty jag är en man med orena läppar och jag bor ibland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot. Då flög en av sera-ferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol, som han med en tång hade tagit från altaret. Med det rörde han vid min mun och sade: ’När nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning tagits ifrån dig och din synd är försonad (Jes 6:5-7 SFB).

Guds helighet är för mig personligen ett så ofattbart och omfattande begrepp om Guds väsen av maktfullkomlighet och fullständig renhet, så att jag bävar inför bara tanken på att tala om det. Om jag inte visste att Guds Ande styr mina tankar och ord, så skulle jag aldrig våga ge mig in på det här ämnet.

Men det paradoxalt underbara med Guds helighet är att den, samtidigt som den bevi-sar Hans absoluta rättfärdighet, till exempel när Han dömer våra samvetens uppsåt och tankar, också uppenbarar sig som Försoningens Gud, där vi, trots att vi är full-ständigt ovärdiga all barmhärtighet och medkänsla, ändå får uppleva Guds gräns-lösa NÅD och ständigt pågående RENING från all synd – så länge som vi vandrar i ljuset, som Han är i ljuset (1 Joh 1:7 SFB).

Det är bara GUDS KÄRLEK till oss människor som manifesterar sig på det här sättet.

Gud vet att vi är stoft och saknar all egen rättfärdighet, men Han älskar oss ändå och har ingen högre önskan än att leda oss rätt och hjälpa oss på vår väg genom livet, så att vi en dag når fram till målet -det eviga liv som Han har i beredskap åt alla som tror och förtröstar bara på Honom- och bekänner Jesus som sin Herre.

MUSIK

Guds helighet ligger så helt utanför en människas begreppsvärld, så utan Guds egen vägledning saknar vi ord för den. Inte ens seraferna, de högsta himmelska väsen-dena vågar se den Helige Guden, utan döljer sig med sina vingar, står det (Jes 6:2).

I Gamla Testamentet, och 2:a Mosebokens 33:e kapitel, kan vi läsa om hur Herren Gud mötte Mose i ’uppenbarelsetältet’ -ett särskilt tält som under Israels barns öken-vandring slogs upp långt utanför lägret där de andra tälten stod. Där, i uppenbarelse-tältet ’talade Herren med Mose ansikte mot ansikte, som när en man talar med en annan’ (2 Mos 33:11 SFB).

När Mose, Guds vän, var på berget Sinai för att få lagens tavlor, en andra gång, eftersom de första var sönderslagna, bad han att få se Guds härlighet. Och Herren svarade Mose: ”Jag skall låta all min godhet gå framför dig och jag skall ropa ut namnet ’Herren’ inför dig. Jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig emot, och jag skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över. Men mitt ansikte kan du inte få se, ty INGEN MÄNNISKA KAN SE MIG OCH LEVA.”

Mose fick alltså se Gud på ryggen, men inte Guds ansikte (2 Mos 33:18-20, 23 SFB).

Jag vet inte om Bibeln beskriver något annat tillfälle när Gud talat med en människa på det här direkta sättet. Men när Gud sluter förbundet med Mose och Israels folk säger Han till Mose: ” det som Jag gör med dig är förunderligt stort” (2 Mos 34:10 SFB).

MUSIK

Visst fick Mose under sitt liv, vara med om stora och förunderliga ting av Gud. Men jag tror personligen inte att varken du eller jag, som människor, är ’borträknade’ från Guds möjligheter att använda oss, på andra liknande sätt. Vi lever ju visserligen i en annan tid och under helt andra omständigheter, men Gud som ensam utför verket är densamme. Och vår gemenskap med den treenige Guden, Fadern, Sonen och den Helige Ande vilar på samma grundval av tro och förtröstan på HANS MAKT, KÄRLEK OCH BARMHÄRTIGHET som den alltid har gjort. Utan Guds direkta ingripande så tror jag att människorna i dag är exakt likadana som de alltid har varit.

När Guds ängel i den himmelska synen hade visat Johannes på ön Patmos, det han sedan skrev ner, säger han: ”Försegla INTE profetians ord i denna bok. Ty tiden är nära. Den orättfärdige må fortsätta att göra orätt, den orene att orena sig, den rättfär-dige må fortsätta att göra vad som är rätt och den helige att helga sig. Se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar” (Upp 22:10-11).

Lönen som de troende ska få, har Jesus med sig när Han kommer tillbaka på him-melens skyar för att hämta de sina hem till sig. I kapitel 22 och vers 16 står det:

”Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna för er om allt detta i församlingarna. Jag är Davids rotskott och hans ättling, den klara morgonstjärnan” (Upp 22:16 SFB).

Många generationer tidigare hade Bileam i sin 4:e profetia framfört budskapet om Jesus, världens Frälsare som skulle komma. Vi kan läsa om det i 4 Mos 24:17 där det står så här: ”Jag ser Honom, men inte nu, jag skådar Honom men inte nära. En stjärna träder fram ur Jakob, en spira höjer sig ur Israel…”

MUSIK

För Guds profeter var det alltså inte okänt att en ättling (eller ’telning’ som det står i den äldre bibelöversättningen) skulle träda fram en gång i framtiden.

Profeten Jesaja som levde över 700 år innan Jesus föddes, säger i sitt 11:e kapitel från vers 1: ”Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, en telning från hans rötter skall bära frukt. Över Honom skall Herrens Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och fruktan för Herren. Han skall ha sin glädje i Herrens fruktan. Han skall inte döma efter vad ögonen ser eller utöva lag efter vad öronen hör, utan med rättfärdighet skall Han döma de fattiga, med rättvisa skaffa rätt åt de ödmjuka på jorden” (Jes 11:1-4).

/---/ Jag fortsätter läsa från vers 10: ”Det skall ske på den dagen att hednafolken skall söka Isais rot, där Han står som ett banér för folken, och Hans boning skall vara härlig. På den dagen skall Herren för andra gången räcka ut handen för att friköpa en rest av sitt folk, som är kvar från Assyrien, Egypten, Patros, Nubien, Elam, Sinear, Hamat och havsländerna. Han skall resa ett banér för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jorden fyra hörn” (Jes 11:10-12).

/---/ Jag hoppar framåt några verser i texten och fortsätter läsa från vers 15, där det står så här: ”Och Herren skall låta Egyptens havsvik torka ut och lyfta Sin hand mot floden genom en brännande vind. Han skall klyva den i sju bäckar, så att man kan gå torrskodd över. Det skall bli en banad väg för den rest av Hans folk som är kvar i Assyrien, liksom det var för Israel den dag de drog upp ur Egyptens land” (Jes 11:15-16 SFB). Gud har gjort stora och härliga ting, och Hans kraft är densamma i dag.

MUSIK