24 juli 2021

Lyssna på andakten

Om du vill kan du lyssna på denna andakt, klicka på play i spelaren nedan för att starta ljudet.

Loading the player...

1 Mos 3:13

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Inför den här stunden har jag valt att fördjupa mig lite i texten från 1 Mos 3:13, som handlar om att skjuta ifrån sig sin skuld. T.ex. när Eva hade tagit av frukten på kunskapens träd och Gud frågade henne vad hon hade gjort, svarade hon: ”Ormen förledde mig och jag åt.” Innan jag går vidare vill jag be om Herrens ledning och hjälp så att allt blir rätt tänkt och sagt.

”Gode Gud! Jag kommer inför Dig med en bön om hjälp och vägledning i Ditt ord, så att det som Du vill ha förmedlat också blir sagt. Herre, jag ber Dig också att Du låter Din Helige Ande leda Ditt ord, så att det genom lyssnarens tro får fäste i hjärtegrun-den och får verka så som Du tänkte och ville när Du sände ut det. Amen.”

I det här sammanhanget, med att skjuta ifrån sig sin skuld, ska vi observera att det var Adam som fick Guds befallning, att INTE äta av trädet med kunskap på gott och ont – det vi kallar ’Kunskapens träd’ och det skedde INNAN Eva ens var skapad. Jag antar att Adam berättade senare för henne, vad Gud hade befallt om just det trädet.

Men faktum kvarstår, att det var Adam som fått Guds direkta befallning, och hade därmed -anser jag- ett ’primärt’ ansvar inför Gud, eller åtminstone ett ’större’ ansvar än Eva. När Gud därför först frågade Adam: ”Har du ätit av det träd som Jag förbjöd dig att äta av?” så svarade han med en feg, urskuldande underton: ” Kvinnan som Du har satt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt” (1 Mos 3:12).

När frågan kom till Eva och Herren sa: ”Vad har du gjort?” så försökte hon också slingra sig och komma undan sanningen om sitt handlande och sin skuld. Hon sa: ”Ormen förledde mig och jag åt” (1 Mos 3:13).

MUSIK

Det är ju så typiskt, eller hur, det här med hur Adam och Eva beter sig när de, bägge två, försöker glida undan sitt ansvar, när de svarar Herren Gud i Edens lustgård. Vi människor är INTE sanna i hjärtegrunden – åtminstone inte sedan synden kom in i människosläktet. Hur de var innan, alltså före syndafallet, får man inte reda på.

Vi vill inte erkänna våra felsteg, utan försöker alltid, om det är möjligt, lämpa över skulden på någon annan.

Men det är INTE Guds väg. Gud är ljus och sanning och i Honom finns inget mörker. Inte ens den minsta lilla gråton eller gråzon, utan ALLT är rättfärdighet och rättvisa in i minsta lilla mikroskopiska detalj. Det är en av Guds egenskaper som aldrig upphör att förundra och fascinera mig, när jag tänker på hur Gud ÄR, även om jag inte kan uttrycka mig tillräckligt tydligt eller beskriva det underbara med mina ’fattiga’ ord.

Och jag tror att det är precis så som Gud också själv vill att vi människor ska uppfatta Honom. Absolut sanningsenlig, omutlig, rättvis och rättfärdig i ALLT Han gör. En Gud som man ALLTID kan lita på – under ALLA livets förhållanden. En Gud som först har älskat oss, för att vi människor sedan -som ett gensvar- ska älska Honom.

MUSIK

Om du som lyssnar nu vill sluta med att skjuta din skuld ifrån dig och nå fram till Gud som i stället lyfter bort skulden från dina axlar, så får du ju börja med att söka Honom på den väg och på det sätt som Han själv har anvisat för oss människor.

Vilken väg är det då, frågar du kanske? Står det någonting om det någonstans?

Ja, det gör det. I bibeln, som är boken om vägen till Gud, står det så här:

Jesus sa: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom Mig” (Joh 14:6). Alltså kommer du aldrig fram till Gud och får en relation med Honom om du inte går vägen genom din personliga tro på Jesus, Guds Son.

Bibelordet talar också om för oss att liksom Adam var den första människan, så är Jesus den siste Adam.

Så här står det: ”Den första människan, Adam, blev en levande varelse” (1 Mos 2:7). Den siste Adam (Jesus Kristus) blev en livgivande ande. Men det andliga är inte det första utan det jordiska. Därefter kommer det andliga. Den första människan var av jord, jordisk. Den andra människan (Jesus) kom från himlen. Som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och som den himmelska människan är, så är också de himmelska. Och liksom vi har burit den jordiska människans (av)bild, skall vi också bära den himmelska människans bild” (1 Kor 15:45-49 SFB).

MUSIK

Om man läser bibeln, så står det inte många ord om hur Adam, var före syndafallet, mer än att han var ensam och saknade en ”medhjälpare som var hans like.” Därför skapade ju Gud också Eva, och det står att ”de båda var nakna utan att blygas för varandra” (1 Mos 2:25). Sedan kom synden in i människosläktet och då förändrades de förutsättningar som gällt tidigare. Adams och Evas ögon öppnades, och de märkte att de var nakna, står det. Då fäste de ihop fikonlöv och gjorde höftskynken åt sig.

Vad gjorde de sedan? Jag läser som det står i 1917 års bibelöversättning av det här sammanhanget (1 Mos 3:8 – 1917):

”Och de hörde Herren Gud vandra i lustgården, när dagen började svalkas; då göm-de sig mannen med sin hustru för Herren Guds ansikte bland träden i lustgården.”

De första människorna gömde sig alltså för sin skapare, men Gud kallade på Adam och sa: ”Var är du?”

Då svarade Adam: ”Jag hörde ljudet av Dig i lustgården och blev förskräckt eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig” (1 Mos 3:9-10).

Ja, det är väl vad vi människor har försökt göra alltsedan den där dagen. Gömmer vi oss inte för Gud på det ena sättet så försöker vi med något annat. Vad skriver pro-feten Jeremia? Jo, han skriver så här: ”Kan någon gömma sig på ett så hemligt ställe att Jag inte skulle se honom? säger Herren. Är inte Jag den som uppfyller himmel och jord? säger Herren” (Jer 23:24). Psalmisten skriver om den Herre som vet allt och är överallt: ”Herre, Du utrannsakar mig och känner mig. /…/ Vart skall jag gå för Din Ande, vart skall jag fly för Ditt ansikte? /…/ Utrannsaka mig Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen” (Ps 139:1, 7, 23-24).

MUSIK

Det är ju inte roligt när man tvingas erkänna både för Gud och för sig själv, att man inte klarar av det här livet -utan Honom- och Hans kärleksfulla omsorg. Vi vill ju inte ens erkänna våra felsteg… och ännu mindre att vi skulle vara syndare, som behöver hjälp… utan vi försöker hela tiden klara oss själva - fixerade som vi är vid oss själva och vår egen styrka och kraft.

Kan vi klara oss undan våra egna samvetsförebråelser och skuldkänslor genom att kasta skulden på någon annan, eller på något annat, så gör vi gärna det…

I nödfall duger nästan vad som helst som ursäkt eller undanflykt. Visst hade du väl en svår barndom och uppväxt… med rätt så dåliga föräldrar, kamrater och vänner…va? Det räcker kanske t.o.m. att vi känner oss befriade från skuld i vår tankevärld. Lyckas vi sedan ’plantera’ den tanken också i vår egen verklighet… ja, så mycket bättre då…

Om du och jag kan skjuta ifrån oss -eller åtminstone komma runt- det som samvetet anklagar oss för…det som kanske oroar vårt innersta till den grad att vi får ångest-tankar under nattens tysta timmar…så kan vi kanske ändå leva vidare med det, och den livstid som författaren Wilhelm Moberg kallar ”din stund på jorden” får vi försöka klara av en dag i taget. Men är det ett människovärdigt liv?

MUSIK

Kan det som jag nu i korthet talat om, verkligen vara så Gud tänkte Sig att vi männi-skor skulle leva? Svaret är NEJ!

Har du det så som jag antytt här, då är det dags att tänka om, göra bättring och söka bot hos den ende överläkaren som ensam kan klara av alla mänskliga brister och ofullkomligheter - Gud själv - som har skapat oss allesamman och därför vet exakt hur vi är ’konstruerade’.

En gång träffade jag på en person som sa att ’gammal och orkeslös det tänker jag då inte bli… svag och sjuk… i behov av ständig hjälp…’

Näää, då går jag hellre i ån !!!

Ja, så kan man tyvärr också värdera det liv man fått att leva. Utan en hjärtats relation med den ende Sanne Guden och Hans Son Jesus Kristus, ser man kanske då bara mörker framför sig. Och allt beror på att man inte gett sig själv tid att söka Honom som är alltings ursprung, som varje sekund uppehåller allt med Sin starka hand, och som lovat vara med oss alla dagar till tidens slut - om vi vill tro på Honom.

För den som tror på Jesus finns det alltså en ljus och trygg framtid, som vi får upp-leva redan här på jorden, om vi överlämnar vårt liv till Honom. Och när våra dagar är slut fortsätter det på andra sidan livsfloden i Guds himmel.

Till dess att dagen för vår hemfärd är inne, får vi förtrösta på psaltarpsalmens ord av Kung David: ”…Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty Du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig” (Ps 23:4).

Om du min vän som lyssnar nu bekänner dina felsteg och din synd, så får du också uppleva samma förlåtelse som Kung David skriver om i psalm 32. Tag fram din bibel och läs! Visst krävs det ödmjukhet, men förlåtelsen är underbar. Amen.

MUSIK

Veckans andakter, v 39

  • måndag 27 september

    Lyssna på andakten

    Om du vill kan du lyssna på denna andakt, klicka på play i spelaren nedan för att starta ljudet.

    Loading the player...

    (Matt 18:9) Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Inför den här stunden har min tanke blivit ledd till en bibeltext som handlar om ögats förförelse. Men innan vi går vidare på trons väg och fördjupar oss i det här ämnet så vill jag be om Guds ledning. ”Herre! Du som känner... Läs mer

  • tisdag 28 september

    Lyssna på andakten

    Om du vill kan du lyssna på denna andakt, klicka på play i spelaren nedan för att starta ljudet.

    Loading the player...

    (Jer 35:15) Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Den bibeltext som kommit upp inför mig, som bakgrund för det här programmet, är hämtad från profeten Jeremias bok, det 35:e kapitlet och den 15:e versen. Men innan jag går vidare vill jag be om Guds Andes direkta ledning av vad... Läs mer

  • onsdag 29 september

    Lyssna på andakten

    Om du vill kan du lyssna på denna andakt, klicka på play i spelaren nedan för att starta ljudet.

    Loading the player...

    Joh 10:16 Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Inför den här stunden och vår vidare vandring på trons väg har Jesu ord om sitt herdeämbete kommit upp inför mig. Men innan jag fördjupar mig vidare i det, vill jag börja med att be om Guds ledning. ”Gode Gud! Jag kommer än... Läs mer

  • torsdag 30 september

    Lyssna på andakten

    Om du vill kan du lyssna på denna andakt, klicka på play i spelaren nedan för att starta ljudet.

    Loading the player...

    (Luk 11:9) Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. När jag sökte mig fram till vad den här stunden skulle handla om, så stannade mina ögon på Jesu ord till sina lärjungar, som relateras hos evangelisten Lukas i kapitel 11, vers 8. Men innan jag går vidare så vill jag be om Guds... Läs mer

  • fredag 1 oktober

    Lyssna på andakten

    Om du vill kan du lyssna på denna andakt, klicka på play i spelaren nedan för att starta ljudet.

    Loading the player...

    Luk 21:22 Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Inför den här stunden och vår vidare vandring på den kristna trons väg, så har Jesu ord om Jerusalems ödeläggel-se och den vidare framtiden kommit upp inför mig. Men innan vi går vidare, så vill jag be om Guds vägledning så att allt... Läs mer

  • lördag 2 oktober

    Lyssna på andakten

    Om du vill kan du lyssna på denna andakt, klicka på play i spelaren nedan för att starta ljudet.

    Loading the player...

    Luk 24:32 Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Inför den här stunden och vår vidare vandring på den kristna trons väg, har Emmaus-vandrarnas ord kommit upp för mig. Men innan jag går vidare vill jag be om Guds Andes direkta vägledning och styrning av mina tankar, ord och... Läs mer

  • söndag 3 oktober

    Lyssna på andakten

    Om du vill kan du lyssna på denna andakt, klicka på play i spelaren nedan för att starta ljudet.

    Loading the player...

    Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Den bibeltext som kommit upp för mig med tanke på det här tillfället, är hämtad från Markus evangelium, kapitel 14 och vers 8 där det står så här (i den äldre bibelöversättningen): ”Vad hon kunde, det gjorde hon.” För att ingenting ska bli... Läs mer