En stilla stund

Mark 1:35

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Inför den här stunden kom bibeltexten från Mark 1:35 upp för mig. Den handlar om Jesus och Hans böneliv, som -trots att Han var Guds Son- hade den allra största betydelse för Honom och Hans kontakt med Fadern. Därför är Han ett föredöme för oss andra, sena tiders barn. Men innan jag går vidare vill jag be om Guds direkta vägledning, så att allt blir rätt tänkt och sagt.

”Gode Gud! Jag kommer inför Ditt ansikte med samma tomma händer som alltid. Du vet att jag i mig själv saknar förmåga att tala och förklara Ditt ord så att det blir till väl-signelse för någon, men jag är lika övertygad om att Du med Din Andes kraft kan fylla både mitt innersta och leda Ditt ord så att det blir rätt förmedlat och mottaget. Amen.”

Bön är det egna hjärtats samtal med Gud. Bön förutsätter alltså tro på en personlig Gud, som hör och som meddelar Sig med människan. Jag vet inte, men kanske kan man säga att bön fungerar, ytligt sett, som radiovågor. Osynliga men minst lika verk-liga och effektiva, bär de fram människans innersta till Gud. Ibland genom tysta, ordlösa suckar och ibland genom högljudda rop på hjälp eller som tacksamma uttryck av glädje för den frid och välsignelse som gemenskapen med Skaparen ger. Gud har själv skapat den här andliga kommunikationsvägen mellan människans ande och Sin egen Ande för att kunna ha gemenskap med henne.

MUSIK

För att människan, när hon skapades, inte bara skulle vara en hög stoft formad som en människokropp, utan en levande varelse, så blåste Gud in livsande i hennes näsa. ”Så blev hon en levande varelse” står det (1 Mos 2:7).

Paulus skriver till de troende i Filippi:

”Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus” (Fil 4:6-7).

Om bön alltså är att förmedla sina egna önskningar till Gud, så kan man kanske säga att det vi kallar ’förbön’ är en bön där man ber för någon annan eller något annat än de egna behoven eller önskningarna. Man ber alltså ’ för’ någon annan. Hur det fungerar vet jag inte - det är Guds hemlighet - jag vet bara ATT det fungerar, på vilka tider och avstånd som helst. Genom din förbön för någon annan människa, kan du hjälpa henne eller påverka en situation genom att anropa den himmelska bönecen-tralen, även om den som du ber för befinner sig på andra sidan jorden.

Gud säger genom profeten Jeremia: ”Är Jag en Gud endast på nära håll, säger Herren, och inte en Gud också långt borta?” /…/ ”Är inte Jag den som uppfyller

himmel och jord? säger Herren” (Jer 23:23-24 SFB).

MUSIK

”Herrens ögon överfara hela jorden, för att Han med Sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt Honom” står det (2 Krön 16:9).

Jakob skriver i sitt 5:e kapitel: ”Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön. Elia, som också fick lida, bad en bön att det inte skulle regna, och det regnade inte över landet under 3 år och 6 månader. Och när han sedan bad igen, gav himlen regn och jorden bar sin gröda.” (Jak 5:16 SFB).

Gud hör bön och VILL besvara våra böner. Vi måste lära oss inse att Jesus fullkomligt vill bli vårt liv, vara vårt ALLT och fylla ALLA våra behov.

Många klagar över att de inte har kraft till att be i tro och att be den verksamma bön som förmår mycket. Jesus, vår Frälsare, väntar på och längtar efter att få lära oss det. Jesus är den troendes liv och Han lever alltid för att be. Hans liv i oss är ett oavbrutet böneliv om vi vill förtrösta på Honom. Han lär oss bönens hemlighet, inte bara genom exempel, undervisning, befallningar och löften, utan genom att framställa Sig själv, den ständige förebedjaren - som livet i oss.

I samma mån som vi tror på det och förblir i Honom, försvinner vår rädsla för att inte kunna be rätt, och vi kan med glädje och jubel anförtro åt Herren att fostra oss i bönens skola, för att Han själv ska bli livet och kraften i vår bön.

Måtte Gud också öppna våra ögon så att vi kan se vilken helig tjänst förbönen är, den tjänst som vi har blivit uttagna till - som Hans konungsliga prästerskap.

Jag citerar författaren Andrew Murray i boken ”Med Kristus i bönens skola:” Måtte Han styrka våra hjärtan till att tro på bönens mäktiga inflytande, så att all vår fruktan försvinner när vi tänker på hur vi ska fullfölja vår kallelse, när vi ser att Jesus också lever i oss, Han som alltid lever för att mana gott för de sina.

Det ska va en borgen för vårt böneliv.

MUSIK

Den gamle gudsmannen och förkunnaren Lewi Pethrus skrev en gång i sin spalt ”Under den Högstes beskärm” så här:

Aposteln uppmanar oss att vi framför allt må be. Märk orden: ’ framför allt’ (1 Tim 2:1).

Det är viktigt att vi har klart för oss, vad bönen betyder för den andliga verksamheten när det gäller en väckelse. Många kristna är inte medvetna om det. Därför gör de inte heller sin insats som bedjare.

Bönen är av en oerhörd betydelse när det gäller Guds rikes seger. Ja, det är min absolut fasta övertygelse, efter allt jag har sett under årens lopp, att det som bär Guds verk och håller det levande, det är bönen.

Somliga menar att om man blir härligt andedöpt och får Andens gåvor i rikt mått och kan jubla och prisa Gud, då är allt gott och väl.

Ja, du kan ha det så, men om du inte fortsätter att be, då är det inte mycket bevänt med allt det där, och inte blir du heller till någon nämnvärd hjälp för Guds verk.

Det är den uthålliga bönen, som ger seger. Vill du bli en själavinnare? Då finns det inte mer än en plats där man kan bli utrustad till det: I BÖNEVRÅN.

MUSIK

(Jag fortsätter Lewi Pethrus ord om ”Bönen framför allt”):

En del människor tror att framgång i en andlig verksamhet beror på om man har bra predikanter, utmärkta sångare, mycket pengar och präktiga lokaler osv. Jag förkastar ingenting av det -vi behöver alltsammans- men vi kan också äga allt det där utan resultat, för det är inte med det som segrarna vinns i Andens värld.

Det står i Efesierbrevets 6:e kapitel att vi ska ta på oss hela Guds vapenrustning för att kunna kämpa mot ondskans andemakter. Det står också att vi inte strider mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare som råder här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna.

Det är den hären vi har att kämpa mot.

Om man håller fina predikningar – tror du att de onda andarna flyr för dem? Om vi sjunger fina sånger – tror du att de onda andarna viker då? Om vi har en vacker kyrka – tror du att de onda andarna inte vågar komma in då? Om vi har mycket pengar – tror du att de flyr för oss därför? Nej, visst inte!

Men det som får dem på flykt, det är en skara som ber – en församling på knä. Den driver bort ondskans andemakter och håller luften ren.

Det står ju skrivet att vi som tror på Gud ska ta på oss hela Guds vapenrustning och gå emot dessa ondskans andemakter, och det ska vi göra under bön.

Paulus skriver: ”Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga” (Ef 6:18 SFB).

Detta är den enda vägen till att besegra ondskans andemakter.”

MUSIK

Om jag ska försöka sammanfatta undervisningen om bönens makt så är det, enligt min uppfattning, så här:

Vi måste börja med att underordna oss Honom, Jesus Kristus, Segraren från Golgata. Om vi vill segra med Honom över all ondskans härsmakt, så måste vi också låta Honom leva vårt liv i oss genom tron. Om vi gör det och under Hans banér går in i Hans här och strider med de vapen som Han gett oss, så kommer vi att segra.

I den andliga striden om människornas sinnen, till frälsning i Jesu namn, finns det ingen annan väg. Men den väg som öppnades på Golgata kors, till försoning med Gud, genom Jesu blod, är framkomlig än i dag.

Jesus sa: ” Den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den” (Matt 7:14). Att porten är trång betyder att den som vill igenom den måste övervinna sig själv, förneka sig själv och överlämna sig i Guds hand. Att vägen är smal betyder att den som går på den får räkna med kamp och strid mot ovännens härsmakt, Guds fiender, som bara vill få dig att lämna din tro på Gud. Att det är få som finner den smala vägen till livet, beror på att det är få som söker den. Kanske för att man måste försaka sig själv och låta en annan ta över kontrollen över livet. Alla vill inte det. ”Vägen är smal och porten är trång, men inte staden man är på väg till” har någon sagt. Jesus sa: ”Jag är dörren. Den som går in genom Mig skall bli frälst”

(Joh 10:7, 9). Gör det du också som lyssnar nu och det eviga livet blir ditt. Amen.

MUSIK