16 juli 2019

Lyssna på andakten

Om du vill kan du lyssna på denna andakt, klicka på play i spelaren nedan för att starta ljudet.

Loading the player...

4 Mos 11:23

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. En dag när jag satt och läste min bibel, så kom texten från 4 Mos 11:23 upp för mig. Herren Gud talar där till Mose under Israels ökenvandring, dels om att han skulle få 70 män av de äldste bland folket till sin hjälp, och dels att folket skulle få kött att äta. Men innan jag går vidare vill jag be om Guds Andes direkta ledning så att allt blir rätt tänkt och sagt.

”Gode Gud! Jag kommer inför Dig med en bön om Din hjälp och vägledning inför den här stunden. Jag ber att Du genom Din Ande tar en total kontroll över mig, mina tankar och mina ord, så att allt blir förmedlat enligt Din vilja på rätt sätt. Tack för att Du hör min bön och besvarar den. Amen.”

När Israels folk under sin öken vandring klagade för att de inte hade något kött att äta, så blev Mose illa till mods för han upplevde folkets klagan riktad mot sig själv, medan den ju egentligen var riktad mot Gud som till Mose hade sagt om folket: ’Bär dem i din famn, så som spädbarnet bärs av sin vårdare’.

Mose orkade inte ensam bära hela folket. ”Det är för tungt för mig” sa Mose till Herren och då fick han anvisning om att utse 70 medhjälpare, som alla fick del av den Ande som var över Mose – och profeterade. Sedan sa Mose till folket, på Guds uppmaning, att de skulle helga sig till dagen därpå, för då skulle de få kött att äta.

MUSIK

Gud tjänare, Mose, var den saktmodigaste människan på jorden, står det, och jag vet ingenting som tyder på att hans tro var liten eller svag. Ändå verkar det som om han tvekade lite när Gud sa att alla skulle få kött att äta en hel månad. Mose sa till Gud: ”Sexhundratusen man fotfolk har jag omkring mig, och Du säger: ’Jag skall ge dem kött att äta under en månad!’ Finns det då tillräckligt med får och nötboskap att slakta, så att det räcker till åt dem? Eller ska alla fiskar i havet fångas, så att det räcker till åt dem?” Man kan ju kanske, mänskligt sett, förstå om Mose var lite tveksam. Inte för att hans tro var svag, utan därför att han utgick ifrån sina egna referensramar - och vem av oss gör inte samma misstag - gång på gång?

Men Gud hade ett annat perspektiv, som INTE hade plats för några tveksamheter.

Han sa till Mose: ”Är då Herrens arm för kort? Du skall nu få se om det Jag sagt skall hända dig eller inte” (4 Mos 11:23 SFB).

Du kan läsa vidare själv i din bibel om hur det sedan gick, när Herren lät en storm-vind från havet föra med sig så många vaktlar (en fågel som påminner om små rapphönor) så att det nästa dag låg ett lager fåglar som var omkring 2 alnar (alltså cirka 1 meter tjockt) runt om hela Israels läger – så långt som man kunde gå på en dag i alla riktningar (kanske 3 mil eller så) – och man samlade in vaktelkött under nästan 2 dygn. En del av folket greps också av habegär och samlade in mycket mer än de behövde. Därför ”upptändes Herrens vrede mot folket, och Herren slog dem med en mycket svår plåga” står det (4 Mos 11:33 SFB).

MUSIK

Varför klagade Israels folk och knotade över det ena och det andra, hela tiden, så att Guds vrede ständigt upptändes mot dem? Den ena gången var det bröd som sakna-des, då fick de manna i överflöd i stället; nästa gång fanns det inget vatten att dricka. Då sa Gud till Mose att han skulle slå på klippan – och så fick man vatten. Nästa gång saknade man kött, och då sände Gud den här enorma mängden av vaktlar som täckte marken i ett tjockt lager runt hela lägret. Det måste ju ha varit många miljoner vaktlar… Vi, sena tiders barn, kan ju tycka att Israels folk skulle ha varit överlyckliga över att ha sluppit undan från slaveriet i Egypten – eller hur? Men den ’glädjen’ var tydligen kortvarig, trots att man slavat under de olika faraonerna i Egypten och varit trälar där i 430 år. Men det verkar som om man inte insåg vidden av att Gud i ett slag hade gjort dem till Sitt egendomsfolk och befriat dem från fasorna i Egypten.

Hur är det med dig och mig?

Förstår vi att Gud, genom att offra Sin egen Son, har löst oss från syndens slaveri, som vi, och hela mänskligheten, varit bundna i sedan Adam och Eva drevs ut ur Edens lustgård – för många generationer sedan. Har inte vi heller förstått eller insett vidden av vad Gud har gjort för oss, Sitt folk, när Han befriat oss från djävulens grepp och frälst oss från syndens makt – om vi bara vill tro på att allt som behövde göras redan är gjort av Jesus? Jag vet inte om Israels folk såg livet och sin vandring genom öknen på ett sådant sätt och med ett så stort allvar som de borde ha gjort. Jag vet inte heller om de insåg att de som Guds egendomsfolk, nu var på väg till ett land som Gud hade lovat dem många generationer tidigare, när Han gav Abraham löftet om hur framtiden skulle bli. Det verkar i alla fall som om de bara såg problem och upplevde bekymmer under sin vandring.

MUSIK

Kanske förstod Israels folk inte, eller tänkte inte på, att de var på väg till Kanaans land - till något mycket bättre - till ett eget land som Gud, med ed, hade lovat dem genom Abraham. Det var ju inte ett nytt fosterland som Gud ville föra dem till, för de hade aldrig haft något förut. Nej, den stora ovissheten var att de INTE I FÖRVÄG kände till vart de var på väg. Ännu mer viktigt var att de -trots alla under som de hade fått se och vara med om- ändå INTE litade på Gud och Hans löften om att någonting kunde bli så mycket bättre än de haft det i Egypten. Varför var det så? Jo, därför att de bara såg allting ur sitt begränsade ökenperspektiv – just då.

Känner vi igen oss nu?

Börjar det kanske klarna för vår inre syn vad det är som håller på att ske? Börjar du och jag förstå att vi är på väg, genom vår öken, vår jämmerdal, till ett hemland som är så mycket bättre än allt vad vi sett, hört, eller ens kunnat tänka oss, vad Gud har berett för de som älskar Honom. Säger Skriften oss någonting om det här? Ja, Hebréerbrevets författare skriver (Hebr 11:13-16): ”I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de haft tillfälle att vända tillbaka dit. Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty Han har ställt i ordning en stad åt dem.

MUSIK

På sin väg genom öknen undrade Israels folk säkert, många gånger, hur framtiden skulle te sig, och vad Gud hade förberett för dem. Ingen av dem visste vad som väntade. Gud hade bara sagt till Mose: ”Jag har sett hur Mitt folk förtrycks i Egypten, och Jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner till deras lidande. Därför har Jag stigit ner för att rädda dem undan egyptierna och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar av mjölk och honung…” (2 Mos 3:7-8). Där bodde många folk och amoréerna, som var den talrikaste stammen av dem alla, hade nu, efter 430 år, fyllt ’sina synders mått’ och det var deras egen ogudaktighet som gjorde att Gud drev bort dem (1 Mos 15:16; Jfr 1 Tess 2:16). Guds Tid var alltså INTE inne för att Israels folk i sig självt var rättfärdigt. Nej, det var ett hårdnackat folk, står det (5 Mos 9:1-6). Och trots att Mose sände ut spejare som kom tillbaka och talade om hur bra och rikt landet var, så var en del av dem fast i sin otro och motvilliga till att inta Kanaans land, som Gud hade förberett för dem. Folket kno-tade, var vresigt och vägrade lita på Gud och på det som Han hade förberett för dem. Därför blev Gud arg på dem och bestämde att ingen av de stridsdugliga männen som fanns i lägret (5 Mos 2:14), alltså de vapenföra som var 20 år eller äldre (4 Mos 1:3; 14:29), -förutom Kaleb och Josua de sanningsenliga spejarna, som hade en annan Ande - skulle få komma in i Kanaans land, löfteslandet.

Ökenvandringen som egentligen inte behövt ta mer än cirka 3 veckor, blev på grund av folkets otro, knot och klagan omkring 40 år lång och hela det släkte som utvandra-de från Egyptens land dog alltså i öknen, men Gud hade lovat Abraham att Israels folk i 4:e släktledet (1 Mos 15:16) skulle komma tillbaka och inta landet som flöt av mjölk och honung. De som till slut fick inta Kanaan var alltså de som hade fötts under ökenvandringen och var under 20 år gamla när de skulle gå över floden Jordan.

MUSIK

Hur är det med dig? Litar du på Guds löften? Förtröstar du på att Gud har berett en stad i Sin himmel, där du ska få bo för evigt? Eller börjar du också att tveka, tvivla och undra hur det ska gå?

Ja, du får naturligtvis pröva dig själv och din inställning. Det enda jag kan säga är att GUD ALLTID HÅLLER SINA LÖFTEN. Har Han sagt att alla som tror på Hans Son, Jesus Kristus och bekänner Honom som sin Herre, ska få ett evigt liv i himlen, så blir det så. Ingenting kan ändra på Guds löften. Det finns bara en enda sak som kan ändra på din framtid, och det är om du själv ändrar dig, och inte längre vill tro på Jesus och förtrösta på Honom till 100%. Då upphör också Guds löfte att gälla -FÖR DIG. Guds löften är nämligen förankrade - inte i din rättfärdighet- utan i att Jesu blod utgöts som en full lösen för dina, mina och alla människors synder, och försonade oss allesamman med Gud. Det enda som Gud begär av dig är att du i tro tar till dig Jesu seger. Det är allt. Han begär inga pengar, inga motprestationer av något slag och ingen egen rättfärdighet. Han vet att du och jag är stoft, eftersom Han själv har skapat oss. Ändå älskar Han oss så högt att Han lät Sin Egen Son ge Sitt liv för oss, för att vi inte skulle gå förlorade utan kunna få ett evigt liv i Guds himmel. Den mest välkända texten i hela bibeln ger fullt stöd för det som jag nu har sagt till dig. Så här står det: ” Ty så älskade Gud världen att Han utgav Sin enfödde Son, för att den som tror på Honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv” (Joh 3:16).

Min vän! Tvivla inte på Guds löften. De håller att förtrösta på - i liv och i död. Amen.

MUSIK

Veckans andakter, v 3

  • måndag 13 januari

    Lyssna på andakten

    Om du vill kan du lyssna på denna andakt, klicka på play i spelaren nedan för att starta ljudet.

    Loading the player...

    Välkommen till "En stilla stund" med Jan Eric Emgård. Aposteln Paulus skriver till de troende i Efesus och påminner dem om att det bara är AV NÅD som de är frälsta genom sin tro (Ef 2:8). Han tillägger också att det inte är beroende på dem själva och deras goda gärningar, utan GUDS GÅVA ÄR DET, för... Läs mer

  • tisdag 14 januari

    Lyssna på andakten

    Om du vill kan du lyssna på denna andakt, klicka på play i spelaren nedan för att starta ljudet.

    Loading the player...

    Välkommen till "En stilla stund" med Jan Eric Emgård. När vi uppmanas att med aposteln Paulus tacka Gud under alla livets förhållanden, så tror jag att det är precis vad vi ska göra. Det betyder INTE att vi ska tacka för allt som händer, men det bety-der att vi -oavsett vad som händer- ska tacka Gud... Läs mer

  • onsdag 15 januari

    Lyssna på andakten

    Om du vill kan du lyssna på denna andakt, klicka på play i spelaren nedan för att starta ljudet.

    Loading the player...

    Välkommen till "En stilla stund" med Jan Eric Emgård. Om friheten i Anden skriver aposteln Paulus till Guds församling i Korint. "Herren är Anden" skriver han "och där Herrens Ande är, där är frihet" (2 Kor 3:17). Och till församlingarna i Galatien skriver han: "Ni är kallade till frihet, bröder.... Läs mer

  • torsdag 16 januari

    Lyssna på andakten

    Om du vill kan du lyssna på denna andakt, klicka på play i spelaren nedan för att starta ljudet.

    Loading the player...

    Välkommen till "En stilla stund" med Jan Eric Emgård. Den rättsinnige Job, som bibeln berättar om, fick lära sig ödmjukhet genom prövningar som -i mina ögon- tilläts drabba honom på ett hårt sätt. Ändå fanns det, enligt Herren själv, ingen människa på jorden som var så from och som så fruktade Gud... Läs mer

  • fredag 17 januari

    Lyssna på andakten

    Om du vill kan du lyssna på denna andakt, klicka på play i spelaren nedan för att starta ljudet.

    Loading the player...

    Välkommen till "En stilla stund" med Jan Eric Emgård. Häromdagen blev jag påmind om orden av Människosonen (Matt 25:34) när han talar till folken inför sin härlighets tron, och säger att de ska komma och ta i besittning det rike som stått färdigt från världens begynnelse. Men innan jag går vidare... Läs mer

  • lördag 18 januari

    Lyssna på andakten

    Om du vill kan du lyssna på denna andakt, klicka på play i spelaren nedan för att starta ljudet.

    Loading the player...

    Välkommen till "En stilla stund" med Jan Eric Emgård. Till de kristna i Rom skriver aposteln Paulus att han tackar Gud för "att ni har blivit av hjärtat lydiga, så att ni följer den lära som har getts er till mönsterbildÄoch har blivit tjänare under rättfärdigheten Ä så skall ni nu ställa era... Läs mer

  • söndag 19 januari

    Lyssna på andakten

    Om du vill kan du lyssna på denna andakt, klicka på play i spelaren nedan för att starta ljudet.

    Loading the player...

    Välkommen till "En stilla stund" med Jan Eric Emgård. I sitt brev till de troende i Efesus skriver Paulus och förklarar den himmelska världens andliga välsignelse, "för att den härliga nåd som han (Gud) har skänkt oss i den Älskade (Jesus Kristus) skall prisas." Men innan jag går vidare ska jag be... Läs mer