En stilla stund

1 Tess 2:4

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Den bibeltext som kommit upp för mig är hämtad från Paulus brev till församlingen i Tessalonika, och handlar om apostelns tjänst inför Gud. Men innan jag går vidare och fördjupar mig i texten, ska jag be Gud om hjälp och vägledning så allt blir rätt.

”Gode Gud! Jag kommer inför ditt ansikte och ber om insikt i ditt ord, både för att kunna förstå det och själv kunna ta till mig budskapet, och så att jag kan förmedla det vidare till den som vill ta emot det i sitt hjärta - öppet för dig. Herre, jag ber om hjälp så att jag inte ställer mig själv i vägen för det budskap som du vill ha framfört. Amen.”

I bibelversen från Paulus brev som jag antydde står det så här: ”Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara männi-skor till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan” (1 Tess 2:4 – SFB). Paulus var tydligen lite orolig över att inte vara tydlig nog i sin förkunnelse.

I det vällovliga syftet att försöka övertyga lyssnaren, blir det kanske så ibland att man lägger sina ord tillrätta för att göra budskapet mer lättillgängligt. Men att budskapet ska bli så lätt som möjligt att förstå är en sak, och handlar om att anpassa det till åhörarna, men aldrig under förutsättning att man ändrar själva budskapet bara för att det ska bli lättare att acceptera. Det ena handlar ju om budskapets innehåll och det andra handlar om framförandet. Sanningsenligt får man naturligtvis aldrig göra avkall på innehållet utan framföra det i den Helige Andes kraft, enligt den förmåga och det förstånd Gud har skänkt en, och med hjärtats övertygelse inför Gud som ensam läser motiv, tankar och ord innan de ens har blivit utsagda.

MUSIK

Jag förstår delvis Paulus oro för att inte vara tillräckligt tydlig i sin förkunnelse. Jesus var också inne på sådana tankegångar när han förklarar för sina lärjungar – bland andra liknelser – den om såningsmannen som sådde ut ordet – budskapet om riket.

”Lärjungarna kom då fram till Jesus och frågade: Varför talar du till dem i liknelser?

Han svarade dem: Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. Ty den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå” (Matt 13:10-13). ”Ni har fått del i Guds rikes hemlighet” sa Jesus (Mark 4:11 – SFB). Du och jag måste också vara uppmärksam-ma på oss själva, så att inte en hård inställning i hjärtat tar död också på det lilla vi har av andlig förståelse.

Vad menade Jesus med att lärjungarna hade fått lära känna himmelrikets, Gudsrikets hemligheter? Om jag förstår det rätt, så hade lärjungarna genom Jesu Ande, nåd och undervisning fått del i, och kunskap om, inte bara liknelsens bokstavliga berättelse, utan också om den dolda andemeningen som öppnades för dem - i deras sinne.

MUSIK

Man måste va klar över att Jesus inte använde liknelserna för att göra budskapet lättfattligt för alla, utan för att en gräns skulle kunna dras mellan lärjungarna och de övriga åhörarna. Liknelsernas hemlighet var alltså dold för dem som saknade andligt sinne och öra för Guds röst eftersom de inte ville lyssna utan hade förstockat sina hjärtan. Men lärjungarnas inre lyssnande gav dem ett andligt förstånd som lät dem uppfånga sanningen – om budskapets innersta kärna i de liknelser som Jesus lyfte fram.

I fortsättningen av Matteus 13:e kapitel kan vi läsa om några liknelser till. I den 24:e versen och följande står det: ”Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker. Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. När nu säden sköt upp och gick i ax, visade sig också ogräset. Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit? Han svarade: En ovän har gjort det. Tjänarna fråga-de honom: Vill du att vi skall gå och samla ihop det? Nej, svarade han, om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet. Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge.”

Vad är det bakomliggande budskapet i den här liknelsen? Jo, att de goda-rättfärdiga och de onda-orättfärdiga ska leva tillsammans under sin tid på jorden, men vid tidens slut ska de skiljas åt. De goda går in i Guds rike och de onda bränns upp i eldsjön. (Upp 20:13, 15 – SFB).

MUSIK

I vers 31 talar Jesus i en annan liknelse om himmelriket. ”Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna” (Matt 13:31-32 – SFB). Vilket budskap om himmelriket ligger dolt i den här liknelsen? Jo, att Guds rike börjar i det lilla för att senare växa till och ge stora resultat.

I vers 33 framställer Jesus en annan liknelse om himmelriket: ”Himmelriket är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått mjöl, till dess alltsammans blir syrat” (Matt 13:33). Här är budskapet att Guds rike från början knappt märks, men det växer till efter hand och påverkar till sist hela världen.

I den 44:e versen talar Jesus om himmelriket som en skatt som är gömd i en åker. ”En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den” (Matt 13:44-46 – SFB).

Det dolda budskapet här är att himmelriket är fullständigt oersättligt.

Vilka gäller Jesu liknelser för? De gäller för alla, även om inte alla vill ta emot dem.

I sitt brev till romarna 9:23 skriver Paulus: ”Det är ju oss han har kallat, och det inte endast från judarna utan också från hednafolken” (Rom 9:23 – SFB).

MUSIK

Evangeliets hemlighet lyfts fram av Paulus i hans brev till Kolosserna, där han skriver: ”Den hemlighet som genom tider och släktled varit dold men nu har uppenbarats för hans heliga./…/ ” Kristus i er, härlighetens hopp” (Kol 1:26-27 – SFB).

Den gudomliga urtidshemligheten att Jesus -som Gud- uppenbarades i mänsklig gestalt, är ju en dold hemlighet för mänsklig visdom och mänskligt förnuft.

”Det fördolda hör Herren, vår Gud, till” står det ”men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid…” (5 Mos 29:29 – SFB).

Psalmisten skriver: ”Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara hemligheter från gången tid” (Ps 78:2).

I sitt brev till efesierna skriver Paulus: ”Jag, den ringaste av alla heliga, har fått denna nåd att bland hedningarna predika evangeliet om Kristi outgrundliga rikedom och att upplysa alla om hur den hemlighet förvaltas, som från evighet har varit dold i Gud, alltings Skapare. Så skulle Guds vishet i sin mångfald nu genom församlingen göras känd för härskarna och väldigheterna i den himmelska världen. Detta var det eviga beslut som han utförde i Kristus Jesus, vår Herre. I honom och genom tron på honom kan vi frimodigt och med tillförsikt träda fram inför Gud./…/Jag ber att han i sin härlig-hets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärlek-en. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet” (Ef 3:8-12; 16-19 – SFB).

MUSIK

Aposteln Paulus skriver om Kristi hemlighet följande:

”I tidigare släktled har den inte avslöjats för människor så som den nu genom Anden har uppenbarats för hans heliga apostlar och profeter. Den innebär att hedningarna i Kristus Jesus och genom hans evangelium är våra medarvingar och tillhör samma kropp som vi och har del i samma löfte” (Ef 3:5-6 – SFB).

Det där var ju någonting alldeles förbluffande för en jude att höra. De visste ju med sig att de -och ingen annan- var Guds eget egendomsfolk och Abrahams barn, och ingen skulle komma och ta det ifrån dem, menade de.

Talet om ”den vägen” alltså om trons väg genom Jesus Kristus till Gud, var ju så fullständigt tvärs emot vad de hade lärt från barnsben om att hålla Mose lag, så det var inte många som lät sig övertygas. De ville bland annat inte se, höra eller förstå att till och med hedningarna skulle kunna ha del i deras löfte om ett evigt liv.

När jag tänker på det så kommer det upp för mig hur viktigt det är att vi är uppmärk-samma på oss själva, så att vi inte i någon sorts egensinnig motsträvighet på liknan-de sätt reser upp några hinder för vår tro på Jesus som ’vägen, sanningen och livet’ – varken i utvärtes måtto eller inom oss själva – utan låter Guds Ande leda och överbe-visa oss så som bara han kan och vill, ”för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken. Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss” (2 Kor 4:6-7 – SFB).

Men om vi med ett rent samvete genom tron förblir i honom -Jesus- så kan vi vara frimodiga när Han uppenbarar sig. Det behagar Gud som prövar våra hjärtan. Amen.

MUSIK