En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård, och en kristen grundton om vardag och evighet, för dig som söker och längtar efter en framtid och en tro.

Jag tänker tala om Guds himmel och jag börjar som jag brukar, med att be om Guds Andes vägledning, så att allt jag tänker och säger blir rätt och kommer i rätt ordning.

”Gode Gud! Jag tackar dig för att vi får komma inför ditt ansikte med våra tankar och funderingar. Jag tackar dig för allt vackert som Du har skapat, för att vi människor ska få njuta av det. Jag tackar dig också för den gränslösa nåd och den underbara frälsning som du har berett för alla som vill tro på dig, åkalla ditt namn och bekänna dig som sin Herre i sitt hjärta och inför sina medmänniskor.

Herre, jag har med mig några vänner inför Ditt ansikte. De söker, tillsammans med mig, Ditt ansiktes ljus, Din vägledning och Din välsignelse över sina liv och de förutberedda gärningar som Du har satt oss att utföra. Vilka de är vet bara du Herre, som känner oss alla. Helige Ande, jag ber om din direkta vägledning, så att allt får bli till välsignelse, undervisning, förmaning och tröst, och så att vi kan ta ett steg till på vår kristna tros väg. Hjälp oss att förstå lite bättre av allt som du har förberett för den som tror på dig. Hjälp oss också att komma närmare dig för varje dag. AMEN.”

MUSIK

När jag vaknade i morse var det en sång som tonade inom mig och jag blev så glad och lycklig inombords. Jag älskar de gamla läsarsångerna med sina underbara texter. Många av dem är ju också ”födda” fram under livets sorger, svårigheter och bekymmer av olika slag. Inte undra på att de slår an hjärtats strängar i ens inre.

Den sång jag hörde tona inom mig var den här:

”O, ljusa morgon, dig jag längtar skåda. Från jordens nöd och natt jag går till dig. O, låt en strimma av ditt ljus mig hinna. När mörk och enslig syns min vandrings stig.”

Sången handlar alltså om den himmel som vår Gud har berett för alla som sätter sin tro och tillit till Jesus Kristus, och bekänner Honom som sin Herre.

Han, Jesus, som är vägen till Fadern - sanningen och livet - säger till oss:

”Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är” (Joh 14:1-3 SFB).

I sin översteprästerliga förbön ber Jesus: ”Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig, så att de får se min härlighet som du har gett mig, eftersom du har älskat mig innan världens grund var lagd” (Joh 17:24 SFB).

Jag tror att Guds himmel är en underbar plats. Hur den exakt ser ut vet jag inte, men det finns ju människor som fått blicka in i den. De är överväldigade och stämmer nog gärna in i Skriftens ord: ”Vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom” (1 Kor 2:9 SFB).

MUSIK

Ja, min vän, en dag skall härlighetens morgon randas…

Det blir en dag som vi nog inte kan föreställa oss. När Guds änglar blåser i sina basuner ”så äpplena på Livets Träd ramlar ner”, som någon sa i en sångsamling av Göte Strandsjö som heter ”Herren känner de sina”. Då ska gravarna öppnas och vi får se Jesus komma igen, på himlens skyar för att hämta hem dem som tror på Honom.

Aposteln Paulus skriver om detta, till de kristna i Korint: ”Men det säger jag er, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ärver det förgängliga det oförgängliga. Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: ”Döden är uppslukad och segern är vunnen. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men, Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus” (1 Kor 15:50-57 SFB).

Vad har du och jag gjort för att förtjäna detta? Svar: INGENTING. För Guds kärlek visar sig däri att Han älskade oss medan vi ännu var syndare. Hans Ande väckte oss till insikt om våra synder. När vi bekände dem, förlät Han oss och betalade själv

med sitt eget blod - lösen för vår frälsning. Sedan har Han själv ordnat det så att, om vi håller fast vid Hans Ord, vi ska få komma till Honom och vara där Han är, i evighet.

MUSIK

Det är väl inga dåliga framtidsutsikter – eller hur? Nej, det är det bästa, underbaraste och finaste – långt bättre än någon har hör eller sett – eller kunnat föreställa sig, det som Gud har berett för den som älskar Honom.

Hur skulle vi kunna säga nej till en sådan frälsning? Och hur skulle vi kunna fly undan om vi inte bryr oss om en så stor frälsning? (Hebr 2:3 SFB).

Hebréerbrevets författare frågar alltså här hur vi människor skulle kunna fly undan den kommande vredesdomen som en följd av synden, om vi inte bryr oss om den enda räddningen som existerar för oss, nämligen frälsningen i namnet Jesus.

När aposteln Petrus står inför Stora Rådet i Jerusalem säger han, uppfylld av Den Helige Ande:

”Honom (Jesus Kristus) korsfäste ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta” (Apg 4:8-13 SFB).

Vårt hjärtas oro stillas bara i vissheten om att Jesu, Guds Sons, blod renar från all synd, (1 Joh 1:7 SFB) och att Gud för Jesu Kristi skull kan och vill förlåta människan alla hennes synder (Matt 9:6 SFB).

Vår inre övertygelse - det vi kallar ”frälsningsvisshet” är alltså den personliga visshet-en om att Guds Ord är sant och att det gäller för mig till alla delar när jag får förlåtelse för mina synder i Jesu namn, och bekänner Jesus som Herre. (1 Joh 2:12 SFB).

MUSIK

Guds frälsning är visserligen en gåva av nåd, där människans egna gärningar inte betyder någonting, men trots det kan ingen få en personlig del av frälsningen utan tro (Ef 2:8-9 SFB). Den här frälsande tron är i sig själv en Guds gåva, men den ges bara till den som inte förhärdar sig och drar sig undan. Det är därför som bibelordet INTE talar om människans egna möjligheter att tro, utan bara om hennes möjligheter att INTE VILJA ta emot trons gåva. (2 Tess 2:10 SFB). Den som lever i medveten synd, är syndens slav och kan inte få någon visshet om frälsningen (Joh 8:34 SFB).

På samma sätt är det med den som grundar sin ”frälsning” på egna (lag)gärningar. Han eller hon kan inte heller få någon visshet om frälsningen (Gal 3:2 SFB) eftersom den bygger på fel grund. (1 Kor 3:11 SFB).

Jag går nu tillbaka till det jag började med – alltså Guds himmel i Bibelns ljus.

När man talar om Guds himmel (eller himlar) – hur många de är vet jag inte, och såvitt jag förstår, ger inte Guds Ord någon full uppenbarelse om det heller, men att det finns åtminstone 3 framgår av Paulus brev till Korintierna (2 Kor 12:2-3 SFB). Om sedan den 3:e himlen är detsamma som ”paradiset” och ”slutstationen” för den troende efter den fysiska döden vet jag inte heller, men det är möjligt. Om man tänker på vad Jesus sa till den botfärdige rövaren när han hängde på korset, så är det kanske så. Jesus sa: ”Amen säger jag dig: Idag skall du vara med mig i paradiset” (Luk 23:43 SFB).

Naturligtvis kan Gud ge dig eller mig insikt om och insyn i sin himmelska skapelse, om Han tycker att det är viktigt av någon anledning. Men om inte det sker, så verkar det vara Guds vilja, att behålla den hemligheten för sig själv.

MUSIK

Personligen tycker jag inte att det finns någon anledning att försöka fundera ut eller försöka gissa mig till hur himlen ser ut, eller vad vi ska göra där.

Min mamma, Dagnie, fick en gång för många år sedan göra ett ”besök” i Guds himmel. Och hon berättade sedan lite grann för mig om hur det var där. Hon berättade om gräset och blommorna, i färger som hon aldrig hade sett här på jorden. Hon fick också sitta ner vid en flod med kristallklart vatten och ”svalka sina trötta fötter” som hon sa till mig.

Sedan fick hon se Jesus och upplevde intuitivt hur mycket Han älskade henne. Jag frågade henne vad som hade gjort det absolut största intrycket på henne, och då svarade hon: ”Det som gjorde störst intryck på mig och som jag aldrig glömmer, det var att Jesus älskade mig UTAN KRAV PÅ NÅGON MOTPRESTATION.”

Jag glömmer aldrig hennes ord, så länge jag lever.

Du kanske undrar över vad vi ska syssla med i Guds himmel – i evighet. Ja, jag vet inte, men vi kan väl börja de första tusen åren med att tacka Jesus för att Han gav sitt liv för oss, så att vi kunde bli frälsta. Om jag sedan får låta min högst privata fantasi blomma ut lite grann, så tror jag att Gud som har skapat oss med gåvor av olika slag, nog ser till att vi utvecklar dem, som vi kanske börjat med redan här på jorden. Om vi blir fulländade vet jag inte, men vi kan kanske använda några miljoner år på att göra vårt bästa i alla fall och försöka närma oss, steg för steg. Vad tycker du…..?

MUSIK