En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård.

Som ledmotiv för den här stunden kom det upp en text för mig från aposteln Paulus brev till romarna, kapitel 9 och verserna 6-8.

Vad Herren vill säga genom de här textraderna vet jag inte. Jag ska därför be om Guds vägledning genom den helige Ande, så att allt blir rätt tänkt, sagt och gjort.

”Gode Gud. Jag ber Dig att Du genom Din helige Ande ville vägleda mig, så att Dina tankar blir kända för oss, Dina barn. Tack för att Du hör min enkla bön. Amen”

Jag börjar med att läsa den text jag nämnde från Rom 9, vers 6-8. Men jag börjar från början – alltså från vers ett, och jag läser t.o.m. den nionde versen. Texten handlar om ”Det sanna Israel” och så här står det:

”Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det också i den helige Ande, ty jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe – mina landsmän efter härstamning. De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen.

Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israel, och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn.

”Nej, Isaks efterkommande skall räknas som dina barn” (1 Mos 21:12). Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande. Ty ett löftesord var detta: ”Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara ha en son” (1 Mos 18:10).

MUSIK

Kan man då säga att Gud har misslyckats med att uppfylla sina löften till judarna? För Hans löften gäller ju -underförstått- bara dem som är sanna judar. Och inte alla som föds i judiska familjer är ’sanna judar’. Bara det faktum att de härstammar från Abraham gör dem ju inte till Abrahams verkliga barn, eftersom Skriften säger att löftet bara gäller för Abrahams son Isak och Isaks barn, även om Abraham också hade andra barn. Det här betyder att inte alla Abrahams barn är Guds barn, utan bara de som tror på det löfte om frälsning, som Gud gav till Abraham.

Var Gud orättvis? Nej, det var Han inte. För Gud hade sagt till Mose: ”Jag skall vara nådig mot den Jag vill vara nådig emot, och Jag skall förbarma mig över den Jag vill förbarma mig över” (2 Mos 33:19 SFB). ”Om jag vill vara god mot någon, så är jag det. Och jag skall förbarma mig över vem jag vill” (LB).

Därför ges Guds välsignelser inte bara för att någon bestämmer sig för att få del av dem eller arbetar intensivt för att få dem. De ges därför att Gud är kärleksfull mot vem Han vill.

MUSIK

Guds välsignelser gör vi oss alltså inte förtjänta av, utan Gud ger dem till vem Han vill.

Kung Farao i Egypten, är ett exempel på det här. Gud sa till honom att Han hade gett honom kungadömet över Egypten, för att visa Sin väldiga kraft mot honom, så att alla skulle höra om Guds härliga namn och så att det skulle bli känt i hela världen. Gud är alltså god mot somliga, bara därför att Han vill vara det, och Han gör så att somliga nekar att lyssna.

Varför anklagar då Gud dem för att de inte lyssnar? Har de inte gjort just vad Han lett dem till att göra?

Nej, säg inte det! Vem är du som kritiserar Gud? Ska föremålet säga till den som har tillverkat det: ’Varför har du gjort mig så här?’

När en människa tillverkar en kruka av lera, har hon då inte rätt att använda samma lera till att göra en vacker kruka att ställa blommor i, och en annan att slänga skräp i?

Har inte Gud all rätt att visa Sin vrede och makt mot dessa som bara duger till att kastas bort, dessa som Han har haft tålamod med så länge? Och Han har rätt att ta andra, sådana som vi själva, som är gjorda för att fyllas av Hans härlighets rikedomar -vare sig vi är judar eller hedningar- och att vara kärleksfull mot oss, så att alla kan se hur stor Hans härlighet är.

Kommer du ihåg att Gud säger genom profeten Hosea att Han ska söka sig andra barn, som inte kommer från den judiska familjen, och Han skall älska dem, även om ingen förut har älskat dem. Och hedningarna, om vilka man har sagt: ’Ni är inte mitt folk” ska kallas ”den levande Gudens barn’ (Hosea 1:10).

MUSIK

Aposteln Paulus skriver till de kristna i Efesus: ”Så skulle vi, Hans härlighet till pris, vara de som i Kristus -redan i förväg- har ägt ett hopp. I Honom har jämväl ni, som ett insegel undfått den utlovade helige Ande, vilken är en underpant (eller en hand-penning) på vårt arv, till förvissning om att Hans egendomsfolk skall förlossas, Hans härlighet till pris” (Ef 1:12-14 – 1917).

Paulus talar här om Guds egendomsfolk. Alltså de som tror på det löfte om frälsning som Gud gav till Abraham -det sanna Israel- du och jag.

På det här sättet kan alla se hur stor Guds härlighet är, när Han förbarmar sig över och är god mot vem Han vill.

Det är så underbart så det går knappast att uttrycka med ord. Vi hedningar, som är grenar från ett vilt olivträd, har alltså blivit inympade i Israel, Guds egendomsfolk, det äkta olivträdet och alla bärs vi och får liv från det äkta olivträdets saftrika rot – så länge vi blir kvar där. (Rom 11:17-22).

Jesus sa: ”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra” (Joh 15:5 SFB).

I vers 16 säger Jesus: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber Honom om i mitt namn. Och det befaller jag er att ni skall älska varandra”

(Joh 15:16-17 SFB).

MUSIK

Jesus sa ”om någon förblir i mig och jag i honom bär han rik frukt – som består…”

Om jag förstår det här sammanhanget rätt, så betyder det att du och jag kan förbli i Honom och Han i oss genom vår förblivande och Hans frälsande tro. En sådan ’frukt som består’ bär vi då inte av oss själva utan genom att förbli i Jesus, för utan Honom kan vi ingenting göra.

Jag vet inte hur du tänker eller vilken erfarenhet du har, men min erfarenhet är att det i mig själv inte finns den människokärlek som åtminstone jag behöver för att kunna ’bära en sådan frukt som består’ – alltså vinna min medmänniska för Kristus. Därför gäller Jesu ord om att förbli i Honom, som den enda sanna och verkliga förutsätt-ningen. Paulus skriver nämligen i sitt brev till romarna, att ”Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som Han har gett oss” (Rom 5:5 SFB).

Genom den kärleken, alltså genom Guds kärlek i Jesus Kristus, kan därför vad som helst ske, när du eller jag tror och arbetar efter Guds vilja.

Jakob skriver i sitt brev om gärningar och tro, så här:

”Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon?

Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen och någon av er säger till dem: ’Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta’, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.

Så avslutar Jakob sitt 2:a kapitel och den 26:e versen med orden:

Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död” (Jak 2:14-17, 26 SFB).

MUSIK

När Jesus samtalar med den judiske rådsherren Nikodemus, som kom till Jesus på natten, så säger Han: ”Den som inte blir född av vatten och Ande KAN inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden” (Joh 3:5-8 SFB).

Det enda som är uppenbart, och som du och jag kan se, är Andens verkningar i den människa som genom tron på Jesus tagit emot den helige Ande i sitt liv. En sådan verkan av den helige Ande är ju att du och jag börjar göra sådana ’gärningar’ som jag läste om förut i Jakobs brev. Vi börjar bry oss om våra medmänniskor på ett nytt sätt och slutar upp med att vara så centrerade på oss själva och på allt som angår vårt eget liv och leverne. Kanske det går upp för oss -med en ny tydlighet- att våra medmänniskor behöver stöd, hjälp och vägledning, kanske både fysiskt och andligt.

Med Guds kärlek i våra hjärtan så blir det plötsligt en mer naturlig sak för oss att börja intressera oss för dem och för deras liv.

Måtte Gud få gripa både mitt och ditt hjärta på ett ännu djupare sätt, så att vi med Guds hjälp genom den helige Ande, ser och förstår vad vi kan och ska säga och göra för dem, för att de skall kunna nå fram till tron på och en rätt insikt om frälsningen i Jesus och meningen med livet.

MUSIK