En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård, och några ord med kristen grundton, för dig som längtar efter en tro, en framtid och ett hopp. Jag tänker tala om vår tro på Jesus Kristus, som är den seger som övervunnit världen. För att allt jag tänker och säger ska bli rätt och riktigt, så ska jag be om Guds Andes vägledning.

”Gode Gud! Jag kommer inför Ditt ansikte, fattig i anden och med två tomma händer. Jag ber Dig om Din Andes vägledning, så att den här stunden får ett innehåll som blir till välsignelse, tröst och hjälp för den som just nu har det svårt och behöver Din hjälp och kraft. AMEN!”

Det bibelord som är grunden för den här stunden är hämtat från Johannes första brev, kapitel 5 och verserna 1-4, där det står så här: ”Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud, och var och en som älskar Gud som har fött, älskar också den som är född av Honom. När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. Detta är kärleken till Gud: att vi håller Hans bud. Och Hans bud är inte tunga. Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: VÅR TRO” (1 Joh 5:1-4 SFB).

MUSIK

Det finns ett gudomligt sätt att strida och segra, som inte har nånting med mänskliga tankar eller strategier att göra. I Gamla Testamentet berättas det om kung David som skulle strida mot filistéerna, när de hade dragit upp emot honom. David frågade då Herren om hur han skulle gå tillväga i striden mot sina fiender. Och Herren sa: ”Du ska gå runt dem bakifrån och kom över dem från det håll där bakaträden står. Så snart du hör ljudet av ett marscherande i bakaträdens toppar, skall du genast rycka fram, ty då har Herren dragit ut framför dig för att slå filistéernas här” (2 Sam 5:23-24 SFB). Var och en skulle alltså stå stilla på sin plats. Här kom tron och lydnaden till sin rätt. Trons stridssätt är att förbida Herren. Det är inte passivitet, utan högsta aktivitet. När vi står emot fienden i tron – så leder det till seger, därför att den Gud som vi tror och förtröstar på, är mångdubbelt större och starkare än alla fiender som kan tänkas stå oss emot – när vi handlar i Herrens namn.

Det krävs tro på Guds makt att ta hand om alla problem och svårigheter, men i denna djupa förtröstan på Gud, vilar hela tron som ett ankare innanför förlåten. Och Gud sviker oss aldrig så länge vi är ett med Honom och handlar i enlighet med Hans vilja. Då finns det heller ingenting som kan stå oss emot. Varken något i höjden eller i djupet. Varken i den här tidsåldern eller i den tillkommande. Ingen makt eller något annat, oavsett vad den eller det har för namn, kan stå emot eller rycka oss ur Guds hand. Så länge vi är inneslutna i Guds kärlek kan ingenting i universum skada oss.

Det är den högsta formen av säkerhet som existerar.

Och vi vet att så länge vi håller Guds bud och handlar efter Hans vilja så bor Han i oss och ”Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom Den Helige Ande” (Rom 5:5)

MUSIK

Med Guds makt har vi möjlighet att segra fullständigt, så fienden blir totalt utslagen. Men vi ska trots det inte bli förvånade om fienden reser sig igen och försöker övervinna oss, på nåt annat sätt. Då får vi tala med Herren igen, och lyda och följa Hans anvisningar.

Framför allt ska vi invänta Guds tid. Det här är ett av trons svåraste prov – att vänta. Det är mer påfrestande att va stilla och förbida Guds tid, än att handla. Ofta springer vi iväg utan att vänta på Guds marschorder. Vi vill så gärna agera snabbt och handlingskraftigt…och då blir det ofta på bekostnad av en dålig samordning i tiden, som kan va helt förkrossande och leda hela Guds sak -genom oss- på fel spår.

Jag har varit med om det där. Eftersom jag är en impulsiv människa så har jag ofta så bråttom, så Gud knappt hinner tala färdigt förrän jag är på språng… Det är inget försvar alls från min sida, men kanske en förklaring…

Så går det också som det går. Men jag hoppas att jag lär mig efter hand…

Jag vet inte hur du har det, men om det ibland är detsamma för dig, så vill jag bara i all välmening säga, att uppenbarelsen från Gud är kanske alldeles rätt uppfattad i ditt hjärta, men om Guds tid inte är inne än, när du redan är på språng, då blir allt ändå lika fel som om du aldrig hade känt till Guds uppdrag för dig.

Det är därför valet av tidpunkt – eller ”timingen” som de engelsktalande säger, är så oerhört viktig. Man ska lyda Gud, följa Hans anvisningar och invänta Guds egen tid. Då, men först DÅ är man i takt med Gud.

Självklart, säger du kanske!

Visst verkar det självklart, men ändå är det så svårt.

Tänk till exempel på profeten Jesaja. Han profeterade om Jesu födelse cirka 400 år innan det skedde. Tänk om han hade störtat iväg och börjat leta efter jungfru Maria.

MUSIK

Profeten Jona fick Guds uppdrag att predika för folket i Nineve och varna dem för att staden skulle förstöras inom 40 dagar om de inte gjorde bättring. Gud ångrade sig sedan, när folket vände om från sina onda vägar och först omkring 150 år senare skedde det som Jona hade profeterat om – att hela det assyriska riket och den stora staden Nineve omstörtades. Staden utplånades så totalt, så det tog omkring 2500 år innan man ens lyckades hitta platsen där den en gång hade legat.

När föddes Jesus och varför just då? Ja, det kan jag inte svara på, mer än att han föddes i Betlehem och att kungen då hette ”Herodes den store”, som enligt källorna var kung över Judéen från år 37 till år 4 f.Kr. Skriften säger helt enkelt att Jesus föddes när ”tiden var inne” (Luk 2:6 SFB). Som alltid exakt enligt Guds plan.

Omkring 30 år senare sände Jesus ut sina lärjungar och befallde dem att de skulle predika för de förlorade fåren av Israels hus. De skulle säga att ”Himmelriket är nu här. Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar” (Matt 10:6-8 SFB). Jag antar att Jesus menade att han, med sin närvaro, etablerade Guds Rike på jorden. Därför var det tid för judarna att omvända sig och låta frälsa sig från sina synder, som Gud tidigare hade haft fördragsamhet med. Men Jesu uppmaning att omvända sig var ju inte varken för tidig eller för sen, eftersom människor ju dör oavbrutet hela tiden och passerar gränsen in i evighetens värld.

MUSIK

När Guds tid var inne så kom alltså Jesus hit till vår jord. Mer vet jag inte och jag behöver naturligtvis inte veta det heller. ATT Jesus föddes, levde, dog och uppstod är det enda som har betydelse för oss människor som vill tro på Honom.

Hur Guds planer ser ut för övrigt - mer än vi alla kan läsa i Bibeln om - känner jag inte till. Jag kommer heller aldrig att få reda på det, om det inte är så att Han själv -av nån anledning- vill avslöja dem för mig.

Jag tror personligen att Guds planer, för oss människor och för hela hans skapelse, kommer att förverkligas exakt så som han inom sig själv har beslutat att det ska ske. Vi kanske undrar och förvånas över, hur det ena eller det andra, som händer i vår omvärld, kan va en del i Guds plan. För det mesta tror jag att vår förundran beror på att vi så totalt saknar den överblick som Gud har. Vårt förstånd är dels intellektuellt begränsat och dels brister det i tidsmässig såväl som geografisk överblick. Vi känner inte till vad vi saknar kunskap om, och där går gränsen för vårt kunskaps-baserade förstånd. Vår tidsmässiga begränsning yttrar sig i att vi bara till en del känner vår historia och absolut ingen del av framtiden – som däremot ligger helt uppenbarad i vår Skapares hand. Vår geografiska överblick är i TV-åldern kanske lite bättre än tidigare, men vi får inte glömma att det vi ser bara är den del som TV-kamerorna och personerna bakom dem väljer ut för sin publik. Likadant är det ju med all media-bevakning. Alla trådar löper bara samman på en enda punkt, och det är i vår Allsmäktige Guds och Skapares hand. Därför har jag ett 100%-igt förtroende för Honom, som ensam håller världarna i sin hand och nämner alla stjärnorna vid namn.

MUSIK

Psalmisten, kung David, är den tycker jag, som uttrycker Guds allmakt och allvishet på ett så fantastiskt sätt i den 139:e psaltarpsalmen när han säger: ”Herre, du utrannsakar mig och känner mig. Evad jag sitter eller uppstår, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen. Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, Herre, det till fullo. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den. Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

Fore jag upp till himlen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet, så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. Och om jag sa: Mörker må betäcka mig och ljuset bli natt omkring mig, så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset. Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv. Jag tackar dig, för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara är dina verk, min själ vet det väl. Benen i min kropp var icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blev uppskrivna i din bok, de var bestämda, förrän någon av dem hade kommit. Hur outgrundliga är icke för mig dina tankar, o Gud, hur stor är icke deras mångfald. (Så hoppar jag till den 23:e versen):

Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen” (Ps 139:1-17, 23-24, 1917).

MUSIK