En stilla stund

Upp 3:12

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Bakgrunden till den här stunden är hämtad från bibeltexten i Uppenbarelsebokens 3:e kapitel och 12:e vers, där de som vinner seger över ondskan får löften, av Människosonen, om vad som ska ske i Guds himmel och i Hans tempel i det himmelska Jerusalem. Men innan jag går vidare ska jag be om Guds vägledning och hjälp så att allt blir rätt tänkt och sagt.

”Gode Gud! Jag kommer inför dig med en önskan om insikt, vägledning och kraft, som du vet att jag behöver, för att kunna förmedla ditt ord på rätt sätt, till välsignelse, till förmaning, uppbyggelse och tröst för den som vill öppna sitt hjärta för dig. Amen.”

Jag börjar med att läsa den text som jag talade om från Upp 3:12 – och jag läser ur den Svenska Folkbibeln: ”Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn” (Upp 3:12 – SFB).

Vad orden ’mitt eget nya namn’ betyder vet jag inte. Längre fram i kapitel 19 och vers 11 beskrivs en ryttare på en vit häst, och ”han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet/…/ Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv” står det. Den som dömer är Jesus själv, enligt Joh 5:22, där han säger: ”Inte heller dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen, för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern.”

MUSIK

Ryttaren var klädd i en mantel som hade doppats i blod, står det, och det namn han har fått är ”GUDS ORD.” Några verser längre fram står det: ”På sin mantel och på sin höft har han (alltså ryttaren på den vita hästen) ett namn skrivet: Konungarnas Konung och herrarnas Herre” (Upp 19:11-13, 16 – SFB).

Det är ju inte helt lätt -som bibelläsare- att orientera sig, men om ingen annan än ryttaren själv känner till sitt namn, som det står i vers 12, så finns det ju inte någon anledning för oss att försöka tränga djupare i den textens betydelse – eller hur?

Själv tycker jag att alla 3 namnen är underbara var och en på sitt sätt. ”Trofast och Sann” – ”Guds Ord” – ”Konungarnas Konung och herrarnas Herre” – har ju alla den djupaste innebörd av förtröstan, insikt och tillit till den slutlige Segraren över all ondska i Guds Universum – nämligen den tre-enige Guden själv.

Tvekampen i tillvaron, som i alla tider har pågått mellan det onda och det goda, har ju sin upprinnelse i den andliga världen. Men hur synden, som det ondas ursprung, och som den fullständigt ologiska företeelse den är, överhuvudtaget kunde komma in i Guds skapelse från begynnelsen, övergår åtminstone mitt mänskliga förstånd.

MUSIK

För att avsluta tankegången om syndens existens i Guds skapelse, så kommer jag inte ifrån en mycket svag, men dock förnimmelse, av att grunden finns att söka i Guds egen natur. Inte alls så att Gud skulle ha ’planterat’ någon form av synd eller tveksamhet i sitt eviga rike - det kommer aldrig på fråga- men jag tror så fullt på Guds stränga rättfärdighets- och helighetskrav, att jag t.o.m. tillåter mig tanken att Han kun-de tillåta syndens närvaro enbart för att till slut kunna bevisa att Han är absolut rätt-färdig i ALLT Han gör och står för. Om inte striden hade förts till en för alla makter tydlig slutseger, hur skulle Gud då kunna visa sin absoluta rättfärdighet? Jag kan inte styrka min tankegång, men jag är till 100% övertygad om Guds absoluta rättfärdighet.

I Psalm 51:6 , som innehåller Davids bön om syndernas förlåtelse säger han: ”Det är mot dig (Gud) jag har syndat och gjort det som är ont i dina ögon. Du är rättfärdig när du talar, du är ren när du dömer.” I Rom 3:4 citerar Paulus också den psalmen och skriver: ”För att du skall få rätt i dina ord och vinna, när man går till rätta med dig.”

Om att bli förklarad rättfärdig skriver Paulus också (Rom 3:21):

”Nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. ALLA har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av Hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Honom har Gud, genom Hans blod, ställt fram som en nådastol (ett sonings-ställe), att tas emot genom tron. SÅ ville han (GUD) visa SIN RÄTTFÄRDIGHET, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa SIN RÄTTFÄRDIGHET: ATT HAN SJÄLV ÄR RÄTTFÄRDIG, NÄR HAN FÖRKLARAR DEN RÄTTFÄRDIG SOM TROR PÅ JESUS” (Rom 3:21-26 – SFB).

MUSIK

Din och min rättfärdighet blir ju inte varken större eller mindre därför att Guds rättfär-dighet är absolut, men jag vill gärna göra det fullständigt klart att inför Den Ende Sanne och Levande Guden, som bedömer allt vi människor gör utifrån sina rättfärdig-hetskrav, existerar det bara en enda väg att bli rättfärdig på, och det är att vi genom tron på en levande och uppstånden Jesus, får del i HANS rättfärdighet inför Gud.

Varför är det här med rättfärdigheten så viktigt? Jo, utan den rättfärdigheten kommer du och jag aldrig in i Guds himmel och får ingen del i det eviga livet i Guds gemen-skap. Och den rättfärdigheten får vi bara OM OCH NÄR VI BLIR FÖDDA PÅ NYTT – av vatten och Ande – som Jesus förklarade för Nikodemus (Joh 3:5 – SFB). Det finns ingen annan väg att komma in i Guds rike. När Jesus säger det här till Nikodemus så var dopet i vatten ännu inte instiftat, men Jesus talade här om det som skulle komma (se Matt 28:19 och Ef 5:26 ”för att helga församlingen, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet”). ”Men, när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den Helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare. Detta skedde för att vi skulle stå rättfärdiga genom hans nåd och, som vårt hopp är, bli arvingar till det eviga livet” (Tit 3:4-7 – SFB).

MUSIK

När jag talar om Guds rättfärdighet och helighet, så känner jag mig som en skepps-bruten när min båt av goda föresatser har sjunkit till botten på livets hav. Det enda som jag har kvar är min räddningsboj och frälsarkrans - GUDS NÅD.

Det är i ett sådant läge som jag mer än gärna tar till mig psalmistens underbara ord i den 139:e psalmen, från den äldre bibelöversättningen:

” Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet, så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig” (Ps 139:9-10 – 1917).

Eftersom min förtröstan på Gud och hans kärlek och barmhärtighet är 100%-ig, så vågar jag mig på att överhuvudtaget ta upp ett sådant ämne som Guds helighet och rättfärdighet, även om det givetvis övergår allt mänskligt förstånd och inte är möjligt, varken av mig eller av någon annan mänsklig varelse, att rannsaka eller omfatta.

Men som väl är, har Gud aldrig heller begärt av oss, att vi ska kunna förstå eller omfatta Hans kärlek, godhet och barmhärtighet. Han begär ’bara’ att vi ska tro och förtrösta på Honom, och på att det som han har sagt och lovat är sant och rätt i allt.

Guds Nåd mot oss människor är gränslös, och Han har älskat oss långt innan vi ens visste om att han fanns till och brydde sig om oss!

Det finns människor som i sin egen självtillräcklighet och egenrättfärdighet tror att det här som Jesus förklarar för Nikodemus, att ” det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande” (Joh 3:6) bara är olika stadier eller faser i den kristna trons utveckling inom en människa. Men det är INTE SANT.

MUSIK

Vi människor har ingen annan skapelseförmåga än den som Gud gett oss för att människosläktets fortlevnad ska garanteras genom den naturliga födelseproceduren. Gud själv däremot, väcker människans döda ande och ger den nytt liv genom den Helige Andes verksamhet. Jesus förklarar för Nikodemus mycket tydligt och klart att det INTE finns någon möjlighet till utveckling från kött till ande. Det är två helt skilda världar, som på inget sätt går att förena, eftersom den andliga bygger på krav som vi -som fysiska varelser- inte är skapade för i vår värld. Visserligen är vi alla skapade till Guds avbild, men ändå som fysiska och inte som andliga varelser.

En del s.k. nyandliga rörelser har fått för sig att vi människor är gudar, bara för att vi enligt texten i den 8:e psalmen -som handlar om Gud och människan- är skapade ”nästan till ett gudaväsen.”

Jag läser i den äldre bibelöversättningen och från vers 4, där det står så här:

”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom? Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen; med ära och härlighet krönte du honom” (Ps 8:4-6 – 1917).

Om nu du och jag är skapade av Gud ”nästan till ett gudaväsen” så betyder det ju precis det som det står – alltså NÄSTAN till ett gudaväsen – och ingenting annat. Det betyder att vi får tacka Gud för det vi är, och inte tro att vi är någonting annat. Amen.

MUSIK