En stilla stund

Upp 3:21

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Den bibeltext som fångat min uppmärksamhet inför den här andakten är hämtad från Upp 3:21, där Jesus i brevet vänder sig till den som är ljum i sin tro - men omvänder sig - och segrar. Men innan jag går vidare och försöker ta ett steg till på trons väg ska jag be om Guds hjälp.

”Gode Gud! Jag kommer inför dig med en bön i mitt innersta om hjälp, vägledning och styrning av mina tankar och ord, så att jag med din hjälp, genom den Helige Ande, kan förmedla ditt budskap på rätt sätt. Jag ber därför att den som med ett öppet sinne väntar på dig och din hjälp, blir välsignad och får prisa ditt namn. Amen.”

Brevet till församlingens ängel i Laodicea är ingen uppbygglig läsning, men nödvänd-ig för den tillrättavisning och korrigering som behövdes. Johannes får uppdraget att skriva och jag läser från vers 14:

”Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse: Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall skall jag spy ut dig ur min mun. /…/ Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig” (Upp 3:14-16, 19 – SFB).

MUSIK

Ur HfL:s kommentar till verserna i Upp 3 citerar jag: ”Laodicea var den rikaste av de 7 städerna. Den var känd för sitt bankväsende, sin ullbearbetning och en skola för medicinsk utbildning där man också tillverkade en ögonsalva. Vattenförsörjningen var ett ständigt problem. Vid ett tillfälle byggdes en akvedukt för att leda fram vatten från heta källor. När det väl nådde fram till staden var det ljummet – varken varmt eller uppfriskande kallt. Församlingen liknas vid stadens vatten. Ljummet vatten är smak-löst. Församlingen i Laodicea hade blivit ljummen, osmaklig och frånstötande. De troende hade ingen bestämd åsikt om någonting. Bristande engagemang hade gjort dem alltmer ointresserade, och i stället för att göra något för Kristus hade de blivit hårdhjärtade och självgoda och höll på att slockna alldeles. Materiell välgång är inte alltid ett tecken på Guds andliga välsignelse. Laodicea var en rik stad, och det innefattade även församlingen. Tyvärr hade det synliga – allt det som kunde köpas för pengar – blivit viktigare för de troende än det osynliga och eviga. Rikedom, lyx och bekvämlighet kan få vem som helst att känna sig trygg och tillfreds. Men hur mycket du än äger eller hur mycket du än tjänar, så har du egentligen ingenting alls, om du saknar en levande relation med Jesus Kristus. Trots att Laodicea var känt för sin rikedom säger Jesus åt dem att skaffa guld från honom. Man var stolt över sina väverier och färgerier, men Jesus påstår att de är nakna och måste köpa rena kläder av honom. Man var stolt över stadens dyrbara salva som kunde bota många ögonsjukdomar, men Jesus ger dem rådet att använda hans medicin, så att deras ögon kan bli helade och se sanningen” (HfL).

MUSIK

”Jesus var angelägen att visa församlingen (i Laodicea) att ett verkligt värde inte ligger i materiella ägodelar utan i ett rätt förhållande till Gud. Deras ägodelar och framgångar var värdelösa jämfört med de bestående rikedomar som finns i Guds rike” (HfL).

Ja, mina vänner, innehållet i de där verserna från Uppenbarelseboken var en del av bibelns allvarsord från honom som känner våra hjärtan och sinnen bättre än vi gör själva. Vi måste också förstå att Jesus är inte ute för att straffa oss utan för att korrigera våra tankar och vägar, så att vi förstår hur det verkligen står till, och söker oss tillbaka till honom.

Är vi slappa, slöa och likgiltiga – utan den första kärlekens glöd och hänförelse? Då finns det en som kan ändra på det, om vi i ödmjukhet tar till oss hans tillrättavisningar och låter den Helige Ande tända vår iver på nytt för själars frälsning och Guds rikes utbredande.

Jag vet inte hur du har det, men jag tror att vi allesammans ständigt måste vara på vår vakt och beredda att låta Guds Ande pröva vad vi håller på med. Det kan nog hända att vi är fullt sysselsatta med olika ’kristna verksamheter’ men frågan är om det vi gör verkligen är effektivt och kan sanktioneras av Guds Ande.

Är våra hjärtan rena och våra motiv oklanderliga, så kommer himlen garanterat att öppna sig över oss med andlig framgång, välsignelse och frälsning för sökande människor, oavsett om vi har tillgångar i form av pengar, fina lokaler, sångkörer och berömda predikanter som kan samla mycket folk. Det är ALLTID och ENBART den Helige Andes närvaro och verksamhet som avsätter ett resultat i den enskildes fräls-ningsupplevelse, helande från sjukdomar och andlig uppbyggelse i tron på Jesus.

MUSIK

”Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren. Han sade: Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. DÄR skall jag låta dig höra mina ord.

Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det./…/ Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni (Israels hus) i min hand. Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det. Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det. En annan gång talar jag om ett hednafolk och ett rike, att jag vill bygga upp och plantera det. Men om man då gör det som är ont i mina ögon så att man inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem./…/ Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar” (Jer 18:1-4, 6-10 – SFB).

Vad kan du och jag lära oss av den här händelsen med Jeremia och krukmakaren?

Jo, vi kan dels lära oss att se till att vara där Gud vill ha oss, när han vill förklara saker och ting för oss fåkunniga. Till exempel andliga perspektiv som kanske inte alltid är så alldeles enkla för oss att förstå. Själv har jag ibland undrat över hur leret kunde misslyckas i krukmakarens hand. Egentligen samma fråga som jag ställer mig när det gäller hur synden kunde komma in i Edens lustgård. Vad tror du?

MUSIK

Jag går tillbaka till min första fråga om hur leret kunde misslyckas i krukmakarens hand. Nu måste jag först som sist erkänna att jag vet väldigt lite om drejning och allt det där som hör till krukmakeriets hemligheter. Kanske var leran för torr därför att krukmakaren försökt och misslyckats flera gånger tidigare… I så fall kommer kanske leran till slut att stelna innan krukan blir klar. Eller stelna i en annan form än den som krukmakaren tänkte sig från början? Kanske var krukmakarens ambition för hög? Den typ av lera han hade dög kanske inte till just den typ av kruka som han ville ha gjord? Efter flera försök fick han kanske kasta bort leran som en oduglig klump bara.

Jag borde kanske inte fundera så mycket över leran överhuvudtaget, utan mer försöka förstå att vad Gud ville visa profeten Jeremia var, att han hade leret - alltså folket - i sin hand och makt att göra med dem vad han ville. De som var ljumma i sin tro kunde omvändas till ny hängivenhet, så länge de själva var beredda att vända om, var och en från sin egen onda väg.

När det gäller den andra frågan om hur synden kunde komma in i Edens lustgård, så antar jag att den INTE kunde komma in utan Guds tillåtelse. Men Gud som alltid är absolut rättvis och rättfärdig, tillät ondskan att pröva människorna och deras vilja att följa hans befallningar, för att se efter vad som dolde sig i deras hjärtans innersta. DÅ skulle han ju upptäcka hur det stod till – eller hur? Och, som vi vet, stod verkligen inte allt rätt till. Adam och Eva bestämde sig för att gå sin egen viljas väg och drog i fallet med sig hela mänskligheten.

MUSIK

Församlingen i Laodicea var nöjd med livet. De kände sig tillfredsställda med sin rikedom – men Jesus var inte närvarande. Han knackade på och ville komma in, men de var så upptagna med att njuta av allt som den här världen kan ge, att de inte märkte hans närvaro. Pengar, trygghet och ägodelar är livsfarliga om de hindrar oss att, med den tillfälliga glädje de ger, ta vara på Guds erbjudande om evig glädje och tillfredsställelse.

Jag tror att vi måste hålla en stenhård kontroll på oss själva. Har känslorna och hängivenheten för Gud, bibelläsningen, bönen och församlingen börjat svalna – då är det fara på färde och du har kanske redan börjat stänga ute Gud ur ditt liv?

Vad gör du när Guds Ande börjar påminna dig om de underbara upplevelser som du varit med om i hans närhet, men som nu ligger bakom? Slår du igen hjärtats dörr med en smäll för att slippa känna ångesten och smärtan – eller tackar du Gud för att han inte släpper dig ur sikte, utan fortfarande bryr sig om dig, trots att du inte bryr dig så mycket om honom?

Käre vän!

Vi måste ALLTID lämna dörren till vårt hjärtas innersta på vid gavel FÖR JESUS.

Då behöver vi inte anstränga oss för att höra när han knackar på.

Säg inte till dig själv att det är för sent nu. Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet. Hans nåd är alltid större än din synd.

Tvivla inte – bara tro och säg ditt JA till honom i ditt hjärtas innersta! Amen.

MUSIK