En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård och några ord med en kristen grundton, för dig som söker och längtar efter en tro och ett hopp. Jag hoppas att vi ska få en rofylld stund tillsammans, när vi tar ett steg till framåt på den kristna trons väg. Men för att det ska kunna ske, måste vi ha den bästa vägledningen genom Bibelordet, och det kan vi få av Den Helige Ande. Därför ska vi be om det.

”Gode Gud, jag tackar dig för all din omsorg om oss människor. Jag tackar dig för Din gränslösa nåd och kärlek mot oss syndare, innan vi ens visste om Dig. (Rom 5:8). Jag tackar Dig också för att Du älskar oss utan något krav på motprestation från vår sida. Jag ärar och upphöjer Dig, Fader i himlen, för att Du i en total utgivande kärlek sände Din Son, Jesus Kristus, att offra sig, lida och dö för oss och för våra synders skull. Herre, låt oss få del av den kärleken från Ditt eget hjärta, så att vi i vår tur kan älska våra medmänniskor på rätt sätt. Tack Helige Ande för att Du vägleder oss i dag i de bibelord som vi ska läsa, och tar hand om våra tankar och ord. AMEN.”

MUSIK

Det bibelsammanhang som kom upp inom mig när jag bad om inspiration för den här stunden, hämtar jag från Paulus 1:a brev till de kristna i Korint, det 13:e kapitlet, och jag läser de 7 första verserna och de 2 sista:

”Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal. Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting. Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna.

Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

… Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd. Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är KÄRLEKEN” (1 Kor 13:1-3, 12-13 SFB).

Det som gjorde att jag stannade inför det här bibelsammanhanget om kärleken, var också en tanke, inom mig, på att jag kanske alltför mycket koncentrerat mig på att få KUNSKAP i och om Bibeln och budskapen i den. Jag behöver den korrigeringen av Den Helige Ande, för min tankevärld, och jag är mycket, mycket tacksam för att jag blir korrigerad, om och när jag håller på att kantra åt något håll i mitt sätt att tänka.

Jag tror att det var precis det som var fariséernas dilemma. De visste allt om Mose lag och trodde därför att de också visste hur lagen skulle tillämpas. Men de fastnade i ett lagiskt förhållande som utestängde dem från kärleken till människorna.

MUSIK

Om vår Gud, i himlen, den ende Sanne Guden, hade hållit fast vid sin rätt att straffa människorna för det som de hade gjort när de satte sin egen vilja före Guds vilja, i Edens lustgård, så hade mänskligheten varit hopplöst förlorad och utan minsta möjlighet att rätta till det som de hade gjort fel och brutit mot. De utestängde ju sig själva från all vidare gemenskap med Gud, även om de inte förstod vilka oerhörda konsekvenser deras felaktiga handlande skulle få.

Men, sådan är INTE vår Gud! Han låter alltid nåd gå före rätt – om det är möjligt.

Hans kärlek och nåd är alltid större än människornas synder.

Paulus skriver i Romarbrevet, kapitel 5, från vers 18:

”Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv. Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad. Men dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli så mycket större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer, för att, liksom synden fick herravälde genom döden, också nåden skulle få herravälde genom rättfärdigheten, som leder till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre" (Rom 5:18-21 SFB).

När aposteln Petrus skriver om att leva ett liv i Guds vilja säger han: ”framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder” (1 Pet 4:8 SFB).

Jakob skriver i sitt brev:

”Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder” (Jak 5:20 SFB).

MUSIK

Det är ju tydligt att kärleken är viktigare än kunskapen – eller hur? Det hjälper ju inte hur väl jag känner till lagen, Guds bud och Bibelns ord, om jag inte älskar min nästa.

Vad svarade Jesus den laglärde farisén som frågade om vilket som var det största budet i lagen?

Jo, han sa: ” Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: ” Du skall älska din nästa som dig själv”. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna” (Matt 22:37-40 SFB).

Jesus sa också: ”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar” (Joh 13:34-35 SFB).

Kanske minns du att jag, i början av programmet, bad om Guds vägledning genom Den Helige Ande och om att få del av Guds kärlek till våra medmänniskor. Aposteln Paulus skriver i Romarbrevet 5:5: ”…Guds kärlek ÄR utgjuten i våra hjärtan genom Den Helige Ande, som Han har gett oss” (Rom 5:5 SFB).

MUSIK

Om det alltså är så att Guds kärlek redan ÄR i våra hjärtan genom den Helige Ande, så behöver jag ju inte oroa mig för den saken – eller hur? Det som jag, och kanske du också, ska tänka mer på i stället, är hur Guds kärlek verkligen ska komma till uttryck i mitt och ditt liv. Att ha Guds kärlek inom sig som ett tillflöde genom den Helige Ande är ju en sak. En helt annan sak är hur den kärleken kan och får flöda ut till hjälp, vägledning och välsignelse för de medmänniskor som vi möter i vardagen, eller hur?

Hur ska man tänka då? Ja, vi kan ju börja med att se efter vad Bibeln säger.

Om vi slår upp Matteus evangelium, det 7:e kapitlet och den 12:e versen, så ser vi ett mycket enkelt svar på vår fråga. Det som vi kallar ”Den gyllene regeln” - alltså:

”Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna” (Matt 7:12 SFB).

Räcker det, undrar du kanske?

Ja, jag tror det, men Jesus förklarade det vid ett tillfälle ännu tydligare, för en av de laglärda judarna, som frågade vad han skulle göra för att få evigt liv. Han frågade för att försöka snärja Jesus, men fick en exakt undervisning om hur lagens bud skulle tillämpas. För att den laglärde skulle förstå precis vad Jesus menade, så använde Jesus som utgångspunkt de 2 viktigaste buden i lagen. Alltså det om att älska Gud över allt annat och att älska sin nästa som sig själv. (Matt 10:25 ff SFB). Så långt hade den laglärde juden sammanhanget helt klart för sig, rent teoretiskt alltså, men sedan kom Jesus också med en mycket klar tillämpning, som juden nog inte hade väntat sig. Men när han visade att han hade förstått till och med Jesu undervisning om lagens tillämpning, så sa Jesus: ”Gå du och gör som han” (Matt 10:37 SFB).

MUSIK

Vad var det Jesus hade förtydligat när det gällde den gyllene regeln och lagens bud om nästan? Jo, det var så att samarierna och judarna hatade varandra och ville inte alls ha med varandra att göra. Judarna ansåg inte ens att samarierna var judar genom födelsen. Det fanns alltså ett minst sagt kyligt förhållande mellan judar och samarier och en djup klyfta av rivalitet som tog sig många olika uttryck.

Antagligen var det just av den anledningen som Jesus lyfte fram samariern i sin liknelse om ”den barmhärtige samariten.” Trots alla djupa konflikter och alla delade meningar mellan judar och samarier, så undervisade Jesus om att kärleken till nästan

skulle visas i handling - i liknelsen alltså bevisad genom samaritens barmhärtighet,

mot den som överfallits av rövare (Jak 2:14,17,22 Bibel 2000).

Barmhärtigheten skall inte heller begränsas, utan skall bortse från och sträcka sig utöver alla mänskliga gränser av nationellt hat – något som man kanske inte gärna vill tänka sig när den gyllene regeln kommer på tal – åtminstone inte vid din och min bedömning i praktiken.

”Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som inte har visat barmhärtighet. Men barmhärtigheten triumferar över domen” står det skrivet. (Jak 2:13 Bibel 2000).

Kanske är det något för både dig och mig att tänka på. Kunskap, kärlek, barmhärtig- het och helighet.

MUSIK