En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård.

För den här stunden vill jag lyfta fram en till synes vardaglig händelse vid ’Jakobs brunn’ i den samaritiska staden Sykar. För att vi ska förstå bibelordet rätt och vad Jesus vill ha sagt, så ska jag börja med att be om den helige Andes vägledning.

”Gode Gud. Jag kommer inför Ditt ansikte med en bön om att Du, genom Din Ande, ville lysa på bibelordet och förklara det för mig, så att jag på rätt sätt kan förmedla det budskap som Du har sänt ut. Tack för att Du hör min enkla bön. Amen.”

Evangelisten Johannes återger det här sammanhanget i sitt 4:e kapitel.

Mitt på dagen, när det var som hetast, kom alltså Jesus -under sin vandring från Judéen till Galiléen- till Jakobs brunn och satte sig där för att vila. Just då kom en samaritisk kvinna dit för att hämta vatten.

Jesus börjar sitt samtal med kvinnan, genom att be henne om vatten att dricka, vilket i och för sig inte var så konstigt, eftersom det var hett mitt på dagen och vatten som kunde släcka en trött vandrares törst, fanns i brunnen. Dessutom var brunnen djup och Jesus hade ingenting att hämta upp vatten med.

MUSIK

Det här med brunnen, vattnet och kvinnan var väl inte så konstigt – eller hur?

Ändå är situationen lite märklig.

Varför det då?

Jo, för det första fanns det ett näst intill oöverstigligt kulturellt hinder, eftersom judar sedan gammalt inte umgås med samariter, som de betraktar som orena, vilket kvinnan också lite förvånat antyder när hon säger till Jesus: ”Hur kan Du som är jude be mig, en samaritisk kvinna, om något att dricka?”

Jesus svarade henne: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: ’Ge mig att dricka, då skulle du ha bett Honom, och Han skulle ha gett dig levande vatten.”

Genom att erbjuda kvinnan det ’levande vatten’ som för alltid skulle släcka hennes törst, säger Jesus i lite förtäckta ordalag, att Han är Messias, och att det bara är Han som kan ge en sådan gåva som tillfredsställer hennes innersta (andliga) behov.

För det andra kom kvinnan till brunnen mitt på dagen, när det var som hetast.

Varför gjorde hon det? Kvinnorna kom vanligtvis för att hämta vatten morgon och kväll, när det var svalare. Jag tror personligen att anledningen var, att hon inte ville riskera att träffa på några andra kvinnor. Hon hade själv haft ett antal män tidigare, och den som hon hade nu, var inte heller hennes.

Hennes sociala omständigheter och rykte var alltså inte det bästa.

MUSIK

Med fortsatt anknytning till vattnet i brunnen, fortsätter Jesus sedan att tala om det eviga livets vatten, som blir en invärtes källa och flödar fram genom den helige Ande.

Han säger: ”Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten Jag ger honom, skall aldrig någonsin törsta. Det vatten som Jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv” (Joh 4:13-14).

Då säger kvinnan (vers 15): ”Herre, giv mig det vattnet…”

Vad kan du och jag lära oss av den här situationen och Jesu samtal med den sama-ritiska kvinnan?

Jo, vi kan för det första lära oss att Jesus inte tar någon som helst hänsyn till urgamla kulturella konflikter mellan olika folkgrupper, sociala förhållanden eller tidigare misslyckanden, när det gäller att nå en enskild människa med frälsningens budskap. Ändå höll Jesus så hårt på att Han bara var kallad till de förlorade fåren av Israels hus och att ’frälsningen kommer från judarna’ så Han uppmanade sina egna lärjungar när Han sände ut dem, med orden: ”Gå inte in på hedningarnas område eller in i någon samaritisk stad” (Matt 10:5 SFB).

För det andra så utmanar Jesus kvinnan för att få henne att avslöja sin moraliska situation. Han sa till henne: ”Gå och hämta din man och kom hit!” Då svarade hon: ”Jag har ingen man” – vilket ju var sant. När Jesus talade om att hon hade haft fem män, och att den som hon nu hade, inte heller var hennes egen, så förstod hon att Jesus var en profet och kände till hennes förhållanden bättre än hon själv gjorde.

Hon lät sin kruka stå och gick in i staden och sa till folket: ”Kom och se en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Han kanske är Messias." (Joh 4:29 SFB).

MUSIK

Allt det som hände i det här sammanhanget, fick då till resultat att många kom till tro, först på grund av kvinnans ord och senare på grund av Jesu ord när Han undervisa-de dem under 2 dagar. De sa: ”Nu tror vi inte längre bara för dina ords skull. Vi har själva hört Honom och vet att Han verkligen är världens Frälsare.” (Joh 4:42 SFB).

Det är tydligt att kvinnan egentligen inte förstod skillnaden mellan det vanliga och det andliga vattnet - kanske för att ingen nånsin talat om det för henne.

Hon visste ändå en del om tillbedjan, eftersom hon säger: ”Våra fäder har tillbett på detta berg, och ni säger att den plats där man skall tillbe finns i Jerusalem.”

Jesus korrigerar henne lite grann, och säger: ”Den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. Gud är ande, och de som tillber Honom måste tillbe i ande och sanning.” (Joh 4:24 SFB). Det är alltså inte frågan om VAR man ska tillbe, utan om HUR man ska tillbe och vems hjälp man behöver.

Kvinnan visste också en del annat. Hon sa: ”Jag vet att Messias skall komma, Han som kallas Kristus. När Han kommer, skall Han förkunna allt för oss.”

Jesus sade då till henne: ”Det är Jag, den som talar med dig.”

Just då kom lärjungarna. Kvinnan lämnade dem - och gick in i staden.

MUSIK

Den här kvinnan vid brunnen blev intresserad av det som Jesus talade om, eftersom hon trodde att hon skulle kunna slippa att gå och hämta vatten mer, och livet på det sättet kanske skulle bli lite enklare för henne.

Men avsikten med Guds evangelium, är ju att budskapet ska förändra oss inifrån, och inte bara förbättra omständigheterna för oss. Jesus tar inte bort alla hinder i vårt liv, men Han hjälper oss att se de verkliga problemen och att angripa dem från en riktig utgångspunkt.

Jesus hade inte bråttom. Han lät kvinnan få tid på sig att ställa frågor om det som höll på att förändra hela grunden i hennes liv. Du och jag måste kanske också lära oss att det inte alltid ger ett ögonblickligt resultat, när vi försöker tala om ’de goda nyheterna’ – dvs möjligheten att få förlåtelse från sina synder, eller när vi talar om Guds rättfär-dighet och den slutliga domen.

Vi måste ge den enskilda personen tid att tänka efter, när vi har presenterat Jesus för dem. En så radikal tros- och sinnesändring, som ’att övergå från döden till livet’, kräver hos en del människor mycket lång betänketid. Vi är nog allesammans olika i det fallet, och kanske beror det på att en del av oss redan har blivit förberedda på något sätt under vår barndoms- eller ungdomstid.

Evangeliet -den andliga sådden- nådde kanske in i själens djup redan när vi som barn i söndagsskolan lyssnade på vad Jesus gjort för oss. Eller har vi i sandlådan kanske sett de 3 korsen, på en kulle som föreställde Golgata, och bär sedan med oss en minnesbild av det, genom livet. Andra människor vet absolut ingenting, och undrar om vi talar om någon ny pop-stjärna när vi nämner namnet Jesus. De har inte fått med sig någon som helst andlig kunskap eller insikt hemifrån. Inte heller från sin skoltid eller senare i livet. Då är det ju inte undra på om de är helt främmande för den underbara förlåtelsen i evangeliet om Jesu kärlek, och måste få längre tid på sig.

MUSIK

Hos en del människor finns det en inre oro och längtan efter att få veta någonting om meningen med livet. Var de kommer ifrån och vart de är på väg. En sorts ’existentiell nyfikenhet’ kanske man skulle kunna kalla det. Nyfikenheten behöver naturligtvis inte ha någon andlig eller kristen inriktning, men KAN ha det, särskilt om man känner till att mors och fars förböner följer en genom livet.

Andra människor har inte tillstymmelse till några liknande tankar eller funderingar, utan struntar fullständigt i allt det där ’inåtvända grubblandet’ som de kallar det.

Så länge allt går dem väl i händer, så kan de ju naturligtvis leva fritt och bekymmers-löst, utan att tänka närmare på varken Gud, himmel eller helvete.

Men när ekonomin börjar gå utför…svårigheterna hopar sig, eller sjukdom drabbar familjen eller dem själva, då kan sinnelaget förändras snabbt. Framtiden kanske ser mörk och dyster ut, eller hoppet om lycka kanske grusas av någon annan anledning.

I det läget börjar kanske kvinnans ord vid Jakobs brunn: ”Herre, ge mig det vattnet…”

få en annan innebörd och man griper gärna efter det hoppets budskap som man tidigare nonchalerat - genom att fästa sin tro på Jesus, Guds Son, och bekänna Hans namn. Och Jesus kastar inte ut någon som söker Honom. Men det kan bli försent.

MUSIK