En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård.

När jag bad till Gud om vägledning inför det här programmet så fick jag syn på ett bokmärke i form av ett kors och på det stod en bibelhänvisning till Rom 12:12 som jag ska läsa för dig nu.

Så här står det: ” Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.”

Eftersom jag inte vet vad programmet ska innehålla, och hur Guds tankar ska förmedlas, så ska jag börja med att be om vägledning.

”Gode Gud. Jag kommer här inför Dig med två tomma händer och en total okunnig-het om vad Du vill att det här programmet ska innehålla. Jag ber att den som vill lyssna ska göra det med ett öppet sinne och ett lyhört öra för den andliga verklighet som Du själv står bakom. Tack för att Du hör min enkla bön. Amen.”

Eftersom de här orden om uthållighet i bönen har kommit upp gång på gång, så förstår jag det så, att det är någonting viktigt som Gud vill tala med oss om.

Bön är ju alltid viktigt, men just uthållig bön är det saken gäller just nu. Vilken under-visning och kunskap kan vi hämta om det här på bibelns blad?

MUSIK

Från Luk 18 läser vi: ”Jesus berättade för dem (alltså för sina lärjungar) en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna. ’I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök.’ Och Herren sade: ’Hör här vad den orättfärdige domaren säger. Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till Honom dag och natt, då Han ju lyssnar tåligt till dem? Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när Han kommer, finna en sådan tro på jorden?”

Vad menade Jesus med orden ”en sådan tro”? Jag är övertygad om att Han menade en uthållig tro -alltså en tro som inte ger upp- utan håller på till dess att det kommer ett positivt svar på den bön man ber, precis som änkan i Jesu liknelse.

Att bedja uthålligt – är det samma sak som att ha en uthållig tro? Jag vet inte riktigt, men man ber ju inte utan en förväntan – eller hur? Om så vore, vet jag inte varför man ber överhuvudtaget. Och om det man beder om är tillräckligt viktigt och allvarligt, och grundat på att den Gud man beder till, verkligen hör bönen man ber, och både vill och kan svara på den, så blir varken tron eller uthålligheten någon prestation. Det är i stället ett oavbrutet hopp om att Han som håller hela världen i Sin hand, också svarar på en bön fylld av tro och förtröstan på Hans kärlek och allmakt.

MUSIK

Jag vet inte hur du har det, men jag skulle vilja ha en större tro än jag har. Däremot vet jag inte säkert vad jag skulle göra med en sådan större tro – om jag hade haft en.

Jag har till exempel bett Gud om vägledning när det gäller en speciell sak, men hittills inte fått något svar - som jag förstår det i alla fall. Jag har försökt få igång samtal om kristen tro, med en del människor, men det går inget vidare – tycker jag. Kanske är det jag som beter mig oskickligt – jag vet inte.

Vid ett tillfälle frågade jag en person om jag fick be till Gud för honom, eftersom han hade det jobbigt just då. Men han blev bara rädd, sa nej, och sprang iväg. Varför vet jag inte. Jag ville ju bara hjälpa honom. Han förstod kanske inte vad jag talade om, när jag frågade om jag fick be till Gud för honom. Kanske är det så att mycket av det jag talar om när det gäller andliga frågor, är så enkelt och naturligt för mig, men så upplever kanske mina medmänniskor inte alls det – de som inte alls har samma erfarenheter av kristen tro från sin barndom och uppväxt som jag har. Det verkar inte som om jag är en ’lämplig person’ för några sådana där livräddande insatser.

Ändå sa Jesus att vi skulle gå ut i hela världen och göra alla folk till lärjungar. Men jag vet inte om han menade mig också… Jag kanske ska göra något annat i stället…

Var och en av oss får väl, med Guds hjälp, föra ut det glada budskapet om Guds nåd och frälsning genom Jesus Kristus, på det sätt som vi personligen är lämpade för och som passar just för oss. Jag ser ingen annan ’lösning’ just nu i alla fall.

MUSIK

Jag vet inte men jag tror att många människor tänker likadant som jag. Har man lagt sitt liv i Guds händer och litar på Honom, så tror jag att man lugnt kan vänta tills den helige Ande vägleder en och på något sätt uppenbarar vem man ska tala med och hur det ska ske på bästa sätt. Det finns ju många olika sätt. Jag känner t ex till en dam som tyckte det var svårt att tala direkt med folk och därför gick hon runt och placerade traktater, bibeldelar och annat liknande själavårdsmaterial i de offentliga telefonkioskerna som ju finns lite varstans. En strålande idé – eller hur?

Bed om Guds ledning, så ska du se att du också får idéer och uppslag på hur just du kan evangelisera för olika människor. Var och en av oss har ju ofta en viss ’krets’ av människor som vi träffar i ett eller annat sammanhang - och kanske finns det ingen annan -med samma evangelisationsintresse som du- som träffar just de personerna.

Om du inte träffar så mycket folk just i ditt dagliga liv, så kan du ju börja skriva små kort med hälsningar till dina vänner - särskilt de som du vet är ensamma. Många blir så glada så du kan inte ana, när de förstår att det finns någon som tänker på dem.

Jag vet att det inte är så lätt alltid, att skapa naturliga kontakter med människor.

En del är rädda för nära relationer överhuvudtaget. Ofta gäller det kanske att som ett första steg skapa förtroende, och sedan därifrån ta nästa steg – i lugn takt. Många människor har ju en hobby, eller något speciellt intresse som de ägnar sig åt. Det är kanske ett första steg att försöka dela en sådan hobby eller intresse. Sedan får det ena ge det andra. Om du har lagt allt i Guds händer, så vakar han över både dig, ditt böneämne och den som du skulle vilja samtala med om den kristna trons väg.

MUSIK

Jag tror absolut att Gud känner vårt hjärtas inställning till evangelisation. Det är ju det, som är det viktigaste av allt. I nästa steg handlar det om vår förmåga, som det kanske är si och så med. Men Gud ser i första hand till hjärtat och inte till vår kraft eller förmåga. Om du och jag vill gå Guds vägar och vara redskap i Hans hand, så vet Han det och använder oss på rätt sätt och vid exakt rätt tillfälle.

Det är viktigt att du och jag förstår, att även om vi inte är ’i tjänst’ varje dag och stund, så är vi ändå med i Guds beredskapsstyrka. Verktygen i en verktygslåda, används ju inte alla på samma gång – eller hur? Nej, en del ligger och väntar på det tillfälle när den Store Mästaren behöver ett skarpt och ändamålsenligt utformat verktyg. Då tar Han fatt i det och använder det, så som Han vill.

Vad var det bibeltexten handlade om som jag läste förut? Jo, den handlade om att ’vara glada i hoppet, tåliga i lidandet och uthålliga i bönen.’ Om man är glad i sitt hopp till Gud, så betyder det ju att man kan säga med full förtröstan:

”Gud är god – även om allt annat är ovisst!”

Att vara tålig i lidandet innebär ju att man i likhet med Petrus och de andra apostlarna - efter det att de hade blivit gisslade av Stora Rådet - var ”glada över att de hade aktats värdiga att lida smälek för det namnets skull” (Apg 5:41 – 1917).

Vi kan ju också påminna oss Paulus och Silas som hade blivit piskade och satta i det innersta fängelserummet, med fötterna i stocken, men lovade Gud i bön och med sång så att de andra fångarna hörde det. Vid midnattstid kom det plötsligt en kraftig jordstöt så att fängelsets grundvalar skakades, alla dörrar öppnades och allas bojor löstes. (Apg 16:25-26 – 1917).

MUSIK

I Apg 12:5 står det om aposteln Petrus som Herodes hade låtit fängsla. Under tiden som Petrus satt i fängelset bad församlingen ”enträget” för honom, står det, och det är väl precis vad ’endräkt och uthållighet i bönen’ betyder.

Alltså dels att alla var eniga i bönen för samma sak, och dels att de bad enträget, dvs ivrigt och uthålligt - för Petrus - att Gud skulle beskydda honom.

Vad hände då? Så här står det:

”Kvällen innan han skulle ställas inför rätta, sov han fastkedjad mellan två soldater, medan andra stod vakt utanför fängelseportarna. Plötsligt fylldes cellen av ljus, och en Herrens ängel stod bredvid Petrus. Ängeln väckte honom och sa: ’Skynda dig! Res dig upp!’ Och kedjorna föll från hans handleder. Sedan sa ängeln till honom: ’Ta ditt bälte och dina skor på dig, och svep manteln omkring dig och följ mig.’ Petrus lydde och gick ut ur cellen och följde efter ängeln, men hela tiden trodde han att det var en dröm eller en syn och inte något som hände i verkligheten. De passerade den första och den andra vaktposten och kom så till järnporten mot gatan, och porten öppnade sig för dem! Det vara bara att gå ut, och de promenerade så ett stycke tillsammans ner för gatan.

Sedan lämnade ängeln honom plötsligt.” (Apg 12:6-10 – Handbok för livet).

Att uthållig bön i en 100%-ig förtröstan på Gud och Hans kraft, i Jesu namn, alltid leder till under och tecken det är ställt utom varje tvivel.

Ack, att vi kunde lita på Gud, och bara på Honom, i alla livets förhållanden.

MUSIK