En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund med Jan Eric Emgård.

Inför det här programmet slog jag upp Nya Testamentet i den utgåva av Levande Bibeln som heter ”Handbok för livet” och ur den läser jag om Stefanos, den förste martyren, och hur han -ledd av den helige Ande- håller ett strålande försvarstal, inför Stora Rådet. Du kan läsa texten själv. Den står i det 7:e kapitlet i Apostlagärningarna.

I en kommentar till den där bibeltexten från Apostlagärningarna, står det också så här: ”Över hela världen har martyrerna med sitt blod fått förbereda vägen för evangeliet. Men innan någon kan ge sitt liv för evangeliet måste han leva för det.

Ett sätt för Gud att pröva sina tjänare är att ge dem enkla uppgifter som inte verkar särskilt betydelsefulla. Vår villighet att tjäna Kristus avslöjas direkt genom vår villighet att betjäna medmänniskor.”

Det där sista slog ner som en bomb i mitt innersta – alltså om villigheten att betjäna våra medmänniskor. Jag har aldrig tidigare förstått, att det är det Jesus talar om i Matt. 25:40 när Han säger: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” Jag har inte heller tidigare förstått att detta är ’ett sätt för Gud att pröva sina tjänare’ – dvs genom att ge dem till synes enkla uppgifter och se efter om de är villiga att utföra dem, även om det kanske inte uppmärksammas av någon annan. (Just det här är dagens nyttigaste lärdom!)

MUSIK

Det Stefanos talar om i sitt försvarstal inför Stora Rådet, är egentligen Israels relation till Gud. Han går igenom historien och visar hur Israel alltid har förkastat Guds budskap och Hans profeter. Stefanos gör -enligt min mening- också en otroligt fin sammanfattning av det väsentliga i undervisningen om Jesus, och anklagar samtidigt de religiösa ledarna för att inte lyda Guds lag, den lag som de var så stolta över – och själva ansåg att de lydde in i minsta detalj.

Stefanos tal ledde som vi vet till att han blev stenad till döds, därför att medlemmarna i domstolen -Stora Rådet- inte tålde att deras onda motiv blev avslöjade.

Stefanos var den förste som fick dö för sin tro och det får åtminstone mig att fundera över vilka risker som jag själv är villig att ta som en Jesu efterföljare. Kan jag tänka mig att dö för Honom? Kan du?

Älskar du och jag Jesus så mycket att vi är beredda att ge våra liv – eller hur är det ställt egentligen där inne i hjärtats innersta, bakom alla vackra fraser och fasader?

Vi vet ingenting om morgondagen. En dag kommer kanske din och min tro att prövas på ett handgripligt och farofyllt sätt. Vad gör vi då? Förnekar vi Jesus – som Petrus gjorde – eller är vi frimodiga som Stefanos, beredda att ge vårt liv för Honom, Jesus, som dog för oss? Det är kanske lämpligt att fundera på det, innan det händer.

MUSIK

I dag är det kanske inte någon större risk för att vi ska bli dödade för vår tro. Inte här i Sverige i alla fall. Men kanske får vi i stället höra och vara med om hur ett motstånd utvecklar sig mot sanningen, mer och mer, och man försöker kanske tysta ner oss på olika sätt. Men då gäller det att hålla fast vid att hedra Gud, både med sitt uppträdan-de och med sina ord. Även om många vänder sig emot oss, så blir kanske någon ändå välsignad och frälst genom vårt handlande och ställningstagande.

På Jesu tid var straffet för hädelse, dvs att tala nedsättande om Gud, att man blev stenad till döds. I vårt land, verkar det i dag inte finnas någon gräns för hädelsen.

Snarare verkar det som om man applåderar ju ’häftigare’ hädelsen är. Vad händer med ett land och folk som beter sig på det sättet?

Ja, det är bara att öppna sin Bibel och läsa hur det gick för Sodom och Gomorra.

Så här står det:

”Gud skonade ju inte änglarna som syndade och inte heller den forntida världen när syndafloden tog bort dem allesammans. De båda städerna Sodom och Gomorra lade Gud i aska och dömde dem till att omstörtas; Han gjorde dem till ett varnande exempel för kommande tiders ogudaktiga människor” (2 Petr 2:4-6 – 1917).

Jag tänker på den rättfärdige Lot, som bodde i Sodom och som Herren Gud ville skona (1 Mos 19:16). Det står att Lot plågades dag efter dag i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde och av de ogudaktigas utsvävande liv (2 Petr 2:7-8 SFB).

MUSIK

Personligen har jag inte ord nog, för att uttrycka den sorg och innerliga avsky jag känner mot den utarmning och nedklassning som sker av kristna grundvärderingar. Ofta sker det här på smygvägar i olika sammanhang, privata som offentliga, där man medvetet raserar kristna tankar och värden som väglett vårt land i över 1000 år.

Det är fruktansvärt och kommer att få oöverskådliga konsekvenser, när ondskan nått upp till Gud och utlöser Hans vrede över oss.

”Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda” (Gal 6:7 SFB).

Vad kan vi då lära oss av Stefanos liv?

Jo, vi kan t ex lära oss att den som är noggrann i den lilla uppgiften, blir rustad för större – inom Guds områden.

Vi kan också lära oss att den som verkligen känner Gud, är hjälpsam och kärleksfull mot sina medmänniskor – både vänner och fiender.

Det är inte så lätt alltid, men vem har sagt att det skall vara lätt? Bibeln talar om att man samlar glödande kol på sina fiender huvuden, om man behandlar dem -med godhet- på ett sätt som de alltså inte förtjänar och framför allt inte förväntar sig.

Så här står det: ”Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: ’Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda’” Rom 12:17-21 SFB).

MUSIK

Det är många martyrer, alltsedan Stefanos som den förste, som har blivit dödade för sin tros skull – och sedan blivit ’befordrade till härligheten’ som våra vänner i Frälsningsarmén så fint uttrycker det.

Hur stor skaran är och hur stort deras antal en gång skall bli, innan den är fulltalig, vet ingen annan än Gud själv.

Så här står det i alla fall om dem, och jag läser Johannes Uppenbarelse, kapitel 6 och från vers 9:

”När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. De ropade med hög röst: ’Herre, Du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja innan Du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?’ Och åt var och en av dem gavs en vit klädnad, och de blev uppmanade att vara stilla ännu en liten tid, tills antalet av deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt” (Upp 6:9-11 SFB).

Längre fram i Uppenbarelseboken, i kapitel 20 står det så här om martyrerna, som gett sina liv för sin tro och sitt vittnesbörd:

”Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus i tusen år” (Upp 20:4 SFB).

MUSIK

När Satan till slut är besegrad, all ondska är krossad, och döden och dödsriket har mist sin makt, då kastas alltsammans i den brinnande sjön, från vilken det inte finns någon återvändo.

Avslutningen på Guds dom är alltså eldsjön, för all ondska. Satan, vilddjuret och den falske profeten, alla onda andar, döden, dödsriket och alla de som inte har sina namn skrivna i Livets bok, därför att de inte har trott på Jesus Kristus - hamnar där.

”Sedan” skriver Johannes ”såg jag en ny jord och en ny himmel – den första himlen och jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag, Johannes, såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, vacker som en brud, som har smyckat sig för sin man.

Och jag hörde ett kraftigt rop från tronen: ”Se, nu har Gud sitt hem bland människorna! Han ska bo tillsammans med dem, och de ska vara Hans folk, ja, Gud själv ska vara bland dem. Han ska torka bort alla tårar från deras ögon, och det ska inte längre finnas någon död eller sorg eller gråt eller plåga. Allt detta är borta för evigt” (Upp 21:1-4 -- HFL).

Då blir det en fest och glädje, som ingen har varit med om tidigare. Det blir bröllop i himlen. Evigheten med Gud kommer att vara underbarare än allt vi kan föreställa oss. Jag tror att borden håller på att dukas nu, inför den stora bröllopsfesten. Vilken underbar framtid. Din tro har bestått provet och du kan inte svika din Frälsare mer.

Vi är framme vid målet för vår tro – våra själars frälsning.

MUSIK