En stilla stund

Hebr 9:3

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Den här stunden vilar mot bibelns text från Hebr 9:3 och handlar om det allra heligaste som fanns bakom den andra förlåten i tabernaklet – den jordiska helgedomen. Men innan jag går vidare ska jag be om Guds vägledning och hjälp att förmedla det som Han vill ha sagt till oss.

”Gode Gud! Jag kommer på nytt inför ditt ansikte med en bön om hjälp att förstå ditt ord och det budskap som du vill att jag ska förmedla i dag. Tack för att du låter den Helige Ande ta en total kontroll över mina tankar, ord och handlingar. Amen.”

”Det första förbundet hade alltså sina föreskrifter för gudstjänsten och sin jordiska helgedom” står det i Hebr 9:1. På Sinai berg tog Mose emot lagens tavlor. Gud visade honom också en mönsterbild, så att han skulle veta exakt hur den flyttbara helgedomen -tabernaklet- skulle byggas och användas. Man skulle ju bära den med sig under alla åren i öknen, ända till dess att det permanenta templet i Jerusalem, som byggdes av Salomo, blev färdigt. Då flyttades tabernaklet in där.

MUSIK

Tabernaklet omgavs av en förgård som var cirka 30x60 meter, och själva tabernaklet hade måtten cirka 6x18 meter. För att komma in på förgården till tabernaklet, gick man in genom ett förhänge -förgårdens port- (2 Mos 27:16) som var orienterad mot öster. Sedan man hade gått förbi bäckenet (ett tvättkar för offerdjuren) och bränn-offersaltaret, så kom man fram till själva tabernaklet. Det bestod av 2 rum, ett yttre som kallades för ’det heliga’ och som var cirka 6x12 meter, och ett inre ’det allra heligaste’ som var fyrkantigt med måtten omkring 6x6 meter. Från förgården kom man sedan in i det yttre rummet (det ’heliga’) i tabernaklet, genom ett första förhänge - en yttre förlåt. Mellan de två rummen fanns det sedan ytterligare ett förhänge - ’den andra förlåten’ som man skulle passera för att komma in i det ’allraheligaste.’

Till det heliga, hade prästerna tillträde, men till det allraheligaste hade bara överste-prästen tillträde -en gång om året- på den stora försoningsdagen (Yom Kippur) då hans egna och folkets oavsiktliga synder skulle sonas med blod som stänktes på ’nådastolen’ det vill säga på förbundsarkens gyllene lock.

Allt det här var anordnat och instiftat av Gud, men var ändå bara yttre föreskrifter och en form för yttre rening ”fram till tiden för en bättre ordning” (Hebr 9:10).

Tabernaklet var alltså en jordisk helgedom -en helgedom av denna världen- som var byggd av jordiskt material och av människohänder, för att passa gudstjänstens yttre former, men var ändå en symbol för det som skulle komma. Och så länge folket verkligen såg det hela symboliskt, med tanken riktad mot det himmelska, det verkliga, så godtog Gud det. Problemet kom först när symbolen fick ta det verkligas plats och blev ett mål i sig själv. Lagens symbolkrav fördunklade synen på nådens Messias.

MUSIK

Det årliga offrandet av bockars och tjurars blod kunde förstås inte rena människans samvete (Hebr 9:13-14) utan till det behövdes bättre offer. Så länge som det främre rummet bestod, visade den Helige Ande att vägen till det allraheligaste ännu inte var öppen och uppenbarad – för alla. (Hebr 9:8)

Symboliken ligger alltså i att såsom Herren tog sin boning bland sitt folk i tabernaklet, i gamla förbundet, så blev Ordet (Kristus) kött och ’tog sin boning ibland oss’ som evangelisten Johannes skriver (Joh 1:14 - 1917) – (egentligen betyder det enligt grundtexten) ’slog upp sitt tält (tabernakel) ibland oss’ i det nya förbundet.

”Men NU” skriver Hebréerbrevets författare ”har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, (alltså Kristi kropp) gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga (4 Mos 19), stänkt på de orena, helgar till yttre ren-het, hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom (den) evig(e) Ande frambu-rit sig själv som ett felfritt offer åt Gud. Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de kallade skulle få det utlovade eviga arvet, sedan han genom sin död har friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet” (Hebr 9:11-15 – SFB).

MUSIK

Under det gamla förbundets tid så förkunnade Mose alla lagens bud för hela folket, och när han hade gjort det så tog han blodet från kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte på själva bokrullen och på allt folket. Han sa:

”Detta är förbundets blod, det förbund som Gud har befallt er att hålla” (Hebr 9:20).

”På samma sätt stänkte Mose blod på tabernaklet och på alla förmål som hörde till gudstjänsten. SÅ renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse” står det. ”Alltså MÅSTE avbilderna av de himmelska tingen (i tabernaklet på jorden) renas med dessa medel (bockars och kalvars blod), men de himmelska tingen själva (i Guds eviga himmelska tabernakel) renas med bättre offer än de medlen” (Hebr 9:21-23 – SFB).

En enkel människa, som jag, frågar sig givetvis hur det kan komma sig att de him-melska tingen själva överhuvudtaget behövde renas? Och jag har inget svar på det mer än en hänvisning till Jobs bok, där det står: ”Gud kan inte lita på sina heliga, inför hans ögon är inte himlarna rena…” (Job 15:15 SFB). Den eviga försoningen med Gud behövde tydligen det bättre och dyrbarare offret - Jesus själv.

Och Paulus skriver så här om Jesus i sitt brev till de troende i Kolosse: ”Han är till före allting, och allt består genom honom. Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom (Kristus) och genom honom försona ALLT med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors - frid genom honom BÅDE PÅ JORDEN OCH I HIMLEN” (Kol 1:17-20 – SFB).

MUSIK

Om de himmelska tingen finns bakom någon ’förlåt’ i det himmelska tabernaklet vet jag inte. Det står att: ”Kristus gick INTE in i en helgedom som är gjord med händer och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull” (Hebr 9:23-24 – SFB). Och nu sitter Jesus på höger sida om Guds tron (Hebr 12:2).

Hur många olika himlar det finns är jag osäker på, men jag tror att de är tre – Lufthimlen (Ps 147:8); Stjärnhimlen (1 Mos 1:16) och Paradis- eller tron-himlen

(2 Kor 12:2). I sin uppenbarelse får Johannes se ’vittnesbördets tabernakel’ i templet i himlen, står det, (Upp 15:5) men om det är det himmelska ’originalet’ för det jordiska tabernaklet som Gud uppenbarade sig i under Israels ökenvandring, vet jag inte.

När Johannes, i sin uppenbarelse, fick se in i himlen och det nya Jerusalem, så säger han: ”Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, den Allsmäktige, och Lammet är dess tempel” (Upp 21:22).

När Johannes ser in i Guds himmel, skriver han om det så här: ”Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem” (Upp 20:11). Inför den stora och slutliga domen så ser Johannes de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och alla blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. Om någon inte fanns skriven i Livets Bok kastades han i eldsjön (Upp 20:15).

MUSIK

Nu är alltså vägen till Guds tron -det allraheligaste- öppen för alla som tror på Jesus, tillhör honom och bekänner honom som sin Herre. Förlåten, skiljeväggen mellan det heliga och det allraheligaste, rämnade i 2 delar, uppifrån och ända ner (Matt 27:51) i det ögonblick när Jesus gav upp andan på korset och dog för ALLA människors ALLA synder i ALLA tider. DÅ var Guds frälsningsplan för mänskligheten fullbordad. Det är därför det sista Jesus säger innan han dör: ”DET ÄR FULLBORDAT” (Joh 19:30 – SFB).

Djävulen och ondskans makt krossades för evigt när Jesus gav upp andan på korset. Döden var uppslukad och övervunnen och Jesus tog med sig nycklarna till döden och dödsriket, när Gud uppväckte honom från de döda på tredje dagen. Att Jesus kunde göra det, beror på att döden bröt mot Guds befallning och blev därför av med sin makt. Gud hade nämligen bestämt att på synd följer död, det vill säga att den som syndar ska dö. Men UTAN SYND – INGEN DÖD.

Alltså bröt döden mot Guds befallning, när dödsrikets portar öppnades för Jesus som inte hade syndat. Djävulen som hade döden i sitt våld, trodde att han äntligen hade besegrat Gud och hans Son, när Jesus dog på Golgata kors. Men om helvetets alla onda makter hade berett sig på en segerfest så fick de se sig besegrade - till skam inför hela universums makter- eftersom de hade brutit mot Guds befallning. Paulus skriver till de troende i Korint: ”Döden är uppslukad och segern vunnen. Du död var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus” (1 Kor 15:54-57). ”Genom sin död skulle (Jesus) göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv” (Hebr 2:14-15). Tvivla inte – bara tro på Jesus! Amen.

MUSIK