En stilla stund

1 Krön 12:22

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård.

Inför den här stunden har en bibeltext från 1 Krön 12:22 kommit upp för mig.

Den handlar om hur hundratusentals beväpnade stridsmän dag efter dag samlades hos David för att efter Herrens befallning strida för honom och smörja honom till kung över hela Israel. Men innan jag går vidare ska jag be om Guds vägledning och hjälp.

”Gode Gud! Jag tackar dig för att jag får komma inför ditt ansikte och utbe mig nåd och hjälp med den text som har kommit upp. Herre, du vet att jag i mig själv inte har den insikt eller kunskap som jag behöver för att på rätt sätt förmedla ditt budskap. Därför ber jag om din vägledning, styrning och hjälp genom den Helige Ande. Amen.

David var ju en modig och rättskaffens man -en man efter Guds hjärta- står det

(1 Sam 13:14). Trots sina brister skildras han ofta som idealkungen och en förebild för de andra kungarna efter honom. Vid det här tillfället som jag nämnde om i början, hade David inte blivit smord till kung än, men när Herren hade förkastat Saul för att han inte lydde Herrens befallningar, blev gudsmannen Samuel sänd till Isai. Av hans 8 söner skulle David, som var den yngste, väljas ut av Samuel och enligt Guds befall-ning smörjas till kung.

MUSIK

”Dag efter dag kom allt fler till David (i Hebron) för att hjälpa honom, tills han hade en här stor som Guds här” står det (1 Krön 12:22). Varför det samlades en så stor här hos David för att hjälpa honom vet jag inte. Men kanske är det inte härens storlek i och för sig, eller antalet krigsmän som bibeltexten vill markera, utan den respekt, tillgivenhet och beundran som de olika stammarna ville visa David, när de slöt upp omkring honom, fast beslutna att göra honom till kung över hela Israel.

När David så småningom hade blivit smord till kung och installerat sig i Jerusalem, så fick han i sinnet att bygga ett tempel där, åt Gud, på jebusiten Ornans tröskplats, som han köpt för 600 siklar guld. Men David hade under alla sina krig utgjutit mycket blod, och därför ville inte Herren att han skulle bygga templet, utan Davids son Salomo skulle bygga det. Herren lovade att ge Israel frid på alla sidor under Salomos dagar när templet skulle byggas.

Innan David dog förberedde han så mycket som möjligt för det kommande tempel-bygget, både genom att befalla alla Israels hövdingar att hjälpa Salomo och genom att skaffa fram olika slags material till templet, som guld, silver, koppar, järn, trävirke och sten. ”Stå upp och gå till verket, och må Herren vara med dig!” sa David till sin son. Guds helgedom skulle nu uppföras, så att man kunde föra in Herrens förbunds-ark där, med alla de föremål som hade helgats åt Herren. David organiserade också upp folket och delade in tusentals män som var 30 år eller äldre – de som sedan skulle tjänstgöra i templet, var och en med sina olika uppgifter.

MUSIK

David ordnade med att präster och leviter, tillsyningsmän, domare, dörrvaktare, profeter, sångare och alla andra som behövdes för att hålla Herrens hus i stånd, blev indelade och tilldelade sina platser i det kommande templet.

Från Davids Jerusalem tar jag nu ett hopp fram till våra dagar.

Hur är det med våra platser -din och min- och våra uppgifter i Guds rike? Sköter vi dem på det sätt som Gud har kallat oss till, eller är vi bekväma, lata och förslöade? Kanske vi inte ens vill stå upp till tjänst?

’Det får någon annan syssla med,’ tänker du kanske… ’Jag har fullt upp med att sköta mina egna angelägenheter… Jag kan inte varken vittna eller sjunga… Det har jag aldrig gjort. Jag har min tro för mig själv, och andra får väl ta hand om sina trosproblem…eller hur?’

”Ska jag hålla reda på min bror” svarade Kain, när Herren Gud frågade efter hans bror Abel. (1 Mos 4:9 - SFB). Känner du igen situationen? Ska jag ta mig an de utstötta, de mobbade, hemlösa, sjuka och arbetslösa? Det får väl socialen ta hand om – det är väl därför jag betalar skatt…eller…ska jag?

Vad sa Jesus? Jo, när han talade om Människosonens dom (på den yttersta dagen) sa han till dem som stod vid hans vänstra sida:

” Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte” (Matt 25:41-43 – SFB).

MUSIK

Hur ska du och jag som människor leva rätt här i livet? Säger bibeln något om det?

Ja, Jesus talade med lärjungarna om det - både ur andlig och vardaglig synvinkel. ”En laglärd kom fram och frågade: Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv? Jesus sa till honom: Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där? Mannen svarade: ’Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.’ Jesus svarade honom: Du svarade rätt. Gör det, så får du leva. (se 3 Mos 18:5).

Då ville mannen försvara sig och frågade Jesus: Vem är då min nästa?

Jesus svarade: En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen förbarmade han sig över honom. Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram 2 denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. Vem av dessa 3 tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare? Han svarade: Den som visade honom barmhärtighet. Då sade Jesus till honom: Gå du och gör som han” (Luk 10:29 - SFB).

MUSIK

Som en sammanfattning av det Jesus sa, om hur du och jag ska leva vårt liv här på jorden på ett rätt och riktigt sätt, kan man väl uttrycka det så att:

Andligen: Ska du älska Herren din Gud på alla sätt och så mycket du förmår…och

Timligen: ska du bry dig om din medmänniska så långt du har möjlighet. Ge åt de

fattiga och var barmhärtig mot den som lider och behöver din hjälp.

Följer du och jag de här anvisningarna? Var och en av oss får rannsaka sig själv och låta sitt eget samvete fria eller fälla…

Det enda jag kan tillägga i det här sammanhanget är att Gud är större än våra sam-veten och vet allt. Det betyder att om samvetet fördömer oss så är Gud ändå Högsta Domstolen som alltid dömer rätt och rättvist. Vårt samvete är inte ofelbart, utan kan döma fel eftersom det utgår från erfarenheter i livet som det kan ha dragit fel slutsats-er av. Men om vi har syndat eller handlat fel så får vi utbe oss nåd och hjälp av Gud och ändra på vårt liv och leverne så fort som möjligt.

Om vi med ett öppet och ödmjukt sinne verkligen VILL ändra på vårt liv, så tror jag att det första vi ska göra om vi är tveksamma, det är att fråga Herren om hur vårt för-hållande till Honom verkligen är, och försöka få klarhet i det, innan vi går vidare. Man kan alltså inte lita på varken sitt samvete, sina egna känslor eller på sitt eget förnuft. Det räcker inte till för våra beslut när det gäller så här viktiga saker. Men det räcker till för att väcka oss i vårt innersta om och när vi tvekar…

MUSIK

Evangelisten Matteus skriver: ”Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er. Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken i ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga” (Matt 7:1-5 – SFB).

Anledningen till att jag talar om det här, är att vi aldrig kan gå vidare på trons väg inför Guds ansikte om vi inte först har rensat ut allt eget av synd, orenhet, stolthet, högmod och egenrättfärdighet.

När allt är rent och klart inombords och bjälken i vårt eget öga är borta, då först kan vi börja se flisorna i våra medmänniskors ögon, tala om dem och hjälpa dem att gå in genom den trånga porten.

”Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem” (Matt 7:13-16 – SFB).

”Om vi vandrar i ljuset liksom Han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renaR oss från all synd” (1 Joh 1:7 – SFB).

Tvivla inte – bara tro! Amen.

MUSIK