En stilla stund

Joh 2:25

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Inför den här stunden har bibeltexten från Joh 2:25 kommit upp, och den handlar om Jesus som av sig själv visste vad människorna tänkte. Men innan jag går vidare ska jag be om Guds hjälp och vägledning så att allt blir rätt tänkt och sagt.

”Gode Gud! Jag kommer inför dig med en önskan och bön om din hjälp och vägled-ning genom den Helige Ande. Du vet att jag alltid behöver insikt i ditt ord, så att det budskap jag ska förmedla blir framfört på rätt sätt – så att det med din kraft tränger igenom alla hinder både utom oss och på vår insida. Tack att du hjälper mig. Amen.”

Jesus behövde aldrig anförtro sig eller söka stöd och råd hos någon människa. Den ende rådgivaren som han alltid stod i direkt förbindelse med var Gud, hans Fader.

”De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern förblir i mig och gär-ningarna är hans verk” sa Jesus (Joh 14:10 – SFB).

I sin bergspredikan talar Jesus om ”er Fader” (Matt 5:16; 6:8, 32) och ”min Fader” (Matt 7:21; 10:32) men han säger aldrig VÅR FADER. Jesus lär visserligen sina lär-jungar att be ’Fader Vår’ men han är inte själv en del i den bönen (Matt 6:9-13).

Och till de otroende judarna sa Jesus precis tvärtom: ”Ni har djävulen till er fader” (Joh 8:44). Att Jesus är ett med Fadern framgår enligt min mening bland annat av bibeltexten i Joh 1:11 där det står: ”Men åt alla som tog emot honom (Jesus) gav han rätt att bli Guds barn.” Guds barn blir vi alltså genom att ta emot Jesus Kristus och genom att födas på nytt som Jesus undervisar Nikodemus om (Joh 3:3, 5).

MUSIK

I sin undervisning till Guds församling i Korint säger Paulus: ”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader…” (2 Kor 1:3) och på samma sätt till de troende i Efesus (Ef 1:3). Jesus lärde oss aldrig att Gud är alla människors Fader. Nya Testamentet undervisar inte heller någonstans om att ett förtroligt förhållande kan uppstå mellan en icke-troende och Fadern, utan bara genom tron på Jesus - som medlare.

Jag går tillbaka till Jesus som den Allvetande, och tänker på när några män, genom ett hål i taket, sänker ner en lam man på en bår framför Jesus, eftersom det för folk-massans skull inte gick att komma fram på något annat sätt. Det står att Jesus såg deras tro och sade till den lame: ”Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder. Nu satt där några fariséer och skriftlärda som hörde vad Jesus sa och de tänkte: Vad är det för en hädare? Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud. Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: Vad är det ni tänker i era hjärtan? Vilket är lättast att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder eller att säga: Stig upp och gå! Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder. Sedan sade han till den lame: Till dig säger jag: Stig upp, ta din bår och gå hem! Genast reste han sig i allas åsyn, tog bädden som han legat på och gick hem, under det att han prisade Gud” (Luk 5:20-25).

MUSIK

Profeten Jeremia skriver: ”Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det?” (Jer 17:9 – SFB). Ur Handbok för Livet läser jag: ”En människa är det mest bedrägliga och fördärvade som finns. Ingen kan riktigt fatta hur ond hon är. Det är bara Herren som vet det. Han genomskådar allas hjärtan och ser männi-skans djupaste motiv, så att han kan ge var och en lön efter vad han förtjänar”

(Jer 17:9 – HfL).

Jesus litade inte på människorna, för han kände deras innersta och ingen behövde tala om för honom hur opålitlig den mänskliga naturen är. (Joh 2:25 – HfL).

Ena dagen hyllade de honom och kallade honom Messias men senare ropade de: ”korsfäst!” Visst är det lätt att tro när man har alla med sig i en gemensam glädje och tillbedjan, men det kan komma andra dagar när den äkta tron utsätts för prövningar, och det kanske inte är lika populärt längre att tro på en allsmäktig Gud och på hans egen Son, Jesus Kristus. Då gäller det att stå fast i sin tro och inte låta sig rubbas, om så det egna livet hotas.

De tre männen i den brinnande ugnen är ett underbart exempel dels på en orubblig tro som inte ger upp oavsett omständigheterna, och dels på vår levande Gud som grep in och lät deras liv bli räddade (Daniel 3:17-29).

”Allt förmår den som tror” sa Jesus till mannen som ville att hans son skulle bli botad från en stum och döv ande. ”Jag tror. Hjälp min otro!” sa mannen.

Då sa Jesus till den orene anden: ”Du stumme och döve ande, JAG befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom! Den orene anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut” (Mark 9:24-26).

MUSIK

Samma slag av verksam tro, som Jesus visade när han drev ut den orene anden, men med en annan inriktning, kan vi läsa om i Johannes evangelium, kapitel 7, som handlar om hur Jesus mättar omkring 5000 män förutom kvinnor och barn. Det står att när Jesus satt på berget med sina lärjungar såg han att det kom mycket folk till honom, och han frågade Filippus: ”Var skall vi köpa bröd så att dessa får något att äta? Det sade han för att pröva honom, ty själv visste han vad han skulle göra” står det. I folksamlingen fanns det en pojke som hade 5 kornbröd och 2 fiskar med sig. ”Men vad förslår det till så många” sa Andreas, Simon Petrus bror.

”Låt folket slå sig ner” sa Jesus. Det var gott om gräs på det stället och de slog sig

ner. Jesus tog bröden, tackade Gud (bad bordsbönen om välsignelsen) och delade ut till dem som var där, likaså av fiskarna, så mycket de ville ha. När de var mätta sade han till sina lärjungar: Samla ihop de stycken som har blivit över, så att inget blir förstört. De samlade ihop dem och fyllde 12 korgar med de stycken som hade blivit över av de 5 kornbröden när de hade ätit” (Joh 6:5-6, 9-13; Matt 14:14-21 – SFB).

Det är 2 saker som jag tänker på när jag läser om den här händelsen. Det ena är att Jesus började med att tacka Gud och det andra jag tänker på är hur oerhört generös Gud är – 12 fulla korgar blev det över. Det var sannerligen ingen knusslighet där inte!

Jag har själv varit med om liknande ’mat-under’ även om det inte var i den storleken.

Hur det går till när Gud välsignar det vet jag inte, men att alla blir mätta det vet jag.

MUSIK

Jesus sa: ”Om jag inte gör min Faders gärningar, så tro mig inte. Men om jag gör dem, så tro på gärningarna, om ni inte kan tro på mig. Då skall ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern” (Joh 10:37-38 – SFB).

De under som Jesus gjorde är beviset för att han var utsänd från Gud, står det skrivet (Joh 5:36) och på grund av de gärningarna kan han kräva tro (Joh 14:11). Ingen har gjort sådana under som Jesus gjorde (Joh 15:24) och de avspeglar alltid hans väsen. Jesus gjorde aldrig under för att väcka uppseende och inte heller använde han sin kraft för sitt eget bästa, utan undren var alltid avsedda att bli till hjälp och befrielse för andra människor som han visade sin kärlek och djupa medkänsla för.

Jesus har fått sin makt av Fadern (Ps 110:1-2). Vid sitt inträde i vår värld och genom sitt lidande, sin död och uppståndelse har han enligt hans egna ord, fått ” all makt i himmelen och på jorden” (Matt 28:18). Undren tillhör ju gudsrikets värld och att vi människor överhuvudtaget talar om ”under” beror ju på att de egentligen inte hör hemma här i vår gudsfrämmande världs sammanhang. Underverken hör i stället samman med den guds-kraft som genom Jesus -och Guds rike- bröt in i vår värld, även om många under också skedde genom Guds kraft i gammal-testamentlig tid - till exempel när Israels barn gick rakt igenom Röda havet på torr mark.

Jesus sa: ”Om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er” (Matt 12:28 – SFB).

MUSIK

När ’bespisnings-undren’ hade skett, så kom många människor och följde Jesus, men han förstod att de INTE kom för att de trodde på honom, utan för att de hade varit med om undren och fått bröd och fisk, och tyckte att det verkade vara ett enkelt sätt att stilla den dagliga hungern.

Ja, det finns fler sådana parallella exempel. Jag tänker på drogberoende människor som gärna vill bli av med det brännande begäret efter sprit eller vad det nu är de har fastnat i, men som inte har en tanke på någon närmare kontakt varken med Gud eller tron på Jesus. Antingen förstår de inte sambandet mellan undret och Jesus, han som är Undergöraren, eller också vill de inte acceptera Jesus, Guds Son.

Visst kan man tycka att det är underligt att de människor som med sina egna ögon ser under och tecken, ändå inte tror. Men det var ju samma sak med lärjungarna på Jesu tid. Efter undret när Jesus mättade 5000 män, så stiger de i en båt för att fara över sjön till Betsaida. Mitt i natten kom då Jesus gående på sjön och skulle just gå förbi dem, står det. ”De var utom sig av häpnad” står det ”ty de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var hårda” (Mark 6:51-52). Samma sak hände när Jesus bespisade de 4000. Det var andra gången som de fick vara med om ett liknan-de under, men ändå förstod de inte. Jesus sa: ”Har ni ett hjärta som är så hårt? Har ni ögon och ser inte och öron och hör inte? Kommer ni inte ihåg…/…/ Förstår ni fort-farande ingenting?” (Mark 8:17-18, 21 – SFB). Men det var fördolt för dem.

Min vän som lyssnar nu. För dig är budskapet inte dolt, utan fullt tillgängligt om du i tro öppnar ditt hjärta. Säg Jesus, jag vill tro på dig! Förlåt mig mina synder. Amen.

MUSIK