En stilla stund

Vem är då min nästa? (Luk 10:29 – SFB)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Under den här stunden tänkte jag lyfta fram frågan om vem som är din och min medmänniska eller ’nästa’ som bibeln också uttrycker det. Men innan jag fördjupar mig i det ska jag be om Guds hjälp och vägledning så allt blir rätt.

”Gode Gud! Jag ber om hjälp och vägledning genom Din Ande, så att det budskap som ska framföras också blir förmedlat efter din vilja och ingenting annat. Amen.”

När Jesus använder liknelsen om den barmhärtige samariten, så ska man komma ihåg att det fanns en enorm motsättning mellan judarna och samarierna. Det hängde samman med att samarierna bland många andra konflikter med judarna, under en lång tid försökte hindra Nehemja att bygga upp Jerusalems murar igen. Även om det fanns en viss ’yttre enhet’ t ex i de fall där samarierna delade synagoga med judarna under förskingringen, så fanns det ändå en ’inre skiljaktighet’ mellan dem. Till och med Jesus själv säger till sina 12 lärjungar som han sände ut: ”Ställ inte er färd till hedningarna och gå INTE in i någon samaritisk stad, utan gå hellre till de förlorade fåren av Israels hus” (Matt 10:5-6 – 1917).
Det här var alltså den mycket allvarliga bakgrunden till att Jesus i sin liknelse lyfter fram samariern som den barmhärtige, i motsats till de judar -en präst och en levit- som bara gick förbi mannen som hade blivit överfallen och slagen av rövare på vägen till Jeriko. Jesus visar alltså med sin liknelse att hans kärlek sträckte sig utöver mänskliga gränser av nationellt hat. Var det någon som tänkte på ordet ’rasism’ och vad det betyder i sammanhanget? 

MUSIK

För att i någon mån friska upp ditt minne ska jag läsa sammanhanget och jag läser ur den Levande Bibeln: ”En dag kom en av experterna på Mose lag -en lagklok- för att pröva renlärigheten hos Jesus, genom att ställa den här frågan: ”Mästare, vad måste en människa göra för att få evigt liv?” Jesus svarade: ”Vad säger Mose lag om det?” Mannen svarade: ”Den säger att du måste älska Herren din Gud av allt ditt hjärta och av all din själ och med all din kraft och av allt ditt förstånd. Och du måste älska din medmänniska lika mycket som du älskar dig själv.” ”Det är riktigt”, sa Jesus till honom. ”Gör det så ska du få leva!” Mannen, som ville försvara sin brist på kärlek till vissa människor, frågade därför: ”Vem är min medmänniska?” Jesus svarade med en bild (en liknelse): ”En jude, som var på resa från Jerusalem till Jeriko, överfölls av banditer. De slet av honom kläderna, tog hans pengar, slog honom och lämnade honom halvdöd vid vägkanten. Av en händelse kom en judisk präst förbi. När han såg mannen ligga där, sneddade han över på vägens andra sida och gick förbi honom. En judisk tempel-assistent, en levit,  gjorde detsamma, han lät också honom ligga utan att bry sig om honom. Men en föraktad samarit kom också samma väg, och när han såg honom, greps han av medlidande. Samariten böjde sig ner bredvid honom och rengjorde och smorde in hans sår och förband dem. Sedan satte han mannen på sin åsna och gick bredvid tills de kom till ett värdshus…” (Luk 10:25-34).

MUSIK

(Jag fortsätter att läsa om den barmhärtige samariten):
”Följande dag betalade han värdshusvärden två hundralappar och bad honom att ta hand om mannen. ”Om räkningen går på mer än det här” sa han, ”så ska jag betala mellanskillnaden nästa gång jag kommer hit. Vilken av dessa visade sig vara den mannens medmänniska, som hade råkat ut för banditerna?” frågade Jesus.
Mannen svarade: ”Den som visade medlidande.” Då sa Jesus: ”Just det. Gå nu och gör likadant” (Luk 10:25-37 – LB). I början av sin bergspredikan säger Jesus: ”Ni har hört, att det är sagt: Du ska älska din nästa och hata din ovän (3 Mos 19:17 ff; 5 Mos 23:3 ff) - men jag säger er: Älska era ovänner och bed för dem som förföljer er” (Matt 5:43-44 – 1917). Man kan aldrig övervinna ont med ont, utan bara med gott, för då tar man udden av det onda, eller som bibelordet i Salomos ordspråk uttrycker det: ”Om din ovän är hungrig, så ge honom att äta, och om han är törstig, så ge honom att dricka; så samlar du glödande kol på hans huvud, och Herren ska vedergälla dig” (Ords 25:21-22 – 1917). Trots att vi mycket väl är medvetna om sanningen och riktigheten i det som Jesus säger, så är det en sak att tänka så och en annan sak att verkligen handla på det sättet. Tro nu inte att jag sitter här i någon sorts upphöjd avskildhet och försöker tala om för dig som lyssnar hur du borde göra och inte borde göra. Nej så väl är det inte. Sanningen är den att jag är oerhört medveten om mina egna tillkortakommanden och felsteg på alla möjliga områden. Men ’problemet’ blir ju inte mindre för att jag är medveten om det, men inte kan hantera det som jag tycker att jag borde - snarare tvärtom. Det finns bara en enda sak som gör det möjligt för mig att fortsätta tala med dig så här, och det är GUDS NÅD. Jag talar ofta om Guds Nåd och det är verkligen inte utan anledning. Om du kunde se in och läsa på mitt hjärtas tavla så skulle du se vad som står skrivet där. FRÄLST AV NÅD, står det, och det kommer aldrig att stå något annat.

MUSIK

Utan Guds nåd så skulle jag, som den lagkloke jag citerade förut, behöva ta till mig samma svar från Mose lag i Gamla Testamentet, som Jesus gav honom, när han frågade vad han skulle göra för att få evigt liv. ’Att älska Gud av allt mitt hjärta och av all min själ och av all min kraft och allt mitt förstånd’ kanske jag möjligen med yttersta tveksamhet skulle klara av, men att älska min medmänniska lika mycket som jag älskar mig själv, dit skulle jag aldrig nå fram eller upp till. Alltså skulle jag aldrig någonsin kunna nå fram till det eviga livet som Jesus talar om, om det skulle bero på vad jag själv i min egen kraft eller förmåga skulle kunna prestera.
Men nu är den underbara sanningen den, att det inte längre beror på min eller din egen prestationsförmåga. Det är just det som är det kristna evangeliets hemlighet, det som kallas ”det glada budskapet”, att det är en annan -en som heter Jesus- som har tagit alla mina brister på sig själv och själv betalat det fulla priset, för var jag borde ha gjort, men inte kunde. Till exempel den brist jag har att inte kunna prestera egen godhet eller egen kärlek tillräckligt för mina medmänniskor. Den bristen har Jesus till 100% fyllt ut för min och för din skull. Det skuldebrev som ständigt ankla-gade mig för att jag inte var god eller bra nog, det spikades för evigt fast på korset där Jesus dog. Resultatet blev att du och jag blev frikända - av NÅD! Därför finns det ingen ’fördömelse längre för den som är i Jesus Kristus’ skriver Paulus i sitt brev till romarna. (Rom 8:1).

MUSIK

Så länge du och jag tror på den seger Jesus har vunnit på korset, så länge gäller hans seger också för dig och mig - i alla livets situationer. Hörde du att jag sa att Jesu seger gäller i ALLA SITUATIONER. Då finns det ingen situation oavsett hur den ser ut eller hur mycket du än skäms för den i ditt eget liv, som har hamnat utanför Jesu kärlek. Nej, allting ligger innanför det blodbestänkta området och omfattas av Jesu kärlek. Om synden är blodröd så är GUDS NÅD alltid ännu större. Om din synd än är röd som scharlakan så är Guds Nåd alltid ännu mer omfattande och väldig och förvandlar den genom din svaga tro på Jesus till något som är vitare än snö i din själ!
Ibland när jag har tid, så skriver jag lite grann på mina memoarer. Inte för att det finns så särskilt mycket bra att skriva om, men kanske kan de leda till att någon som läser mina rader tänker efter lite extra och kan undvika att göra samma misstag i sitt liv som jag har gjort. Kanske är det en alltför from förhoppning, jag vet inte. Ofta verkar det tyvärr som om alla människor måste göra sina egna misstag. Ibland säger man att människorna lär av historien, men jag vet inte om det är sant. Det enda som verkar att vara riktigt sant, och som vi kan lära av historien, är att vi INTE lär oss någonting av historien, utan upprepar samma misstag om och om igen…
Hur som helst så kom jag i alla fall att tänka på mina förfäder, när jag en dag satt och plitade på mina memoarer. Genom de uppgifter jag fått, har jag bland annat kunnat konstatera att minst 3 generationer bakåt i tiden varit personligen bekännande kristna. Det är en underbar nåd att få veta en sådan sak tycker jag. Men det känns också ’förpliktande’ på något sätt som jag inte riktigt kan förklara. Det känns som om jag har ett ansvar att inte ’bryta kedjan’ av Guds nåd som vilar över släktleden.

MUSIK

Jag har under mitt liv ofta undrat över varför jag och min familj fått uppleva Guds godhet på ett så fantastiskt sätt. När jag satte mig ner och läste vad min farmor skrivit om sin släkt bakåt i tiden, om deras Gudstro och arbete för Guds Rike och sina medmänniskor, så förstod jag plötsligt att jag själv var en i kedjan av dem som genom tron på Jesus Kristus fått nåden att föra Guds kärleks banér vidare till mina medmänniskor i den tid jag lever. Du och jag har visserligen bara ett ansvar för vad vi själva gör med våra egna liv ... och har inte någon del i vad föräldrarna gjort med sina liv eller våra barn gör med sina liv. Om barnen syndar så har du som förälder ingen del i det. Och om du syndar så har dina barn ingen del i det. Bibelordet förklarar tydligt att ingen någonsin kommer att bli avkrävd någon redovisning för något annat än sitt eget liv, och vad man gjort med det eller inte gjort vad man kanske borde ha gjort. Så om det plågar dig att dina barn inte följer Guds väg, så förstår jag dig, men det finns ingen fördömelse över ditt liv så länge som du själv är i Jesus Kristus genom tron på Honom. Kanske anklagar du dig själv, för att du gjort så många fel i ditt liv. Och visst kan eftertankens kranka blekhet vara svår att försona sig med, men ingen av oss är felfri.
”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus” (Rom 3:23 – Bibel 2000).

Dagens minnesord: ”Domen blir obarmhärtig över den som inte har varit barmhärtig, men barmhärtigheten triumferar över domen” (Jak 2:13 – Bibel 2000).

MUSIK