En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Den bibeltext som jag utgår ifrån i dag är hämtad från Apg 8:8 och handlar om Filippus i Samaria. Men innan jag går in i det sammanhanget vill jag be om Guds vägledning genom den Helige Ande.

”Gode Gud. Du känner alla mina tankar och ord. Låt allt bli styrt och väglett av Din Ande, så att det blir till uppbyggelse och välsignelse för den som lyssnar. Hjälp oss alla att ta till oss Ditt ord, och det som Du vill förmedla. Amen.”

När Stefanus, den förste kristne martyren, hade blivit begravd, ”utbröt det en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem” står det (Apg 8:1) och Jesu lärjungar sking-rades över Judéen och Samarien.

Filippus kom då ner till Samaria och predikade Kristus för folket där. ”Och det blev stor glädje i den staden” (Apg 8:8). Folket höll sig endräktigt till det som Filippus predikade, när de hörde och såg de tecken som han gjorde. Många lama och lytta blev botade och orena andar for ut ur många människor – står det.

Men som vanligt, då Guds kraft är i verksamhet, blir det också motstånd i ande-världen. En trollkarl som hette Simon hade under lång tid bländat folket med sina trollkonster och man sa att ”Han är den Guds kraft som man kallar Den stora kraften.”

Men när folket nu trodde på Filippus’ predikan om Guds rike, så döptes både män och kvinnor, i Jesu Kristi namn. Också trollkarlen Simon kom till tro, och blev döpt.

När apostlarna i Jerusalem hörde att folket i Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes, som lade händerna på dem för att de skulle bli döpta i den Helige Ande också. När Simon såg att Anden föll på dem som apostlarna lade händer-na på och bad för, kom han med pengar till dem och sa: ”Ge också mig denna kraft, så att den jag lägger händerna på får den Helige Ande” (Apg 8:19). Simon både bad om själva gåvan och också makt att förmedla den. Men nu är det en gång för alla så, att Guds gåva aldrig kan bli något annat än en fri gåva (Matt 10:8).

MUSIK

Simon, trollkarlen, hade ju kommit till tro och blivit döpt, men Petrus sa till honom: ”Jag ser att du är förgiftad av bitter galla och bunden med orättfärdighetens band.” Det var ju anklagande ord men antagligen överensstämde de med sanningen ändå, eftersom Simon var så van, sedan tidigare, vid att göra det onda och därför var hans hjärta inte uppriktigt inför Gud.

Av texten verkar det ändå som om han ville ändra sig, när han säger till Petrus:

”Be ni för mig till Herren, så att inget av det ni har sagt kommer över mig.” Men Simon avslöjar med sina ord ingen särskild ånger, utan bara en rädsla för straff. Om han var en ångrande syndare som i en sann omvändelse blev förlåten av Gud, vet jag inte. Bibeltexten säger ingenting om det, men jag hoppas att Guds gränslösa nåd räckte till för den tidigare trollkarlen Simon också. Skriftens ord i Rom 1:16 är helt klart och säger att: ” evangeliet är en Guds kraft som frälser var och en som tror.”

MUSIK

Hur det nu än var med den tidigare trollkarlen Simon, så blev det i alla fall stor glädje i Samaria när Filippus hade predikat om Guds rike. Många hade kommit till tro på Jesus Kristus där, och många människor ytterligare, fick genom Petrus och Johannes predikan i Samariens byar, under deras väg tillbaka till Jerusalem, höra det frälsande evangeliet om Jesus, Guds Son.

Jag kom att tänka på ängelns budskap till herdarna, den natt när Jesus föddes. Han sa: ”Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och Han är Messias, Herren” (Luk 2:10-11 SFB).

Guds gränslösa godhet mot människorna visade sig på det sättet och en stor himmelsk här prisade Gud och sade: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor Hans välbehag.” (Luk 2:14).

Tänk om Herodes, som var kung i Judéen när Jesus föddes, hade tagit till sig bud-skapet om ’den nyfödde judakonungen’ när de tre vise männen från Österns länder kom och frågade efter Honom för att tillbe Honom. Tänk om Herodes själv hade följt med till Betlehem och fått se hur det stod till med allting. Men det gjorde han inte. Jag tror att hans stolthet hindrade honom. Han var mer rädd för att bli av med sin makt och sin kungliga ställning än att få reda på sanningen. Senare, blev han så ursinnig för att han hade blivit lurad av de vise männen, att han lät döda alla gossebarn under 2 års ålder, i Betlehem och bygderna däromkring… bara för att han skulle vara riktigt, riktigt säker på att hans kungamakt inte skulle tas ifrån honom.

Men Herodes hade inte räknat med Gud i himlen -som visste om allt vad Herodes hade i tankarna- långt innan han började omsätta tankarna i handling. Därför sände Gud en ängel som i en dröm för Josef talade om för honom vad som var på färde, och uppmanade honom att ta med sig Jesusbarnet och Maria och fly till Egypten.

MUSIK

Vår Gud är historiens Gud, och låter aldrig lura eller vilseleda Sig. Han genomför alltid Sina planer in i minsta detalj. Om Han inte gjort det så skulle Filippus aldrig ha kommit till Samarien efter förföljelsen i Jerusalem. Den etiopiske hovmannen skulle aldrig heller ha träffat Filippus på vägen till Gaza, när han satt och läste Jesaja 53 och behövde vägledning för att förstå texten, komma till tro och bli döpt.

Jag tror inte att Gud gör någonting som saknar betydelse, även om vi ofta inte förstår

Hans handlingar. Själv tror jag att det mest beror på att vi saknar Guds överblick över tid och rum. Vi ser bara det som är för handen just nu, medan Gud ser all tid, både bakåt och framåt, och alla andra samband på en gång. Därför handlar Han på ett absolut rätt sätt. Eftersom Hans kärlek mot oss människor är oändligt stor och Hans Nåd är evig, så blir resultatet av Guds handlande ALLTID det som är det bästa möjliga i ALLA sammanhang – för den som vill förtrösta på Honom.

Hebréerbrevets författare skriver (Hebr 2:2-3): ”Om redan det ord som talades genom änglar stod fast och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff, hur skall vi då kunna fly undan, om vi inte bryr oss om en så stor frälsning?”

Herren Gud, gör aldrig några misstag, men ”Ett stilla barnahjärta, man får ej hur som helst. Det går ej utan smärta, att bli så genomfrälst” sjunger sångaren.

MUSIK

Vad är det som fångar vårt intresse mest, när vi läser Bibelns berättelse om Filippus och den etiopiske hovmannen?

-Är det att en Herrens ängel uppenbarade sig för Filippus och uppmanade honom att lämna Samaria och allt folket där, och gå ut på vägen till Gaza – som var folktom?

-Eller är det att Filippus lydde ängelns maning att, mitt på dagen, när det var som varmast, gå ut på vägen till Gaza, trots att han fått reda på att den låg öde?

-Kanske undrade Filippus varför Guds Ande sade till honom att han skulle gå fram till hovmannens vagn, och hålla sig tätt intill den. Men han gjorde det!

-Och hade Filippus inte varit så nära vagnen hade han aldrig kunnat höra att hov-mannen högt satt och läste profeten Jesaja - eller hur? Filippus hade då inte heller frågat honom: ”Förstår du vad du läser?” Och hovmannens svar att han behövde vägledning, gav Filippus den möjlighet, som han behövde, för att kunna stiga upp i den kungliga vagnen och predika evangeliet om Jesus.

Under deras färd kom den etiopiske hovmannen till tro, och Filippus hann tydligen också undervisa honom om dopets väg, för när de fick se vatten vid sidan om vägen, så ville hovmannen bli döpt. Han befallde därför att vagnen skulle stanna och bekände sin tro på Jesus, när Filippus döpte honom.

Nu var Filippus uppdrag klart. Hovmannen hade kommit till tro och blivit döpt, när han fått frälsningens väg i Jesu namn förklarad för sig. ”Herrens Ande ryckte bort Filippus och hovmannen såg honom inte mer” står det ”när han nu glad fortsatte sin resa.” (Apg 8:39). Om hovmannens upplevelse, i sin tur sedan ledde till att många andra etiopier också kom till tro, säger texten ingenting om. Kanske får vi reda på det en gång i Guds himmel. I och för sig är jag fullständigt övertygad om att Gud har lika stor omsorg om en enda människa och hennes frälsning - som om ett helt folk.

MUSIK

Vad blev det av Filippus? Jo, efter det att Herrens Ande ryckt bort honom så kom han till Asdod och gick sedan omkring och predikade evangeliet i alla städer, tills han kom till Cesarea. Hur långt Gud lät Filippus bli förd av Sin Ande vet jag inte. Om det var för att han skulle slippa gå, vet jag inte heller. Från Gaza till Asdod är det omkring 35 km, men det finns ingen uppgift om var på vägen mot Gaza, hovmannen blev döpt.

Det här är ju inte så mycket att fundera över heller. Gud kunde ju i Sin allmakt ha fört Filippus vart som helst på jorden.

Hade Gud velat ta hem Filippus till Sin himmel, så kunde Han ju ha gjort det också, antingen SYNLIGT, som Han gjorde med profeten Elia, när Elisa SÅG ”en vagn av eld med hästar av eld --- och Elia for i stormvinden upp till himlen” som det står skrivet (2 Kon 2:11) eller OSYNLIGT som det skedde med profeten Hanok, Kains äldste son.

Hanok vandrade ’i umgängelse med Gud’ och blev 365 år gammal. ”Sedan Hanok på detta sätt hade vandrat med Gud fanns han inte mer, ty Gud hämtade honom” står det (1 Mos 5:24 SFB). Vi människor får aldrig glömma att Guds makt är absolut obegränsad. Han gör precis vad Han vill och hur Han vill. Det är ju därför Han är Gud, alltings Skapare och Upprätthållare. Vi kan inte förstå det – men vi kan tro!

MUSIK

(Sid 4 --- endast i samband med predikan i Fildelfia, Höganäs, den 14/3 –04 kl 18.00)

Jag vet inte hur du tänker, men visst händer det att jag funderar över hur det skulle vara om Gud skulle låta sin ängel tala till mig och säga: ”Stå upp och bege dig vid middagstiden till E4:an. Kör söderut och stanna vid den rastplats som jag visar dig. Göran Persson sitter där ensam på en bänk och fikar och tänker på den gången i sin ungdom när han hade planer på att bli präst” (som han berättat offentligt om). Han undrar i sitt hjärta över hur man blir ’frälst’ som det står i bibeln om. Tala med honom och vägled honom så att han kommer till tro på Jesus Kristus - genom bibelordet.”

Vad skulle jag göra? Skulle jag börja med att tvivla på om det verkligen var Guds ängel som jag hade hört tala till mig? Om jag blev övertygad om det, skulle jag ändå våga ge mig iväg? Skulle jag fundera på vad jag skulle säga till Göran Persson, när han antagligen frågade mig vad jag ville?

Tänk så många OM och MEN och frågor om än det ena och än det andra både du och jag skulle ställa oss -och kanske till Gud också- innan vi äntligen kom iväg…

Hur gjorde Filippus? Det står bara att ’han stod upp och gick’ (Apg 8:27) utan några vidare ’krusiduller.’

Just det. Om man har kontrollerat att man står på biblisk grund och inte bara är ute för att tillfredsställa några egna idéer, utan är klar och övertygad om Guds befallning i hjärtats innersta, så är det egentligen bara en sak som är lika viktig, och det är frågan om NÄR man ska stå upp och gå – när Guds tid är inne – inte min eller din tid!!!

Jag vet hur det kan vara nämligen. Själv tillhör jag den där impulsiva kategorin av människor som tyvärr har en tendens att vilja springa iväg, innan Gud ens hunnit tala färdigt. Det är ju så onödigt att göra alla misstagen själv – eller hur? Lyssna därför så slipper du kanske en massa trassel och bekymmer.

MUSIK