En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Nu för tiden förekommer det ofta hälsoprofeter i media av olika slag, som propagerar för det ena eller det andra man ska göra eller undvika, för att få ett långt liv. Därför tänkte jag att se efter vad Bibeln har att säga om det. Men först ska jag be om Guds vägledning, så att allt blir rätt tänkt och sagt.

”Gode Gud. Jag kommer åter en gång inför Ditt ansikte. Hjälp mig, Herre, att nalkas Ditt ord på rätt sätt. Hjälp mig att förstå det, så att jag kan förmedla det vidare enligt Din vilja. Jag ber också om att Ditt Ord får följas av den Helige Andes kraft så att det blir den vägledning, tröst och förmaning som Du avsåg när Du sände ut det. Amen.”

Salomo, som skrev den bibelbok som heter ’Ordspråksboken’ upplyser oss om hur vi ska bete oss -INTE för att få ett långt liv- men för att FÖRLÄNGA livet.

Han skriver:

”Herrens fruktan förlänger livet, men de ogudaktigas år blir förkortade” (Ords 10:27).

Hur långt vårt liv kommer att bli avgörs av Gud själv, vår Skapare. Oavsett vad vi själva väljer att göra med det, så vet Gud alltsammans i förväg. Vi kan givetvis med vår egen vilja bestämma oss för att förkorta vårt liv, oavsett om det sker med droger eller på annat sätt - men bortsett från Salomos ord om att ’frukta Herren’ kan vi INTE förlänga det. Jesus säger i Matt 6:27 ”Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?”

MUSIK

Naturligtvis kan Gud som har skapat oss allesammans, förkorta våra liv eller förlänga dem helt efter sin egen viljas beslut.

Det finns exempel i vår Bibel på bådadera. (5 Mos 32:39). Varken vår födelsedag eller vår dödsdag känner vi till i förväg. De ligger helt i Guds hand.

I andra Kungaboken kan man läsa om hur Konung Hiskia blev sjuk, men hur Herren förlängde hans liv med 15 år. (2 Kon 20:6).

I det bibelavsnitt som heter ’Hannas lovsång’ (1 Sam 2:6) står det: ”Herren dödar och gör levande, Han för ner i dödsriket och upp därifrån”.

Död, såväl som liv, kommer ur Guds hand. Paulus skriver i Romarbrevet (Rom 8:38):

”…jag är viss om att varken död eller liv…skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.”

Dödens stund är fastställd av Gud, men är det viktigt att känna till när ens liv är slut?

Nej, för den som under sin livstid lämnat sitt liv i Guds hand, genom att tro på Jesus och bekänna Honom som Herre, finns det ingenting att vara rädd för. Döden har då ’mist sin udd’ – därför att skräcken i den människans liv är utbytt mot frid och fröjd.

MUSIK

Det enda som är viktigt är att ha frälsningsvisshet i sitt hjärta. Vad är det? Jo, det är vissheten om att man ÄR frälst och inte ’bara’ hur man BLIR det. Att vara ’frälst’ innebär att man genom hjärtats tro håller Guds Ord för SANT, fått sin synd förlåten i Jesu namn och att Jesus är Herre i ens liv. Då är man ETT med Honom och Fadern.

Aposteln Paulus förklarar mycket enkelt i Rom 10:9 vad ’frälsning’ är.

Så här står det:

”Om du med din mun bekänner att Jesus är Herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt Honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.”

När du är frälst så vet du också var du ska tillbringa din evighet och du är då alltid beredd, även om livet skulle ta slut på ett ögonblick – men du behöver inte vara rädd, eftersom ditt liv vilar i Guds hand. Han är god och vill alltid ditt bästa. Hans godhet visar sig i att Han ger liv och välsignelse till dem som är ett med Honom. Jesus ber i sin ’översteprästerliga förbön’ (Joh 17:3) och säger: ”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som Du har sänt, Jesus Kristus.” Alla männi-skor har skapats av Gud och är evighetsvarelser. I ’Predikaren’ i Bibeln står det: ”Också evigheten har Han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk, från begynnelsen till änden” (Pred 3:11 SFB). Vi har alltså ett evigt liv.

MUSIK

Om jag förstår det rätt så är det så här.

När vi dör och detta fysiska livet är slut så går vi in i ett mellanstadium, ett ’väntrum’ (en av två avdelningar i dödsriket) där vi får vara och vänta till den dag då vi alla ska uppstå igen och dömas, antingen frikända till ett evigt liv eller till en evig död. Hebréerbrevets författare skriver: ”Det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas” (Hebr 9:27 SFB). Den ena avdelningen av dödsriket är en plats med rofylld vila och den andra avdelningen är ett ’pinorum’ (Luk 16:19). Den slutliga domen kommer senare. Vi ska alla dömas, men för den som tillhör Jesus och har tagit emot Honom som Herre i sitt hjärta finns det ingen ’fördömelse’ eller fällande dom (Rom 8:1) ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort henne FRI från syndens och dödens lag. Hon blir alltså ’frikänd’ på domens dag, inte för att hon gjort något gott under sitt jordeliv, utan på grund av sin tro på Jesus.

Bibelorden som jag läste innan, från Ordspråksboken 10:27 att ”Herrens fruktan förlänger livet” betyder alltså att den fysiska (eller köttsliga) delen av livet kan bli längre för den som söker Guds rike och Hans rättfärdighet först - alltså ”fruktar” och respekterar Honom. Hur mycket längre vet bara Gud allena, men för konung Hiskia blev det 15 år. Vårt fysiska liv börjar ju vid vår fysiska födelse och slutar med vår fysiska död, när kroppen blir stoft, som den är gjord av, och livsanden återvänder till Gud som har gett oss den (1 Mos 2:7). Men människan är en evighetsvarelse och det eviga livets Ande, som dog i oss vid syndafallet i människosläktet, är död till dess att den genom tron på Jesus väcks igen till liv av Guds Ande - en erfarenhet som är så revolutionerande att Jesus (Joh 3:3, 5) jämför den med en NY födelse. Vid den första uppståndelsen kommer de på Jesus troende att uppstå och den eviga döden har ingen makt över dem. Vid den andra uppståndelsen uppstår resten av människo-släktet. Vid den slutliga domen blir de Jesus-troende frikända och deras andes liv blir alltså evigt. De andra döms enligt Bibelns Ord till en evig pina.

MUSIK

En del människor frågar sig var vi fanns innan vi föddes in i den här världen.

Personligen tror jag INTE att vi människor har haft någon förut-tillvaro, alltså någon form av ’liv’ innan vi blev till genom vår mamma och pappa. Visst kan man tänka sig att man ”som ofödd fanns till i sin faders kropp” (Hebr 7:10) men det är inte en sådan förut-tillvaro jag menar.

Gud, Fadern själv, beskrivs inte i Skriften på något för en människa gripbart sätt, utan måste förstås -av oss- genom tron på Hans skapelse, Hans väldiga gärningar och Hans väsens avbild i Jesus Kristus.

Johannes skriver: ”Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde (Sonen), som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort Honom känd” (Joh 1:18).

Gud är Ande och har ingen gestalt. Gud är kärlek men kärleken har ju inte heller någon gestalt eller fysisk form, utan kan bara förstås genom den nåd, barmhärtighet och sanning man som människa kan få uppleva.

Om Guds Son, skriver Hebréerbrevets författare (Hebr 7:1-3 SFB) att:

”Han, Melkisedek präst åt Gud, den Högste… ”fridens konung…står där utan far, utan mor och utan släktregister. Hans dagar har ingen början och Hans liv har inget slut: Han är lik Guds Son och förblir präst för evigt.”

Om Messias skriver profeten Mika: ”Men från dig, Betlehem i Efrata, så obetydlig bland Juda släkter, skall Jag (alltså Gud) låta en härskare över Israel komma, en som leder sin härkomst från forntiden, från det längesedan förflutna” (Mika 5:2 – 2000).

MUSIK

Vår Gud, är till av evighet – före all tid. För Honom är all tid ett ständigt NU och för Honom lever alla. Han håller tiden i sin hand och styr historiens gång efter Sin vilja.

Ändå finns det alltid ’utrymme’ för människans egen fria vilja att göra sig gällande när det gäller hur framtiden ska gestalta sig. Hur går det ihop, undrar du kanske. Om Gud i förväg har planerat och vet allting, hur kan då vår fria vilja ha någon plats?

Jo, jag tror att det förhåller sig så att för Gud, i Hans stora plan som omfattar allt, finns det plats för ett näst intill oändligt antal olika tänkbara ’framtider’ och vilken du och jag än väljer för vårt liv, så har Han ändå alla alternativ under Sin totala kontroll.

Tänk bara på hur Gud genomförde Sin fantastiska frälsningsplan, när Han för EVIG TID löste mänsklighetens problem med synden och döden. När Satan trodde att han hade vunnit historiens största seger över Jesus, på Golgata kors, så var det i stället Gud som genom Jesu försoningsdöd stod som SLUTSEGRARE.

Det här är inte lätt för oss begränsade människor att förstå, men Gud har heller aldrig begärt att vi ska förstå allting. Han har bara sagt att vi ska tro och förtrösta på att det som Han har sagt är sant och att det Han gör är till 100% rättfärdigt och rätt. AMEN.

MUSIK

(Sid 4 – endast för pred. i Åstorp, Tisd. 27 april 2004, Kl 19.00)

Den fysiska döden för alla människor är ju helt enligt Guds skapelseordning och Skriften säger -som jag nämnde innan- att det är människan förelagt att en gång dö och sedan dömas. Att några, som lever när Jesus kommer tillbaka, kanske inte kommer att dö som vi andra, eller liksom Hanok och Elia kanske blir upptagna direkt till Gud, lämnar jag utanför det här sammanhanget.

Jag läste häromdagen en sanning som jag aldrig tidigare tänkt på. Ni som kanske har vetat det alltid, får väl stå ut med att höra det en gång till i så fall. Jo, det gick upp för mig att våld av olika slag, krig och olyckor inte tar fler människors liv än som annars skulle ha skett.

Hur kan jag säga det? Det är väl inte sant?

Jovisst, är det sant! Alla människor ska ju dö och gör det också, generation efter generation. Men inte dör det fler för att det är krig och oroligheter snart sagt överallt på vår jord – eller hur? Krig är ju hemskt och fasansfullt på alla sätt, men de som dör då skulle ju ha dött i alla fall. Det är underligt att man måste bli så gammal som jag för att förstå något som är så enkelt och naturligt. Ack ja!

Men när man ser sig själv i spegeln, så börjar man ju så smått förstå att man tillhör ’avgångsklassen’ som Eva Spångberg så klokt påpekade vid ett tillfälle, för oss andra som är okunniga om livets väsentligheter.

Nåja, skämt åsido, en av livets verkliga väsentligheter är i alla fall att ”Herrens fruktan förlänger livet” som Salomo så vist uttrycker det i Ordspråksboken 10:27.

Hur kan det komma sig då?

Jag tror att det hänger ihop så här.

Många människors liv går ju ut på att bli något stort, fint och märkvärdigt. Om och när man inte lyckas nå upp till den framgångsnivån - andligen eller lekamligen - så mår man helt enkelt inte alls bra. Man känner sig kanske misslyckad och deprimerad.

I sin undervisning skrev Sven Reichman nyligen att man kan drabbas av självförakt för att man ännu inte har accepterat det faktum att ens önskan att bli något stort är ’livets snubbeltråd’.

Självförakt är destruktivt och leder bara till ohälsa – både fysiskt och psykiskt.

Men ’Herrens fruktan förlänger livet’ därför att man behöver inte vara något i sig själv när man tillhör Kristus. När man lagt allt i Guds hand och respekterar Honom och Hans vägar in i minsta detalj, så befinner man sig i en total harmoni både med sig själv, sina medmänniskor och med Gud.

Men man måste be Gud om hjälp till att renas varenda dag både från andras förakt, från sin egen stolthet, egenrättfärdighet och sitt eget självförakt.

Visst kan det va en kamp – i första hand med sig själv – men den som vinner seger når målet för sin tro, det eviga livet i Guds gemenskap. Kanske är det någon som minns förkunnaren Mattsson Bozé. Han sa många gånger att den som ger upp vinner aldrig seger… och den som vinner seger ger aldrig upp.

Jag tror att han hade rätt – den gamle gudsmannen, som nu är bärgad för evigheten och blivit ’befordrad till härligheten’, som Frälsningsarmén så fint uttrycker det.

Låt oss följa i hans fotspår. Då får vi också uppleva att ”Herrens fruktan förlänger livet!”

Amen.