En stilla stund

En såningsman gick ut för att så… (Matt 13:3)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Vid ett tillfälle satt jag och lyssnade på en norsk TV-evangelist som heter Egil Svartdal. Han sa något som grep mig djupt och som jag har tänkt mycket på sedan dess. Han sa att din och min uppgift som kristna är att vara  vägröjare för Kristus och att göra Jesus ’synlig’ för våra medmänniskor. Det där om att ’göra Jesus synlig’ har jag funderat mycket på sedan dess. Men innan jag går vidare ska jag be Gud om hjälp och vägledning så allt blir rätt.

”Gode Gud! Jag kommer inför ditt ansikte för att tacka dig för din godhet och barm-härtighet mot oss människor. Jag ber också om vishet och den Helige Andes kraft, så att jag kan förmedla det underbara budskapet om frälsning i namnet Jesus. Upplys mitt sinne, Herre, och tag kontroll över mina tankar, ord och handlingar så att den här stunden får bli till välsignelse för någon lyssnare. Amen.”
 
Visst gäller det att så att säga ’formulera hoppets budskap’ på ett sådant sätt att det med Guds kraft får ingång i hjärtat hos den som vill ta emot budskapet och få frid med Gud. Men det är likadant med det här som att så ett frö i jorden. Jag kan så hur många frön som helst... men om inte Gud ger växtkraft så blir mitt budskap bara som ensamma frön och inget mer.

MUSIK

Vad behövs det då ytterligare för att ett frö ska kunna börja växa? Jag ska försöka förklara och belyser därför med en parallell till människolivet: ”Vad behövdes det för att den mänskliga kropp som Gud skapade i begynnelsen skulle få liv och börja leva av egen kraft så att säga? Låt oss börja från början! Vad hände?
Jo, Gud sa: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika” (1 Mos 1:26)

Jag vet naturligtvis inte precis hur det gick till, för jag var ju inte där, men i min barns-liga fantasi föreställer jag mig det ungefär så här. Det står att Gud skapade männi-skan av jordens stoft, och om du någon gång har byggt sandslott t.ex. på stranden, så vet du ju hur man kan forma sanden ungefär som man vill - åtminstone när den är lagom fuktig. Om man vill så kan man ju också tänka på annan ’formgivning’ ... t.ex. när någon skulpterar fantastiska figurer i snö och is - eller i andra  hårdare material som granit eller annan sten. Det är ju också ’jordens stoft’ - eller hur?
Jaha, nu föreställer vi oss alltså att vi har en människoliknande kropp som till sin form och på alla andra sätt påminner om vad vi menar med en ’människa’. Den ligger där, helt ’färdig-formad’ - kanske på stranden. Gud tittar på den och tycker att den ser ut som han hade tänkt sig, innan han började göra den. För det är klart att han hade tänkt - kanske en hel del - innan själva skapandet började, och han hade säkert beslutat sig i förväg för hur människan skulle se ut och hur kroppen skulle fungera med sina olika organ, leder och allt annat. Men det fattas något - eller hur?

Vad är det som fattas?  JO - SJÄLVA LIVET FATTAS!

MUSIK

Kroppen ligger alltså där färdigformad, men utan liv. Alltsammans är fortfarande bara stoft. Stelt, kallt och dött...
Vad händer då?
Jo, Gud blåser in livsande i människans näsa, står det och ”SÅ blev människan en levande varelse” (1 Mos 2:7).
Alltså: Först när Gud, som är livets friska källa, blåste in sin ande i människan, blev hon levande, med allt vad det innebär.

Vi går tillbaka nu, där jag började att fundera över hur detta underbara hoppets budskap ska kunna formuleras på rätt sätt. Jag sa att utan rätta livsbetingelser och växtkraft från Gud själv, så blir mina och dina ord bara just ord... som frön utan liv.
Jesus talade själv i en liknelse - en bild som vi lättare skulle kunna förstå - om himmelriket som en man som gick ut för att så. Det han sådde, alltså utsädet, var en god säd, evangeliet - livets ord- Guds eget ord...”sanningen” om att det finns frälsning för alla synder och alla syndare.

"Jag är vägen och sanningen och livet", sa Jesus (Joh 14:6).

När såningsman började så föll en del vid vägen...annat på stengrund...något bland törnen...men en del såddes också i den goda jorden (Matt. 13:3-23).
Lägg märke till att såningsmannen ville att allt han sådde skulle ha liv och komma upp. Hur gick det då? Jo, allt han sådde kom upp... utom det som föll vid vägen. Det åt fåglarna upp, sa Jesus, när han senare förklarade liknelsen för sina lärjungar.
Det kom alltså aldrig ens ner i någon jord! Jesus förklarar (Matt. 13:19) att det som såddes vid vägen kan man jämföra med när någon hör ordet om riket, alltså lyssnar på Guds frälsningserbjudande med det glada budskapet om syndernas förlåtelse i namnet Jesus, men inte förstår det. ”Då kommer den onde och river bort det som såddes i hans hjärta” sa Jesus när han senare förklarade sig för sina lärjungar.
Anledningen till att den som hör ordet inte förstår det, beror oftast inte på okunnighet eller på Ordet självt, utan på ovilja att ta budskapet till sig. Kanske är man rädd för att ordet  man hört verkligen ÄR sant, och om man släpper in det i sitt hjärta... då  kan man ju inte fortsätta att leva samma liv som tidigare - vilket man kanske hellre vill. Alla har ju en fri vilja att säga ja eller att säga nej !

Fröet måste ner i jorden och dö först, för att det sedan ska kunna bära frukt. Alltså, den egna viljan måste underkastas Guds vilja - Jesus måste bli din nye Herre - annars går det inte.
Människans förtröstan på sin egen förmåga och sina egna goda gärningar måste först dö bort, för att Guds Ord  i hennes innersta sedan  ska kunna spira till en ny livsform, växa och verka till hjälp och välsignelse för henne själv och hennes med-människor.
Jesus säger alldeles tydligt (Joh 12:24): ”Om inte vetekornet faller i jorden och dör, så förblir det ett ensamt korn; men om det dör, så bär det mycket frukt.”
”Du oförståndige! sa Jesus (1 Kor. 15:36). Det frö du sår får ju inte liv, om det inte först har dött.” Detta är evangeliets paradox. Det egna jaget måste först dö för att Guds eviga liv ska slå rot och börja växa. Det är ett maktskifte - när Din egen ande byter Herre. Det är själva kärnpunkten !

MUSIK

Jag återvänder till den norske evangelisten Egil Svartdals ord om att göra Jesus synlig, som jag talade om i början. Kan jag på något sätt göra Jesus ”synlig” med mina ord eller med min röst till dig? Nej, det går aldrig!
Om inte Guds egen Ande ger Ordet liv så blir det inte synligt för Dig och Du kan inte ta emot det.
Jesus sa, i samband med sin himmelsfärd, att han var tvungen att lämna lärjungarna för att  en annan Hjälpare, den helige Ande, skulle komma till jorden och för alltid vara hos dem. Han skulle påminna oss om allting som Jesus sagt och gjort och ge oss ny kraft för varje dags behov.
Alltså har det ingen större betydelse vilka ord eller förklaringar vi försöker använda oss av, så länge vi stadigt håller oss till bibelns ord. För utan Guds Ande blir det INGET RESULTAT ALLS - hur vi än anstränger oss !

Varför det då?
Därför att Guds Ande -LIVGIVAREN- ger ORDET liv... Han var ju med redan vid skapelsen.

Det står i min bibel att GUD ÄR LJUS. Det står också att Guds Ande är Sanningens Ande. När sanningens ljus (om att det finns frälsning och förlåtelse för all synd) går upp för Dig och det ljuset förmedlas av Guds Ande, då lyser ljuset på JESUS – och då blir han synlig för Ditt hjärtas innersta - men inte förr. Då är det också upp till Dig att säga Ditt eget personliga JA eller NEJ till Jesus. Du måste ta ställning personli-gen. Ingen annan kan göra det åt Dig i ditt ställe. Och Du kan inte heller avstå från att ta ställning! Gör Du det så har Du i verkligheten sagt NEJ!

MUSIK

Det finns en underbar bibelvers om ljuset, som lyder så här (2 Petr. 1:19): ”Så mycket fastare står nu också för oss det profetiska ordet; och ni gör väl, om ni aktar på det såsom på ett ljus, som lyser i en dyster vildmark, till dess att dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.”
Då när morgonstjärnan går upp i Ditt hjärta - alltså när sanningen om Guds oerhörda nåd till förlåtelse för alla människors synder går upp för Dig - då har JESUS blivit synlig för Dig. Inte genom min kraft eller mina ord utan genom GUDS SANNINGS LJUS.

Jag tror att vi ska avsluta den här stunden med att be den bön som Jesus själv lärde oss att be, nämligen ”FADER VÅR”.

Vi ber tillsammans:
Fader Vår, som är i himmelen. Helgat vare Ditt namn. Tillkomme Ditt rike.
Ske Din vilja såsom i himmelen så och på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss idag och förlåt oss våra skulder såsom och vi förlåta dem oss skyldiga äro... Och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är Ditt och makten och härligheten. I evighet. AMEN!

Dagens minnesord: Det du sår får inte liv om det inte dör (1 Kor 15:36 – Bibel 2000).

MUSIK