En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård, ett program med en kristen grundton som alltid riktas mot ditt hjärtas längtan efter lugn, stillhet och frid. Men en förutsättning är att du själv vill vara en klangbotten för Guds egen stämma som vilar på kärlek till människorna – Guds egen avbild. För att allt ska bli rätt tänkt, förstått och förmedlat av mig till dig, så behöver jag hjälp och vägledning. Jag ska be om det.

”Gode Gud. Du känner min oförmåga att nå fram till en rätt kunskap om Ditt ord och Dig själv i min egen kraft. Jag ber att Du ska styra mina tankar, ord och handlingar, så att Din vilja kommer till uttryck genom mig – på rätt sätt. Tack för att Du hör min enkla bön. Amen.”

Mot slutet av evangelisten Lukas 12:e kapitel talar Jesus om att tyda tidens tecken.

Han varnar för hyckleri och säger:

”Ni hycklare, jordens och himlens utseende förstår ni att tyda. Varför kan ni då inte tyda den här tiden. Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?” (Luk 12:56-57 SFB).

Jag har ibland undrat vad Jesus menade, med att de själva skulle avgöra vad som är rätt. Om jag förstår sammanhanget, så gäller det dels den enskildes förhållande till sina medmänniskor och dels till Gud och den Helige Ande.

En bibelkommentar säger att: ’ Viljan att förstå var inte lika god som kunskapen. De borde därför skynda sig att förlika sig med Gud. Även utan Jesu närvaro och den undervisning Han gett dem, hade de insikt nog för att kunna fastslå vad som var rätt och riktigt. Därför var de här människorna helt utan ursäkt.’

MUSIK

Med sina ord om att ’de själva skulle avgöra vad som var rätt’, varnade Jesus folket för kriser som skulle komma i framtiden. Han menade tydligen att de hade insikt till-räckligt för att själva kunna tyda sin egen tids tecken, som bådade illa inför tider som skulle komma – men de vägrade ändå att observera och låta sig påverkas av de varningstecken som alltså fanns runtomkring dem. Deras kunskap var det inget fel på, men de ville inte acceptera vad tidstecknen pekade på och förträngde därför insikten om att svårare tider närmade sig. Följden skulle bli att de INTE VILLE dra rätta slutsatser av vad de trots allt förstod.

Min käre vän, som lyssnar nu. Hur är det egentligen ställt med DIG själv? Skjuter du också framför dig den obehagliga sanningen och insikten om vart du är på väg? Du saknar inte alls kunskap eller insikt, men du försöker hela tiden lura dig själv genom att ignorera och förtränga det faktum att du är på fel väg, att det du gör inte är så farligt och att det finns gott om tid att ändra sig. Min vän, Gud kan man inte lura. (’Gud låter inte gäcka sig’ – 1917). Paulus skriver till församlingarna i Galatien: ”Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda. Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv” (Gal 6:7-8 SFB).

MUSIK

Paulus inleder Galaterbrevet med orden: ”Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus, som offrade sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja” (Gal 1:3-4 SFB).

Vi lever alltså i en ’ond tidsålder’ - men Guds nåd och frid råder och ondskan har inte fått makt över oss som vill tro på Jesus, som har offrat sig för att rädda oss. Men det kommer en dag när Guds Ande rycks bort ifrån jorden, och då finns det ingenting som hindrar ondskan längre från att bryta fram i full kraft. Jag tror att det kommer att ske den dag när Jesus kommer tillbaka på himlens skyar för att hämta hem de sina till sig. Då är församlingens och nådens tidsålder slut. Den här tidsåldern är visser-ligen ond, men ondskans makt är nu begränsad genom den Helige Andes sanning och evangeliets kraft. Guds Ande -Sanningens Ande- har getts åt Guds församling på jorden, men världen kan inte ta emot den. ”Ty världen ser Honom inte och känner Honom inte” sa Jesus (Joh 14:17 SFB).

Mörkret kan inte besegra ljuset, men det sanna ljuset upplyser bara dem som tar emot det. Mörkret är den fallna mänsklighetens synd, som hatar ljuset, inte därför att det inte kan upplysa en människas hjärta om hennes felaktiga vägar, utan därför att det uppenbarar det som man helst vill dölja.

Jesus säger i Johannes evangelium: ”Detta är domen: Ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud” (Joh 3:19-21 SFB).

MUSIK

Jag vet inte om du har råkat ut för det här med svårigheten att avgöra vad som är rätt eller fel. Själv tycker jag minsann inte alltid att det är solklart var gränsen går. Ofta beror det kanske på att jag inte har klart för mig hur olika förhållanden ser ut ur Guds perspektiv. Jag är inte säker, men kanske är det möjligt att undvika sådana bryderier, genom att helt enkelt avstå från det ena eller det andra så fort man är tveksam. Alltså: VID TVEKSAMHET – AVSTÅ! Då slipper man åtminstone att ångra sig efteråt och känna sig fördömd i sitt innersta, även om det är av sig själv och det egna sam-vetet man ’döms’. Men man ska ha klart för sig att ens eget samvete kan ta fel, efter-som det saknar en total insikt och kännedom om allt som kan ha betydelse i sam-manhanget.

Vi människor är begränsade, visst är vi det, både på det ena och det andra sättet. Det är i och för sig ingenting att förundra sig eller sörja över. Vi är helt enkelt skapade på det sättet. Det är inte så att Gud har misslyckats med oss på något sätt, utan det är så, för att Han har bestämt att det skall vara så. När Gud var färdig med sitt stora skaparverk så står det att: ”Gud såg på ALLT som Han hade gjort, och se, det var mycket gott” (1 Mos 1:31 SFB). Ingen som helst tveksamhet där alltså.

För min egen del förutsätter jag att Gud har gett både dig och mig så mycket förstånd som vi behöver ha, för att kunna leva på ett rätt sätt, efter de samvetsnormer som vi är programmerade med. Visserligen står det i det 5:e budet att ”Du skall inte mörda” (5 Mos 5:17 SFB) men jag menar att vårt eget inre säger oss att vi inte ska ta livet av någon medmänniska – även om det inte klart hade stått som ett av 10 Guds bud.

MUSIK

Det stora ’problemet’ för oss en och var, uppstår när vi vet hur vi BÖR handla, men ändå inte gör det. Det är då Jesus ord verkligen står där i all sin kraft: ”Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?”

Om lagens vanmakt att framkalla det goda skriver aposteln Paulus, för han hade också ’bekymmer’ med den här frågan. I sitt brev till romarna skriver han i kapitel 7: ”Jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag” (Rom 7:15-25 SFB).

MUSIK

Gud har ju i skapelsen gett oss ett förstånd som vi naturligtvis ska använda oss av, men eftersom det är begränsat så kan det ju ändå bli ’problem’ ibland. Gränsen för vårt förstånd ligger precis i skärningspunkten mellan det vi vet och det vi tror. Gränsen för vår kunskap är att vi inte vet vad vi inte vet. Vår tro däremot börjar där kunskapen slutar. Jag kan alltså utan någon som helst tveksamhet säga att min tro kan omfatta allt, oavsett om min kunskap och mitt förstånd räcker till eller inte.

Det är ju så här att om jag inte TRODDE det som min lärarinna en gång sa till mig,

t ex att bokstaven A i vårt alfabete ser ut på ett visst sätt, så skulle jag aldrig ha lärt mig läsa en skriven text. Alltså börjar vetandet med tro – eller hur? Men för Gud är ingenting omöjligt. Om det behagar Honom, som har ett obegränsat förstånd, att utvidga din eller min insikt på ett eller ett annat område, så kan Han ju göra det, så långt Han vill.

Den jag kommer att tänka på i det här sammanhanget, är naturligtvis Salomo, Davids andre son, med Bat-Seba. En gång när Salomo var i Gibeon för att offra till Herren Gud på altaret där, så visade sig Herren för honom i en dröm om natten. Gud sade: ”Bed mig om det du vill att jag skall ge dig” (1 Kung 3:5). Salomo svarade: ”…jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller in. --- Ge Din tjänare ett lydigt hjärta, så att han kan vara domare för Ditt folk och skilja mellan gott och ont. --- Det behagade Herren att Salomo bad om sådant. Gud sade till honom: ’Eftersom du har bett om detta och inte bett om ett långt liv, inte heller om rikedom eller om dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt, se, därför vill Jag göra som du önskar och ge dig ett så vist och förståndigt hjärta att någon lik dig inte har funnits före dig och inte heller skall komma efter dig.’” --- ”Han (Salomo) var alltså visare än alla andra människor” (1 Kung 3:7-12; 4:29-31 SFB) och kunde verkligen låta sitt inre avgöra vad som var rätt. Du och jag får på samma sätt, med Guds hjälp, genom den Helige Ande -vår Hjälpare- avgöra vad som är rätt. Gud välsigne dig!

MUSIK