En stilla stund

Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus
alla göras levande (1 Kor 15:22 – SFB).

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. När jag bad om vägledning inför det här programmet och tänkte på att det bara är Jesus Kristus som är värdig att ta emot lov, pris och ära av dig och mig, så kom ett bibelord upp i min tanke, från Uppenbarelsebokens 5:e kapitel, som handlar om bokrullen med de 7 inseglen. Men innan jag går vidare ska jag be om vägledning och hjälp så allt blir rätt.

”Gode Gud! Jag kommer inför ditt ansikte med en bön om hjälp och vägledning genom den Helige Ande. Herre, led mina tankar så att det budskap som du vill ha framfört också blir förmedlat av mig på rätt sätt. Hjälp någon lyssnare att ta till sig dina ord så att de blir till välsignelse, vägledning och frälsning i Jesu namn. Amen.”

Johannes beskriver i Uppenbarelsebokens 4:e kapitel hur han i en syn får se Guds tron i himlen och framför tronen såg han ett glashav, likt kristall. Omkring tronen stod fyra väsenden, ett mitt för var sida av tronen. På 24 andra troner runt omkring satt 24 äldste, klädda i vita kläder, med gyllene kransar på sina huvuden. (Upp 4:4, 6).
Jag fortsätter och läser nu texten i det 5:e kapitlet för dig. Så här står det:
”Och i högra handen på Honom som satt på tronen såg jag en bokrulle, med skrift både på insidan och på utsidan, och förseglad med sju insegel. Och jag såg en väldig ängel, som utropade med hög röst: ‘Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess insegel?’
Men ingen, vare sig i himmelen eller på jorden eller under jorden, kunde öppna bokrullen eller se, vad som stod däri. Och jag grät bittert över att ingen befanns värdig att öppna bokrullen eller se, vad som stod däri” (Upp 5:1-4 – 1917).

MUSIK

Jag fortsätter att läsa från Johannes Uppenbarelse, och jag har nu kommit till den 5:e versen. Alltså bibelns sista bok, kapitel 5 och vers 5.
Där står det så här:
‘Men en av de äldste sade till mig: ‘Gråt icke. Se, lejonet av Juda stam (alltså Jesus), telningen från Davids rot, har vunnit seger, så att Han kan öppna bokrullen och bryta dess sju insegel.’
Då fick jag se, att mellan tronen och de fyra väsendena och de äldste stod ett lamm, som såg ut, såsom hade det varit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, det är Guds sju andar, vilka är utsända över hela jorden. Och det trädde fram och tog bokrullen ur högra handen på Honom som satt på tronen. Och när det tog bokrullen, föll de 4 väsendena och de 24 äldste ned inför Lammet; och de hade var och en sin harpa och hade gyllene skålar, fulla med rökelse, det är de heligas böner.

Och de sjöng en ny sång, som lydde så: ”Du är värdig att ta bokrullen och att bryta dess insegel, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du åt Gud köpt människor av alla stammar och tungomål och folk och folkslag, och gjort dem åt vår Gud till ett kungadöme och till präster, och de ska regera på jorden” (Upp 5:5-10 – 1917).

MUSIK

Jag fortsätter läsa – nu från vers 11, i Uppenbarelseboken, kapitel 5:
”Och i min syn fick jag höra röster av många änglar runt omkring tronen och omkring väsendena och de äldste; och deras antal var 10 tusen gånger 10 tusen och tusen gånger tusen. Och de sa med hög röst: ‘Lammet, som blev slaktat, är värdigt att mottaga makten, så ock rikedom och vishet och starkhet och ära och pris och lov.’
Och allt skapat, både i himmelen och på jorden och under jorden och på havet, och allt vad i dem var hörde jag säga: ‘Honom som sitter på tronen, och Lammet tillhör lovet och äran och priset och väldet i evigheternas evigheter. Och de 4 väsendena sa ‘AMEN’, och de äldste föll ned och tillbad. (Upp 5:11-14 – 1917).

Samma text läser jag nu ur den Levande Bibeln:                              
”Sedan hörde jag i min syn en sång från de miljoner änglar som omgav tronen och de levande varelserna och de äldste: ”LAMMET ÄR VÄRDIGT” (sjöng de med väldig kraft!) ”Lammet som blev slaktat. Det är värdigt att ta emot makten ock  rikedomen och visheten och styrkan och äran och härligheten och välsignelsen. Sedan hörde jag alla i himlen och på jorden och de döda under jorden och i havet ropa: ”Välsignelsen och äran och härligheten och kraften tillhör Honom som sitter på tro-nen och Lammet i evigheternas evigheter.” Och de fyra levande varelserna fortsatte att säga: ”AMEN!” Och de tjugofyra äldste föll ned och tillbad Honom” (Upp 5:11-14).

Vem var Lammet som änglarna sjöng om? Jo, det var om Guds Lamm, Jesus Kristus, som evangelisten Johannes talade om i sitt 1:a kapitels 29:e vers, och sa: ”SE, GUDS LAMM, SOM BORTTAGER VÄRLDENS SYND!”

MUSIK

Hundratals år tidigare hade profeten Jesaja talat om Jesus och profeterat om Honom som Guds tjänare, som skulle bli slagen och övergiven för vår skull.
Jag läser från Jesaja, kapitel 53 (och jag läser ur den Levande Bibeln):
”Se, Min Tjänare ska ha framgång. Han ska bli högt uppsatt. Ändå ska många bli förvånade när de får se Honom - ja, till och med främmande folk och deras kungar. De ska stå fullkomligt stumma inför Honom, för de ska se och förstå vad ingen talat om för dem tidigare. De ska se min tjänare slagen och blödande, så vanställd att man ska ha svårt att se att det är en människa. På det sättet ska han rena många nationer. Men så få det är som vill tro det! Vem vill lyssna? För vem ska Gud uppenbara sin frälsande kraft? I Guds ögon var han som ett vekt grönt skott, som sköt upp från en rot i en torr och steril mark. Men i våra ögon var han inte på något sätt tilldragande. Det fanns ingenting som fick oss att vilja ha med honom att göra. Vi föraktade honom och övergav honom - en sorgernas man, van vid den bittraste nöd! Vi vände honom ryggen och såg åt ett annat håll när han gick förbi. Han var övergi-ven, men det brydde vi oss inte om. Ändå var det VÅRT lidande han bar, VÅRA sorger var det som tyngde honom.
Vi trodde att hans lidande var ett straff från Gud för hans EGNA synder! Men han blev sårad och slagen för VÅRA synder. Han blev slagen för att VI skulle få frid. Han blev gisslad! Vi blev helade! Det var VI som gick vilse som får. Det var VI som lämnade Guds stigar för att gå våra egna vägar. Ändå lade Gud alla våra skulder och synder på HONOM!” (Jes 53:1-6 – 1917).

MUSIK

”Han var pressad och plågad, men ändå sa han inte ett ord. Han var som ett lamm, som förs bort för att slaktas. Och precis som ett får står där tyst framför dem som klipper det, så stod han tyst framför dem som dömde honom. Från fängelse och rättegång förde de bort honom för att dödas. Men vilka bland folket insåg på den dagen att det var deras synder han dog för? Att han led vad de skulle ha lidit? Han begravdes som en brottsling i en rik mans grav, men han hade inte gjort något brottsligt, och han hade aldrig sagt ett ont ord.
Men det var ändå Herrens goda plan att krossa honom så och lägga på honom ett sådant lidande, fast när hans själ väl har offrats för synden, då ska han få en mängd barn och många arvingar. Han ska få liv igen, och Guds plan ska ha framgång genom Honom. Och när Han ser allt detta, som Hans lidande har åstadkommit, ska han känna sig tillfreds. På grund av vad han upplevt ska min rättfärdige tjänare göra många rättfärdiga inför Gud, för han ska bära alla deras synder. Därför ska jag ge honom all den ära som tillkommer den som är stor och mäktig, för han har gett sitt liv i döden. Han betraktades som en syndare, han bar mångas synder och bad till Gud för syndarna” (Jes 53:7-12 – 1917).
Det var VÅRT lidande han bar - Jesus. Allt har han gjort för oss. Han dog för oss och eftersom vi har den gemenskapen med honom att han tog på sig VÅRA synder, så har vi också del i hans rättfärdighet som visade sig vara total i och genom hans upp-ståndelse från de döda. Om Satan och hans änglar hade funnit den allra minsta sanna anklagelsepunkt mot Jesus, som de kunde använt mot honom, så hade Jesus aldrig kunnat uppstå igen från de döda, utan hade för alltid hållits var i dödsriket.
MEN NU HAR JESUS UPPSTÅTT, SOM DEN FÖRSTE AV ALLA!
Han segrade över döden och inte nog med det. Han tog också med sig nycklarna till döden och dödsriket när han uppstod.

MUSIK

Eftersom Jesus besegrade döden kan du som läser den 23:e psalmens 4:e vers vara helt trygg. Så här står det: ”Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav de tröstar mig.”

Den fysiska döden finns fortfarande kvar för oss, eftersom vi har en syndig natur och är dödliga människor, men den andliga döden, är för alltid borta för den som har satt sin tro och förtröstan till Jesus Kristus. Det är det enda som verkligen är väsentligt i evighetens perspektiv för dig och mig. Aposteln Paulus tänkte mycket på de dödas uppståndelse, och i sitt första brev till korintierna skriver han så här: ”Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i, och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro. Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna…” (1 Kor 15:1-4 – SFB). Kristus uppstod alltså först, och när Kristus kom-mer tillbaka ska allt hans folk uppstå (vers 23) till evigt liv i hans gemenskap.
Det här gäller alltså alla som tror på honom och bekänner honom som sin herre.

Dagens minnesord: ”Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade” (1 Kor 15:20 – SFB).
MUSIK