En stilla stund

(Hes 47:12)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Inför den här stunden kom bibelns text från Hes 47 och vers 12 upp för mig. Texten handlar om ’tempelkällan’ och om ’den dubbla strömmen’ som profeten fick se. Men innan jag går vidare i den här texten som också har förankring i Upp 22:2 vill jag be om Guds Andes fortsatta vägledning och hjälp.

”Gode Gud! Du som ’för härskaran däruppe fram i räknade hopar’ låt mig också få del av Din gränslösa vishet och kraft, så att jag på ett rätt sätt kan förmedla det budskap som Du vill ha framfört till den som vill lyssna med ett öppet hjärta. Amen.”

Hos profeten Jesaja kan vi läsa om Guds storhet och makt. ”Han som för härskaran däruppe fram i räknade hopar; Han nämner dem alla vid namn. Så stor är Hans makt, så väldig Hans kraft, att icke en enda uteblir” (Jes 40:26 – 1917).

Han (Gud) som för fram härskaran däruppe, är densamme som har skapat vår himmel och jord och, i framtiden, det nya Jerusalem, som Johannes skriver om att en ängel visade honom. Så här står det: ”Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall. Den går ut från Guds och Lammets tron. Mitt på stadens gata, på varje sida om floden, står livets träd som bär frukt 12 gånger, varje månad bär det frukt, och trädets blad ger läkedom åt folken” (Upp 22:1-2 SFB).

MUSIK

När jag som människa försöker förstå något om Guds oerhörda kraft och makt så svindlar min tanke förstås, men jag kan ju -utan att behöva förstå allt i detalj- ändå glädja mig i mitt hjärta över att få ha lärt känna en sådan Gud, som älskat mig först, innan jag ens visste om att Han fanns till.

Hur många år skapelsehistorien spänner över, enligt vårt sätt att räkna tid, vet jag ingenting om, och frågan är väl om det är så viktigt att känna till. Jag vet ju inte varken var allting började eller var det eventuellt ska sluta en gång i framtiden, då tycker jag inte heller att det är någon mening med att spekulera i om det har tagit ett antal tusen eller miljoner år från början till den punkt där vi är nu – och hur lång tid som är kvar, som bibeln benämner ’evigheten’.

Om vår tid korsar evigheten nånstans så är det väl i en punkt som ständigt förskjuts, men som vi kallar vårt NU, ett ögonblick i taget. En fråga är då: Kan någonting som ligger långt borta -bakåt eller framåt i tiden- samtidigt ligga nära?

Låt oss göra ett tankeexperiment. Vi tänker oss tidens förlopp, inte som en linje eller tidsaxel, utan som en spiral med ett antal tids-varv, som en tråd lindad tätt inpå nästa varv. Då kan ju det som enligt vår uppfattning är en lång tidrymd, längs hela varvet, ändå ligga väldigt nära nästa spiralvarv – eller hur?

Det som förgår är tid, det som består är evigt, och om tiden som begrepp upphör att existera, därför att allt är ett oändligt NU, där ingen och ingenting åldras, förändras eller upphör, så börjar vi möjligtvis närma oss Guds sätt att se och handla…

MUSIK

Skriften säger att för Gud är ingenting omöjligt och Han styr allt med Sin makts ord. För Honom är en dag som 1000 år och 1000 år som en dag. Det betyder ju inte att tiden inte existerar men det betyder såvitt jag förstår det, att tid är något relativt, beroende på vilken föreställning man har och vad man alltså utgår ifrån. Gud styr alltså tiden, historien och allting som hänger samman med materien. Tiden upphör inte förrän ängeln (enligt Upp 10:6) deklarerar att ”Tiden är ute” eller som det står i den gamla översättningen: ”Ingen tid skall mer givas.” Då är Guds hemlighet av nåd, försoning och frälsning fullbordad, och jag ser det som att Guds tidsålder av Nåd då är slut.

Vår Gud har alltså allt i Sin hand och styr allt. Den osynliga andliga världen med allt vad den innebär styr Han, lika väl som den synliga och för oss människor uppenbara. Jag vet inte om det finns en värld av antimateria -som en del forskare anser- men om den finns så styr Gud den också, precis som Han styr gravitationen och alla andra lagar -som vi kallar naturlagar- i universum. Lagen om sådd och skörd är ju en sådan. Därför är det ju ingenting underligt med att träden i det nya Jerusalem bär frukt varje månad, som jag läste om tidigare. ”Deras frukt skall inte ta slut” står det ”Varje månad skall träden bära ny frukt, ty deras vatten (Livets Vatten) kommer från helgedomen (– från Tempelkällan)” (Hes 47:12)

Gud har alltså ordnat det så att vatten från helgedomen bevattnar Livets träd. Hur många det är står inte, bara att de står mitt på stadens gata, på varje sida om floden.

Har du fått 12 skördar någon gång med ett sådant välsignat vatten?

Nej, jag kunde väl tänka mig det, men så lever vi ju också nu och här på jorden med många begränsningar, både i oss själva och i naturen – som suckar efter befrielse.

Vad det är för slags frukt som växer på Livets träd i Guds paradis, får vi inte veta. Kanske har Gud ympat träden så att de ger alla slags frukt - samtidigt eller olika varje månad. Gud har ju all makt i Sin hand och kan befalla träden att bära vilken frukt Han vill, lika väl som Han lovade att befalla Sin välsignelse att komma extra rikligt över Israels barn under det 6:e året, så att deras gröda sedan räckte över sabbatsåret, för 3 år framåt (3 Mos 25:21).

MUSIK

Det finns så mycket som jag inte förstår. Det står ju t.ex.att träd ets (obs inte träd ens) blad ger läkedom åt folken. Om ordet ’läkedom’ här har samma betydelse som i vårt språk, så innebär det ju att någonting behöver läkas. Vad är det som behöver läkas? Jag vet inte det, men Gud vet naturligtvis, annars hade den läkedomen inte behövts. Döden ska inte vara mer utan blir besegrad och kastad i eldsjön (Upp 20:14) står det.

Det finns många frågor om lidandet som vi ställer oss här på jorden. Troligen är de flesta typer av lidanden en följd av att synden en gång kom in i mänskligheten.

Det betyder förstås inte alls att alla som lider eller blir sjuka själva har syndat, men syndens konsekvenser med fördärv av miljön i alla dess former kan ju räcka till att fundera över. Sjukdom och lidande drabbar alla människor utan urskiljning, ser det ut som, och verkar vara en del av livet. Bibeln talar också om en form av lidande som blir ’positivt bedömd’ om man kan kalla det så. Alltså då vi får lida för vår tro på Jesus. Då ska vi tacka Gud för att vi är värdiga att lida för det namnets skull.

MUSIK

Om vi i stället ska ägna oss åt den ljusa och glada sidan av himlens verklighet, så blir den nog av en sort som vi aldrig skulle kunna ana, därför att något liknande aldrig har funnits på vår sargade jord. Guds härlighet ska lysa upp själva himlen och ’dess ljus är Lammet’ står det (Upp 21:23). Eftersom Gud skapade ljuset en gång och skiljde det från mörkret, när vår himmel och jord blev till, så kan Han förstås göra det en gång till, fast kanske på ett annat sätt den här gången.

För Gud finns inga begränsningar. Vi får aldrig glömma det. Om Han befaller ljuset att vara på ett visst sätt, så blir det bara så. Och om Han befaller alla blommor och andra växter att ha en viss för ögat harmonisk färgskala och dofta på ett underbart sätt, så blir det så. Inget orent ska komma in där, står det (Upp 21:27). Om det sedan betyder att ingen frukt på något träd någonsin ska ruttna, det vet jag inte, men en sak kan vi vara säkra på, och det är att Gud är suverän i allt vad Han gör och jag är över-tygad om att allting kommer att vara fullkomligt i en absolut renhet.

Jag tror också att våra jordiska och mänskliga begränsningar ska vara borta för alltid. Vi kommer antagligen att vara lika Jesus, t.ex. så att vi kan förflytta oss i den himmel-ska härlighetens rymder utan någon annan kraft än vår tankes vilja. Kanske kan vi också vara på flera ställen samtidigt, jag vet inte. Den himmelska lovsången inför Guds och Lammets tron, med över hundra miljoner änglar (Upp 5:11) som stämmer in med den vitklädda skaran som ingen kunde räkna (Upp 7:9), tror jag kommer att bli så underbar, så det går inte att föreställa sig.

Jag tror att vi också kommer att få uppleva ett sådant kärleks- och kraftflöde från Guds tron och rakt in i våra hjärtan, som vi aldrig kunnat drömma om eller föreställa oss.

MUSIK

Om du känner dig ledsen och nedstämd för att du kanske inte tycker att du duger, eller att din tro inte är stark eller bra nog, när du tänker på Guds kärlek och den kommande härligheten i Guds gemenskap, så ska du veta att de tankarna inte kommer från Gud. Den ende som vill få dig på sådana tankar, och helst få dig att överge din tro helt och hållet, är djävulen, Guds avsvurne fiende och lögnens fader.

Tänk så här i stället. Ingen människas kärlek eller annan prestation kan förläna henne en plats i Guds himmel. Det är bara ett resultat av Guds nåd genom det försoningsoffer som Jesus betalade på Golgata kors med Sitt eget blod – ingenting annat.

Det enda som krävs av dig och mig är att vi sätter hela vår tro och förtröstan på att Jesus är uppstånden från de döda, och bekänner Honom som Herre i våra hjärtan och inför våra medmänniskor. Då blir vi frälsta enligt Guds ord (Rom 10:9-10) och har också Jesu löfte om en plats i Guds himmel med ett evigt liv i segersång, lov, pris och ära till Honom, Jesus, Guds lamm som blev slaktat för att försona oss med Gud.

Den som är trogen intill änden, får då vara med i den stora vitklädda skaran som står inför tronen och ropa med hög röst: ”Frälsningen tillhör vår Gud, Honom som sitter på tronen, och Lammet” (Upp 7:10). Amen.

MUSIK