En stilla stund

(Apg 20:28)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Inför den här stunden har en bibelvers från Paulus avskedstal till de äldste i Efesus kommit upp för mig, där han i Apg 20:28 säger ” Ge akt på er själva…”

Men innan jag går vidare med den maningen vill jag be om Guds Andes vägledning och hjälp att förmedla det som Han vill ha sagt till oss.

”Herre! Jag kommer inför Dig med en djup längtan i mitt hjärta efter att få del av den vishet som jag behöver, för att på ett rätt sätt tala ut det som Du vill ha förmedlat och har lagt på mitt hjärta. Tack för att du hör min enkla bön och hjälper mig. Amen.”

I mina tankar kommer det gång på gång upp Guds krav på oss, att om vi vill hjälpa andra in på Guds väg, så måste vi alltid börja med att rena oss själva från allt som kan hindra Guds Ande att arbeta. Det kan vara vår egen stolthet, högmod, egenrätt-färdighet, kärlekslöshet och annat som gör att vi inte kan användas av Gud, när Han vill nå de som är i behov av vägledning, omtanke, hjälp och vård.

Jesus sa: ” Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka” (Matt 9:12).

Visst kan det vara enklare att ägna sig åt dem som redan är friska, men Guds frälsningsbudskap är ju framför allt till för dem som inte har hört det än – eller hur?

MUSIK

” Utan mig kan ni ingenting göra” sa Jesus (Joh 15:5). Och det är verkligen en sanning som vi borde begrunda djupt. Vi ska koncentrera oss på Jesus och ingenting annat. Vi måste be om att vara öppna för vad Guds Ande vill säga till oss, så att vi kan lyssna in Guds röst, och när vi har förstått vad Gud vill, lyda Hans befallningar och gå. Jesus var under sina år här på jorden alltid var mer angelägen om de fattiga och utstötta i samhället, än om de andra – de goda, duktiga och välmående.

Paulus skriver i sitt 1:a brev till korintierna, i den äldre bibelöversättningen:

” Ty talet om korset är visserligen en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.” (1 Kor 1:18 – 1917).

Paulus skriver och förmanar korintierna, alltså dem inom församlingen i Korint ”som helgats i Kristus Jesus” (1 Kor 1:2). Paulus varnar dem, och lyfter, särskilt i kapitel 10, fram ökenvandrarnas avfall som ett varnande exempel.

Såvitt jag förstår så varnar han dem för 5 olika saker (i verserna 6-10), nämligen:

1) att ha begär till det onda; 2) att bli avgudadyrkare; 3) han varnar dem för otukt

4) för att fresta Kristus och 5) för att knota; (1 Kor 10:6-10 SFB).

I vers 12 manar Paulus dem särskilt och det är de orden jag ofta tänker på. Han säger: ” Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller. Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, Han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall Han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut” (1 Kor 10:12 SFB). Den som känner i sitt hjärta att det är dags att begrunda den här texten får göra det. Jag behöver det.

MUSIK

Jag känner ju inte till dina tankar och ditt sinnelag, men jag känner till några bibel-verser som kan hjälpa oss allesamman om och när vi känner oss trängda och attackerade i vår tro på ett eller annat sätt.

Situationen är ju den, för de flesta av oss, att det är lätt att se fel och brister hos andra människor. I alla fall är det lättare än att se sina egna. Jag vet inte om det är så att man helst vill se sig själv som någon sorts ofelbar förebild för andra, värd att följa efter, eller åtminstone det ideal som man har satt upp för sig själv och strävar mot. Och om man inte når upp dit till den där idealbilden eller till det där idealförhållandet

-vilket man ju inte gör- (i alla fall har jag aldrig lyckats med det) så blir man besviken på sig själv – eller hur? Man blir besviken för att man tvingas inse att viljan finns där, men inte förmågan. Vad kan man göra då? Finns det någonting som man KAN göra?

Ja, till de heliga i Jesus Kristus, församlingsledarna och de olika församlingstjänarna i Filippi, skriver Paulus följande uppmuntrande och förmanande ord:

”Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. DÅ skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. För övrigt, bröder, allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. DÅ skall fridens Gud vara med er” (Fil 4:4-9 SFB).

MUSIK

Bibeltexten från Filipperbrevet, som jag läste tidigare, slutade ju med orden ”DÅ skall fridens Gud vara med er.” Hur går det till? Jo, vi ska tänka på det som är värdigt, rätt och rent och värt att älska - allt som kallas dygd och förtjänar beröm, för då finns det inget utrymme för andra tankar på sådant som försöker tränga sig på oss och störa vår själs frid.

För egen del återkommer jag ständigt -som mitt eget enda hopp- till Johannes första brev det 1:a kapitlet och den 7:e versen. Där står det så här: ” Om vi vandrar i ljuset, liksom Han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och JESU HANS SONS BLOD RENAR OSS FRÅN ALL SYND” (1 Joh 1:7). Johannes framhåller alltså där

Jesu blods värde som reningsmedel, och den ständiga reningen som är villkoret för att livsförbindelsen med Herren Jesus ska bevaras. Jesus ber ju själv, i Sin överste-prästerliga förbön (Joh 17:21-22), att vi ska vara ETT med Jesus och Gud, Fadern, och jag kan inte komma ifrån bilden av barnet i moderns liv, som har ett gemensamt blodomlopp och därför kan renas ständigt – utan uppehåll.

Naturligtvis ’haltar’ alla sådana bilder och jämförelser, men för mina tankar behövs det ibland sådana enkla och rena bilder som kan befria mig från tvivel på hur ständig rening kan fungera.

Aposteln Paulus förmanar också sin andlige son Timoteus med orden: ”Var ett föredöme för de troende i ord och gärning, i kärlek, trohet och renhet” (1 Tim 4:12).

MUSIK

Vår strävan efter renhet i tanke, ord och handling handlar egentligen inte om vad vi i egen kraft eller förmåga kan klara av eller inte. Nej, det handlar om ATT VANDRA I LJUSET och HA GEMENSKAP med Jesus i den Helige Ande. DÅ renaR Hans blod oss kontinuerligt -utan avbrott- genom sin gudomliga kraft.

Johannes fortsätter i sitt 1:a brev och det 2:a kapitlet, vers 1-6:

”Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men OM någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.

”Vi vet”, skriver Johannes, ”att vi har lärt känna Honom, när vi håller fast vid Hans bud. Den som säger: ”Jag känner Honom” och inte håller fast vid Hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom.

Men hos den som håller fast vid Hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. SÅ VET VI ATT VI ÄR I HONOM. Den som säger sig förbli i Honom är skyldig att själv leva så som Han levde” (1 Joh 2:1-6 SFB).

Johannes fortsätter i vers 12:

”Jag skriver till er, barn: era synder ÄR förlåtna för Hans namns skull” (1 Joh 2:12).

Och han fortsätter i vers 15, 16 och 17:

”Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet.”

MUSIK

Det står i GT om Hanok att ’han vandrade i umgängelse med Gud’ i 365 år. ’Sedan såg man honom inte mer, ty Gud tog honom bort’ (1 Mos 5:24 – 1917).

Om Noa som blev 950 år gammal står det: ’att han var en rättfärdig man och ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud vandrade Noa” (1 Mos 6:9 – 1917).

Att vandra i umgängelse med Gud betyder väl, om jag förstår det rätt, att man umgås med Gud. Att en människa kan umgås med Gud är inte lätt att förstå om man inte talar om Andens kraft och hjälp i böneumgängelse med Gud. Men det är så mycket jag inte förstår.

Att umgås med Gud rent fysiskt det är väl ’naturtillståndet’ så att säga. Som det en gång var för de första människorna i Edens lustgård, när Gud talade till dem och det står att ”de hörde Herren Gud vandra i lustgården, när dagen började svalkas…”

(1 Mos 3:8 – 1917). Noa fick ju exakta besked av Gud hur han skulle bygga arken, och om jag inte minns fel så säger kunniga skeppsbyggare att det är precis de bästa måttförhållandena som man kan ha när man ska bygga en båt.

Noa var ingen båtbyggare. Åtminstone står det inget om det, men Gud sa till honom: ”Gör dig en ark av goferträ…osv. Noas kompetens låg på ett helt annat område än båtbyggarens. ”Han gjorde i allt som Gud hade befallt honom” står det (1 Mos 6:22) och då blev allt som det skulle.

Käre vän! Låt oss också följa Guds befallningar. Då blir allt rätt och bra. Amen.

MUSIK