En stilla stund

”Om jag gav bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men inte hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn” (1 Kor 13:3 – 1917)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Den här stunden är för dig som vill lyssna och minnas, men också se framåt med hoppet om att hjärtats längtan ska bli stillad. Jag vill också så gärna att friden från evighetens ljusa värld når ditt inre med kärlek, barmhärtighet och glädje, genom tron på Jesus Kristus, Guds Son. Men innan jag går vidare ska jag be om hjälp och vägledning genom den Helige Ande.

”Gode Gud! Jag kommer inför dig med en bön om vägledning i ditt ord, till hjälp och välsignelse för någon lyssnare som nu riktar sitt andliga öra till Dig, du som ensam känner allas våra frågor, bekymmer och problem. Tack för att du har tålamod med oss och låter oss komma till dig varenda dag. Amen.”

Jag tänker tala lite om kärlek. Inte den kärlek som du kanske tänker på, i en varm relation mellan man och kvinna… Inte heller kommer det att handla om Guds kärlek.
Nej, jag hade tänkt att tala om kärlekens betydelse, så som den gamla bibelboken uttrycker det i Första Korintierbrevets kapitel 13.
Jag läser först ur den äldre bibelöversättningen från 1917, för dig som känner till den ordalydelsen bättre… och sedan läser jag samma text från den Levande Bibeln, som i den utformning jag har just nu heter ”En levande bok”. Den är skriven på en mer modern svenska, som kanske är lite lättare att förstå.

MUSIK

Alltså, först 1917 års översättning. Där står det så här:
”Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal. Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap och om jag hade all tro så att jag kunde förflytta berg, men inte hade kärlek, så vore jag intet. Om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn.”

Så till den enklare, mer lättförståeliga översättningen:

”Om jag kan tala alla språk, både i himlen och på jorden, men inte har kärlek till andra människor, så dör allt jag säger samtidigt med ekot av min röst. Om jag kan profetera och känner till alla Guds hemligheter och allt som skall hända i framtiden, men inte älskar mina medmänniskor, vad kan jag då göra för nytta med all min kunskap? Om jag har trons gåva, så att jag kan flytta på berg bara genom att säga ett ord, vad är det som säger att den gåvan blir använd rätt om jag inte har kärlek till andra? Om jag ger allt jag äger till fattiga människor, och är villig att dö i min tjänst, men inte älskar dem jag är kallad att tjäna, så kommer mitt arbete inte att ha något som helst värde.”

MUSIK

De här texterna som jag läst om kärlekens oerhörda betydelse, har talat till mig på ett särskilt sätt under den senaste tiden, och jag tänker då på våra insatser av olika slag för att försöka hjälpa till att lindra nöd och elände så långt vi förmår.

Egentligen skulle jag vilja säga att jag beundrar dig som ställer upp för att hjälpa din nästa, så fort det blir en hjärtesak för dig. Antingen det gäller människor som svälter i Etiopien, jordbävningsoffer i Armenien eller Rumäniens land och folk… med barnen i centrum på ett särskilt sätt. Alla ställer du upp för och försöker göra det du kan.
Det finns de som menar att vi svenskar bara vill lätta vårt samvete och liksom betalar oss ut ur vår vånda och svåra situation…
Kanske gäller det för några få, men jag tror faktiskt inte att det är på det sättet för fler-talet. Givetvis bidrar vi var och en till insamlingar av pengar, kläder, glasögon, medi-ciner, rullstolar och allt annat som kan behövas… men jag tror uppriktigt sagt att väldigt många faktiskt har ’hjärtat på rätta stället’ som man ibland säger om givmilda människor.

Min innersta mening och absoluta övertygelse är också att så länge du och jag och vårt svenska folk lägger oss vinn om att hjälpa andra människor och bistår dem i deras nöd och elände, så länge kommer Gud i himlen att på ett alldeles särskilt sätt välsigna och bevara Sveriges land. Han har gjort det tidigare och om det fortsätter, så tror jag inte att det beror på att Gud låter sig bevekas på något sätt av din och min godhet eller offervilja, utan av den anledningen att här gäller det en universell lag som säger att ’som man sår så får man skörda’.
Om vi sår ut hjälp och barmhärtighet över vår nästa, han eller hon må finnas i något avlägset land på andra sidan jorden eller bo som din närmaste granne… så kommer du att få frid, hjälp och välsignelse tillbaka. Och inte bara i det mått som du sådde ut, utan i samma utsträckning och med samma säkerhet som att det växer upp fler potatisar än du sätter ner i jorden – om du sysslar med sådant.
Och barmärtigheten har företräde framför Guds tron – glöm aldrig det (Jak 2: 13).

MUSIK

Var kommer kärleken in då, som jag talade om i början. Jo, kärleken visar sig på sitt allra finaste sätt genom att ge. Och det står ju om Gud, att Han älskade världen så mycket att HAN GAV oss sin ende Son, Jesus Kristus, för att alla som tror på Honom inte ska gå under utan ha ett evigt liv. Någon har sagt att ’den kärlek som inte ger är en imitation’. Alltså innebär all äkta kärlek att ge… inte begära för egen del, utan ge i första hand. Och bibeln talar ju klart om kärlekens betydelse när man ger – eller hur?

”…om jag gav bort allt jag äger men inte älskar dem jag vill hjälpa, så är mina gåvor mig till intet gagn.”

Observerar du vad det står? Det står INTE att jag inte kan ge bort det jag äger så att det ändå blir till nytta för den som får det jag ger bort… nej det står att utan kärlek är det MIG TILL INTET GAGN. Om jag förstår texten rätt så betyder det att först när kär-leken är ’med i spelet’ så är himmelens välsignelser inkopplade, så att det blir DIG till gagn, när DU ger bort någonting för att hjälpa din nästa.

MUSIK

Jaha, allt det där låter ju fint och bra på alla sätt, tycker du kanske, men hur ska det gå till då att älska sina medmänniskor som man kanske aldrig ser, och ännu mindre ens vet vilka de är – långt borta i främmande länder?
Ja, egentligen undrar jag också ibland hur man ska kunna uppfylla bibelns krav på kärlek till nästan, i de fall där det gäller hjälpinsatser till folk och länder som ligger långt, långt bort från oss och från vår vardagliga och fysiska närhet…
Vi får aldrig glömma att det finns en central himmelsk sambands- och minnesbank som håller reda på allt det där som vi inte själva klarar av. Och där inför Guds allseende ögon försvinner inga uppgifter eller anteckningar om varken det ena eller det andra som är gjort i kärlek mot dina medmänniskor.

Vad är det för skillnad på medlidande, barmhärtighet och kärlek? Jo, jag tror att om man tänker på vad Jesus förklarade och sa, när han framställde liknelsen om den barmhärtige samariten, som fann den halvdöde mannen på vägen till Jeriko, så tar han sig ändå an honom trots att han var av en annan ras och släkt än hans egen.
Vem visade den döende mannen barmhärtighet, frågade Jesus. Var det prästen och leviten som bara gick förbi och lät den slagne och sargade mannen ligga kvar blö-dande… eller vem var det? Jo, det vara samariten som hjälpte och tog sig an honom, sa Jesus. Vi får inte glömma att samarierna var hatade av sina medmänniskor och man ville inte ens betrakta dem som riktiga judar. Men barmhärtigheten sträckte sig över alla gränser av nationell stolthet och indignation över ett felaktigt bemötande.

MUSIK

”Gå ni och gör likadant!” sa Jesus.
Jag vet inte om samariern älskade den slagne juden – alltså mannen som behövde hjälp. Jesus sa ingenting om det. Jesus sa bara att mannen var hans nästa och därför skulle han, som hade möjlighet, visa den barmhärtighet han kunde.
Jag nämnde förut om Guds välsignelser som jag tror följer den som hjälper sin nästa och visar barmhärtighet mot den som lider nöd. Bibeltexten jämför också ibland orden ’kärlek’ och ’barmhärtighet’ så att det verkar vara samma uttryck eller ha samma mening och innebörd.
Det finns många som klagar över att Sverige skänker så många miljoner av vårt välstånd till u-landshjälp och liknande insatser. Och man menar då att vi inte alls har råd med sådant i en tid när vi behöver varje krona för att klara oss själva.
Men det tror jag är fel och precis tvärtom!
När vi har det som sämst och besvärligast i gamla Sverige, då ska vi passa på att ösa ut hjälp åt andra länder och folk som behöver vår barmhärtighet.
Varför det då?
Jo, av den enkla anledningen att vi då handlar precis enligt Guds universella lag om sådd och skörd. Gud i himlen kommer nämligen då att se till att vårt land blir välsig-nat på ett sätt som vi inte förtjänar, men som ändå - därför att Gud har ordnat det så vist - kommer oss tillgodo. Det finns absolut ingen säkrare investering som ger en sådan garanterad avkastning åt ett land och folk. Prova själv personligen så ska du få se att det fungerar. Och att det fungerar det går Gud i himlen själv i borgen för.
Dagens minnesord: ”Det är saligare att giva än att taga” (Apg 20:35 – 1917)

MUSIK