En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. I början av sin bergspredikan talade Jesus till sina lärjungar och sa bland annat: ”Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud” (Matt 5:8 – SFB).

De renhjärtade skall se Gud därför att han har renat dem och de försöker inte tjäna både Gud och världen samtidigt. De är nämligen uppriktiga och deras hjärta är inte delat. De är lyckliga för de känner en samhörighet med Gud -sin Far- i en fullständig förtröstan på att han vet allt och har all makt i sin hand, i liv och död. Men innan jag går vidare ska jag be om Guds vägledning och hjälp.

”Gode Gud! Jag tackar Dig för att Du bryr Dig om oss människor och låter oss få tid hos Dig. Jag ber Dig, Herre, om vägledning i bibelordet och hjälp att förmedla evan-geliet på rätt sätt, så att det med den Helige Andes kraft kan få ingång i någon lyss-nares hjärta och bli till välsignelse. Amen.”

”Saliga är de renhjärtade” sa Jesus. De vet också att de är Guds barn, därför att Skriften säger det. De har nämligen tagit emot Jesus Kristus i sitt hjärtas innersta genom att tro på honom, och om dem står det därför så här:
”Men åt alla som tog emot Honom gav Han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på Hans namn” (Joh 1:12 – SFB).

 Ett parallellt bibelställe, är det här: ”Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren” (Hebr 12:14 – SFB).

MUSIK

Helgelse, eller heliggörelse är en fortgående process i närmandet till Gud, som när Han kallade profeten Jesaja (Jes 6:5-7 – SFB).

Det är ju märkligt att tänka sig för en vanlig syndig människa att hon skulle kunna bli helig, som Gud är helig, men det står skrivet att vi ska vara heliga som Gud är helig (1 Pet 1:13-16; 3 Mos 11:44 – SFB).

Helgelsen blir ju till, inte som någon yttre likhet med Kristus, utan som en trons inre livsgemenskap och helgelsen är för oss i dag ett Guds verk i Jesus Kristus, för att vi ska kunna brukas som redskap i Hans rättfärdighets tjänst. (Ef 5:30; Rom 6:19-23).

Helgelsen, och den Guds frid som då fyller hjärtat, yttrar sig alltså i tjänst för nästan - inte bara i församlingen utan mot alla människor (Rom 12:8 – SFB). Jesus är vårt föredöme!

Helgelsen är visserligen ett Guds verk men den går därför inte automatiskt, utan sker genom Guds förmaningsord (Hebr 12:5-6 – SFB) och är beroende på hur vi följer Guds manande ord att ‘med fruktan och bävan arbeta på vår frälsning’ (Fil 2:12).

Målet är att vi ska vara ostraffliga och fullkomliga vid Jesu Kristi tillkommelse
(1 Tess 5:23, 3:13; 1 Kor 1:8-9; SFB).

Eftersom ordet frälsning på grekiska betyder både ’återställa’ och ’bevara’ så blir Paulus ord om att ’arbeta på vår frälsning’ mer begripligt. Vår döda ande ’återställs’ alltså först till det liv den en gång hade -före syndafallet- och sedan får vi i den inre helgelsen ’bevara’ vår tro och växa till.

MUSIK

Jag sa förut att Jesus är vårt föredöme eftersom hela Hans liv gick ut på att tjäna.
Jesus var alltid på väg till människorna... Den barmhärtige samariten i Jesu liknelse är ett sådant exempel. ”GÅ DU OCH GÖR SOM HAN” sa Jesus till den laglärde som undrade vem som var hans nästa. (Luk 10:25-37 – SFB).

Att på olika sätt förkunna och sprida evangeliet med Guds kraft och de välsignelser som är kopplade till det, är ett annat exempel.

Aposteln Paulus talar, i sitt brev till församlingen i Tessalonika, om ett liv i helgelse och vad det innebär.
Han skriver: ”Kära bröder, låt mig tillägga detta: Ni vet redan hur man lever till Guds ära i det dagliga livet, för ni känner till de bud vi gav er från Herren Jesus. Nu ber vi er, ja, vi vädjar till er i Herrens Jesu namn, att ni ska leva mer och mer efter detta ideal. Gud vill nämligen att ni ska vara heliga och rena och att ni ska hålla er borta från all sexuell synd. Var och en av er ska leva tillsammans med sin hustru och respektera och ära henne, och inte leva i begär och lidelser, som de människor gör som inte känner Gud och Hans vägar. Det är också Guds vilja att ni aldrig bedrar någon på detta område genom att ta en annan mans hustru, för Herren straffar sådana handlingar, vilket vi också tidigare klart och tydligt har låtit er få veta. Gud har ju inte kallat oss till ett liv fyllt av begär och smutsiga tankar, utan till att vara heliga och rena. Om någon vägrar att leva enligt dessa regler, så är han inte olydig mot människors bud, utan mot Gud som ger er sin helige Ande.” (1 Tess 4:1-8 – LB).

MUSIK

Att vi får vara Guds barn är ju fantastiskt. Du vet ju hur det är med barn. När de kommer hem så knackar de ju inte först på dörren och väntar artigt på att någon ska komma och öppna. Nej, de öppnar bara dörren, går in och säger högt så att alla ska höra: ”Hallå! Nu är jag hemma!”

Tänk när den dagen kommer. När du lägger din hand på pärleporten. Den öppnar sig och du säger till dem som möter dig där på andra sidan: ”Hallå! Nu är jag hemma!”

Att vara barn är ingen förutsättning för att komma in i himmelriket. Det kan man göra oavsett vilken ålder man än har. Men Jesus sa att den som vill komma in måste omvända sig och bli ödmjuk - som ett barn. Så om du uppfyller det villkoret är det inga hinder för dig. Det handlar alltså inte om att vara barnslig, utan att vara full av tro och förtröstan på Gud, och den som Han har sänt till vår hjälp, Jesus Kristus.

Så här står det: ”I samma stund trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: ‘Vilken är den störste i himmelriket?’ Då kallade han fram ett barn och ställde det mitt ibland dem och sa: ‘Sannerligen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, skall ni inte komma in i himmelriket. Den som nu så ödmjukar sig, att han blir såsom detta barn, han är den störste i himmelriket.’”(Matt 18:1-4 – 1917).

Att vara stor i himmelriket innebär att vara liten och ödmjuk. Lärjungarnas frågor om vem som var störst... och om de främsta platserna i himmelriket, visade tydligt att de fullständigt hade glömt bort hur man -till att börja med- kommer in i himmelriket. Självgodhet och viljan att framhäva sina dygder är ett fariséiskt drag, där ödmjukhet-en sitter trångt. Tyvärr började det här att smyga sig in - också bland lärjungarna. Det var alltså dags för Jesus att ta itu med deras själviska tankar, rivalitet och högmod.

MUSIK

Vägen till att bli stor i den här världen innebär ofta att trampa på andra - eller ändå värre - ‘att gå över lik.’ Den väg som evangeliet anvisar för att bli ‘störst’ är den rakt motsatta - nämligen att bli den minste - i en ödmjuk och barnslig förtröstan på Gud och på Hans Nåd, och undergivenhet i bemärkelsen att tjäna andra. Man ska också visa omsorg om änkan och den faderlöse, bistå sin nästa när han eller hon har det svårt, vara barmhärtig och förlåtande mot den som gör fel, dela sitt bröd med den fattige och för övrigt göra vad som står i ens makt för att ge hjälp åt den behövande.

Att barnen ska växa upp är ju en naturlig gång i livet, men att den vuxne ska bli som ett barn, det är en hemlighet i Guds rike.

”Den som sitter under den Högstes beskärm och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger: I Herren har jag min tillflykt och min borg, min Gud, på vilken jag förtröstar” (Ps 91:1-2 – 1917).

Det Jesus säger är faktiskt inget tomt prat som lämpar sig för barnkammaren.
Till en av sina lärjungar sade Han:
”Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få er i sitt våld för att kunna sålla er såsom vete; men jag har bett för dig, att din tro inte må bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder” (Luk 22:31-32 – 1917). Djävulen hade begärt att få fresta Simon Petrus, för att om möjligt få honom på fall - som det skedde med Judas. Du minns kanske vad som hände den natt Jesus blev gripen. Petrus var med och förnekade Jesus tre gånger. När han förstod vad han hade gjort, gick han ut och grät bittert. Han ångrade då sin självgodhet, ödmjukade och omvände sig, och blev upp-rättad igen av Jesus själv när Han hade uppstått ifrån de döda.

MUSIK

Det som är särskilt viktigt att lägga märke till i det här sammanhanget, är att Jesus inte bad för Simon Petrus att han INTE skulle falla - utan att hans tro inte skulle bli om intet. Det finns alltå något som är värre än att falla, och det är att förlora tron.

”Vi är barn till en kung, vi är barn till en kung, fast liten och ringa är jag barn till en kung...” står det i en gammal sång som man sjöng en gång i söndagsskolan. Och om det alltid får vara vår förtröstan, tillit och övertygelse, så är allt annat oväsentligt.

Innan Jesus gick bort sa han till sina lärjungar: ”Jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern.” /…/ ”Se, den tid kommer, ja, den har redan kommit, då ni skall skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, ty Fadern är med mig. Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen” (Joh 16:28; 32-33 – SFB).

Det är därför vi ska förtrösta på Jesus. Han har gått före, till och med i dödsskuggans dal. Därför vet han hur det är där, och kan trösta oss. Han är all trösts Gud, bara vi låter Honom ta hand om oss i allt.

Dagens minnesord: ”Han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull” (Ps 23:3)

MUSIK