En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Häromdagen hörde jag ett samtal om bibeln och man frågade bland annat om allt som stod i den är sant och verkligen är Guds Ord. Enligt min uppfattning lades det fram många vältaliga, om än inte så alldeles väl genomtänkta meningar, som konfronterades mot varandra. För den intresserade men okunnige lyssnaren blev resultatet av det hela ungefär som på Jesu tid, när de skriftlärda ivrigt rannsakade lagen och profeterna och diskuterade utan och innan hur man skulle förhålla sig. Dels till hur de olika Skrifterna skulle tydas och dels till det system av regler och påbud som fariséerna och de äldste lagt till. I sitt skrymteri gjorde man det oviktiga viktigt, till exempel att tvätta sina händer innan man skulle äta - och annat liknande.
Man gav sitt rätta tionde av kummin och mynta men, som Jesus sa, underlät man det som är viktigast i lagen, nämligen rätten, barmhärtigheten och troheten. Men innan jag går vidare ska jag be om Guds Andes vägledning och hjälp så allt blir rätt.

”Gode Gud! Jag tackar Dig för att jag alltid får komma till Dig med mina behov av vägledning i bibelordet och hjälp med att förmedla frälsningsbudskapet på rätt sätt, så att ordet med den Helige Andes kraft och välsignelse får ingång i någon lyssnares hjärta i dag. Tack, Herre, för att Du lyssnar på min bön och besvarar den. Amen.”

MUSIK

Om inte alla är överens om vem som skrev Bibeln och om alla detaljer i de olika bibeldelarna, så kan man väl ändå vara överens dels om att det finns skiljaktiga uppfattningar (och kommer att finnas det, så länge det finns två människor på jorden) och dels om att det viktigaste som Bibeln har att säga oss är hur förhållandet mellan Gud och människosläktet var, är, och kan förändras.

Det viktigaste är inte heller den exakta ordalydelsen utan själva innebörden av det som Gud, vår Skapare, vill uppenbara för oss. Att alla har syndat; Att på synd följer död - men att alla kan bli räddade till evigt liv genom tron på och bekännelsen av Jesus Kristus, Guds Son, som sin personlige Herre och Frälsare.

Vad handlar alltså bibelns två delar om ? Det Gamla och det Nya Testamentet - eller det Första och det Andra Testamentet som någon sa. Jo, de handlar om hur männi-skosläktet ska kunna räddas och alla människor få ett evigt liv.

Det Gamla Testamentet beskriver Guds skapelse, människosläktets utveckling, judarnas historia och det Gamla Förbundet mellan Gud och människorna. Genom Mose lag -given av Gud- gavs ju möjligheten för den som kunde hålla lagen i allt, att få ett evigt liv, vilket alltifrån skapelsens morgon varit Guds avsikt. Hans första fräls-ningsplan byggde alltså på människans egen vilja och förmåga att hålla lagen. Men eftersom synden i människan försvagade hennes förmåga, blev det en omöjlighet för henne att hålla lagen i allt. Lagen blev därför en förbannelse för människan eftersom enbart hennes vilja att följa Guds lag inte var tillräckligt. Bibeln uttrycker det så att människan -egentligen människans ande- var död genom synden. (Kol 2:13 – 1917).

MUSIK

Eftersom Guds frälsningsplan, enligt sin ursprungliga utformning i det Gamla Förbundet (se 3 Mos 18:5) omintetgjordes av människans synd, så gjorde Gud om alltsammans och började på nytt igen.

Det Nya Testamentet som beskriver det nya avtalet eller förbundet mellan Gud och människorna, skiljer sig därför totalt från det gamla. Det nya bygger på att Gud sände sin egen Son, Jesus Kristus ‘född av kvinna och ställd under lagen’ för att offra sitt liv på ett kors för hela mänsklighetens synd och med sitt eget blod köpa oss fria -åt Gud- från lagens förbannelse. Ingenting av lagen togs bort, utan alla lagens krav uppfylldes till punkt och pricka - men inte av människorna, som lagen var skriven för - utan av Jesus Kristus, Guds Son. (Rom 8:3-4 – 1917).

Genom det här nya förbundet kan alltså människans ande bli född på nytt, och hennes möjlighet att få ett evigt liv är inte längre beroende på hennes förmåga utan bara på hennes vilja att tro på den som Gud sänt till hennes räddning och bekänna Honom, Jesus Kristus, som sin Herre.

Jag tänker på Herren Guds uppmaning till profeten Jeremia - att gå ner till krukmaka-ren - för att bli undervisad där:
”Stå upp och gå ned till krukmakarens hus; där vill jag låta dig höra mina ord.” /…/
”Och när kärlet, som krukmakaren höll på att göra av leret, misslyckades i hans hand, begynte han omigen och gjorde därav ett annat kärl så, som han ville ha det gjort. /…/ Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, såsom denne kruk-makare gör? säger Herren. Jo, såsom leret är i krukmakarens hand, så är också ni i min hand, ni av Israels hus” (Jer 18:2,4,6 – 1917).

MUSIK

Jag har läst den där bibelversen många gånger och undrat vad det var som gjorde att krukmakaren misslyckades. Syftar Herren på sitt folks ovilja och/eller oförmåga att följa Hans lag, så att det är av den anledningen som kärlet så att säga ‘misslycka-des i hans hand’ - och han sedan började omigen - för syndens och deras hjärtans hårdhets skull? (Jer 18:12 – 1917).

Vad är då Guds avsikt med allt hans besvär med mänskligheten? Jo, det är att Han
-i evighet- vill ha gemenskap med sina barn, de som vill tro på Honom och som är skapade till hans avbild.
Jag vet inte om du har funderat närmare på orden i bibelns skapelseberättelse, där det står att ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade Han dem” (1 Mos 1:27 – 1917).

Såvitt framgår av bibeltexten fanns det ingen mänsklig varelse skapad tidigare, men tydligen hade Gud helt klart för sig hur en sådan skulle se ut. Ordet ‘avbild’ betyder alltså inte en avbildning av någonting som redan existerade, utan syftar på det ‘inre väsen’ som Gud ville ge människan - alltså en personlighet som hade likhet med Honom själv - för att han skulle kunna ha gemenskap med människorna.

MUSIK

Människorna skapades alltså av Gud för att de skulle bli lika Honom eftersom han ville ha en kontaktyta i dem - en kontaktyta med sig själv. Det betyder ju inte alls att vi skulle vara ‘gudar’ i något fullkomligt avseende - men ändå till viss del - så att vi till exempel kan uppleva Guds kärlek till oss, och låta den vara en stark och evig länk av gemenskap mellan oss och Gud.
Många andra aspekter av Guds väsen är naturligtvis omöjliga för en människa att förstå. Tyvärr så blir det här en stötesten för många, att de inte kan förstå Gud, och när de inte kan det, så rationaliserar de bort Gud och säger att han finns inte, bara för att deras förstånd inte kan omfatta Honom. Så förmörkat är människans sinne av synden.

Att vi människor inte kan förstå Gud, beror på att vi har ett begränsat förstånd. Och begränsat är det därför att vi aldrig kan veta om det finns något mer som man borde veta. Hur långt vi än kommer i fråga om mänsklig kunskap, så slutar den där vi inte vet vad vi inte vet - eller ens anar.

Vad gör vi då? Jo, vi reducerar betydelsen av det vi inte vet och säger oss att det vi redan vet är antingen allt som finns att veta, eller i vart fall tillräckligt för de beslut som vi ska fatta, och bryr oss inte om resten, oavsett vilken kunskap vi då reducerar bort och helt bortsett från vad den kunde ha tillfört av värde och verklig sanning.

Om vi alltså reducerar betydelsen av att Gud faktiskt existerar, till att vi ändå vet allt som är värt att veta, så hamnar vi i det läge där vi säger oss själva att vi klarar oss lika bra ändå, utan Gud och allt det där som vi ändå inte kan förstå. Då har vi ‘nått fram till’ en kultur utan Gud.

MUSIK

Det är exakt vad vår nuvarande sekulariserade samhällssyn också fastnat i. Männi-skorna tror då att de är fria att tänka som de vill, men i själva verket är de fångna i sin självupptagenhet och i sina felaktiga föreställningar, och har därför en felaktig uppfattning, exempelvis om livets mening. De fattar därför också felaktiga beslut i frågan om det andliga och eviga livet, vilket är absolut förödande för deras egen existens och framtid.

Men det här är ingen intellektuell brist, utan en ovilja att tro på Gud och på allt vad han står för. Gud har aldrig krävt av oss att vi ska förstå allting - men att vi ska tro och förtrösta på Honom. Att ta emot Kristus är att tro på Honom, och att tro på Honom är att ta emot Honom. (Joh 1:12 – 1917).

Den viktiga frågan som NU ställs till Dig personligen är:
Vill Du tro på Jesus, ta emot honom i Ditt hjärta och låta honom vara Herre i Ditt liv?
Svarar du ett uppriktigt och sanningsenligt JA, så sker det ett ögonblickligt maktskifte i ditt inre – och på ditt hjärtas tron har du då fått en ny Herre, som är med dig och först hjälper dig alla dagar under din livstid, och sedan är med dig när du går över gränsen till evigheten och en ljus framtid i Guds gemenskap. Gud välsigne Dig!

Dagens minnesord: ”Alla som jag älskar, dem tuktar och agar jag.
             Så gör nu bättring med all flit” (Upp 3:19 – 1917).

MUSIK