En stilla stund

Jer 50:34

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Bibeltexten som bildar bak-grund till den här stundens vidare vandring på den kristna trons väg, är hämtad från Jeremia, Guds profet, kapitel 50 och vers 34. Men innan jag går vidare ska jag be om Guds Andes hjälp och vägledning så att allt blir rätt förstått och framfört.

”Gode Gud! Jag kommer på nytt inför ditt ansikte och ber om din hjälp och vägled-ning genom den Helige Ande. Dels så att jag får den insikt i ordet som du vet att jag behöver i varje ögonblick, och dels så att jag kan förmedla det budskap vidare som du har bestämt ska nå fram till den lyssnare som, i en för mig oviss framtid, kommer att lyssna in din röst och ta till sig dina ord och din vägledning. Amen.”

Profetian om Babel, dit Guds egendomsfolk hade fördrivits, lyder: ”Så säger Herren Sebaot: Förtryckta är Israels barn och Juda barn med dem. Alla de som har fört dem i fångenskap håller dem fast och vägrar att släppa dem. Men DERAS ÅTERLÖSARE är stark, Herren Sebaot är hans namn. Han tar sig an deras sak, och skaffar ro åt jorden men oro åt Babels invånare” (Jer 50:34 – SFB). Guds egendomsfolk har och har alltid haft Herren Sebaot som sin återlösare och förespråkare, trots att folket inte alltid gjort sådant som Gud haft behag till. Paulus tar upp det här med folkets olydnad och orättfärdighet i sitt brev till romarna och skriver: ”Vad betyder det, om somliga inte trodde? Inte kan väl deras otro göra Guds trofasthet om intet? Nej, aldrig! Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare. Det står ju skrivet: För att du skall få rätt i dina ord och vinna, när man går till rätta med dig” (Rom 3:4 – Ps 51:6).

MUSIK

Herren Sebaot hade i sin utkorelse av sitt egendomsfolk också förpliktat sig att vara deras ledare och beskyddare, så länge de höll fast vid hans befallningar, lagar och förordningar. Men när de lämnade Honom och tillbad andra gudar -avgudar- då frestade de Herren Sebaots tålamod och fördragsamhet till den grad att han tidvis tvingades lämna dem i deras fienders våld. Men när de omvände sig och bad om förlåtelse, så ångrade Herren Sebaot sig och hjälpte dem på nytt och på nytt...

Israels historia är fylld av sådana synder och avsteg från Guds rättfärdighet, som ut-manat Gud att sprida ut dem bland hednafolken under årtusenden -nästan så att de utplånats som folk- intill dess att hedningarnas tider var fullbordade och folket började återsamlas i den nya staten Israel under Herren Sebaots banér och egen flagga. Gud har aldrig lämnat sitt folk, utan stått fast vid de löften han en gång gav Abraham om hur hans avkomma en dag skulle besitta landet, även om de i otrohet lämnat Honom.

Under alla dessa år då Israels folk varit skingrade bland hednafolken har Herren Gud hållit sin hand över dem så att de, trots alla fasor och förföljelser, behållit sin identitet. Herren Sebaot är fortfarande -i högsta grad- sitt folks Gud och kommer att, till punkt och pricka, fullfölja vartenda ord och löfte som han gett dem, oavsett vad som händer och hur de än angrips och förföljs av andra nationer och folk. GUD ÄR TROFAST !

MUSIK

Man kan undra vad det är som skiljer ut judarna från alla andra folk som blandats upp så mycket med andra att de till sist gått under och inte längre har en egen identitet? Paulus skriver om detta och frågar sig: ”Vilket företräde har då judarna, eller vilken nytta har de av omskärelsen?” Svaret är: ”Ett stort företräde på allt sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts åt dem” (Rom 3:1-2 – SFB). Jesus sa ju själv vid ett tillfälle att ”Frälsningen kommer från judarna” – men eftersom de inte aktade sig själva värdiga det eviga livet så fördes budskapet om frälsning vidare till hedningarna

intill jordens yttersta gräns (Joh 4:22; Apg 13:46-47 – SFB). Jesus sa också vid till-fället när han talade till den samaritiska kvinnan vid Jakobs brunn i Sykar: ”Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. Gud är Ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning” (Joh 4:23-24 – SFB).

Den messianska tiden, med Jesus, hade nu kommit, och det innebar en ny tillbedjan, inte till ett opersonligt gudaväsen, utan till en ’pappa’ som vill ha gemenskap med sina barn. I barnaskapets Ande kunde man därför nu också ropa: ”Abba! Fader!” - någonting som hade varit fullständigt otänkbart tidigare. När Guds Ande bor i våra hjärtan och uppenbarar Fadern för oss, så blir alltså vår tillbedjan lika personlig som när ett barn talar med sin far. ”Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha” sa Johannes.

En sådan innerlig tillit och närhet stryker Jesus under ytterligare när han i sin överste-prästerliga förbön beder och säger: ” Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss…” (Joh 17:21 – SFB).

MUSIK

Jag har ingen särskild insikt om hur den härlighet är beskaffad som är förvarad åt oss i evighetens värld, när vår stund på den här jorden är slut, men Jesus säger själv i sin översteprästerliga förbön så här: ”Och den härlighet som du (Gud) har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ETT, liksom vi är ETT: jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ETT. /…/ (Joh 17:22-23 – SFB). Den härlighet som Jesus hade innan världen blev till och som lärjungarna såg hos honom i form av ”nåd och sanning” är alltså den härlighet som de troende får del av, men också måste ta till sig och ikläda sig, om enheten mellan dem ska kunna bli en verklighet.

” Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd” skriver Johannes (Joh 1:14, 16 – SFB), och när vi -genom tron- får del av Jesus Kristus och Hans fullhet, får vi också del av ’gudomlig natur’ som Petrus skriver om så här i sitt andra brev: ”Ty ALLT som hör till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom, som har kallat oss genom SIN härlighet och ära. Genom dem har han gett oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att ni I KRAFT AV DEM SKALL FÅ DEL AV GUDOMLIG NATUR, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen” (2 Petr 1:3-4 – SFB). Om jag förstår det rätt så är det den här gudomliga naturen som ligger i beredskap åt oss, den dagen vi nått fram till det eviga livet i Guds himmel och får en härlighetskropp - helt utan alla jordiska begränsningar.

Till Guds församling i Korint skriver Paulus: ”Och vi ALLA som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, ANDEN” (2 Kor 3:18 – SFB).

MUSIK

Precis som du kanske bär på olika frågor inom dig, så har jag också många, många frågor inom mig, när det till exempel gäller dels hur jag på rätt sätt ska leva mitt liv här på jorden och dels hur det eviga livet i Guds himmel ska gestalta sig. Jag skulle exempelvis vilja veta om jag redan här och nu, kan ge Guds Ande en total frihet och kontroll över mitt liv, så att ’startsträckan’ inför evigheten blir så väl använd som möjligt. Jag tror nämligen att vårt jordeliv bara är en första delsträcka av det eviga livet – och att vi här på jorden lägger en ’andlig grund’ för den kommande tidsåldern.

Med ledning av bibelordet så tror jag mig förstå att glädjen och friden i Guds himmel kommer att vara absolut fullkomlig och utan varje brist, men jag undrar ändå vad Gud har planerat för oss i Hans rike och i Hans gemenskap. Är det förmätet av mig? Ja, det är det kanske, och om inte Guds Ande drar undan slöjan och uppenbarar något om vad framtiden kommer att bära i sitt sköte, så får jag givetvis nöja mig med de underbara Skriftorden: ”Vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar Honom” (1 Kor 2:9 – SFB).

Visst kan man fundera över både det ena och det andra när det gäller livets mening och innehåll, både på den här sidan och på den andra om livets gräns. Eftersom alla människor, enligt vår Bibel, är skapade av Gud till evighetsvarelser (Pred 3:11), så betyder det ju, om jag förstår det rätt, att det eviga livet INTE är någonting som börjar först när vår stund här på jorden är slut, utan det började den dag vi skapades i moderlivet, och OM det har något slut så känner i alla fall inte jag till det. Det ligger som allt annat förvarat i Guds händer.

MUSIK

Själv tror jag att livet här på jorden har den meningen att vi ska hjälpa varandra på alla sätt som är möjliga för oss, och det kommer en dag när våra samveten avkrävs en redovisning för hur vi använt de gåvor av tid och annat som Skaparen gett oss, även om det här livet bara är en sorts startsträcka inför den kommande evigheten. Evigheten är ju ett begrepp som man kan undra över betydelsen av. Är det frågan om en tid utan gräns -lite svårt för oss tidsfixerade människor att förstå- eller avser det eviga egentligen mer det som består i motsats till det som förgår?

Ja, oavsett hur vi kan fatta det eller inte, så ligger allt i Guds händer. Det är i alla fall ett som är säkert – och bestående.

Hur våra samveten på den dagen kommer att granskas det känner jag inte till, men det står att Fadern har överlåtit all dom på Sonen, som då ska avgöra om vi gjort gott eller ont under vår stund på jorden. Att domen har överlåtits på Sonen, Jesus Kristus, -som är vår förespråkare inför Fadern- tänder åtminstone i mitt inre, ett hoppets ljus om barmhärtighet och nåd när det gäller bedömningen av de synder och felsteg som en gång för alla sonades genom Jesu blodsoffer på Golgata kors. De goda gärning-ar som eventuellt skulle kunna räknas in på ’plus-sidan’ har i det här fallet -som jag ser det- ingen som helst betydelse, utan ALLT beror ’bara’ på Guds Nåd och på hur vi i tro eller otro har hanterat kunskapen om Jesus, Guds Son, under vårt liv. Obser-vera att jag INTE sagt att goda gärningar mot våra medmänniskor är fel, utan bara att de INTE på den dagen kommer att öppna porten till Guds himmel för någon av oss.

Om du undrar hur det ska gå för den som aldrig fått del av kunskapen om Jesus, så tror jag personligen att samvetets lag kommer att gälla. Men den saken kan vi med största förtroende överlåta på domaren själv. Amen.

MUSIK