En stilla stund

Men innan jag går vidare ska jag be om Guds hjälp och vägledning så allt blir rätt.

”Gode Gud! Jag kommer inför ditt ansikte och ber om hjälp och vägledning i bibel-ordet, dels så att jag själv får den insikt som jag behöver, och dels så att jag kan för-medla det på rätt sätt till den som lyssnar för att höra din röst. Amen.”

I det här brevet får församlingen i Tyatira både ros och ris. Johannes skriver:

”Så säger Guds Son, han som har ögon som eldslågor och fötter som skinande malm: Jag känner dina gärningar, din kärlek och din tro, ditt tjänande och din uthållighet, och jag vet att dina senaste gärningar är fler än dina första. Men det har jag emot dig att du låter kvinnan Isebel hållas, hon som säger sig vara profetissa och undervisar och förleder mina tjänare att bedriva otukt och äta kött från avgudaoffer. Jag har gett henne tid att omvända sig, men HON VILL INTE omvända sig från sin otukt” (Upp 2:18-21 – SFB).

MUSIK

Tydligen var Isebel en falsk profetissa som förledde Guds tjänare på olika sätt. I för-samlingen hade man inte gjort någonting åt det. Hon hade också fått tid att omvända sig men VILLE INTE göra det. Och det här var anledningen till Guds Sons reaktion.

Det inträngande budskapet visar att himlen är mycket välinformerad om vad som till-drar sig här på jorden - särskilt i Guds församlingar. Ingenting undgår honom som har ögon som eldslågor. Han rannsakar det fördolda i hjärtan och njurar.

Om du och jag tror att vi på något sätt kan komma undan Guds allseende ögon, så är det lika bra att vi glömmer det, först som sist. Jesus sa: ”Ingenting är dolt som inte skall bli uppenbarat, och ingenting är gömt som inte skall bli känt” (Luk 12:2 – SFB).

För människor kan vi hålla saker och ting gömda och hemliga – men inte för Gud. Han förstår våra tankar och känner till det vi tänker säga till och med innan ett ord är på vår tunga.

Psalmisten skriver: ”Herre, du utrannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. Om jag går eller ligger, utforskar du det, med alla mina vägar är du förtrogen. Innan ett ord är på min tunga, vet du, Herre, allt om det. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den” (Ps 139:1-6). Dessutom är Guds tankar så mycket högre än våra tankar som himlen är högre än jorden. (Jes 55:8).

MUSIK

Jag tror att det var Oral Roberts, den välkände förkunnaren, som en gång skrev i en bok: ” Lev så att du slipper skämmas för vad du gör!” En mycket bra uppmaning tycker jag, för visst betyder det en hel del när man vet att det finns en Gud i himlen som känner till allt om oss - våra synder, svagheter och vårt beteende, som vi kanske försöker göra vårt bästa för att hålla hemliga.

Men jag tror att vi i stället ska tacka Gud för att han bryr sig så mycket om oss, så han låter sin Ande vaka över oss och korrigerar vår livsväg när det behövs. Och för min egen del måste jag erkänna att det verkligen behövs, både nu och då. Är det inte det ena så är det det andra som behöver sättas under Guds granskning, för där kom-mer inte ens själens innersta undan.

Det enda som jag med barnslig förtröstan vågar luta mig emot i det sammanhanget är bibelorden i Johannes första brev och det första kapitlet som handlar om att ’Vandra i ljuset’. Han skriver: ” OM vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons blod, renar oss från all synd. OM vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. OM vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. OM vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss” (1 Joh 7-10 – SFB).

MUSIK

Visserligen vet jag att Gud som har skapat oss vet att vi är skapade av stoft, och att han därför har förbarmande med oss, men vi får inte stanna där.

Profeten Jesaja skriver: ”Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om era synder än är blodröda, så kan de bli snövita, och om de är röda såsom schar-lakan, så kan de bli vita såsom vit ull” (Jes 1:18 – 1917).

Jag har många gånger undrat över varför det står ”låt oss gå till rätta med varandra”

- som om Gud på något sätt var delaktig eller hade någonting att förebrå sig. Det är ju vi människor som har syndat och behöver Guds hjälp i ’rättegången’ har jag tyckt och trott. Men en gammal guds-man och välkänd ordets förkunnare, fick mig på andra tankar en dag när jag lyssnade till en av hans predikningar. Inte så att han försökte vända upp-och-ner på det hela, så att Gud också skulle vara ’skyldig’ på något sätt. Nej då, inte alls, men han betonade det faktum att vi människor -du och jag- aldrig själva kan förändra vår syndaskuld. Om inte Gud aktivt träder fram och deltar i processen genom den Helige Ande och genom den försoning som Jesus var i sig själv som Försonaren, så blir det inget förlåtelse-resultat, utan rättegången kom-mer på grund av den onda syndanaturen i våra liv att resultera i att du och jag blir dömda till evigt mörker och pina på domens dag inför Guds tron.

Men eftersom Gud nu HAR TRÄTT FRAM i sin rättfärdighets ljus, genom sin Son, Jesus Kristus, och vår tro på honom leder till rättfärdighet, så blir domen FRIKÄND! Någon fördömelse eller negativ dom blir det överhuvudtaget inte tal om, skriver Paulus. ”Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden” (Rom 8:1-4 – SFB).

MUSIK

Min käre vän som lyssnar nu. Du och jag kan anstränga oss tills vi blir blåa i ansiktet av att försöka att bli rättfärdiga i vår egen kraft, men vi kommer aldrig att lyckas efter-som syndanaturen finns i våra gener från våra anfäder Adam och Eva. Och den syndiga arvsmassan blir vi aldrig av med hur vi än står i och anstränger oss.

I det sammanhanget satt jag en dag i samtal om barndopet, och jag har alltid (inom parentes) undrat över den innersta meningen med att döpa små barn. Många tror att barn måste döpas för att få ett namn, men så är det ju inte. Att döpa små barn som inte har syndat och inte ens kan förstå vad vi vuxna talar om, står det såvitt jag vet ingenting om i vår bibel, urkunden för vår kristna tro. Att välsigna dem, som Jesus gjorde, ska vi göra. Men det är en annan sak.

Då hör jag invändningen att det är frågan om arvssynden från Adam och Eva som ’belastar’ oss alla – barnen också – och som vi måste få bort genom dopet.

Då vill jag fråga om vi tror på Jesus, Guds Son, barnens vän? Gör vi det så är följd-frågan vad Jesus gjorde på korset? Offrade inte Jesus sitt liv och dog för att sona mänsklighetens synd och för att försona mänskligheten med Gud? Om du fortfarande är med på att det jag säger är sant och rätt, så vill jag fråga: Glömde Gud, i den totala försoningen, bort det här med arvssynden som var mänsklighetens största problem? Det är inte likt Gud att glömma bort en sådan principiell fråga, som är frälsningens grundmotiv och en tanke i förkunnelsen om barnens ställning i Guds rike, där varje barn har en egen ängel som ALLTID ser Guds ansikte. (Matt 18:10). Var det inte just på grund av arvssynden som Jesus avlades av den Helige Ande i Marias liv - för att INTE bli befläckad av arvssynden när han föddes, utan kunna förlåta ALL SYND?

Om det jag har sagt är rätt, varför håller man då fortfarande på att döpa små barn?

MUSIK

” Herrens fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd” står det i Skriften (Ords 9:10 – 1917). När Paulus, efter sin omvändelse, predikade i Damaskus och i Jerusalem och bevisade att Jesus är Messias, beslöt judarna att röja honom ur vägen. Men han kom undan och man förde honom ner till Cesarea och sände honom sedan till Tarsus, hans födelsestad i Cilicien. ”Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judéen, Galiléen och Samarien” står det. ” Den blev uppbyggd och levde (’vandrade’ 1917) i Herrens fruktan och växte till genom den Helige Andes tröst och förmaning” (Apg 9:31 – SFB).

Frågan om församlingstillväxt kommer upp både nu och då i den kristna verksamhet-en, och i det sammanhanget frågar man sig förstås också vad som är vägledande för sådan församlingstillväxt. Här finns svaret eller åtminstone en del av det.

Man vandrade i Herrens fruktan med den Helige Andes tröst och förmaning.

Att frukta Herren betyder bland annat, som en absolut första prioritering, att hålla Honom helig och göra tjänst inför Honom vid de samlingar som vi kallar möten (med Herren Gud) och gudstjänster (alltså att tjäna Gud med lovprisning och tillbedjan) inför Hans ansikte. SEDAN kommer, som punkt 2, förkunnelsen av det kristna evan-geliet som är en ”Guds kraft till frälsning” (Rom 1:16 – SFB).

Om vi låter den prioriteringsordningen gälla också i fortsättningen så svarar Herren Gud -han som rannsakar hjärtan och njurar- för församlingstillväxten. Amen.

MUSIK