En stilla stund

Upp 4:1

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. I uppenbarelsebokens 4:e kapitel skriver Johannes att han fick se en dörr som stod öppen i himlen, och en röst sade: Kom hit upp, så skall jag visa dig vad som måste ske härefter” (Upp 4:1 - SFB).

Sedan får Johannes se Guds tron, Guds sju andar och ett glashav klart som kristall framför tronen. Men innan jag går vidare ska jag be om Guds hjälp och vägledning genom den Helige Ande, så att allt blir rätt tänkt och framfört.

”Gode Gud! Inför Dig kommer jag med en bön om hjälp och vägledning. Du vet att jag dels behöver all hjälp för att själv förstå ditt ord och dels för att jag ska kunna framföra ditt budskap på rätt sätt till den som vill lyssna. Herre, jag ber att din kraft ska leda evangeliets ord till hjälp, vägledning och omvändelse för någon. Amen.”

Det är mycket Johannes får se och vara med om under sitt ’besök’ i Guds himmel. Uppenbarelseboken är ju bibelns sista bok men om den också avslöjar det sista som ska ske i den här tidsåldern, av nåd, vet jag inte. Vi i västerlandet har ju en tidsupp-fattning som utgår från skapelsen och löper längs en tänkt tidslinje genom historien fram till ett slut eller en punkt där evigheten tar vid.

Österländsk tidsuppfattning är av ett annat slag och utgår mer från att tiden -som solen- ständigt går runt i samma bana, för att börja om igen när cirkeln är sluten. Möjligen förskjuter den sig i någon riktning så att en cylindrisk tidsform blir följden. Ett sådant synsätt innebär ju att olika tidpunkter på cirkeln kommer att ligga mycket närmare varandra än om man ser tiden som en oändligt utsträckt linje. Om det Bibeln talar om som ’Guds Tid’ har någon likhet med mänskligt sätt att tänka vet jag inte.

MUSIK

”Genast kom jag i Anden” skriver Johannes när rösten sa ”Kom hit upp.” Jag antar att det betyder en andlig tidsdimension i Guds himmel. Om det också betyder att han under Guds krafts inflytande tillfälligt fick en himmelsk härlighetskropp vet jag inte, men han får se och uppleva sådant som ”måste ske” i framtiden (eller ”skall ske” som det står i 1917 års bibelöversättning).

Om vi läser profeten Daniels bok så ser vi att Daniel också -i ett antal olika syner- fick se in i framtiden genom att ängeln Gabriel meddelade Daniel vad som var skrivet i ”sanningens bok” (Dan 10:21). I det 11:e och 12:e kapitlet får han sedan veta vad som ska ske ända fram till ’ändens tid’. Ängeln sa: ”Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då människor blev till, ända till den tiden.”

Någon frågade: ”Hur länge dröjer det innan änden kommer med dessa märkliga ting? Jag lyssnade till mannen som var klädd i linnekläder och som stod ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra och sin vänstra hand upp mot himlen och svor vid honom som lever för evigt att efter en tid och tider och en halv tid och när det heliga folkets makt är krossad, DÅ skall allt detta vara fullbordat” (Dan 12:1, 7)

MUSIK

När Johannes kom -i andlig hänryckning på Herrens dag- och hörde rösten som sa: ”Kom hit upp” så fick han se Guds tron i himlen. Profeten Hesekiel fick också se något som liknar det som Johannes beskriver.

Hesekiel ser ovanför himlavalvet -över väsendenas huvuden- något som liknade en tron gjord av safirsten. ”På det som liknade en tron satt en gestalt som såg ut som en människa. Och jag såg något som liknade glänsande malm, omgivet runt omkring av något som liknade eld, från det som tycktes vara hans höfter och ända upp” skriver Hesekiel och fortsätter:

”Och neråt, från det som såg ut att vara hans höfter, såg jag något som såg ut som eld omgiven av ett sken. Skenet syntes runt omkring som bågen i skyn en regnig dag. Detta var den syn som liknade Herrens härlighet. När jag såg den föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade” (Hes 1:26-28 – SFB).

Den syn som Hesekiel beskriver såg han omkring 600 år f. Kr. medan Johannes var förvisad till ön Patmos omkring år 100 e.Kr. när han i Uppenbarelseboken skriver ner det han får se. Det är alltså omkring 700 år mellan de här båda uppenbarelserna som har nästan exakt samma innehåll. Det enda vi kan vara helt säkra på är att vår Gud har en exakt tidräkning för allt som ska hända, även om vi människor kanske inte har en sådan insyn i den, så att tiderna för hans handlande stämmer med våra kalendrar.

Men om Gud vill öppna en dörr och låta oss se in i himlen, så ger han sina änglar befallning om att uppenbara för oss vad som skall ske, på ett sätt som vi klart och tydligt förstår, även om vår hjärna inte kan ta in ens en bråkdel av allt. Jag tror per-sonligen att det vi behöver veta får vi också reda på - om och när det behövs.

MUSIK

Visst finns det frågor som vi människor går och funderar på när det gäller den kristna tron - särskilt när det gäller om vår egen tro håller måttet. Men Jesus har redan gjort allt som behövde göras för att försona oss med Gud. Därför kan vi slappna av och glömma alla våra egna - både goda gärningar och felsteg.

Profeten Amos skriver: ” Herren, Herren gör ingenting utan att ha uppenbarat sin hemlighet för sina tjänare profeterna” (Amos 3:7 – SFB).

Om vi ändå inte är bevandrade i frågor som rör framtiden, måste väl bero på att vi antingen inte studerar Guds ord i den Helige Andes ljus, så att vi ser och förstår tidstecknen - och sambanden mellan dem, eller att vi inte har ett öra som är öppet mot himlen när vi ’låter Gud i allt få veta våra önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse’ inför hans ansikte. (Fil 4:6).

Det låter väldigt högtidligt det där, och det är det också, men jag tror att Gud vill möta oss precis där vi befinner oss på trons väg, bara vi först och främst betänker att Gud är helig. I hans närvaro måste vi ha respekt för hans helighet och hans härlighet, men om vi låter ’Herrens fruktan vara vishetens begynnelse…’ och prioriterar den i våra hjärtan (Ords 9:10 – 1917), så tror jag att allt det andra i evangeliet faller på rätt plats av sig själv eftersom Guds Ande då styr bibelordet som är våra fötters lykta och ett ljus på vår stig. (Ps 119:105 – SFB).

En av anledningarna till att vi ibland inte tycker oss nå fram till Guds tron i himlen med våra böner, är kanske att vi har placerat Guds helighet vid sidan om förkunnel-sen av evangeliet, vilket jag tror är fel. Vi måste först och främst hålla fast vid Guds helighet när vi kommer inför Honom. Då är vi på rätt spår när det gäller resten.

MUSIK

O, vad jag önskar av hela mitt hjärta att du och jag finge uppleva en öppen dörr till Guds himmel, redan nu och här på jorden. Inte för att stilla vår nyfikenhet utan för att få uppleva den närvaro av Guds helighet och härlighet som fyller själen med en out-säglig glädje, tröst och harmoni. Jag tror inte att det går att beskriva med ord efter-som det övergår allt mänskligt förstånd.

Till Guds församling i Korint skriver Paulus:

”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud” (2 Kor 1:3-4 – SFB).

Vad är tröst för någonting? Ja, jag vet inte om det finns någon särskilt bra beskrivning men det första som kommer upp i mina tankar är att delad sorg är halv sorg – men delad glädje är dubbel glädje.

När det gäller Guds tröst så betyder den mer än den mänskliga tröst som vi tänker på. Förutom att den Helige Ande, Hjälparen, står vid sidan av den som behöver hjälp, stöd och styrka, så ger Guds tröst den som förlitar sig på honom en skicklighet och förmåga att i sin tur trösta andra och vara dem till hjälp.

Många människor i vår tid är pressade och stressade på olika sätt. Tröst kan då vara att någon är medkännande i prövningen och visar barmhärtighet, välvilja och med-mänsklighet, så att den drabbade får hjälp i sin pressade situation och kan andas ut, eller åtminstone får tid och styrka nog att reda ut sina bekymmer utan att duka under.

Tröst kan ibland vara en lyssnande medmänniska som den drabbade fritt får utgjuta sina bedrövelser för, eller har en skuldra för vederbörande att gråta ut vid.

MUSIK

För den som delar nöden är det också naturligt att dela trösten, även om man ibland tvingas inse att ’otack är världens lön’. Men genom vänlighet och barmhärtighet -trots otack- kan det samlas kol på den otacksammes huvud (Rom 12:20 – SFB) som om möjligt leder till en ändrad inställning i framtiden.

När Jesus talar om den barmhärtige samariten och vem som är vår ’nästa’ (Luk 10:30) så säger han ingenting om att mannen som blev misshandlad av rövare, visa-de någon tacksamhet eller inte för att han fick hjälp. Nej, Jesus sa bara till mannen som frågade vem som var hans nästa: ”Gå du och gör som han” – och hänvisade alltså till samariten, som visade barmhärtighet mot den slagne, oavsett vem han var och oavsett om han var tacksam eller inte.

Alla blir inte tacksamma för att de blir hjälpta eller helade från sjukdom – åtminstone visar de det inte. Jag tänker på de 10 spetälska som Jesus botade, men bara en kom tillbaka och tackade. Lukas skriver: ”Och när en av dem såg att han hade blivit botad, vände han tillbaka och prisade Gud med hög röst och föll ner för Jesu fötter och tackade honom. OCH HAN VAR SAMARIT. Jesus frågade honom: Blev inte alla tio rena? Var är de nio? Har verkligen ingen vänt tillbaka för att prisa Gud utom den här främlingen? Och han sade till honom:

’Stig upp och gå! Din tro har frälst dig” (Luk 17:15-19 – SFB).

Genom att samariten kom tillbaka och tackade blev han alltså både botad och frälst.

Vad går du och jag miste om för att vi inte håller Gud helig och prisar och tackar Honom - för Hans nåd, för frälsningen i Jesus Kristus och den Helige Ande för daglig hjälp? Vi måste -allesamman- lära oss att leva i tacksamhet inför Herren Gud. Amen.

MUSIK