En stilla stund

Ef 5:25

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. När aposteln Paulus skriver till de troende i Efesus så handlar det om det nya livet i Kristus och Paulus förmanar dem att se noga till hur de lever. Bland annat lyfter han fram den äktenskapliga rela-tionen där mannen är skyldig att älska sin hustru som sig själv. (Ef 5:25-28). Men innan jag går vidare ska jag be om Guds hjälp och vägledning så allt blir rätt.

”Gode Gud! Jag kommer inför ditt ansikte med en bön om vägledning i ditt ord, dels så att jag själv kan ta det till mig och dels så att du ger mig den hjälp som du vet att jag behöver för att på rätt sätt kunna förmedla det budskap som du vill ha framfört till den som lyssnar med ett öppet hjärta och sinne. Amen.”

Ibland uppstår det missförstånd när det gäller förhållandet mellan man och kvinna, till och med i äktenskap mellan kristna. En del män får för sig att deras hustru ska va så underdåning så att hon mer eller mindre ska va någon sorts slav i hemmet.

Något sådant har ALDRIG varit Guds mening.

Tvärtom skriver Paulus: ” Underordna er varandra i Kristi fruktan” (Ef 5:21 – SFB).

En sådan uppmaning betyder att vi ska samarbeta och hjälpa varandra så mycket vi kan, till vårt gemensamma bästa. Vi ska också ha Jesus som den tredje parten i äktenskapet för då blir det frid, balans och harmoni.

MUSIK

Predikaren -antagligen kung Salomo- skriver bland annat i sitt 4:e kapitel om förtryck, möda och ensamhet.

Om förtryck skriver han: ”Jag såg tårarna hos de förtryckta, och ingen tröstade dem. Från förtryckarnas hand utgick våld, och ingen tröstade dem” (Pred 4:1). Någon har sagt att det är en läkares uppgift att ’stundom bota’,

’ofta lindra’ men ALLTID trösta. Kanske är det också ditt och mitt kall i Guds efter-följd, att som medmänniska – åtminstone försöka lindra och framförallt att TRÖSTA.

Om möda står det: ”Jag såg att all möda och framgång i arbetet beror på den enes avund mot den andre. /…/ Bättre en handfull ro än båda händerna fulla med möda och ett jagande efter vind” (Pred 4:4, 6). Av erfarenhet vet vi att rikedom inte alls är detsamma som lycka, även om det givetvis kan underlätta levnadsomständigheterna i sig själv.

Om ensamhet skriver Predikaren till slut: ”Bättre två än en, ty de får god lön för sin strävan. Om de faller, kan den ene resa upp den andre. Men ve den ensamme! Om han faller, finns det inte någon som kan resa upp honom. Likaså, om två sover tillsammans håller de värmen, men hur skall den ensamme hålla sig varm? Där den ensamme blir övervunnen, kan två stå emot, och en tredubbelt tvinnad tråd brister inte så lätt” (Pred 4:9-12 – SFB).

MUSIK

ESS- B 343 / Sid 2(3)

”Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man” står det (Ef 5:24) – men en sådan underordning betyder inte en självutplånande underdånighet eller underkastelse där man förlorar sin självkänsla och självrespekt, utan sker av eget intresse -det vill säga frivilligt- på samma sätt som man kan rang-ordna eller arrangera någonting annat på ett praktiskt och ansvarsfullt sätt. Gud har såvitt jag förstår det, aldrig -i ett äktenskap- utkrävt samma ansvar av kvinnan som av mannen, utan det är Guds skapelseordning, alltså något som Gud har bestämt, för att mannen ska ge henne beskydd och omsorg (1 Kor 11:3) och för att kvinnan SKA SLIPPA att bära huvudansvaret för familjen, får hon lov att underordna sig den som har det större ansvaret.

På trons område - inför Gud - är däremot båda ansvariga, var för sig, och Gud intar första platsen för dem bägge. Det är därför som Paulus skriver: ”Ni hustrur, underord-na er era män, så som ni underordnar er Herren” (Ef 5:22 – SFB). Du och jag kan alltså ALDRIG överlåta ansvaret för vår kristna tro på någon annan, utan tron är ALLTID personlig – alltså ett personligt förhållande mellan Gud och dig själv, med Jesus, Guds Son, som mellanman och din personlige Frälsare.

Jag vet att Gud är barmhärtig, men jag tror INTE att otro från någons sida kommer att ursäktas inför Guds tron, på domens dag, med förklaringen att din partner inte heller trodde. Kanske begärde han eller hon att du skulle avstå från din tro och kanske till och med gjorde livet besvärligt för dig på olika sätt, men eftersom tron kommer från Gud och är en hjärtats inre övertygelse och överlåtelse, så får vi överlämna saken åt Honom som prövar hjärtan.

MUSIK

Kung David ber i sin bön till Gud och säger: ”Du prövar mitt hjärta, du utforskar det om natten” (Ps 17:3), och hos profeten Jeremia kan vi läsa följande Herrens ord: ”Jag, Herren, utforskar hjärtat och prövar njurarna för att ge åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt” (Jer 17:10 – SFB). Gud ser alltså till hjärtat och vill ”att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan” som Paulus skriver till de troende i Efesus (Ef 3:17 – SFB).

”Bli Guds efterföljare, ni som är hans älskade barn” skriver Paulus i början av det 5:e kapitlet i Efesierbrevet (Ef 5:1) och vidare

”Underordna er varandra i Kristi fruktan” (Ef 5:21 – SFB).

Här i världen anses det ju vara något stort att kunna härska över andra människor. Alltså underordnar man sig bara om man måste – alltså om man blir tvingad eller hotas av något straff om man inte rättar sig efter den som makten haver. Men i Guds församling är det inte så. Där får det inte finnas någon stolthet, maktutövning eller något högmod på grund av egen förmåga eller egen rättfärdighet, som upphöjer den egna personen i någon sorts kamp för att nå den främsta platsen. Jesus Kristus är församlingens huvud och Herre och det innebär ju att ingen människa kan bli Herre i Guds hus.

Visst förekommer det, tyvärr, också försök till maktutövning i Guds hus, men då får

-enligt min uppfattning- församlingens ledning i bön överlåta den saken åt Guds Ande att avslöja och tillsammans med honom besluta om hur man ska ta itu med frågan.

MUSIK

ESS- B 343 / Sid 3(3)

Jag är övertygad om att om alla troende underordnade sig församlingens herre, Jesus Kristus, och lät Guds Ande utforska och avgöra vad som är rätt eller fel vid tvister eller i samband med synder mot församlingen, så skulle allt bli uppenbarat, förmanat och korrigerat på rätt sätt.

Problemet är att många människor inte har ett andligt öra öppet mot himlen. De vill inte heller höra Guds röst eller följa den i lydnad, och vill inte underordna sig varken Jesus som församlingens herre eller Guds Ande.

Vad gör man då?

Ja, då återstår det ingenting annat än att lyda bibelorden ”gå ut ifrån dem och skilj er från dem…” (2 Kor 6:17). Eller som evangelisten Matteus skriver: ”Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan” (Matt 18:15-17 – SFB). Gör man ingenting -kanske av rädsla för att stöta sig med den ene eller den andre- så är jag rädd för att församlingen stegvis går mot andlig undergång. Breven till de 7 församlingarna i Asien som Johannes skriver i Uppenbarelseboken är ju en vägledning i det här sammanhanget för oss, sena tiders troende.

Jesus sa till Petrus, att på den tro och bekännelse som han uttalade ’om grunden Jesus Kristus’ som församlingens klippa, ”skall jag bygga min församling, och helvet-ets portar skall inte få makt över den. Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen” (Matt 16:18-19; 18:18 – SFB).

Den fullmakt att binda och lösa som Petrus får här, gavs alltså åt församlingen.

MUSIK

Du och jag kan INTE förlåta synder, men Jakob skriver i sitt brev: ”Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade” (Jak v. 16 – SFB). Erfarenheten visar hur viktigt det är att vi människor får tala ut med någon som man har förtroende för. Synder kan läggas på varandra, den ena efter den andra, och till slut bli som en varböld i en människas inre. Om hon inte ska gå under så måste den rensas ut genom att bekännas, så att hon kan ’andas fritt’ igen. Det är ju därför som psykologer och psyko-terapeuter har kö till sina mottagningar. Men de kan ju inte heller förlåta utan bara vara aktiva lyssnare - och möjligen vägleda sina konfidenter.

Jesus däremot, kom ju för att bära och ta bort världens synder.

Johannes vittnade om honom och sa: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd” (Joh 1:29) och i sitt 20:e kapitel och den 23:e versen förmedlar Johannes Jesu ord, där han ger lärjungarna auktoritet -INTE ATT RENA FRÅN SYND- men att förmedla förlåtelse som en Jesu budbärare. I en bibelkommentar står det: ”Liksom prästen i Gamla Testamentet kunde förklara en spetälsk ren, kan en Jesu lärjunge tillsäga en syndare rening och förlåtelse.”

Det är oerhört viktigt för oss allesamman att vi får lämna hela vår börda av synder och annan skuld hos Jesus, vid korsets fot. Villkoren av tro är desamma för oss alla.

”Kom till mig” sa Jesus ”alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila” (Matt 11:28 – SFB). ”Kasta din börda på Herren” skriver psalmisten ”han skall uppehålla dig. Aldrig skall han låta den rättfärdige vackla” (Ps 55:23). Amen.

MUSIK