En stilla stund

Filemon vers 18

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. När aposteln Paulus skriver sitt brev till sin gode vän Filemon, så vädjar han för den förrymde slaven Onesimus som under fängelsevistelsen i Rom kommit till tro. Om slavägaren Filemon, anser att hans slav gjort honom någon orätt eller är skyldig honom något, så ber Paulus att det ska föras upp på hans räkning (Filemon vers 18). Men innan jag går vidare ska jag be om hjälp och vägledning så allt blir rätt tänkt och framfört.

”Gode Gud! Du som har skapat världarna med ditt blotta ord. Du vet allt om din ska-pelse, både det som ligger öppet för våra ögon och det som är fördolt inom oss män-niskor, i vår ande, själ och kropp. Du som ledde slavens steg så att han blev frälst och fri från syndens band och fick ett hopp om evigt liv i din gemenskap, du kan också leda mina tankar, ord och handlingar så att det budskap som du vill ha förmed-lat till någon lyssnare i dag, blir rätt förstått och mottaget i hjärtats innersta. Amen.”

Att man efter den tidens synsätt -och fullt lagligt- kunde ha slavar som en opersonlig egendom eller redskap, kan man ju förfasa sig över i våra dagar, men det är inte det jag vill lyfta fram. Nej, jag tänker på det förhållandet att du och jag på ett liknande sätt kan bli fria från syndens slaveri eftersom Gud genom sin Son, Jesus Kristus, har köpt oss fria med oskyldigt blod på Golgata kors. Det är inte något ’vanligt slavkontrakt’ som vi blir lösta ifrån genom tron, utan från arvssynden, den förbannelse som sedan syndafallets dagar vilar över hela mänskligheten – och som människan inte själv kan frigöra sig från, eftersom den synden finns i våra gener från födelsen. Den ende som inte föddes med arvssynd i sig, var Jesus, eftersom han avlades av den Helige Ande och föddes av jungfru Maria.

MUSIK

Det talas i våra dagar mycket om genteknik och genmanipulation, men då tänker man på de fysiska anlag av olika slag som vi allesamman bär på och inte den andliga synda-gen som Adam och Eva själva öppnade sig för, när de handlade tvärs emot den befallning som Gud hade gett dem. De åt av frukten på kunskapens träd och till-tvingade sig då också ett förstånd som inte Gud gav dem. Inte undra på att männi-skorna sedan dess alltid velat försöka förstå t.o.m. sådant som Gud velat hålla henne borta ifrån. Att inte lyda Guds befallning kallar bibeln SYND, men synd är inte någon handling som människan gör eller underlåter att göra, utan SYND ÄR OTRO. Alltså ovilja att tro på den som Gud har sänt till hennes räddning och frälsning – JESUS KRISTUS (Joh 16:9).

Vi människor har fått för oss att ’synda’ betyder att göra någon medmänniska orätt, men det är inte i första hand bibelns lära. Visst ska vi vara ärliga och göra rätt mot varandra, i barmhärtighet och med tålamod, men allt det där handlar om relationer mellan människor och inte om den viktigaste relationen - människans relation med Gud - genom tron på Jesus, Guds Son.

MUSIK

Den gyllene regeln i Jesu bergspredikan gäller oss alla i alla tider. ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det ska ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna” (Matt 7:12 – SFB).

’För upp det på min räkning’ skrev Paulus i brevet till sin vän Filemon, ’om din slav Onesimus är skyldig dig någonting.’

Tänk om du och jag kunde göra upp våra eventuella mellanhavanden på samma sätt med våra medmänniskor. Då skulle livet på jorden nog se annorlunda ut. Nej, ofta är det i stället hämnd av något slag som vi försöker kräva ut när vi blir illa behandlade.

Men aposteln Paulus skriver i sitt brev till romarna: ”Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren” (Rom 12:19 – SFB).

Jesus säger att vi ska älska våra fiender och göra gott mot dem som hatar oss. ”Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förorättar er” säger han. ”Om någon slår dig på den ena kinden, så vänd också den andra kinden till. Och om någon tar ifrån dig manteln, så låt honom också ta din livklädnad. Ge åt var och en som ber dig, och om någon tar ifrån dig vad som är ditt, så kräv det inte tillbaka.”/…/

”Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen något. Då skall er lön bli stor, och ni skall vara den Högstes barn, eftersom han är god mot de otack-samma och onda. Var barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig”

(Luk 6:27-30; 35-36 – SFB).

MUSIK

”Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse?” frågade Petrus Jesus. ”Upp till sju gånger?” Jesus sade till honom: Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju” (Matt 18:21 – SFB). Såvitt jag förstår betyder det inte antalet gånger, utan så många gånger som det behövs.

Som väl är räknar inte Gud antalet gånger som han förlåter dig och mig. Och i vår bön ”Fader Vår” står det: ’förlåt oss våra skulder såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro…’”Men om ni INTE förlåter människorna, skall INTE heller er Fader förlåta era överträdelser” sa Jesus (Matt 6:15 – SFB).

När Paulus skriver sitt brev till Filemon, så kräver han inte att slaven Onesimus ska bli fri. Enligt Moselagen skulle han inte heller göra det (5 Mos 23:15), utan han vill i stället att Onesimus ska bli behandlad som en älskad broder i Kristus. Principen om slaveriets vara eller icke-vara stod inte på den tidens dagordning.

Till de troende i Efesus skriver Paulus apropå slavförhållandet: ”Ni slavar, lyd era jordiska herrar, visa dem respekt och vördnad av uppriktigt hjärta, så som ni lyder Kristus. Var inte ögontjänare som försöker ställa sig in hos människor, utan var Kristi slavar som helhjärtat gör Guds vilja. Tjäna villigt som ni gör när ni tjänar Herren och inte människor. Ni vet ju att var och en som gör något gott skall få sin lön av Herren, vare sig han är slav eller fri” (Ef 6:5-8 – SFB).

Den gången var det ett herre-slav-förhållande. I våra dagar är det mer ett förhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare, även om man kan säga att själva principen med över- och underordning är liknande – givetvis utan samma tvång i förhållandet.

MUSIK

Finns det ett andligt slaveri och vad är det i så fall? Att vara en syndens slav måste väl vara det. Dvs att göra det man inte vill, men ’tvingas till’ av sina inre begär, eller av en njutningslystnad som aldrig blir tillfredsställd. Kanske kan det jämföras med att sitta ’fängslad’ i en bur av bambu, som man med lätthet skulle kunna bli fri ifrån – om man verkligen ville. Men begärets bur t. ex. av oren njutning i tanke eller handling, kan vara så lockande att stanna kvar i, så att man inte vill bli fri, även om den Helige Ande inom en säger att man måste - annars kan den Helige Ande inte verka som han vill, till välsignelse varken för bäraren själv eller andra. Man kanske, för att kunna försvara sig, t.o.m. vill se sitt begär efter njutning som ett legitimt behov av att minska fysiska spänningar, trots att det inte är så. Du och jag är ju kallade till frihet (Gal 5:13) och inte till fångenskap av något slag. Men det andliga slaveriet består i att man både vill och inte vill bli fri. Ofta slutar det med att man ändå gör det man inte vill, och man kan på grund av sitt eget begär, inte befria sig själv. Det enda man kan förtrösta på är att Jesus en gång för alla har övervunnit all synd och skam genom att ta den på sig själv och genom blodet på korset befriat alla dem som frestas av sina egna begär eller är bundna av djävulens hela anhang av fallna änglar och demoner.

”Allt är tillåtet för mig, men jag skall inte låta något ta makten över mig” står det

(1 Kor 6:12 SFB).

Till galaterna skriver Paulus: ”Vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen./…/ De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden” (Gal 16-18, 24-25 – SFB).

”Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga” (Ef 5:3 – SFB).

MUSIK

”Han (Gud) har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldig-heter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom honom. Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnel-sen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen. Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender, också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga, om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predi-kats för allt skapat under himlen…” (Kol 1:13-23 – SFB).

Kasta dig i Jesu armar min vän! Du är köpt av Honom - JESUS - och priset är betalt. (1 Kor 6:19-20 – SFB). AMEN.

MUSIK