En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Inför den här stunden slog jag upp min bibel och fastnade för den 106:e psalmen där det bland annat står så här om Guds trofasthet: ”Tacka Herren, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet”
(Ps 106:1 – SFB). Men innan jag går vidare ska jag be om Guds hjälp och vägled-ning så allt blir rätt.

”Gode Gud! Jag vill tacka dig för din nåd mot oss som genom tron tar emot din Son, Jesus Kristus. Hjälp oss, Herre, att rätt förstå ditt ord när vi söker vägledning på trons väg inför olika beslut i livet. Amen.”

I psalm 106 och vers 43, står det så här om Israels otrohet: ”Många gånger räddade han dem, men de var gensträviga i sin egenvilja och förgicks så genom sin missgär-ning. Men han (alltså Gud) såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop. Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd. Och Han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.”

Och så några ord till sist från den 48:e versen: ”Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet!”

Jag vet inte vem du är som lyssnar just nu, men om du upplever ditt liv på ett liknan-de sätt som det jag nyss läste, så ta till dig bibelns ord. Kanske har du upplevt att Gud har räddat dig många gånger men att du ändå varit motsträvig när det sedan gällt att följa Guds vilja med ditt liv. Följden har kanske blivit att det ’gått snett’ för dig på olika sätt och du känner det därför som om du håller på att förgås genom dina egna missgärningar.

MUSIK

Det gick snett för Israel också - Guds egendomsfolk - som var särskilt utvalt av Gud. Men de var ändå gensträviga, skriver psalmisten. Vad hände då? Kastade Gud bort dem från sitt ansikte och tänkte: Nu får det vara nog. De får sköta sig själva när de inte följer mina råd och mina vägar... Var det så Gud tänkte? Nej, det står tvärtom att ’Han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop. Han tänkte på sitt förbund med dem och förbarmade sig för sin stora nåds skull’ (Ps 106:44-45 – SFB). Gud lät dem finna barmhärtighet.

Min käre vän, Gud tänker och handlar precis likadant fortfarande. Han sitter på tronen ännu och håller allt i sin hand. Han vet allting om oss, både om dig och mig. Han vet att vi är svaga och att det ibland går sönder för oss. Men Han lämnar varken dig eller mig ändå.

Guds nåd och barmhärtighet den är gränslös och vi får bara kasta oss i den och prisa hans namn för att han är så god mot oss och är full av Nåd och Barmhärtighet.
Kanske har du läst vad profeten Jeremia skriver om krukmakaren i det 18:e kapitlet.

MUSIK

Gud uppmanade Jeremia att gå ner till krukmakaren för att ge akt på hur han gör med leran på sin drejskiva. ”Och kärlet som han höll på att göra av leran misslycka-des i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl, så som han ville ha det” (Jer 18:4 – SFB).

Av någon anledning så misslyckades alltså krukmakaren med leran och fick börja om igen. På samma sätt, säger Herren Gud, så handlar han med oss människor, som vill vara använda av honom. Vi misslyckas ständigt antingen med det ena eller med det andra. Det är i alla fall min erfarenhet. Ofta av obetänksamhet, bristande skärpa och karaktär i vårt liv. Kanske underlåter vi att varje dag ta på oss Guds andliga vapenrustning så att vi kan stå emot fiendens lömska attacker mot oss, för att få oss på fall. Vi måste vara mycket noga med vårt förhållande till Gud. Han är mycket noga med sitt förhållande till oss nämligen.

Det som jag uppskattar mest hos Gud, om det är tillåtet att säga så, är hans barm-härtighet. Jag vet inte om barmhärtighet alltid förutsätter tålamod, men jag tror det. Jag känner inte till om du har ett stort tålamod, men jag beundrar de människor som har det. Gud har det definitivt och jag tycker att det är en underbar egenskap.

Kanske är du som jag en impulsiv människa, med snabba beslut - ibland bra men ibland dåliga. Ändå tror jag mig under mitt liv ha förstått att det behövs olika slags människor och att det finns plats och behov för alla. Vi är som pusselbitar som inte passar in på någon annans plats, utan bara på vår egen. Jag tror att Gud har ordnat det så.

MUSIK

Vi är allesammans unika personligheter och har en speciell uppgift var och en, som det inte är så lätt för någon annan att ta över - kanske inte alls. Det är en fantastisk tanke men jag tror faktiskt inte att Gud arbetar med kopior - utan han skapar bara original.
Vetenskapsmännen talar ibland om skapelsen som en ”big bang” alltså en sorts ”ur-smäll” som allting sedan härstammar ifrån. Var får de allt ifrån? Det måste bero på att man först som sist har uteslutit Gud som Skapare, bara för att man inte förstår honom. Det är klart att om man som forskare och vetenskapsman inte förstår hur skapelsen har gått till, så vill man kanske inte erkänna det, eller luta sig emot en tro på Gud som en Skapare. Då är det ju lättare att säga att Gud finns inte - så är ju ’det problemet’ ur världen. Sen kan man ju hitta på precis vilka försök som helst om big-bang eller Darwins utvecklingslära, för att -i stället- försöka förklara hur allt gått till.

Varför är det så svårt för en människa att acceptera att hon inte förstår allting?
Måste vi alltid göra oss själva till alltings måttstock som leder till att vi förnekar allting som vi inte kan begripa? Är det osäkerheten som vi vill slippa ifrån - eller vad är det? Varför kan vi inte tolerera att livet består av en massa osäkerheter... och att det bara är så? Tänk om vi i stället kunde utgå ifrån -som ett axiom- att det faktiskt finns en Gud som existerar, lika visst som att vi själva och luften vi andas existerar. Låt oss också utgå ifrån att han faktiskt är vår vän och inte vår fiende. Låt oss ytterligare utgå ifrån att han gör allt som står i hans makt för att hjälpa oss människor - om vi vill ha hans hjälp förstås.

MUSIK

Vi har ju skapats med en fri vilja och den rår Gud inte på. Inte därför att han saknar kraft, vilja eller förmåga... nej, men därför att han själv en gång i tidens och skapel-sens början bestämde att vi människor skulle ha just en fri vilja för att själva kunna välja den väg vi vill vandra och vem vi vill tro på.

Många människor säger att man kan ju inte tro på en ’god’ Gud så som det ser ut i världen med all nöd, alla krig, oroligheter och strider mellan olika människor och uppfattningar om det ena och det andra.

Då frågar jag: ’Varför kan man inte tro på Gud av den anledningen?’
Om vi människor nu har fått en fri vilja, vilket väl ingen säger emot att vi verkligen har, då är det ju vi själva som valt den väg vi vandrar.

Gud startar väl inga krig - det gör ju människorna själva - eller hur? Då kan vi väl inte skylla det på Gud? Jag vet väl att inte alla människor vill ha strider och oroligheter... men tyvärr är det ju tillräckligt många som tydligen vill det. Otroligt nog verkar det ju som om de inte har någonting annat att syssla med än att skjuta varandra eller ha ihjäl varandra på något annat sätt.
Jag vet inte hur du ser det, men för mig är det tydligt att vi människor absolut saknar tillräcklig förmåga att själva hantera den fria vilja som Gud har skapat oss med.

Vems är skulden då - om det finns någon skuld att fundera över? Är det Guds eller vårt eget fel? Gud har ju kallat oss till frihet, men det verkar inte som om vi kan han-tera den frihet vi har fått utan att missbruka den.

MUSIK

Jag ser framför mig bilden av en fågel som har skadat sig. Vi antar att du har tagit hand om den och hjälpt den så att den nu är alldeles frisk och kan flyga sin väg ut i friheten igen. Du har haft den i en bur så länge den var sjuk och inte kunde klara sig själv, men nu är frihetens timma slagen och du öppnar buren. Men döm om din för-våning... fågeln vill inte flyga ut i den frihet som finns därutanför. Vems är felet? Är det ditt eller fågelns?

Min vän, människans existens är skadad av synden, men Gud har ordnat allting så att vi kan få tillbaka den frihet som Gud en gång avsåg för oss. Ändå väljer många helt frivilligt att INTE utnyttja den frihet som Gud har berett genom att svara JA och tro på Honom. Varför är det så? Gud visste exakt vad synden och syndafallet i Edens lustgård skulle få för konsekvenser. Det var ju därför han varnade Adam och Eva. Själva förstod de antagligen inte någonting av det Gud talade om, men det var väl inte anledning nog till att bara sätta Gud åt sidan och gå sin egen väg - eller hur? Gud hade aldrig begärt att Adam och Eva skulle förstå vilka följder det skulle få för dem om de gick sin egen väg. Han begärde bara att Adam och Eva skulle tro på Honom och lita på att det han sagt var sant. De gjorde inte det, så gick det som det gick. Det första brodermordet kom ju också strax efter, när Kain mördade sin egen bror Abel - av avundsjuka. Hur många liknande handlingar har vi inte sett sedan dess? Världskrigen utgick från samma förutsättningar. --- Det finns ingenting som är enklare än att tro på Gud. Därför skapade Gud den möjligheten för alla från början.

Dagens minnesord: ”Ty han vet hur vi är skapade, han tänker på att vi är stoft”
(Ps 103:14 – SFB).

MUSIK