En stilla stund

Välkommen till "En stilla stund" med Jan Eric.

En gammal välbekant sång som på svenska heter "Tänk att jag tillhör Jesus..." kom för mig en dag när jag satt i bilen... som rullade på som vanligt, och plötsligt kom jag att tänka på hur vackert allting är i naturen.
Tänk så fint Gud har skapat alltsammans för att vi ska kunna få ha det bra här på jorden. Och vi själva, du och jag, får ju också vara en del av Guds skapelse, och tacka Honom för allt.

En del sådana tankar ska jag dela med dig under det här programmet, och jag hoppas att du vill va med en stund framöver.
Jag sitter alltså där i bilen och funderar över Guds storhet och skaparkraft. Hans makt att hålla alltsammans vid liv och hans oändliga visdom som du kan se överallt i naturen, där vartenda löv och varenda blomma är original. Inget är exakt lika de andra, utan allesammans har de sin särprägel.
Precis likadant är det med dig. Du är skapad av Gud, med din egen alldeles särskilda uppsättning  av gener som bildar just din personlighet och din karaktär. Visst kan man som förälder se och notera både bättre och kanske också sämre drag, som man känner igen från sig själv, men sedan finns det ju annat som är helt olika. Ja, alla är vi original.

Gud skapar aldrig några kopior!

Det vore ju egentligen enklare för Gud om alla såg likadana ut. Då behövdes det ju bara en enda "form" så att säga, och det skulle kanske duga det också förstås. Men, nej du, Gud gör det sannerligen inte lätt för sig själv, om jag nu får uttrycka mig lite enkelspårigt. Tänk bara på din egen varelse. En kropp med liv som fungerar oklanderligt under många år, och ändå består av nästan bara vatten.

MUSIK:

På senare tid... ja, jag vet egentligen inte riktigt hur länge det har pågått, men kanske några år eller så, har jag mer och mer börjat lägga märke till  -hos mig själv alltså- hur många olika rörelser jag måste göra för att det ena eller det andra ska kunna ske, alltefter som hjärnan sänder ut sina signaler om olika saker, som jag inte ens är medveten om.

Det ena är alltså antalet olika rörelser hos min hand, fot eller vad det nu kan vara som jag råkar observera just för tillfället.
Det andra är sambandet eller koordinationen mellan de olika rörelserna, som måste till för att jag
t ex ska kunna gå. Det räcker ju inte med att kunna flytta den ena foten framför den andra. Nej, hela tiden måste det ju ske en förskjutning av tyngdpunkten växelvis mellan den ena foten till den andra. Det som vi lite lättvindigt kallar "balans". Och allt detta måste ske medan vi samtidigt är i rörelse... och medan vi samtidigt ser oss omkring för att orientera oss om var vi går någonstans. Kanske känner vi också under våra fötter, ojämnheter i marken och försöker undvika dem eller kompensera vår gång efter dem.

Kanske bär vi ett litet barn i famnen som vi håller tätt intill oss och försöker trösta på samma gång. Och vi njuter av solens värmande strålar och vindens friska fläktar... Alltsammans detta sker samtidigt. Är inte du som en Guds skapelse ett mirakel?

MUSIK:

Eller tänk bara när du ska dricka ett glas vatten. Din hjärna har fått en signal om att din kropp törstar och försöker klara ut den frågan. Var finns det vatten på närmaste ställe? Finns det något att dricka ur... ett glas eller en kopp eller någonting annat. Är vattnet rent? Är det lagom kallt och friskt?
Sträck ut armen! Spärra ut fingrarna! Grip med handen om glaset! Vrid handen så att glaset kommer under vattenkranen! Sträck ut den andra armen! Ta tag i vattenkranen! Vrid lite lagom på den! Åt rätt håll! Håll samtidigt glaset med den andra handen och fyll det med vatten! Drag undan handen med glaset och stäng vattenkranen med den andra handen!
Alla de här rörelserna ska du göra bara för att få vatten i ett glas. Men är det slut nu? Nej, nu ska hjärnan skicka ut en massa andra signaler.

Håll ögonen på glaset så att vattnet inte rinner ur! Balansera! Lyft armen i riktning mot munnen! Vrid på handen så att glaset kommer mot dina läppar! Lyft nu glaset genom att vrida på handleden så att vattnet rinner mot munnen! Inte för fort! Du måste hinna svälja också -  så vattnet kommer dit det skall. Inte ner i lungorna, utan ner i magen alltså! ... sådär ja! Nu är allt vattnet i glaset slut och du kan börja göra om alla rörelserna igen, fast i motsatt ordning.
Kroppen har fått sitt vatten och hjärnan kan börja med att ta itu med andra uppgifter. Förstår du nu vad jag menar med att Gud har skapat dig på ett underbart och fantastiskt sätt?
Tycker du inte det är dags att tacka Gud för hans skaparmakt och hans vishet att göra allt på bästa sätt?

MUSIK:

Nu har jag lite  kortfattat och kanske enkelspårigt försökt att tala om hur fint Gud har skapat dig med tanke särskilt på dina rörelsemönster för händer och fötter. Allt det andra som hänger ihop med din kropps funktion känner du ju givetvis till lika bra som jag, så jag lämnar det därhän i den Store Skaparens händer.
Det var lite om kroppen och hjärnans funktion. Ändå hörde jag någon som sa en gång att vi människor bara använder ungefär 1% alltså en hundradel, av vår hjärnas kapacitet. Jat tror att det var så. Vad betyder det? Jo, det betyder att Gud i sin oändliga generositet har gett dig en förmåga som är oerhört mycket större än du egentligen behöver.
Gud handlar alltid på det sättet! Gud är överflödets Gud! Han är aldrig njugg eller sparsam eller återhållsam. Nej, Gud är alltid oändligt generös i alla delar av sin skapelse.

Tänk om du och jag kunde lära oss av Gud... och låta honom vara vår förebild, och bli lite mer generösa mot varandra som  medmänniskor. Så mycket rikare våra liv skulle bli då, om vi gjorde det.
Kanske tänker du meddetsamma på att vara generös med pengar... men det har jag inte sagt.
Jag menar generös i allmänhet. Med vänlighet! Med beröm! Med omtanke! Med hjälp för den som behöver det! Med din omsorg! ... Med pengar också förstås, eller mat och kläder till någon som behöver det!
Det finns några ord i bibeln som jag tror bär på en mycket stor hemlighet, och det är orden:
"Giv och er ska vara givet!" Det betyder enligt mitt enkla förstånd att när du ger, så ska du få!

Jag har ingen aning om hur det hänger ihop, men jag har sett och fått vara med om att det fungerar. Lika litet som jag förstår hur min kropp och mina sinnesförmögenheter fungerar i Guds skaparhand, lika litet förstår jag hur det kan finnas ett samband mellan det jag ger ut på ett sätt, och sedan får tillbaka på ett annat sätt, i ett annat sammanhang.

Jag förstår det alltså inte - men det fungerar ändå!

Ibland undrar man ju ändå lite stillsamt om inte vi människor håller på att fördärva Guds skapelse, utan att begripa särskilt mycket av vad vi håller på med. Men så blir det, när man sätter Gud åt sidan, som Skaparen, och bara tar för sig av skapelsen.