En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Jag tänker tala om Jesus, och den romerske officeren vid Jesu kors, som sa: ”Den mannen var verkligen Guds Son.”

Men för att jag inte ska tänka eller säga nånting som är fel eller som kan misstolkas, så ska jag börja med att be om Den Helige Andes exakta vägledning, för då vet jag att allt blir rätt – så länge som jag inte själv ställer mig i vägen på nåt sätt.

”Gode Gud. Du som är den ende Sanne Guden. Alltings Skapare och Upprätthållare. Jag tackar dig för att jag får komma inför ditt ansikte genom den rättfärdighet som Jesus, min Frälsare, utverkat för den som vill tro. Jag ber om att Din Helige Ande ska få vägleda mig, och styra mina tankar och ord i fortsättningen, så att allt blir enligt Din vilja, så att jag säger och gör det som är rätt i Dina ögon. AMEN!”

MUSIK

Evangelisten Matteus skriver i det 27:e kapitlet, från den 45:versen så här: ”Vid sjätte timmen (alltså klockan 12 på dagen efter vårt sätt att räkna timmar) kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen (klockan 3 på eftermiddagen) och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabaktani?” Det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Några av dem som stod där hörde det och sade: ”Han ropar på Elia.” En av dem sprang genast och tog en svamp, fyllde den med surt vin och fäste den runt ett spö och gav honom att dricka. De andra sade: ”Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom.” Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, gravarna öppnades, och många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar. (De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för många). När officeren och de som tillsammans med honom bevakade Jesus, såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade:

”Denne var verkligen Guds Son” (Matt 27:45-54 SFB).

Vad var det som övertygade officeren och de andra om att Jesus var Guds Son? Jag vet inte riktigt, men vi kan ju se efter vad de andra tre evangelisterna skriver.

Låt oss börja med Markus. Jag läser från det 15:e kapitlets 33:e vers: ”Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker som varade till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: Eloi, Eloi, lema sabaktani?” Det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har Du övergivit mig?” Några som stod där hörde det och sade: ”Hör, han ropar på Elia!” En av dem sprang då och fyllde en svamp med ättikvin, fäste den runt ett spö och gav honom att dricka och sade: ”Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom.” Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan. Då brast förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ner.

När officeren som stod mitt emot honom och såg att han gav upp andan på ett sådant sätt, sa han: ”DEN MANNEN VAR VERKLIGEN GUDS SON.”

MUSIK

Evangelisten Lukas skriver så här i kapitel 23. Jag läser från vers 44: ”Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. Solen förmörkades, och förlåten i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande.” Och när han hade sagt detta gav han upp andan. Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: ”Den mannen var verkligen rättfärdig” (Luk 23:44-47 SFB).

Till sist ska vi läsa vad den fjärde evangelisten, Johannes, skriver. Jag läser från det 19:e kapitlet och den 28:e versen: ”Jesus visste att allt redan var fullbordat, och han sade därefter för att Skriften skulle uppfyllas: ”Jag törstar.” Där stod ett kärl fullt med ättikvin, och de fäste en svamp fylld med ättikvin runt en isopstjälk och förde den till hans mun. När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: ”DET ÄR FULLBORDAT.” Och han böjde ner huvudet och gav upp andan.

Eftersom det var tillredelsedag och judarna inte ville att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten – det var nämligen en stor sabbatshelg – bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna föras bort. Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med honom (Jesus), först på den ene och sedan på den andre. När de därefter kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de INTE hans ben, men en av soldaterna stack upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten.

Den som har sett detta har vittnat för att också ni skall tro, och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Ty detta skedde för att Skriften skulle uppfyllas: "Inget ben skall krossas på honom." Och ett annat skriftställe säger: ”De skall se upp till honom som de har genomborrat” (Joh 19:28-37 SFB).

MUSIK

Min undran är nu: Vad var det som övertygade den romerske officeren, så att han prisade Gud och kunde säga om Jesus - som Lukas skriver: ”Den mannen var verkligen rättfärdig” eller som evangelisten Markus skriver: ”Den mannen var verkligen Guds Son.”

Var det mörkret från den 6:e till den 9:e timmen, då solen förmörkades? Var det jordbävningen? Var det Jesu ord när han ropade med hög röst ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande” och gav upp andan, eller var det när gravarna öppnades och många heliga som dött, fick liv igen?

Kanske jämförde den romerske officeren med tidigare korsfästelser...

Eller var det Jesu ord ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” eller när Jesus sa: ”Jag törstar” eller ”Det är fullbordat!” eller ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande” som övertygade officeren. Evangelisten Markus skriver ju ”När officeren såg att han (Jesus) gav upp andan på ett sådant sätt…”

Ja, jag vet inte, men…Lukas skriver att officeren prisade Gud.

Vad det än var som övertygade officeren, så var han tydligen den andre som tog emot Jesus i sitt hjärta i samband med korsfästelsen på Golgata. Den förste var ju den ene av rövarna som var korsfäst på ena sidan av Jesus. Han sa till Jesus: ”Tänk på mig, när du kommer till ditt rike.” Och Jesus svarade: ”Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset” (Luk 23:42-43 SFB).

MUSIK

Hur kunde den romerske officeren prisa Gud, när han strax dessförinnan hade medverkat till att korsfästa Jesus, härlighetens Herre? Svaret är att hjärtats tro är ögonblicklig och får en omedelbar verkan.

Vem var egentligen skyldig till att Jesus korsfästes och dog? Var det judarna, med översteprästerna och de skriftlärda i spetsen? Eller var det ”hedningarna” – alltså romarna som verkställde domen som Pontius Pilatus hade utfärdat? Eller var det den i människorna inneboende ondskan - som finns i världen?

Svaret är att ingen av dessa var skyldig.

Men, säger du kanske, någon måste väl vara skyldig, om en rättfärdig människa blir oskyldigt korsfäst?

Vem har sagt det? Är det dina innersta tankar, på att en hämnd mot någon måste utkrävas, för att det ska kunna skipas nån sorts rättvisa?

Ja, så tänker vi människor. Men hur ser Golgata-dramat ut från andra sidan?

Hur var Guds plan från tidernas början, när människorna genom syndens makt att förföra, själva hade förlorat alla möjligheter att leva vidare i Guds gemenskap?

Jo, Guds plan var ändå att om möjligt, rädda hela mänskligheten från undergång, genom att sätta Satans makt ur spel - för alltid. Skulle all synd och all ondska undanröjas för evigt? Ja, det skulle den, men inte genom hot eller maktspråk från Guds sida – utan genom den största tänkbara kärlek – alla kategorier, när Gud offrade Sin egen Son. Jesus var Guds offerlamm. Han offrades i ditt och mitt ställe.

MUSIK

Det var ju därför Johannes, när han döpte vid floden Jordan, en dag pekade på Jesus och sa - profetiskt:

”Se Guds lamm, som tar bort världens synd!” (Joh 1:29 SFB). Ända sedan Abraham fick Guds befallning att offra sin son Isak, har allt i Skrifterna pekat fram emot den dag när Jesus, Guds Son, som ett lamm skulle offra sig.

Allt ingick alltså i Guds plan. JESUS GAV SITT LIV – FRIVILLIGT. Han offrade sig själv, i ditt och mitt ställe. Ingen, säger INGEN, tog Hans liv ifrån honom – varken judar eller romare.

Om detta säger Jesus själv, (jag läser från Johannes evangelium kapitel 10, vers 17):

”Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader” (Joh 10:17-18 SFB).

”Gode Gud, jag tackar dig för att du sedan tidens början planerade vår frälsning på ett så underbart sätt. Tack för din gränslösa nåd och förlåtelse mot oss syndare. Tack Jesus för att du inte drog dig undan, utan gick hela vägen för att sona vår synd och genomförde Guds plan att försona oss med Honom – ända till döden på Ditt kors.

Vi kan aldrig förstå varken syndens oerhörda makt över oss människor, eller den försoningsgärning som du Jesus ensam genomförde – men vi vill tacka dig ändå, prisa dig och upphöja ditt namn över alla andra namn.

Tack Jesus för att Du genomförde Guds plan och räddade våra själar. Du är värd all ära, allt lov och allt pris i evigheternas evighet.”

MUSIK